Human Planet

En enda varelse

har skapat sig ett liv-

inom varenda habitat på jorden.

Den varelsen är vi.

Över hela världen lyckas vi

överleva på de vilda platserna-

långt från stadens ljus.

Ansikte mot ansikte med naturen.

Det här är människans planet.

Havet täcker 70 procent

av planetens yta.

Här lever tre fjärdedelar

av allt liv på jorden.

Alla varelser som finns här

är anpassade till att leva i havet.

Alla utom en.

Vi är inte anpassade

för att leva i havet-

och vi är ute på djupt vatten

i denna farliga, främmande värld.

Men stora möjligheter väntar dem

som vågar utforska vattnet.

Då vi beger oss

allt djupare ner i havet-

hur klarar vi de enorma utmaningar

som möter oss?

Vårt förhållande till havet

börjar vid kusten.

Även här

är havet inte att leka med.

Galicien i norra Spanien har en

av Europas mest förrädiska kuster.

Men ju extremare förhållanden,

desto större belöning-

om man som Javier och Angel

är beredd att ta risken.

Oj!

Herregud.

Det här kommer att bli svårt.

Men...om du dör...

Du får hoppa i först.

Javier och Angel är på jakt efter

en märklig varelse på stenarna...

...nedanför dessa klippor.

De måste vara snabba. Fångsten

kan bara nås vid lågvatten.

Se upp! Se upp!

Okej. Samla in dem nu.

Det är långhalsar de vill åt.

En delikatess-

som kan säljas för 200 euro kilot.

Men det är ingen lätt uppgift.

Varje år dör cirka fem samlare.

Få vågar jobba i så hårt väder-

men de som gör det

kan ta bra betalt.

Var försiktig nu.

Trots vågorna

har Javier fyllt sin påse.

Nu är det Angels tur,

och fast det blåser hårdare...

...går han ner utan säkerhetsrep.

Utan rep

kan han hoppa mellan vågor-

och nå de lägsta klipporna,

där de största långhalsarna växer.

Om han halkar kan det betyda döden.

Trots att tidvattnet kommer in

tänker Angel hämta mer.

På två timmar har de samlat

tillräckligt med långhalsar-

för att få ihop ca 800 euro.

Inte dåligt för en dag vid havet.

Man behöver ett rep

för att fånga så här stora.

Ja, och att hänga sig med.

Det är rikligheten på föda

som lockar oss till havet-

och bara lite längre ut

finns ännu större rikedomar.

Kustvatten utgör bara en tiondel

av världens hav-

men här finns majoriteten

av allt marint liv.

Men när vi kommer längre från land,

ökar farorna.

Benjamin ska bli harpunjägare,

och han vet-

att när som helst

kan hans kunskaper sättas på prov.

Vi blir väldigt spända-

innan vi jagar till havs-

men om vi inte gör det

får vi inget att äta.

Han bor på en liten indonesisk ö

som heter Lembata.

Få grödor växer här,

och att leva av havet är svårt.

Men det är ett djur de väntar på

som kan få lyckan att vända.

Val!

Val!

Val, val, val!

Val, val, val!

Val, val, val, val, val!

Hela byn sätter fart.

Det är bråttom

att komma ut på havet.

Benjamin och de andra ska ta sig an

det största rovdjur som existerar.

Med kraften

från huvudet eller stjärten-

kan valen döda oss jägare.

De känner till riskerna, men så här

stora tillfällen kommer sällan.

Kaskeloten.

Upp till 18 m långa. Dessa mäktiga

vidunder är starka djur-

och de ger sig inte utan kamp.

Med träbåtar och handgjorda vapen

verkar de dåligt utrustade-

men så här har det varit i 600 år.

De kan bara harpunera valen

när den går upp för att andas-

så de måste vara snabba.

Benjamins bror gör sig redo

att kasta sig mot valen.

Det här

är det farligaste momentet av alla.

Men han missar.

Nu måste någon annan ta vid,

innan valen dyker.

Benjamins ögonblick är inne.

Han tog den!

Men kampen har bara börjat.

Medan valen försöker komma loss

harpunerar de den igen.

De måste förhindra att den dyker

och drar med sig båten ner.

Men det räcker inte.

Av rädsla för valen skyndar sig

besättningen upp ur vattnet.

En annan båt anfaller

och harpunerar valen igen.

Nu när den drar flera båtar

börjar valen bli uttröttad.

Så småningom ger den upp kampen-

och ett sista hugg

genom ryggraden görs.

Det har varit

en utdragen åttatimmarskamp-

men Benjamin

har visat skicklighet och mod.

Och den här gången

kommer alla helskinnade hem.

Valens död kan tyckas sorglig för

oss, men det här är deras livlina.

En fångst blir mat i flera månader.

Den här småskaliga jakten hotar

inte valbeståndet i de här haven.

De tar bara runt sex valar per år.

Inget får gå till spillo.

Köttet delas ut.

Som den som utdelade dödsstöten

får Benjamin en större andel.

Och för ett tag åtminstone,

slipper familjen gå hungrig.

Trots att vi lever på land-

har vi blivit förvånansvärt

effektiva havsjägare.

Vi är anpassningsbara och har

hittat nya sätt att utnyttja havet.

Och på några få, speciella platser

samarbetar vi med havets varelser.

Fiskarna i Laguna har skapat

ett av de märkligaste samarbetena-

mellan människor och vilda djur,

någonstans på jorden.

Edson är uppe tidigt

för att fiska multe-

som simmar genom dessa vatten

varje år i maj.

Men det finns ett problem:

Vattnet är så grumligt-

att fiskarna inte kan se

var de ska kasta sina nät.

Så de slår sig ihop med det

intelligentaste djuret i havet.

Men som i alla förhållanden

krävs ett visst mått av tålamod.

Äntligen dyker deras vänner upp.

De lokala flasknosdelfinerna

är kändisar i Laguna.

Edson och hans kompis Alfredo

kan namnen på allihop.

Figueirido

kommer att ge oss mycket fisk.

Och där är Scube.

Ja, där är Scube.

Otroligt nog driver delfinerna