Skrallan, Ruskprick and Gurnard

Munspelsmusik

Ångbåtsvissla

Mamma och pappa, skynda er! Båten kommer!

-Stina! -Jag kommer!

-Stina! -Ja! - Hej då, morfar.

Tjorven och Stina!

Tjorven och Stina!

Det var onsdagen den 18 juni. Det var den dagen äventyret började.

Jag vill också åka till stan.

Det går inte, Skrållan.

Malin och farbror Melker var i stan-

-så Pelle och Skrållan skulle få bo hos faster Greta på Harskär.

Då ville Stina och jag följa med.

Jag har fått en lillebror, jag har fått en lillebror.

När min lillebror kommer hem ska jag lära honom att slå kullerbytta.

Kan ni förstå det?

Lillebror är bara en lite skruttunge som skriker och kissar på sig.

Såna där små skruttungar tycker jag är söta.

Jag ska kalla honom för Skrutten.

Skrutten och Skrållan passar bra ihop.

-Skepparn, vill du gå intill Harskär? -Det ska bli.

-Adjö! Ha så trevligt hos faster Greta. -Ja då!

Hej då!

-Säg till Malin att hon ringer. -Ja då. Och se efter Skrållan.

Glöm inte flytvästarna om ni ska ut på sjön!

-Och var snälla mot tant Greta! -Ja då!

-Hej då! -Hjälp tant Greta med disken!

Hej! Stina

-Hej, dönickar! -Dönicke kan du vara själv.

-Kan du förstå det? -Ah!

Du, jag vet ingen som är så påhittig som jag. Var får jag allt ifrån?

-Ja, jag begriper det inte. -Nej, du begriper ingenting.

Det är en av mina bästa idéer - smuggla på nätterna och bada på dagarna.

Synd att du ska vara så korkad att du inte kan hitta på nåt själv.

Man är väl som man är. Det kan man väl inte hjälpa.

-Nej, är man dum så är man. -Ja, det är tur att jag har dig.

Ja, det är tur för dig.

Du...

-Du skulle inte kunna ro ett tag? -Jag har ju blivit hundbiten i näven.

-Det var ju tre år sen. -Än sen? Jag har ett ärr här... Här.

Det gör rysligt ont om jag försöker ro eller nåt. Jag kan bara spela munspel.

Adjö! Vi ses om en vecka!

Skrållan Tant Greta!

Tant Greta!

-Hon är inte inne. Låst är det också. -Där är nyckeln.

Vi går väl in och väntar. Hon kommer nog snart.

Tant Greta!

-Hon är inte hemma. Dörren var ju låst. -Hon är inte hemma. - Tant Greta!

Det här var ljusblått! Hör här:

"Kära barn, jag måste till lasarettet, för jag har brutit benet."

"Försökte ringa er, men jag kom inte fram till Saltkråkan."

"Ring hem och be dem hämta er. Ta med er steken så den inte förfars."

"Det var tråkigt detta. Faster Greta."

-Nej, vet ni vad. -Vad ska vi ta oss till?

Vi ringer hem och ber dem hämta oss.

Skrållan piper Hallå?

Hallå?

-Måste hon bryta benen just nu? -Dummer.

Skulle hon ha gjort det nästa vecka?

Hallå? - Förstår du inte att det är synd om tant Greta?

Jo, det förstås. Stackars henne. Tänk om det är högra benet till på köpet.

-Ja, tänk det. -Hallå?

Nej, den här telefonen är stendöd. - Hallå?

Vi måste ta faster Gretas båt och åka hem igen.

Vi kunde ju inte stanna ensamma på Harskär en hel vecka.

Saltkråkan 1 la bara till där om man hade sagt till kaptenen i förväg.

Steken tog vi med oss, och det var tur...

Tjorven och Stina sjunger Akta dig för havet Havet är så stort

Vilse kan du fara Liten som du är

Motorn stannar -Vad nu, då? -Dra igång den igen.

