Voyna i mir IV: Pierre Bezukhov (War and Peace: Part IV)

MOSFILM

LEV TOLSTOJ

KRIG OCH FRED

PIERRE BEZUCHOV

Regi: Sergej BONDARTJUK

Manus: Sergej BONDARTJUK, Vasilij SOLOVJEV

Foto: Anatolij PETRITZKIJ

Konstnärlig ledning: Michail BOGDANOV, Gennadij MIASNIKOV

Musik: Viatjeslav OVTJINNIKOV

Ljud: Jurij MICHAILOV

Svensk översättning: Annelie Schlaug

I rollerna:

Pierre Bezuchov - S. BONDARTJUK Natasha Rostova - L. SAVELIEVA

Andrej Bolkonskij - Viatjeslav TICHONOV

Ilja Andrejevitj Rostov - V. STANITZIN

Grevinnan Rostova - K. GOLOVKO Pjotr Rostov - S. ERMILOV

Sonja - I.GUBANOVA Furstinnan Maria - A. SCHURANOVA

Nikoloschka - A. SEMIN Furst Vasilij - B. SMIRNOV

Scherer - A. STEPANOVA

Kutuzov - B. ZACHAVA Karatajev - M. CHRABROV

Denisov - N. RYBNIKOV Tichon Tjerbatij - S. TJEKAN

Napoleon - V. STRSJELTJIK

Ramballe - JEAN-CLAUDE BALLARD Morel - J. MILLIARE

Davo - B. MOLTJANOV Loriston - L. POLJAKOV

Frågan på grund av vilken jag sammankallat er, är rent militär

Frågan lyder:

Rysslands räddning återfinns i armén.

Vilket är att föredra - att riskera förlora både armén och

Moskva, eller att lämna Moskva utan försvar?

Jag skulle vilja höra er åsikt i denna fråga.

Jag anser att spelet ännu inte är förlorat.

Enda sättet att rädda den heliga huvudstaden

är att gå till anfall mot fienden.

Harjag så beslutat låta Moskva utlämnas åt Napoleon?

När gjorde jag väl det?

När avgjordes denna fruktansvärda fråga?

Han förfärades vid tanken på den order som måste ges.

Ja, mina herrar...

Det verkar som att det måste bli jag som betalar för kalaset.

Mina herrar, jag har hört era åsikter.

Några av er kommer inte att vara ense med mig, men jag...

Med stöd i den maktjag fått av tsaren och fosterlandet,

gerjag order om återtåg.

Jag hade inte väntat mig detta.

Ers höghet behöver vila.

Men vi får allt se!

De ska få äta hästkött, precis som turkarna!

De ska få, bara...

Sent en kväll i september

gavs order om de ryska truppernas återtåg

genom Moskva, längs Rjazanvägen.

Vet du, min kära, jag ville säga dig att...

Grevinnan lilla, det kom en officer till mig.

Man ber om vagnar till de sårade.

Töm vagnarna och gör plats åt de sårade!

Ställ packningen i förrådet och lämna alla vagnar till dem!

Befaller ni att låta kusken gå?

Ja. Gerasim, jag ber dig göra som jag säger...

Befaller ni att maten serveras? - Nej.

Jag behöver bondekläder och en pistol.

- Vems kalesch är det där? - Det är den sårade fursten.

Ja men vilken furste?

Vår förre fästman, furst Bolkonskij. Han är visst döende.

Gud hjälpe oss.

Titta, det är han!

Det ärju Bezuchov.

Pjotr Kirillovitj, kom! Vi kände nog igen er!

Men hur är det med er?

- Har något hänt er? - Om något hänt?

Fråga mig inte.

- Stannar ni i Moskva? - Ja, jag stannar.

Adjö.

Om jag ändå vore man, då kunde jag stanna här med er!

Mamma, låt mig stanna!

- Ni var med vid slaget? - Ja.

Imorgon blir det strid igen.

- Men vad är det med er? - Fråga mig inte...

Jag vet inte själv. Det är fruktansvärda tider.

Adjö!

Det tycktes honom plötsligt som om allt var slut.

Som om allt rasat samman

och att inget mer väntade, att ingen utväg fanns.

Här ligger hon, denna heliga huvudstad.

Hon ligger för mina fötter och bävar inför sitt öde.

En sällsam, vacker, storslagen stad.

Men varför dröjer dess deputanter så länge?

Till vapen!

Ser du?!

De kommer! Fyra stycken till häst!

Herrn inte vara hemma. Jag inte förstå.

Jag inte...

Då går vi till verket!

- Är ni sårad? - Jag tror inte det.

Det här ska du få betala för!

Förlåt honom. Han är berusad.

