Love Me Tender

Jag kommer nu.

-Clémence... -Vad fin du är, Josiane!

-Vill du göra oss sällskap? -Nej. Disciplin, Michel, disciplin!

Ha en bra dag.

Paul? Kom och prata med mamma.

Hallå där.

Paul!

Du borde höra det på riktigt. Det är helvetiskt.

Paul, lägg bort flöjten.

Kom och prata med mamma. Hon väntar.

-Hej, mamma. -Där är du ju.

-Hur många varv? -Två kilometer.

Men min tid var usel, så det tänker jag inte berätta för dig!

-Vem är du, herre? -Jag är son till Darth Vader och Kleopatra.

Jag trodde att du var din mammas son?

Ja, det också. Men också Darth Vaders och Kleopatras.

Okej.

Laurent! Jag har extra biljetter till föreställningen vi ska se nästa helg.

-Vill du följa med? -Nästa helg är jag i Normandie...

Du är pixlad. Och du ser hemsk ut.

-Så där. Är det bättre? -Se där!

-Visa mig himlen? -Visst, vänta lite.

Så där. Kan du se den?

Kom igen, snabbare! Kom igen, kom igen, kom igen!

Snabbare, snabbare!

PRIVAT JAKTOMRÅDE

Vi är på Place Dauphine. Det är slutet på sommaren.

Jag doppar mina pepparchips i ketchup.

Jag har beställt en club sandwich. Han har beställt en croque-monsieur.

Skit.

"Han" är mitt ex.

Den första mannen jag låg med och för tillfället den sista.

Vi är fortfarande gifta, eftersom vi aldrig skilde oss.

Han och jag var tillsammans i 20 år.

Jag lämnade honom för tre år sedan.

Han heter Laurent.

För vår åttaårige son Paul har vi varannan vecka på ett vänskapligt sätt.

Det har aldrig varit något problem.

För några månader sedan bytte jag till tjejer.

Jag vill berätta det för honom. Därför middagen.

-Vi byter pianolärare, eller hur? -Om du tycker att det är viktigt, så visst.

Jag vet inte... Han blir inte bättre.

Han är ung.

Ja, men hon är lite...

Godmodig?

Ja, hon är för godmodig! Godmodig, gränsande till "korkad".

Enfaldig.

Du...jag har börjat träffa tjejer.

Dejta, som i att gå på dejter.

-Dejta, allvarligt? -Visst, ja...

Du vet.

Samma igen.

-Jag vill bara att du ska vara lycklig. -Tack.

Varsågod.

Min nya last. Nu är det bara champagne för mig.

Det kostar mig en förmögenhet.

Du ser verkligen bra ut.

Jag simmar mycket.

Det är inte det. Du är vacker.

Verkligen.

Jag kanske tar med Paul för att träffa min pappa.

På Halloween.

-Cool. -Ja.

-Han har inte träffat honom sen i påskas. -Han kommer att gilla det.

-Hur mår din pappa? -Du känner min pappa. Han är densamma.

Han gnäller fortfarande på telefon.

-Han tycker synd om dig. -Verkligen?

Han säger att du måste vara så ensam.

Han har en poäng i det.

God natt.

-Nej? -Definitivt nej.

Jag tolkade fel.

-Madame... -Hej då.

-Säg åt honom att sluta! -Sluta!

Middag med mig på tisdag?

Kan vi inte skilja oss istället?

Sluta hetsa upp mig.

Jag går hem.

God natt.

-Hälsa Paul från mig? -Visst.

Ha en trevlig kväll.

Vad gör hon?

Ska du redan gå?

Laurent?

Är allt okej?

Han vill inte följa med. Jag är ledsen.

-Vad menar du? -Han vill inte.

Vi kan inte tvinga honom. Jag ändrar mina planer.

Vänta lite...

-Kan jag bara... -Nej...

Laurent, det här är löjligt. Jag ska prata med honom.

Koko, Paul.

Koko.

Sista utrop för Paul Lévêque vid gate 14.

Omedelbar avgång till månen.

Gate 14. Raketen avgår snart.

Han vill inte träffa dig.

Vi går och dricker juice.

Jag har biljetter till föreställningen du ville se.

Jag vill inte träffa dig.

