The Americans

Tidigare på The Americans.

Direktorat S hemliga agenter antas gömma sig över hela USA.

Topphemliga identiteter. Ingen vet vilka de är.

Hej, ni kom!

Bara lite kakor för att välkomna er till kvarteret.

- Vad jobbar du med, Stan? - Jag är FBI-agent.

När vi kom hit var jag 22...

och bodde i ett främmande hus, ett främmande land med en okänd man.

- Det brände aldrig till för oss. - Ska ni separera?

Du och din källa måste träffas på ett säkert ställe.

Jag spionerar för USA.

Är du mullvad?

Du fortsätter jobba med FBI-agenten.

Sen ger du oss allt du får av honom.

Det här är vår privata hytt.

Jag förstår vad du håller på med, och det hjälper inte.

En stor dag för kontraspionaget.

De har varit nere i valvet hela dan.

Kunde du kika in?

En sak kan vi fixa. Vi buggar Gaads kontor.

Martha gör det.

Ingen skugga över dina talanger, Romeo, men jag tror inte hon går på det.

Jag förklarar er för man och hustru.

Jag älskar dig och gör vad som helst för dig.

- Mamma! - Vad gör du?

- Vad gör du ? - Tvätten.

Tvättar du mitt i natten?

Vi vet att vi söker efter en vit man och kvinna.

- Ett par. - Tag dem!

Det är lugnt, se på mig!

- Hennes gammelfaster? - Hon föll nerför trappan.

Elizabeth stannar uppe ett tag och sköter om henne.

Kom hem.

- Tänk om de hört på mig! - Jag klarar mig.

Om du behöver mig igen, så-

De får ta Kabul så länge...

angripa deras leveransrutter med små enheter.

- De rör sig snabbt. - Just det.

Jag sa till samordningskommittén vad ni bad om...

och responsen var positiv.

Men de måste få fler tillstånd varje gång vi går över en miljon dollar.

Vi vet att ni är okej i Herat.

Men hur kan vi hjälpa er i Panjshir?

Vi har en rutt på Rukha, på vägen till Saricha.

Om ni fixar vapnen över gränsen tar vi hand om resten.

Okej.

Vi älskar Amerika.

Med era råd och med Allahs hjälp...

kan vi köra ut det gudlösa Sovjet ur Afghanistan.

Vi ställer upp för er i vartenda steg.

Pengar, vapen. Amerika ger er allt ni behöver.

- Det är bra att ha samma fiende. - Ja.

Den här kniven är min gåva till dig.

Den har jag dödat en ryss med.

Den förste man jag nånsin dödat.

Det var svårt, men sen blev det allt lättare.

Vi ska döda varenda hedning som förödmjukar oss i vårt land.

Jaså?

Hälsa era bröder i Afghanistan att vi har ett budskap till dem.

Amerika kan inte skydda er och inte Allah heller...

och KGB är överallt!

Ni ryssar vet inte vem ni-

Det är lugnt.

Fan.

Är du redo?

- Mamma! - Grattis, Henry!

Hoppa inte på mamma! Du är för stor nu!

Men jag har saknat det.

- Du ser äldre ut. - Det är jag också.

Är huset sig likt?

Vi har målat vardagsrummet svart.

- Nej, det har ni inte! - Jo.

Grattis på födelsedagen!

Du måste äta nåt riktigt, nån mat före tårtan.

- Vad vill du ha? - En varm korv.

En varm korv, tack.

- Till födelsedagsbarnet. - Varsågod.

Nästa år kanske.

Jag hoppas du har råd, för här är alla dina pengar tillbaka.

Jag räknade inte med nånting. Och absolut inte hela summan.

Ursäkta att det tog sån tid.

Flygbolaget har sina voucher- bestämmelser, och det tar evigheter.

Finns inget skäl att du ska betala när du inte reser.

Tack, jag är skyldig dig en tjänst.

- Härligt att hon är hemma! - Du anar inte-

Skönt att se er ihop igen.

Lite tid bara. Det kommer.

Ja.

TELESKOP

12 gånger starkare än ditt gamla.

Fint.

Det lät inte så övertygande.

Jo då. Tack så mycket.

- Det är ju inte Intellivision. - Vad pratar du om?

Henry tjatar på pappa om ett videospel.

Som får hjärnan att ruttna, som det här!

- Du ville ju ha ett nytt teleskop. - Jag vet.

Vi ställer upp det i mitt rum.

I morgon kväll, kanske?

- Abby kommer hit om en kvart. - Varför då?