Ni har räddat mitt liv. Ni är fransman?

Kapten Ramballe.

- Jag är ryss. - Det kan ni försöka lura i någon annan.

Vad ska man göra med människan? Jag förlåter honom.

Vad heter ni i förnamn?

Monsieur Pierre? Det är allt jag vill veta.

Jag ska be för er.

Jag hade redan nog av kulor i kroppen.

En från Wagram, två från Smolensk.

Och den i benet - det är från Moskva.

Det var för härligt! Vi fick arbeta hårt mot er.

Jag var där.

Verkligen? Så mycket bättre.

Ni är en modig fiende. Härligt folk!

Så ni är också soldat, broder! Så mycket bättre monsieur Pierre

Är det sant att alla kvinnor rest från Moskva?

Vad var de rädda för?

Skulle inte de franska damerna lämna Paris om ryssarna kom?

- Vilket skämt! Men Paris... - Paris, världens huvudstad.

Vodka! ...Paris, det är Talma, det är le Duchesnois,

Pottier, Sorbonne, boulevarderna.

Men låt oss återgå till damerna.

De ska visst vara fantastiskt vackra här.

Vi har tagit Wien, Berlin, Rom,

Neapel, Madrid, Warszawa.

Man fruktar oss, men älskar oss på samma gång. Och kejsaren...

Kejsaren?

Han är historiens och framtidens störste man.

Är han i Moskva?

Nej, han gör sitt intåg imorgon.

Men är ni ledsen?

Morel, värm upp en butelj till åt oss!

- Det är längre bort än Mytischi. - Det måste vara Moskva.

Mytischi ligger där borta, men det här är på andra sidan.

Ja man ser hur det flammar.

Det är i Moskva det brinner.

Så fruktansvärt! Jag tror hela Moskva brinner.

Vilket fruktansvärt sken!

Natasha, titta det syns från fönstret.

Titta så fruktansvärt det brinner.

Vad brinner? Ja, Moskva...

- Har du inte sett det? - Jo, visst harjag sett det.

Man hade sagt till Natasha att furst Andrej reste med dem,

att hon inte fick träffa honom,

att han var svårt sårad, men inte svävade i livsfara.

Hon trodde inte på det man sa henne,

och hon slutade ställa frågor, då hon var övertygad om

att man ändå inte skulle berätta mer.

Du skakarju. Du borde gå och lägga dig.

Ja, visst, jag går och lägger mig nu.

- Lägg dig i min säng. - Nej, mamma, jag ligger på golvet.

Mamma!

Ni? Så underbart!

- Förlåt! - Jag älskar er.

- Förlåt. - Förlåt för vad?

Förlåt mig för det som jag har gjort.

Jag älskar dig innerligare än någonsin.

Pierre måste stanna i Moskva utan att yppa sitt namn.

Han måste döda Napoleon.

Han måste befria Europa från olycka eller själv dö.

Hon har blivit innebränd!

Käre, snälle, min flicka blev kvar!

Min flicka brinner inne!

Det brann hos grannarna och så spred det sig till oss.

Vi rusade ut hit, tog allt vi kunde rädda.

Min Katja var inte med!

Var blev hon kvar?

Käre, snälle...

Anisja, din otäcka jänta, gå och visa vägen!

Visa vägen, så gårjag...

Hon blev kvar...

Vi tar den här vägen genom gränden.

Vilket hus är ert?

Där är det, det var vårt. Hon har brunnit inne!

Min lilla skatt!

Kära hjärtanes!

Har ni inte sett något barn i huset?

Jag hörde något gnälla i trädgården.

Det kanske är hans.

Jaså en flicka. Desto bättre.

Vi ärju alla människor.

Har han tappat bort någon? Är ni adlig?

Vems barn är det?

Här satt en kvinna med sina barn. Vart tog hon vägen?

Det måste ha varit Anferovs.

Anferovs gav sig av i morse. Det var Maria Nikolajevna.

Han säger att det var en kvinna. Maria Nikolajevna är en dam.

Maria Nikolajevna är här. De sprang in i trädgården.

Ta barnet och ge till dem.

Låt damen vara!

Löjtnant, han har en dolk!

Arrestera honom!

Han ser ut som en som anlägger bränder.

Vännen min! Flickan då?

Vad görjag av henne om hon inte är deras?

Vad vill hon?

Hon kommer med min dotter, som jag räddat ur elden.

Adjö.

"Allernådigaste härskare och tsar...''

Livet i Petersburg gick sin gilla gång.

l den lugna praktfullheten återspeglades

livets bekymmer endast skenbart.

Det var svårt att här få en uppfattning om

den fara och de svårigheter

som det ryska folket befann sig i.