முதல் 200 வரிகள்.
Har ni en toalett jag kan låna?
Då måste du skriva på.
Vad måste jag?
Skriva på.
Jag vill ju inte köpa den.
Toaletten finns i byggnaden på baksidan.
De flesta tar nyckeln, går ut, och glömmer att lämna tillbaka den.
Och sen vet man inte vart de tar vägen...
Vad hjälper det att jag skriver på?
Jag kan ju skriva på och ändå ta nyckeln och glömma det.
Gå ut på framsidan och runt.
Helvete...
Ja!
Ni är vaken.
Ni är på Cooper Springs-sjukhuset. Ni var med om en bilolycka och mår bra.
Finns det nån vi kan ringa?
Polisen hittade inget ID-kort eller nån telefon i bilvraket.
Förälder, partner, vän... husdjur?
Det är mycket att smälta, jag vet.
Vi börjar med ert namn.
Vad heter ni?
Kan ni säga vad ni heter, sir?
MRI-undersökningen tar cirka en kvart och låter högt.
Mycket surrande och klickande.
- Ligg så stilla ni kan, okej? - Ja.
Vill ni ha musik? Jag har min telefon inkopplad.
Nej, det behövs inte.
Vänta. "If I Didn't Care".
Spela den.
Är det ett album eller en låt?
Jag vet inte.
Bästa resultatet är en låt. Bandet heter The Ink Spots. Är det den?
Jag...
Jag vet inte.
Ska jag spela den?
Visst.
Hej...
- Hur går det? - Hej.
Jag är provanställd konstapel på Cooper Springs-polisen.
Helen Chambers. Jag ska ta en utsaga.
Det är min första riktiga utredning, även om det inte är min utredning.
Jag har främst erfarenheter av trafikärenden...
Hur som haver... Kan jag få ert namn, födelsedatum och hemadress?
Ja...
Jag har ingen aning.
- Jaha? - Jag minns ingenting.
- Om olyckan? - Om nånting.
Jaha...
Ojdå.
Så ni kan inte berätta hur ni åkte av vägen?
- Nej. - Nej...
Så jag antar att ni inte kan berätta vart ni skulle?
Då vet ni inte om det finns vänner eller familj som...
Nej.
Så bara för att förtydliga...
Typ... ingenting?
Nej, jag intalar mig själv att...
bara försöka minnas.
Men det är...
Det är som att tvinga fram en lögn.
Hur mycket man än tror att man ska klara av det-
-så blir man bara som en jävla påse med ben och skit och inälvor.
Men vet ni vad?
Ni måste vara rädd.
Jag är ledsen.
Nåja, okej...
Vad vet vi? Vänta, förlåt...
Pennan.
Vad vet vi? Ni vet att ni var med om en bilolycka, eller hur?
- Ja. - Ja, så...
Förlåt att jag stör. Vi har äntligen hittat dem.
- Det är kläderna ni hade på er. - Tack.
Tack.
Vi vet inte hur ni körde av vägen och poliserna hittade inget på platsen.
Jag har bett dem att ta en titt till för säkerhets skull.
Förutom det vet vi att nummerplåtarna var registrerade på en Jessica Smith.
Hon minns att ni köpte den kontant för ungefär en vecka sen.
Privat, direkt på plats.
Så, alltså... Där får vi ingen hjälp.
26:E, 2.30 BURNT RIDGE GLORIA'S DINER
- Vad är det? - Känner du till det här stället?
Ja, det är en liten by ungefär 50 kilometer norrut.
Låter det bekant?
Nej.
Det är imorgon.
Det är den 25:e idag, så vem ni än ska träffa så är det imorgon.
Om det inte är från förra månaden, eller så är det nästa månad...
Det kan vara vilken månad som helst, fast förmodligen inte.
När jag såg det där tänkte jag att det där mötet garanterat är imorgon.
Förmodligen.
Jag kan skicka dit nån för att kolla upp det.
Gör det bara.
- Du kan säga det. - Vadå för nåt?
Det du tänker, men inte vågar säga.
Ni förstår väl hur det ser ut?
En snubbe kör genom bushen utan telefon-
-utan plånbok, utan minne. Allt som finns kvar är en papperslapp.
Så du påstår att jag ljuger?
Nej, nej. Nej...
Förlåt. Jag kan inte föreställa mig hur det känns.
Jag tycker att det är jobbigt när jag glömmer soptunnorna...
Okej. Får jag ta ett foto på er?
Jag kan skicka ut den till gränspolisen och federala polisen...
Vi ska lösa det.