Ta det lugnt, det är snart grejat.

-Veva på, då. -Jag gör ju det, ser du väl.

-Tanken är tom, ingen bensin kvar. -Då är vi i sjönöd, ju.

Det är farligt. Kan du förstå det?

Nej, det är inte så farligt. Vi kan nog ta oss in till Kråkskär där borta.

-Vi har ju inga åror. -Nej, men vi har andra grejer.

Andra grejer.

Du, jag har tänkt på en sak. Blir inte polisen arg om vi smugglar för mycket?

-Vem bryr sig om vad polisen tycker? -Tänk om vi hamnar i fängelse?

Ingen ser ju vad vi håller på med.

Vi säljer allt i stan och lever gott tills vi börjar i snösvängen igen.

Har vi tur blir det barvinter i år också.

Ja, då slipper vi jobba i år med.

Nästa säck! Öh!

Tjorven, tror du det finns nån telefon där så att vi kan ringa hem?

Det finns inte en människa på ön, bara vildkaniner och fiskmåsar.

Ja, nu är det bara den stora lådan med allt käket som är kvar i båten.

Du kan inte hjälpa mig med den?

Jag minns fröken i småskolan... Hon tjatade också jämt!

Alltid sa hon: "Vad ska du bli när du blir stor?" Hade jag vetat det här-

-så skulle jag ha sagt: "Fröken, jag ska bli smugglare."

Kan du inte hjälpa mig med matlådan?

Synd att du ska vara så genomkorkad. Ser du inte att jag vilar mig?

Hur ska jag orka smuggla hela natten om jag aldrig får vila mig? Nånsin!

Nej, det är ju sant. Det kanske är bäst att jag vilar mig också, då.

Jaha, då får vi låta lådan ligga kvar.

Jag har ju blivit hundbiten. Jag kan inte bära en massa lådor jämt och sant.

Du kunde väl ta hand om den lilla detaljen? Jag kan ju inte göra allt.

Hopp i land, Båtsman!

Jag minns en gräslig blodhund vi hade i byn där jag bodde när jag var liten.

Det var en otäck best som dreglade och morrade-

och bet ihjäl folk.

Men det gjorde han väl ändå inte? Bet ihjäl folk, den där hunden.

Om han gjorde, jo. Det var två folkskollärare som strök med.

Två oskyldiga lärare åt han upp.

Båtsman gnyr Jag skrek alltid när jag såg honom.

Knorrhane skriker

Just så skrek jag.

Skriker Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är...

Jämrar sig

Nej nej... Den otäcka hunden, den elaka hunden...

Du får inte berätta såna där historier. Jag tyckte precis att jag såg en hund.

Det tyckte minsann jag också. Nu blev du bra rädd, va? Ha, ha!

Jag kan binda fast båten.

Nej, det är du allt för liten för.

Det är jag visst inte.

-Jag band fast Vestermans båt en gång. -Då har han väl ingen båt mer.

Jo då, det har han visst det. Jag kan visst binda båtar.

Tjorven, vi kan bo i sjöbodarna.

-Bo? Tänker du stanna hela sommaren? -Vi lägger in allt ifall det blir regn.

Skrållan! Var är ungen nu, då? Skrållan!

Jag kan visst.

Skrållan, kom då!

Skrållan!

Ja, jag kommer ju nu.

Skrållan, skynda dig!

-Vad är det? -En söndagsskoleklass är på väg hit.

-Vi måste kvicka oss. -Vad bråkar du för?

Varför är du så rädd? Tror du inte barnen är snälla?

Smugglare måste ju vara hemliga. Vi är ju Smugglare.

Synd att du är så förbannat korkad.

Ge dig iväg nu. Du glömde den här.

Iväg! Låt mig gå först.

Fort!

Kom, kvicka dig.

Jag glömde skorna.

