Sophie's Choice

Det var 1947,

två år efter kriget, som jag började min resa

mot vad min far kallade

"det nordliga Sodom",

New York.

Kalla mig Stingo,

vilketjag kallades på den tiden

om jag kallades något alls.

Jag hade sparat precis lagom mycket pengar

för att skriva min roman,

förjag ville mer än något annat bli författare.

Men min själ var instängd,

obekant både med kärleken och döden.

Till och med då

var det svårt att hitta billiga lägenheter

på Manhattan.

Alltså började min resa mot att bli upptäckt

på en så märklig plats som Brooklyn.

Jag vet.

Du tänker på den rosa färgen. Det gör alla.

Du förstår,

min nu avlidne make Saul gjorde ett kap.

Många hundra liter färg

från flottans överskottslager.

De har väl inte mycket användning för rosa

på sina skepp.

Okej, jag tar den.

Yetta har förkunnat ankomsten

i det Rosa palatsets etniska kungadöme

av en ung författare från Södern.

Dina grannar inbjuder dig att äta med oss

i Sophies rum rakt ovanför ditt.

Ikväll klockan åtta.

Boken är en välkomstgåva

från en av Brooklyns tidigaste barder

till en av Brooklyns nyaste!

Sophie och Nathan

Gå inte! Gå inte!

Jag sticker. Låt bli!

Nej!

Vi behöver varandra.

Lämna mig i fred, sa jag.

Låt mig vara. Hindra mig inte.

Nej, gå inte!

Jag ljuger inte!

Du ljuger.

Inte alls!

Du ljuger.

Gå inte, snälla! Gå inte från mig!

Vi behöver varandra, Nathan. Du vet det.

Vi behöver varandra.

Skulle jag behöva dig?

Ja...

Hör på mig!

Jag behöver dig

som jag behöver en obotlig sjukdom!

Jag behöver dig som jag behöver mjältbrand,

hör du det?

Eller trikinförgiftning.

Jag behöver dig som jag behöver gallsten,

pellagra, hjärninflammation.

Brights sjukdom, hör du det!

Hjärncancer!

Jag behöver dig som jag behöver döden.

Hör du det? Döden.

Nej, Nathan.

Åk tillbaka till Krakow.

Tillbaka till Krakow!

God kväll.

Var det trevligt?

Jag menar, gillade du vår föreställning?

Njuter du av att tjuvlyssna?

Ni... Dörren var öppen.

Jag undrade vad som stod på.

Dörren var öppen?

Du undrade vad som stod på?

Dra på trissor, är det inte

vårt nya litterära stjärnskott från Södern?

Synd att jag inte kan stanna

för lite spirituella samtal.

Det hade varit trevligt att småprata med dig.

Vi kunde ha pratat om sport.

Sporter från Södern som

att lyncha niggrer, eller "svartingar"

som ni visst kallar dem där nere.

Hej då, slavdrivare. Vi ses i ett annat liv.

Mår du bra?

Ja.

Ja.

Jag beklagar det här.

Han är inte sådan

i vanliga fall.

Be inte om ursäkt.

Jag bor här nere,

om det är något du behöver...

Tack.

Det var vänligt av dig.

Hur som helst, jag finns här.

Jag klarar mig.

Jag kallas Stingo.

Förlåt oss, är du snäll.

Sextio cent. Så fort han får ihop 50 cent.

Sextio...

Ja?

Vi hade ju bjudit dig till middag.

Så snällt av dig.

Jo, jag sitter ofta uppe på nätterna

med skrivmaskinen.

Men om det stör er, kan jag...

Nej då!

När jag var liten flicka

brukade jag somna till ljudet

av min fars skrivmaskin.

Ljudet får mig att känna mig...

Vad heter det nu igen?

Trygg. Trygg.

Var din far författare?

Nej, min far var...

Min far var juridikprofessor.

Han skrev artiklar

som varnade polackerna

för hotet från nazisterna,

och försökte hjälpa förföljda judar.

Så knattret från en skrivmaskin

påminner mig om min far

och hans godhet.

Vill du inte komma in?

Kanske en annan gång.

Så om du ursäktar mig.

God natt.

Ja.

Stinko, var det?

Stingo.

Visst ja, Stingo!

Jag har aldrig hört det namnet.

Det finns inget "k" i det.

Jag förstår.

Bara ett "g".

Det är fint!

Det låter vänligt och glatt.

Jag gillar det.

Nathan!

Nathan.

Åh Gud!

Förstår du inte, Sophie? Vi är döende.

Upp och hoppa, vännen min.

Rör på benen vetja.

Frukosten står på spisen,

låt dig väl smaka.

Vi spänner för fyrspannet och tar en sväng,

och har en skön picknick på en grön äng.

God morgon, Stingo.

God morgon.

Vi vill bli dina vänner

och ta med dig ut denna härliga dag.

Vi vill att du kommer upp

och äter frukost med oss.

Och sen...

Ja.

Coney Island.

Coney Island! Ja!

Förlåt för igår kväll.

Visst.

Jag vet vad du tänker. "Vilket märkligt par!"

På söndagar brukar vi klä oss lite annorlunda

och gå ut.

Okej.

Okej?

Jag visste att du skulle förstå!

Du vet, alla klär sig likadant.

Titta på de patetiska stackarna där ute.

Titta bara. Robotar.

Alla går nedför gatan och ser likadana ut

i likadana trista kläder.

Ni är urtråkiga!

God morgon!

Hon, däremot. Titta. En gudagåva!

Får jag en kyss.

En kyss. Snälla.

Okej, en kyss. Det är allt du förtjänar.

En till. Jag vill ha en till.

Nej.

Jag måste ha en till.

Nathan...

Jag kan inte hålla händerna borta från dig.

Det är... Nej, Nathan Landau!

Vad säger du om det, Stingo?

Här är jag, en trevlig judisk kille,

snart 30 år.

Jag blir vansinnigt kär i en polsk shiksa.

Vad är det? Vad är en "shiksa"?

En shiksa är en goy-flicka.

En icke-judisk kvinna.

Hon är...

Jag förstår. Jag bara antog att hon var...

Att hon var judinna?

Ja.

Judinna?

Nej, nej, nej. Vår Sophie är katolik.

Tja, visst, men jag är inte katolik längre.