Kung Fu Panda 2

För länge sedan i det forntida Kina

härskade påfåglarna i staden Gongmen.

De bringade stor glädje och välgång till staden

för de uppfann fyrverkerierna.

Men deras son, lord Shen

såg mörkare krafter i fyrverkerierna.

Det som skänkte färgprakt och glädje

kunde också skapa mörker och förödelse.

Shens bekymrade föräldrar gick till en sierska.

Hon förutspådde att om Shen fortsatte längs mörkrets väg

skulle han besegras av en krigare i svart och vitt.

Den unge fursten gav sig iväg för att förändra sitt öde.

Men det han gjorde nu närmast, beseglade det endast.

Shen återvände till sina föräldrar full av stolthet

men i deras ansikten såg han endast fasa.

Han förvisades från staden för alltid.

Men Shen svor att hämnas.

En dag skulle han återvända

och hela Kina skulle falla på knä inför honom.

Det är nästan färdigt, lord Shen, men vi har slut på metall.

Sök igenom de mest avlägsna byarna! Hitta mer metall!

Kina ska bli mitt.

Och Drakkrigaren slog sig ihop med De fruktade fem!

Och de blev de coolaste kung fu-krigarna någonsin!

Nog med prat! Låt oss slåss!

Lyssna! Lyssna.

Man kan höra att Drakkrigaren tränar där inne!

- Trettiotre! - Stoppa honom! Det är för farligt!

- Koncentrera dig! - Trettiosex! Trettiosju.

Hur kan han göra så där med ansiktet?

Trettioåtta bönbullar!

Ja! Nytt rekord! Ditt monster!

- Kör på då! Sätt fyrtio! - Han klarar aldrig fyrtio!

- Vänta ni bara, så sätter jag fyrtio! - Gör det!

Inga problem!

Ge mig ett ögonblick!

- Han klarade det! - Bra jobbat, Po!

Din träning har gett resultat.

Mästare Shifu! Måste dra! Vi syns senare!

Ni sparar dem åt mig, va?

Inre frid.

Inre frid.

Inre frid...

Mästare Shifu!

Mästare Shifu! Vad är det för ena?

Pirater? Vandaler från Vulkanberget?

Vad det än är så ska jag spöa dem! För jag är taggad!

Jag måste göra nånting. Du fattar, va?

Vad håller du på med?

En av de sista saker som mästare Oogway lärde ut.

Grymt!

Hur gjorde du det?

- Inre frid. - Inre frid. Det är coolt.

- Inre frid av vadå? - Det är nästa steg i din träning.

Varje mästare måste finna sin väg till inre frid.

Vissa väljer att meditera i femtio år i en grotta som den här...

...utan att smaka den minsta bit mat eller vatten.

Eller?

Vissa finner den genom smärta och lidande som jag gjorde.

Po, den dag då du valdes ut till Drakkrigaren

var den värsta dagen i mitt liv.

Utan tvekan. Inget annat kommer i närheten.

Det var det värsta, mest smärtsamma, sinnesförödande, hemska ögonblick...

- Okej. - ...jag någonsin har upplevt.

Men när jag väl insett att problemet inte var du, utan det som fanns inom mig

fann jag inre frid och kunde tämja universums flöde.

Så det är allt? Behöver jag bara inre frid?

Mina inälvor är redan jättefridfulla.

Så allt jag behöver göra är att få igång den här grejen.

Inre frid...nu du!

Visa mig vad du gjorde med fötterna... Det var nåt coolt med fötterna.

Po! Banditer! De närmar sig musikernas by!

Fara.

Säg till musikerna att lira actionmusik, för nu kör vi!

Det är lugnt. Jag finner inre frid när jag är tillbaka.

- Inga stopp för mellanmål den här gången. - Mellanmålsstopp, va?

Vänta, allvar?

Ta all metall ni kan hitta!

Ta metallen!

Hjälp, hjälp, hjälp, hjälp!

Det var allt! Nu sticker vi!

Rättvisans vingar!

Drakkrigaren!

En panda? Det är omöjligt!

Min näve hungrar efter rättvisa.

Det var min...näve.

- På dem! - Korn igen!

Smaka på den!

- Po! Inkommande! - Tack, Syrsan!

Tigrinnan! Dubbla dödens slag!

Vredens fötter!

Tigrinnan! Apan!

Viper! Syrsan!

Kaninen! Vad...?

Åh, förlåt.

Hjälp!

- Tranan! - Jag tar hand om det!

Är alla okej?

Det var suveränt!

Jag fixar det här.

Po!

Smaka på den, knubbis!

