Merlin

I ett sagornas land-

-vilar ett kungadömes öde på en ynglings axlar.

Hans namn är Merlin.

Halt! Stanna där.

- Vart är du på väg? - Till Meredors hav.

Vad har du i vagnen?

Lady Morgana...!

- Mår du bra? - Ja, syster. Men vi måste skynda oss.

Det skymmer, och än har vi långt kvar.

Ursäkta!

- Vad gör du i mitt kök? - Prinsens skjorta.

Håll tassarna borta från min mat!

- Försök med salt. - Arthur kommer att slå ihjäl mig.

Få se... Du har varit med om värre.

- Han behöver den i kväll. - Med dina talanger kommer du på nåt.

- Du är påklädd! - Jag är väl ingen idiot, Merlin.

- Är du helt säker på den saken? - Ursäkta?

- Jag försöker skriva ett tal. - Då behöver du förstås inte mitt?

Jag har skrivit på det hela natten...

- Vad tycks? - Det måste putsas lite.

Det är få förunnat att skriva prinsens tal. Ar ett tack för mycket begärt?

De saligas ö...

Du vet vart vi vill åka.

Ni har inte ätit något, sire.

- Det verkar inte ha någon verkan. - Nej, men det ger honom frid.

Det har gått ett år sen Morganas förräderi.

Hans hjärta är brustet och hans livsvilja borta.

- Deltar du i kvällens festligheter? - Min plats är hos kungen.

Du är god mot honom.

Jag gör det inte för hans skull, utan för Arthurs.

Rapporterna stämmer. Vi hann ikapp Morgana på Denariaslätten.

- Var hon ensam? Eller var Morgause med? - Vi vet inte.

- Vart var Morgana på väg? - Till Meredors hav.

De saligas ö.

- Jag skickar soldater i gryningen. - Tack, Agravaine.

Hon har blivit mäktigare. Bertrand och Montague är döda.

Håll mig underrättad.

- Varför agerar hon just nu? - Hon kunde ju inte gömma sig för evigt.

Var inte rädd. Camelot står starkt.

Om Morgana går till anfall så är vi redo.

Du har rätt. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan dig.

Tack, morbror.

Jag lovade din mor att alltid stå vid din sida.

Samhain... Den tid på året då vi starkast känner våra förfäders andar.

En tid att minnas och högtidlighålla dem vi har förlorat.

Samhain är nästan här. Vi måste skynda oss.

- Jag klarar inte det här. - Min syster...

Kom ihåg vad jag sa. Det är det enda sättet.

Det du ska göra kommer att påverka alla - även dig själv.

Men framförallt kommer det att tvinga ner våra fiender på knä.

Du måste vara stark.

Var inte rädd.

Min tid i världen är förbi. Det finns inget kvar här för mig.

Snälla syster...

Låt min död bli min sista gåva till dig.

För konungen!

Emrys...

Emrys...!

- Vem är du? - Cailleach.

Andevärldens portväktare.

Du har rivit sönder slöjan mellan världarna.

Dorocherna... De är de dödas röster, mitt barn.

Liksom de döda är de oräkneliga.

Du ska vara rädd.

Dina fiender ska drabbas av förödelse, men du måste också ta dig i akt.

När du rev sönder slöjan skapade du en ny värld-

-och du kommer inte att vandra igenom den ensam.

Den som kallas Emrys ska vandra i din skugga.

Han är ditt öde...

...och han är din undergång.

Emrys...

- Vad hände? - Jag vet inte. Han är kall som is.

- Kommer han att bli bra? - Jag behöver hagtorn och filtar.

Massor av filtar!

När hon talade... Hennes röst tycktes komma från jordens innandöme.

Hennes ögon...

De såg så sorgsna och lidande ut.

Vem är hon?

Cailleach. Andevärldens portväktare.

Varför dök hon upp?

Det var på midnatt på Samhains afton.

Då är slöjan mellan världarna som tunnast. Det är knappast en slump.

- Varför såg bara jag henne? - Mäktiga trollkarlar får ofta visioner.

Det var ingen vision. Hon visste vem jag var.

Hon kallade mig Emrys.

Vad betyder det?

Jag vet inte riktigt.

Men om slöjan har blivit sönderriven må gudarna hjälpa oss alla.

Merlin... Merlin!

- Merlin! - Det var inte jag.

Ursäkta, sire.

Ni behövs i rådskammaren.

- Vad har hänt med henne? - Hennes by har blivit angripen.

- Vad heter du? - Drea.

Drea. .. Jag heter Arthur.

Var inte rädd. Berätta vad som hände.

Min mor, min far och min lillasyster...

Så ja.

Någon angrep dem. Vem?

Det var ingen. Bara...skepnader.

- Såg du inte deras ansikten? - De hade inga ansikten.

Som jag sa! De var där, men samtidigt inte.

De rörde sig så fort!

De kändes nästan overkliga, men de måste ha funnits.

Jag hörde hur folkskrek, och sen blev det tyst...!

Då var alla döda!

Tack

- Var ligger byn? - Öster om Vita bergen.

- En halvdagsritt. - Varsko mannarna.

Vill du ha din snuttefilt, Merlin? Du gör mig nervös!

- Det är en häst... - Den kanske kände nåt.

- Ja, att du är en tjockskalle. - Det är mitt ord!

Ja, och det passar dig utmärkt.

Det är för tyst.

Ursäkta...

Här borta!

Såg du?

Vi jagar efter skuggor.

- Vad hände? - Jag kunde inte använda min magi.

Det finns något därute! Det flydde från ljuset.

Den här fienden kan man inte jaga eller döda.

Vi måste ta oss härifrån.

Gwen! Säg åt Gaius att det finns fler offer vid västra porten.

- Gaius... - Merlin!

Såg du dem?

Hjälp mig. Hämta fler lakan.

Merlin?

Min magi biter inte på dem. Jag har försökt.

Jag har aldrig känt mig så maktlös.

Det kändes djupt i själen. När den angrep kände jag mig så tom.

Jag kunde inte andas.