Båtsman skäller

Skynda dig, sölkorv. Håll den här ett slag.

Jag ska bara ta på mig kavajen.

Båtsman skäller

Knorrhane mumlar Äh, det är inget. Kvicka dig!

Hundskall Plocka i ordning lite. Släng det inte hur som helst.

Hunden har hittat oss. Men det ska jag fixa. Paraplyt!

Kom här, ska du få lite korv.

Ät nu korven. Du kan ta med den hem. Ta korven och gå hem, lilla vovven.

Gå hem, hundracka! Schas!

Mera korv. Jag vill inte stanna en minut till på den här otäcka ön.

-Men mina skor, då? -Jag skiter väl i dina skor.

Båtsman skäller Hör du inte?

Mera korv! - Såja, lilla vovven.

Skrållan trallar

-Vad mysigt det är här. -Ja, bara vi får städat lite.

-Städa? Hur länge tänker du stanna här? -Jag vill ändå ha snyggt omkring mig.

Hoppas vi kommer härifrån före höstrengöringen.

Tror du jag vill stanna kvar på en ö som är full av vilddjur?

Men jag måste ha mina skor först.

Kan jag gå i stan och se ut så här?

Du tjatar om dina skor när jag är i livsfara.

-Då är väl jag i livsfara också. -Du? Du är inte hälften så mör som jag.

Ögonen lyser på hunden när han ser mig.

Det var som om han såg 80 kg oxfilé framför honom på klipporna.

Kan inte jag be barnen om skorna, då?

Synd att du ska vara så korkad. En smugglare måste hålla allt hemligt.

I så fall får jag gå dit när de har somnat. Jag smugglar inte barfota.

Ja, ja. Vi väntar till i kväll.

Men sen ska jag ha tag på en hundfri ö om du så ska ro hela natten.

Skrållan sjunger Jag tror, jag tror på sommaren Jag tror, jag tror på kärleken

Jag tror, jag tror på sommaren

Jag tror, jag tror på kärleken

Jag tror, jag tror... Titta.

-Var är Skrållan? -Jag har inte sett henne på en stund.

-Var är du, Skrållan? -Här!

Lilla Skrållan, du ska vara hos mig.

Jag blir rädd när du kommer bort.

Så här är det. Först kommer jag bort. Sen kommer jag fram.

-Nej... -Hur har den kommit dit?

-Tjorven kan inte förtöja ordentligt. -Det kan jag visst det.

Skrållan, har du släppt iväg båten?

Nej, jag band fast den. Du gjorde det så dåligt.

Skrållan skrattar Hemska lilla unge. Om du inte var så gullig skulle jag bli arg.

Titta, Pelle!

-En vovve. -Det är ingen vovve, utan en vildkanin.

-Får jag klappa honom? -Nej, då blir han rädd.

-Tror han att jag är farlig? -Ja, det tror han säkert.

Det är jag också, må du tro. Bu!

Titta, han blev rädd för mig.

Vad konstigt- hela sjön är full av drivande båtar.

-Vad kan det vara för båt? -Det vet jag. Det är en annan båt.

-Har du släppt iväg den också? -Nej, jag band fast den.

Tjorven och Stina sjunger Akta dig för havet Havet är så stort

Vilse kan du fara Liten som du är

-Akta dig för havet... -Nej, nu får nån komma och hämta oss.

Glöm det. De tror att vi är hos faster Greta, och hon tror att vi är hemma.

Just det. Ingen på Saltkråkan förstår att vi är borta förrän om en vecka.

-Äh, då kommer vi att svälta ihjäl. -Liten som du är.

Skrattar

-Det ser rätt hopplöst ut. -Vi får nog stanna här hela livet.

-Titta där! -Vad är det med det?

-En massa kött. -Du är värre än en kannibal, Stina.

Tänk på Skrållan. Tänk om vi inte har nåt att ge henne när hon blir hungrig.