Hjälp.

- Är du okej? - Vad hände?

Jag tror jag Såg-n

Jag tror...

Jag måste dra!

Tack. Tack för att ni kommer till Drakkrigarens nudlar och tofu.

Mer te? Citronsås?

Om ni behöver något, bara be om det.

- Tackar. - Vredens fötter!

Drakkrigarens mopp! Han har moppat det här golvet!

Inte röra! Moppen blir smutsig.

- En gång serverade han mig! - Fantastiskt!

Jag har en fläck som bevisar det! Var är Drakkrigaren?

Han arbetar inte här längre.

Han är upptagen där ute med att beskydda dalen.

- Drakkrigaren! - Po!

Här... Okej.

- Du skulle ha sagt att du skulle komma! - Hej, pappa!

Jag skulle ha sparat lite surtofu till dig!

- Pappa? Får jag prata med dig? - Det är klart, min pojke!

Till min sons ära, blir det gratis tofu-dessert till alla!

Om ni beställer nåt mer, alltså.

Åh, det är så härligt att se dig, Po.

Har du gått ner? Jag når ju nästan runt dig med vingarna!

Kanske lite...

Po, du måste vara svag. Jag ska hämta lite soppa.

- Det är okej...jag är inte hungrig. -Inte hungrig? Po, mår du bra?

Ja, jag mår bra. Jag bara...

Tidigare idag slogs jag mot några banditer.

Det var inget...inget farligt. De var bara...

Men sen hände det nåt konstigt, jag fick nån tokig syn.

Jag tror jag såg min mamma och mig när jag var bebis.

Mamma? Bebis?

- Pappa? - Vad pratar du om?

Hur ska jag säga det här?

Var kom jag ifrån?

Ja, du förstår, min son... gåsungar kommer från ett litet ägg.

- Fråga mig inte varifrån ägget kommer! - Pappa, det är inte det jag menade.

Jag vet det.

Jag tror det är dags att jag berättar något som jag borde sagt för länge sen.

Okej.

Du...kanske liksom blev...

...adapterad.

- Jag visste det. - Visste du?

- Vem berättade? - Ingen, jag menar...kom igen, pappa.

Men om du visste, varför sa du ingenting?

Varför sa inte du nåt?

Hur kom jag hit, pappa? Var kom jag ifrån?

Faktiskt så...kom du från den här.

Det var en helt vanlig dag på restaurangen.

Det var dags att göra nudlar.

Jag gick ut på baksidan, där mina grönsaker just hade blivit levererade.

Där var vitkål, kålrötter och rättikor.

Fast det fanns inga rättikor.

Bara en väldigt hungrig liten panda.

Det fanns ingen lapp.

Det är klart, du kunde ha ätit upp den.

Jag väntade på att någon skulle komma och leta efter dig. Men ingen kom.

Jag tog med dig in.

Matade dig.

Badade dig.

Och matade dig igen.

Och igen.

Försökte sätta på dig ett par byxor.

Sen fattade jag ett beslut som kom att förändra mitt liv för alltid.

Att laga min soppa utan rättikor.

Och att uppfostra dig som min egen son.

Xiao Po... Min lilla panda.

Och från det ögonblicket, har både min soppa och mitt liv

varit mycket bättre.

Och lilla Po, det är hela historien.

Titta på mig. Nej, titta inte på mig.

Är det allt? Det kan det inte vara! Det måste finnas nåt mer, pappa!

Nja, det var ju den gången då du åt upp alla mina bambumöbler.

Importerade var de också.

En dumpling, tack. Drakkrigarstorlek.

Po, din berättelse kanske inte har en lycklig början,

men se hur allt blev!

Du har mig. Du har kung fu. Och du har nudlar!

Jag vet, jag har bara så många frågor.

Typ som, hur fick jag plats iden här lilla korgen?

Varför gillade jag inte byxor?

Och vem är jag?

Bra. Tänk på utförandet.

Bra.

Shen?

God eftermiddag, mina herrar.

Och nu när vi har klarat av artigheterna, var goda och lämna mitt hus.

Ditt hus?

Ja, såg ni inte påfågeln på ytterdörren?

Åh, där är du ju, sierska.

Din förmåga att se in i framtiden är inte så bra som du trodde.

- Det får vi se, Shen. - Nej, du ska få se, din gamla get.

- Var var vi? - Vad vill du?

Jag vill ha det som är mitt. Staden Gongmen!

Den står under Mästarrådets förvaltning

och vi kommer att beskydda den till och med från dig.

Jag är så glad att du känner på det sättet.