För att jag ska ta ut mamma på dejt.

- Ikväll? På min födelsedag? - Jag vet.

Vi ska ordna till en hel Henry-helg, raring.

- Det blir jättekul. - Lovar!

- Vi behöver lite tid. - Får de inte gå på en dejt?

Jag har också saknat henne.

Säkert.

Nej, vad äckligt!

Kom, Paige.

Flygvapnets militärpolis. Visa händerna!

Lugnt och fint. Ta dina kläder.

- Rör på dig. - Lugn och fin.

- Den här vägen. - Sätt fart.

Ställ dig upp. Roy Oatway.

Roy Oatway. Militärpolisen.

Andas djupt, det är okej, lugna dig.

Roy, det är okej, titta på mig.

Lås in dem ett tag. Inget förhör förrän vi kommer.

Jag har inte gjort nåt.

Jag ska fråga dig en sak, Roy.

När du gick på high school i Topeka...

stötte två cheerleaders på dig under läktarna då?

Du gick på MIT, träffade du nånsin två urläckra brudar...

som knullade vettet ur dig hemma hos sig?

Det är faktiskt en riktig fråga, Roy.

Nej.

Men när du var ekonomiansvarig för Bendix Corporation...

och övervakade teknologi för inbrottssäkra lås?

Hur många brudar satte du på då?

Inte så värst många.

Vad är skillnaden ikväll då, har du bytt rakvatten?

Eller är det bara att du börjat jobba för Lockheed?

Tror du att det har med din säkerhetsklassning att göra?

Och Skunk-projektet som försvarsdepartementet jobbar med?

Jag har inte sagt nåt till dem.

Du har tur att vi kom.

- Griper ni mig? - Nej, vi griper dig inte.

Vi är här för att skydda dig och ditt företag...

och Förenta Staternas militära intressen.

Du måste vara mycket mer försiktig från och med nu.

Så här gör vi.

Vi ska ta isär och rekonstruera varenda del av dina säkerhetsbestämmelser...

och det börjar exakt här och nu.

Du kommer att vara ytterst noga med din telefonlogg...

rapportera vartenda nytt misstänkt möte...

i synnerhet när du reser.

Du ska byta ut koderna till kassaskåp och portfölj...

mot ett roterande nummersystem som byts ut var sjätte vecka.

Okej?

Det är lugnt. Klä på dig.

Man visste inget-

Oroa dig inte.

Du blir ju aldrig ersatt av nåt syndikat.

Du är el número ett. Det har jag ju alltid sagt.

Ja, när du behövt nåt, ja.

Vad vill du ha, Herb?

Bara få använda den där övertygande rösten du har...

till tre små 60-sekunders reklamspottar.

- Glöm det, jag sticker nu. - Han ville ha just dig, John.

Tyvärr, Herb. Säg att doktorn inte är till salu.

Jo visst ja.- Du får 35 dollar per spot.

Okej.

Vad fan?

- Vad gör du? - Kollar mammas tvätt.

Kollar du hennes tvätt?

Jag gör den . Jag tvättar hennes tvätt.

- Varför då? - Som en överraskning.

Visst, knasboll.

Det var en lång tid att vara borta.

Ja, jag var ju rätt tilltygad.

Hur tog ungarna det?

Vi pratade en gång i veckan.

De undrade varför jag inte kom hem på helgerna.

Jag sa att faster var för sjuk.

Tungt att inte få träffa dem.

Ja, men nu är alla okej.

Du och Philip, då?

Bättre.

Ja.

- Bra? - Ja.

- När åker ni tillbaka? - Jag får mitt paket på lördag.

Sen blir det rymdmuseet, köra tillbaka söndagkväll, och skolan på måndag.

Går Jared på collage?

Han ska till Carnegie Mellon nästa år, ingenjör.

Du oroade dig för alla hans flygplansmodeller.

- Så var han ändå ingenjör. - Mekaniker, som sin far.

- Amelia? - Går i nian, är cheerleader.

- Jösses! - Ja.

Det mesta vi gör tillsammans är att baka till deras försäljning.

Och pratar killar, och killar och killar.

Ungarna har inte mycket att oroa sig för.

Inget som förbereder dem för att växa upp...

här.

Ni stannar väl i Alexandria?

Vi tar ungarna till tivoli på lördag.

Det vore kul att få se Paige och Henry.

Då ses vi där, vi stannar hela dan.

Claudia hälsar.

Hon är så glad att du mår bra.

Hon berättade vad som hände med er.