முதல் 200 வரிகள்.
John: Hej
Mira: Hej
Vad gör du?
Tecknar, du?
Tittar på en underbar kvinna som kan vara DEN RÄTTA...
Wow! DEN RÄTTA?
Kanske, men hon vill nog inte ha mig.
Man får aldrig veta om man inte frågar...
Det har du rätt i. Jag ska prata med henne...
Förlåt, det låter nog knäppt -
men jag la märke till dig direkt.
Hej.
Hej.
Vad gott du luktar.
- Jag har nåt åt dig. - Vadå?
Det ska du få se...
Min älsklingssort!
Inget går upp mot tropiska smaker.
Få se vad du gjort.
- Inte än. - Ska Bhoomi ta steget och bli fjäril?
Sluta nu, hon duger som hon är.
- Ska vi äta på Roxy's i kväll? - Eller så gör vi så här...
Vi stannar hemma och så lagar jag nåt.
Varför inte?!
Minns du inte hur det gick sist?
Det var faktiskt din mammas recept på din älsklingsrätt.
- Jag vet inte vad det skulle föreställa. - Det var sista gången.
Tack.
Jag måste gå.
- Jag måste. Jag har ett möte. - Gå inte.
- Jag tänker på dig hela tiden. - Jag vill visa nåt.
- Jag visste att du var här. - Hur kunde du veta det?
Jag kände det på mig.
Och så såg jag dig i fönstret.
Vilken snygging!
- Det är konstnärens förtjänst. - Du har haft tur.
- Vi ses. - Jag älskar dig så.
Hej då.
Se upp!
TVÅ ÅR SENARE...
Hej, det är din syster som bara vill kolla hur du mår i dag.
Hur är det med mamma och pappa? Du kan väl slå en signal.
Mamma...
Det är Suzy igen. Du ringde inte, men det gör inget.
Vad gör ni på kvällarna egentligen? Sitter ni bara och tittar på tv?
Jag vet att du sörjer, jag ville bara säga att jag saknar dig.
MIRA RAY DEN ENVISA FJÄRILSLARVEN BHOOMI
Hej, det är Suzy igen. Fina teckningar! Fast lite i dystraste laget.
Ska du inte komma hem till stan nu, till ditt rum som står tomt i vår lägenhet?
Nu får det vara nog, Mira. John älskade dig.
Han hade inte velat se dig så här.
BHOOMI SOVER HELA DAGEN FÖR ALLT ÄR JU ÄNDÅ MENINGSLÖST
Nu har mamma och pappa tröttnat. Ska jag behöva hämta dig?
Hej då, pappa.
- Kör försiktigt. - Jadå. - Hej då, mamma.
Hej då.
- Suzy måste svara på våra sms. - Det ska jag hälsa.
Äntligen!
Kör du fortfarande omkring i Johns bil?
Hans doft finns kvar.
Kram.
Inte så.
Jag är starkast.
Jag är så glad att du är här.
Fan.
Billy: Möte! Lisa: Hughes söker dig...
Hughes: Du kan glömma podden.
inlägg från lizzzz
Min nya kille!
Fan.
Céline Dion?
Alltså...
Hon med "My heart still goes on"?
Är det för kommersiellt för dig, kanske?
Om du hängde med skulle du veta att vi befinner oss mitt i en Céline-renässans.
Drake funderar på en tatuering.
- Hur vet du det? - Instagram.
- Jag borde ju jobba med podden. - Nej, nu ska du skriva om Céline Dion.
Jag chansade när jag anställde dig, Rob.
Ända sen du blev förödmjukad inför alla av den där kvinnan...
Ända sen Elizabeth spolade dig precis före vigseln -
har känslan saknats i allt du gör.
Céline Dion däremot kan förmedla känslor.
Folk avgudar henne. Jag avgudar henne.
Gör som jag säger om du vill jobba kvar.
S-A-D. Sorgsen.
- Driver du med mig? - Det var det enda som gick.
Nu förlorar jag.
Bernard har svarat.
- Är han med i bilden igen? - Jag vet inte riktigt.
Men han skrev "Vi ses..." med en blinkande smiley.
- Alltså vill han ses. - Det låter mer som nobben, tycker jag.
Nej, en blinkande smiley har en mycket djupare innebörd än en vanlig smiley.
Tänk hur viktigt det var att vi skulle få gå på college, och nu tolkar vi smileysar.
- Varsågoda: två Mira, medium rare. - Vad är en Mira för nåt?
- När det är pommes frites inuti burgaren. - Mo! Har du döpt en hamburgare efter mig?
Självklart. Det gör jag med alla favoritgäster.
Roligt att se dig. Jag har verkligen saknat dig.
Till skillnad från dig.
- Hur har du det? - Så där.