- Ja. - Okej...
- Jag ska bara... gå lite... - Oj, det var... Så där.
- Ja... - Det var nära.
Jag vet inte om du är en positiv kille-
-eller en negativ kille, men nånting kommer att dyka upp.
Vi ska ta reda på vem ni är.
De här sidorna kommer snart att vara ifyllda.
Välkommen till Ronny's goda värld. Hur kan jag hjälpa er?
- Kan jag få en kycklingburgare? - Bara en kycklingburgare?
Ja, det blir bra så.
Vi har ett erbjudande. Lägg till en dollar för ostpockets.
- Vad för nåt? - Ostpockets.
Blandad ost med brödsmulor. Knapriga, med barbecuesås.
Nej, det blir bra så.
Okej, en kycklingburgare. Det blir 4,50 dollar.
Kom fram till fönstret.
Okej, jag vill smaka dem. Era pockets.
- Hej, bossen. Vad gör du? - Jag behöver bara lite frisk luft.
Det är ingen bra idé med din fotled. Du behöver vila.
Jag behöver göra nåt annat än att glo på det där taket.
AKUTMOTTAGNING
Jaha, så där ja.
Är det allt du hoppades på?
Jag saknar inte taket, om det var det du menade.
Fan. Jag måste gå. Klarar du dig tillbaka själv?
Inga problem.
- Här ska du se... - Hallå, lilla odåga.
Gratulerar.
- Vilken våning? - Två.
Jag menar... tre. Tror jag.
Vilken av dem?
Det var nån som tog med mig ner. Det är trean.
Ja. Trean.
- Är allt som det ska? - Jag vet inte var jag är.
- Jag vet inte var fan jag är. - Okej, ta det lugnt.
Ta det bara lugnt. Det ordnar sig.
- Klarar du dig? - Ja. Tack.
Hej!
Hallå, damen. Är du hungrig?
- Jag äter gärna nåt. - Jag har avocado och rostad rödbeta.
Kungen och drottningen av grönsaksvärlden.
- Det låter toppen. - Nej, det gör det inte.
- Men det är bra. Det är bra för oss. - Ja.
Vi har 20 minuter på oss tills det är klart.
Vi skulle kunna...
Nu? Jag kom precis hem.
Bröllopet är om nio veckor och första dansen dansar inte sig själv.
Då så. Kom till Swayze.
Förlåt!
Och - ett, två...
Hur har din dag varit?
Dök den där utbildningsansvarige äntligen upp?
Nej, jag fick åka till sjukhuset och ta en utsaga.
Killen var med om en bilolycka och vaknade utan att minnas vem han är.
- Han minns ingenting. - Seriöst?
Han vet inte ens om han har nån familj som letar efter honom.
Du...
Om vi skulle vakna upp imorgon utan minnen om varandra-
-tror du ändå att vi skulle vara ihop?
Ja, självklart.
Fem år...
För fem år sen var jag söt.
Det kommer du att bli igen.
Kom igen, vi tar det en gång till från början.
Vi ska se om vi kommer till lyftet nu.
Är det nån som hör mig?
Hjälp mig!
Hjälp mig!
Jag säger bara att jag måste gå.
Om du går nu kommer du att göra dig illa igen.
Då åker jag till närmaste sjukhus.
- Läkaren ville ha kvar dig. - Jag vet.
- Jag kan inte bara sitta... - Hej.
Är allt som det ska?
Han vill skriva ut sig trots läkarens råd. Kan du tala honom tillrätta?
- Hon har rätt. Du kan inte bara gå. - Tänker du stoppa mig?
Du har varit med om en bilolycka.
Jag har legat här och väntat, på vadå?
Jag har ingenting. Inget namn, inget hem, inga kläder.
De här tillhör säkert nån som är död.
Du kan inte ge dig ut i den röda jordens mörker-
-med bara en papperslapp i handen och vänta dig att det ska gå bra.
Det är allt jag har.
Det stod halv tre på lappen.
Den jag ska träffa kan berätta vem jag är.
- Här. - Nej, du behöver inte...
Hur ska du annars ta dig till Burnt Ridge?
Ska du gå dit?
Tack, Helen. Du hade verkligen inte behövt göra det här.
Du accepterar inte ett nej...
och det är väl inget fel med att vara hygglig?
Jag la mitt visitkort där. Du kan ringa mig när som helst.
Jag är ju den enda personen du känner i hela världen...
Hoppas att du hittar det du söker.
- Tack. - Ja.
BURNT RIDGE
No comments yet. Be the first to leave one.