Kom ut därifrån. Sluta nu, kom igen.

Jag vill inte se dig!

Det är så det fungerar. Det här är vår vecka.

Jag har planerat massor av saker. Kom igen.

Kom igen, Paul.

-Paul. -Jag vill inte se dig. Jag hatar dig.

Gå bort!

Har det hänt något? Har ni två grälat?

-Det är väl inte mig han är arg på? -Tycker du att det här är roligt?

-Om han ändrar sig, ring mig. -Okej.

Det verkar osannolikt, men visst.

Hej då.

Paul? Jag ringer dig!

Jag älskar dig.

Disciplin, Clémence. Disciplin!

Nämnde du skilsmässa igen?

Det var inte rätt tidpunkt.

Du vet, att vända någon ryggen är inte ett straff.

-Du är obeveklig, Elisabeth! -Jag vet.

Jag förstår fortfarande inte varför du låter honom kalla dig sin "fru".

Jag förstår faktiskt inte varför du gifte dig.

-Med en kille, dessutom. -Det var så man gjorde på den tiden.

Han är väl åtminstone snygg?

Ja.

Nej, inte direkt. Men vi passade bra ihop.

Du är så borgerlig.

Nu vet han att du är lesbisk, och han är förbannad.

-Sluta prata, snälla? -Och om jag inte vill?

Jag sa "snälla".

Det gjorde du.

Kan du inte stanna lite?

Det är fortfarande tidigt. Gå och lägg dig igen.

Jag ska gå och bada.

-Ja? -Hallå.

Har du sett vad klockan är?

Hej, Laurent. Kan du ge luren till Paul, tack?

Han gör sig i ordning för skolan.

-Kan du koppla in honom, tack? -Vänta lite.

Paul, det är mamma. Kan ni inte prata innan skolan?

Han vill inte prata.

-Han är ett barn, ge honom luren. -Som du vill.

Hallå, Paul?

Älskling?

Jag vet att du är arg på mig, men jag vet inte varför.

Vad sägs om att vi går och tar en läsk så kan du förklara?

Okej? Kan du göra det?

Jag sa ju det. Han vill inte prata.

Men han är åtta år gammal! Sedan när bestämmer han?

Är du experten på barnuppfostran?

-Ursäkta? -Glöm det. Måste till skolan.

I flera månader

Jag kopplar inte ihop fakta

mellan far och son.

Kanske har Laurent rätt.

Kanske hatar Paul mig.

Det är mitt fel.

Kanske är jag skyldig till något.

Jag försöker förstå vad jag gjort för fel.

Varför svarar du inte? Jag måste få prata med Paul.

Jag vet inte ens vad jag straffas för.

Alla ideella organisationer är likadana...

Det är inte komplicerat...

Hallå?

Jag ska skriva ner det.

När då?

4 juli.

Kl. 15.

Jag förstår.

Tack, Vincent.

Oroa dig inte. Jag mår bra.

Hej då.

Nå?

-Nå... -Den 4 juli, klockan 15.00...

...kommer han att begära att få ensam vårdnad...

...och att jag ska fråntas mitt föräldraansvar.

På vilka grunder? Det är absurt.

Han anklagar mig för incest och pedofili, direkt eller genom tredje part.

Vad i helvete?

-Hur länge sedan är det du såg din son? -Sex månader sen.

Mina damer och herrar...

Jag måste skriva.

Okej. Det kommer att ordna sig. Upp med hakan, mina vänner.

Varför ger du mig inte bara din portkoden?

-Vill du inte ta av dig? -Nej.

Bara dina jeans?

-Vad är det som händer? -Ingenting. Jag vill ha dig.

Super.

Har jag glömt din födelsedag eller något?

Titta, jag går ned på dig nu.

Vad sa advokaten?

Nå?

Jag vill ha dig.

Avskilj dig om du vill, men jag behöver inte avskilja mig också.

Allvarligt? Är det en replik från en TV-serie?

-Du är en idiot. -Nej, vänta.

-Jag är ledsen. -Nå?

Det är...

Hej då.

Här är ett utdrag ur en av böckerna som hittades i madame Delcourts hem.

Med det menar jag en bok som Paul lätt kunde ha hittat.