The Blacklist

Hallå? Vad?

Jag kommer.

-Ursäkta, sir. Vad är ditt ärende? -Hotelläkare.

Vi fick ett samtal från en gäst om illamående.

Vi har en fånge under husarrest. Våra order är att övervaka våningen.

Gästen är FN-utredare

som tror sig blivit utsatt för kärnkraftsmaterial.

Hallå?

Herregud, han brinner upp.

Han har insjuknat.

-Så han blev utsatt? -Han måste till sjukhus.

Agonal andning. Svag puls. Ni måste ventilera.

-Kommer du? -Det smittar väl?

Ja, som fnitter, om fnitter kunde döda.

Vi är inne.

Vad i…?

-Vem är du? -Jag ska få ut dig.

Vem skickade dig? Coates? Bryson?

Vi måste sticka. Hoppas att du inte har höjdskräck.

Kliv in.

Elektromagnetisk avskärmning. Så de inte märker att vi tog av fotbojan.

Hur tar vi oss förbi snuten?

Ingen går in eller lämnar rummet förrän det har sanerats. Förstått?

Hallå!

Sätt fart!

Stanna!

-När skedde det? -För två timmar sen.

Två timmar?

Jag ville inte ringa förrän jag hade goda nyheter.

-Hur goda? -Han är sitt vanliga muntra jag igen.

Hej, Dom.

Du blev överflyglad.

Katarina är överraskande formidabel.

Likt Frankrike som passade Maginotlinjen under blixtkriget.

Hon har inte hittat vad hon söker.

Hon dödade dig nästan. Hon försatte mig i koma.

Något mer? Eller vilade hon på sjunde dagen?

-Du borde vila. -Så det är mer?

Anfallen har upphört, men just nu måste du vara lugn och vila dig.

Det är Masja nu, inte sant?

Hon vet att jag inte är Ilja.

Så hon vet att jag ljög.

Elizabeth är här.

Vi vill detsamma.

-Med hennes hjälp ska vi lyckas. -Jag vill ha Masjas tillit. Jag hade den.

Men inte längre, tack vare dig.

Hur mår patienten?

Trött. Han behöver bara mer vila.

-Vi har ett fall att diskutera. -Roanoke?

Han får folk att försvinna.

-Som Maddy Tolliver. -Sa hennes bankir att hon anlitade honom?

På hennes uppmaning överförde han pengar

till ett konto i Philadelphia som Roanoke har hand om.

Dina darrningar har upphört.

Det har de.

Men inte den bakomliggande orsaken.

Fokusera på Roanoke, inte mig.

Kan du det?

General Kony smet från stridsklara trupper i Uganda.

Atjemez Gotjijajev dödade 293 personer i lägenhetsbombningarna

som ledde till det andra kriget i Tjetjenien och sågs sen aldrig till mer.

Bägge undslapp tillfångatagande

med hjälp av en man som kallar sig Roanoke.

Roanoke. Som kolonin som mystiskt försvann?

Gulligt. Har vi ett namn?

Vi vet varken namn, plats eller om han lever.

Reddington menar att Roanoke ansågs vara död eller tillfångatagen,

men en fritagning i Pennsylvania pekar på motsatsen.

Vi tror att detta är Roanoke.

Honom känner jag igen.

Han greps efter 11 september för att ha smugglat ut al-Qaida-trogna.

-Han måste vara identifierad. -Vi har fingeravtryck, DNA.

Vi vet att han har ett ärr på högra kinden.

Men vi har inget namn.

Fängelset Qincheng har ett antal alias,

men inget äkta innan han rymde.

Rymde han från Qincheng?

Berätta om fritagningen i Pennsylvania.

Lev Pasternak, rysk oligark.

Försvann från ett hotellrum

där han satt i husarrest inför ett mordåtal.

Vi skickar ut teamet då.

Ni ska veta att Reddington gav oss fallet

för att nästa person som Roanoke ska få att försvinna

är Maddy Tolliver.

Vad?

-Är hon inte död? -Det är hon inte.

-Varför sa du inget? -Därför att hon inte är Maddy Tolliver.

Hon är min mor.

Vänta lite nu.

Kvinnan i lägenheten mitt emot är din…

Då fick du tillbringa tid med din mor, efter alla dessa år.

Hon låtsas vara nån annan och försökte döda de du bryr dig om,

men det måste väl ändå ha varit meningsfullt?

Förstår Reddington att han ber dig att gripa din mor?

Och att hon kan få dödsstraffet om du gör det?

Det tror jag att han gör.

-Och jag med. -Verkligen? För Park har rätt.

Din mors liv står på spel.