- Det tar sin tid. - För mig lär det nog dröja länge till.
Det tar den tid det tar, det ska gudarna veta.
- Jag saknar fortfarande Roxy varenda dag. - Hur gör du för att orka, Mo?
Jag häller upp ett glas vin, sätter mig vid middagsbordet -
och berättar hur dan varit.
Att hon är borta hindrar mig inte från att berätta för henne om mina känslor.
Isen blir tjockare.
En vacker dag bär den, det lovar jag.
Ville du nåt, Lisa?
Lyllo dig. Jag älskar Céline.
Hughes bad mig ge dig en.
Jag har redan en mobil.
Det är din egen. Nu ska alla ha en jobbmobil.
Jag vill inte ha två.
Jag tog en. Ta den nu, det är inte frivilligt.
Och du?
Okej då.
Men tänk dig för. Det ryktas att Hughes håller koll på allt vi säger och gör.
- Va...?! - När tänker du messa Jessica?
- Jag sa att du skulle höra av dig. - Jag vill inte dejta just nu.
Du står ju på toppen rent fysiskt. Vänta inte tills det går utför.
Jag kan ta hand om det, du finns ju inte ens på apparna längre.
Kärleken finns inte på riktigt.
Det är bara feromoner som avtar.
Man får hjärtat slitet ur kroppen, dränkt i klorin, söndertrampat...
...uppeldat inför släkt och vänner.
Varför var den här kartongen kvar i bilen?
Jag fick den av hans mamma.
Jag har inte öppnat den.
Nej! Suzy.
Det har gått två år.
Om du var nån annan skulle jag säga ifrån, men jag förstår dig.
Orfeus och Eurydike?
Den spelade han jämt för mig. Han skulle kunna hämta mig från dödsriket, sa han.
Det är handlingen i operan.
Åh, vad fin han var.
Han fick aldrig fria.
Nu måste jag snart säga ifrån.
Det är bara min döda pojkväns skjorta och förlovningsringen han aldrig fick ge mig.
Då så...
John.
Det känns bara konstigt.
John...
Jag saknar dig så.
Ja!
Va?
Vad sjutton?
Mitt hjärta värker. Det gör ont i hela kroppen.
Jag kämpar emot, men det känns hela tiden. I halsen. I hjärtat. Det är olidligt.
Vi borde vara tillsammans...
Ett sorgligt slut för Knicks i kväll.
Jag tänker på dig så fort jag vaknar
med armen utsträckt över delen av sängen där du borde sova intill mig.
- Förlåt. - Förlåt.
Intressant.
Torkar hon tårarna med lövet?
- Jag kan ju inte ge henne en näsduk. - Mira...
Vi gör barnböcker. Du känner väl till barn?
Små människor som tycker om färggranna skojiga bilder.
Vi behöver väl förbereda dem på att livets alla drömmar dör.
Man får inte pressa kreativa själar.
Men efter två år tar jag mig den friheten.
Kom in, Molly.
- Ja, mrs Valentine? - Mira - Molly.
- Hej. - Du är så bra.
Molly är praktikant och NYU-stipendiat. Hennes mamma var ensamstående.
Fantastiskt.
Hon mister jobbet om du inte får fram nåt säljbart.
Då stämmer jag dig på förskottet också.
Tack.
Jag vet att det är knäppt att göra så här, men ingen annan förstår...
Ligger med allt och alla.
Du, Lisa...
Kan vi snacka lite?
I enrum.
Okej.
Först och främst vill jag säga att jag känner mig väldigt smickrad.
Det är modigt att berätta hur man känner.
Va?
"Det är knäppt att göra så här."
- "Vi borde vara tillsammans." - Usch. Du skulle kunna vara min pappa.
Jag är 35...!
Inte mycket äldre än du.
Jag är rätt cool.
- Glöm det. Har du inte messat mig? - Vad skulle det vara för sms?
Nej, så flörtar inte jag. Jag är bra på det.
De är fina.
Jag luktar förtvivlat på din skjorta, det är som att förlora dig på nytt.
Vad sorgligt.
- Vem skickar alla sms? - Du är utsatt för smishing.
Phishing, fast via sms. Bedragare som vill ha ditt kreditkortsnummer.
Radera.
Céline, du är populärare i dag än när du började.
Hur har du kunnat hålla dig aktuell så länge?
Vilken fråga. Har du nånsin undrat -
- varför folk vill läsa nåt av en medelålders manlig journalist?
Det skulle ju kunna vara så att bra saker är tidlösa.
Det är över tio år sedan ni turnerade i USA, vad får er att göra det nu?
Det har varit fem tunga år.
Att uppfostra barnen utan deras pappa, mitt livs stora kärlek, min make René.
No comments yet. Be the first to leave one.