Och om vi gör detta måste du vara trogen oss, inte henne.

Kan du lova mig det?

Ja. Det kan jag.

Okej.

Ge er av.

-Hur kan du säga det? -Det är sanningen.

Tänker du inte berätta att vi jagar din mor?

Det vet hon redan.

Hur? Vem berättade?

Hon kunde hindra Reddington från att hitta hennes bankir, men lät bli.

Varför göra det?

Jag har ingen aning.

För det gör det lättare att hitta henne.

Vem var hjärnan bakom fritagningen?

Roanoke.

Jag ska göra honom smutsigt rik, vem det än är.

Den enda belöning han söker är att du ska stå där.

Visst. Vad händer här?

Nej, nej!

Jag var för långsam.

Två vårdare gick in, tre kom ut.

När jag kommit ner var Pasternak i ambulansen.

-Kan du identifiera dem? -Sköt jag dem inte?

Du sköt ingen. Du missade kanske.

Kanske. Men jag tjänstgjorde som prickskytt i Afghanistan.

Jag missar inte.

Aram skickade det här från hotellets kameror.

-Skottsäkert glas. -Och pansarbeklädd. Se vad lågt den kör.

En pansarbeklädd ambulans.

Jag sa ju att jag inte missar.

Någon måste ha byggt den åt Roanoke.

-De kan veta var han finns. -Jag messar mannen i hatten.

Han om någon vet vem som bygger pansarambulanser.

Vad ska detta betyda? Vem tror du att du är?

Kuriosa: Li Ching-Yuen åt gojibär varje dag i sitt liv

och sägs ha levt i 256 år,

från 1677 till 1933.

Tänk dig.

Han kunde ha ätit middag med både Newton och Einstein.

Var för sig, förstås.

Messade Elizabeth något om ett pansarbeklätt jobb?

Ge henne Eduardos nummer

och berätta att hon kanske måste motivera Eddie för att få honom att prata.

För odödlighet.

Min partner pratade med portvakten i din byggnad.

Han sa att en lägenhet under dig nyligen såldes för 4,6.

Ännu en är till salu, men styrelsen godkänner nog knappast dig.

Tänk att de godkände dig.

Eller glömde du att nämna att du hjälpte Roanoke fly från förvar?

Jag antar att många lägenheter på Park Avenue ägs av dina landsmän,

men det är nog få som varit föreståndare för ett kinesiskt fängelse.

Vad är du ute efter?

Vad?

För flera år sedan satt jag i en taxi på väg till ett möte i Kowloon City.

Det måste ha varit runt -98, -99.

Kai Tak-flygplatsen hade nyss stängts och alla flyg gick istället

från den stora, nya Hong Kong International.

Stället var gigantiskt.

Världens största passagerarterminal på den tiden.

Jag kom in med ett fraktflyg och det var ren kalabalik.

Marktransporten hade schabblats bort, så jag tog en taxi.

Jag var ungefär en timme sen

och var lite vimmelkantig, så chauffören blev säkert nervös,

trots att han verkade oberörd och hade en ytterst tung fot.

Oavsett vilket, vi gjorde vårt bästa. Trafiken var hemskt.

Han sicksackade mellan bilarna

och jag försökte slappna av, med ena ögat på klockan.

Under tiden har Jerzy suttit på Lucky Duck i 45 minuter,

så med tanke på hans vanliga 15 minuter per drink

har Jerzy avslutat sin tredje gin och tonic, med en fjärde på väg.

Jag tycker att Jerzy är lysande, men han är som bäst lite tvär.

Efter fyra eller fem GT

börjar han se sig om efter nån att jäklas med.

Så jag kände mig lite…

…sårbar.

Jag tittar ut. Vi står vid ett rödljus.

Plötsligt,

mitt i vägkorsningen,

sitter en mager liten katt, eller kattunge,

som ropar och jamar, livrädd.

Det är bilar överallt. Vi snackar fyra filer.

Och jag bara…

Sen såg katten på mig…

…slutade jama, stängde munnen och blinkade.

Och bara stirrade på mig.

Som…

Som om den kände mig.

Den tog några steg framåt.

Jag började öppna dörren och taxin körde iväg.

Och vi åkte ditåt.

Och katten åt andra hållet.

Det var bra med Jerzy. Full och arg.

Men allt var bra.

Vad är jag ute efter?

Jag vill ha katten.

Och Roanoke.

Önskar jag kunde hjälpa dig, men han sa inte vart han skulle.

-Ett namn då. -Det vet jag inte.

Namnet du gav honom då. Passet, körkortet.

Jag vill ha det namnet.

Och katten.