Solsidan

Kom. Nu ska du få se. - Spännande. Oj.

Vad är det? - Polsk handsprit.

Bästa som finns på marknaden. Polackerna kan sin alkohol. - Jo, jo.

Vi köpte på oss ett lager på Svensk Kontorshygien under pandemin.

Vi fick en kanondeal, men sedan tog pandemin slut.

Just det. - Oturligt nog.

Då stod vi där med Svarte Petter och en massa handsprit.

Vad har det med mig att göra?

Du har en tandläkarmottagning. Jag har handsprit. - Okej ...

Du får kompispris. Fem procents rabatt.

Jag behöver ingen handsprit nu. Sälj till någon annan.

Det kan jag inte göra, för den här har passerat bäst före-datumet.

Men den här är ju ändå fullt brukbar.

Jag behöver ingen. Nej, tyvärr.

Men du kan väl pröva? Sju procent! Vänta!

Du kan väl testa den? - Det spelar ingen roll.

Fram med flatan. Pröva. - Varför då? Nej tack, säger jag!

Oj!

Vad är det som händer? - Nu ... Jag ... Oj då.

Jag hade sönder er porslins... Förlåt, hör ni. Jag ...

Anette, hur är det med dig?

Ja, det kan du fråga. Du har just dödat Cornelius!

Cornelius? - Favo-musen!

Vad säger ni? Ska vi slänga på en tomahawk i kväll?

Fixa dina favorit-pommes frites. Fira att du är hemma.

Du skulle ju ... - Jag ska sova hos Carro, så jag kan inte.

I kväll? Du kom ju precis hem.

Och jag ska ut och käka med Anna. - Jag trodde vi skulle ha familjemys.

Men vi har ju det mysigt nu. - Ja.

Det är inte mysigt. Ni två spelar med dolda agendor.

Och den här är helt frånvarande. Jävligt omysig lunch.

Jag måste dra. - Om du ska sova hos Carro behöver du inte gå nu.

Jag ska träffa Molly och sedan åka till Carro. Vi ses sedan.

Vad är det för barn vi har? Är det här okej?

Det är en dag i morgon också.

Det var jättegott. Tack. - Vart ska du gå? Hallå?

Cornelius. Cornelius ...

Han var vår första. - Mm.

Antikmässan i Landskrona. Sommaren -94.

Jag är verkligen jätteledsen. Självklart betalar jag för den.

Det handlar inte om pengar. Musen var ovärderlig för oss.

Jag känner mig jättedum här. - Gå! Bara gå!

Ja, jag lämnar er i fred.

Jag köper självklart handspriten. - Snälla, lämna oss i fred.

Jag skickar en faktura.

Eftersom den är utgången skriver jag "kontorsmateriel". - Absolut.

Vad säger du, ska vi runda av eller? - Ja, det är väl time.

Eller vad fan? Varför ska vi göra det?

Vadå? - Vad är det vi skyndar hem till? På spåret?

Vad är På spåret? - Ett tv-program.

Dödens väntrum, kan man säga. - Ja, ja.

Vi gör ju aldrig något kul längre.

Förr gick vi aldrig hem. Om vi hade delat en flaska vin körde vi ju på.

Vi lever fortfarande som om vi är småbarnsföräldrar.

Det har du helt rätt i. Vi har blivit tråkiga. Så är det.

Sorgligt.

Kolla in den där bartendern. Han har kollat in oss hela kvällen.

Förr hade jag stått där och bara: "Vill du bjuda mig på en drink?"

"Ja, det får du gärna."

Det var roligare förr. - Ska du inte göra det då?

Va? - Gå upp.

Hej. - Hej.

- Jag har inte kunnat undgå att du tittat åt mitt håll halva kvällen.

- Förlåt. - Det är ingen fara.

- Det var bara det att ... - Att ...?

Visst är du Viktors morsa?

Eh ... Ursäkta?

- David, Viktors polare. Vi spelade knattefotboll ihop.

David! Nej, men gud!

Hur mår du?

Jättebra.

Så tar vi en till. På där, en till.

Gud! Har du redan tagit din andra? - Mm.

Jag satte nästan citronen i halsen. Jag tar nötter emellan.

Jag skulle kunna dricka hur många som helst. Skölj ner med vin.

Jag har flängt runt hela stan och letat i varenda porslinsbutik.

Ett tag tänkte jag ge upp.

Men sedan i en liten butik i Sickla ...

Tada! Där hittade jag den här musen.

Det är inte den. - Jag är ledsen att behöva informera dig -

att det där är en råtta.

Den är ju väldigt lik. - Är du blind? Det är inte den musen.

- Den här har brun kavaj. Cornelius hade lila.

Den här har vidriga små pepparkornsögon.

Cornelius ögon var svarta och outgrundliga.

Jag tycker det är förbannat okänsligt av dig -

att komma dragandes med det här missfostret till figurin.

Detta keramiska avfall, det har inget i vårt hem att skaffa.

Vi har en kurerad porslinsamling som vi samlat på oss under många år.

Vi har sorg, Alex. Har du förlorat någon närstående?

Ja, båda mina föräldrar till exempel. - Då vet du hur det känns.

Ja. Som sagt, jag beklagar verkligen sorgen.

Jag vet inte vad jag ska göra. - Det finns inget du kan göra.

Antikmässan. Vi skulle kunna åka dit och leta.

Jättebra! Och så swishar jag om ni hittar någon.

Åh, nej. Sakta i backarna, min lille vän.

- Min gode herre. - Du har ställt till med den här soppan.

Vi ska inte behöva betala för bensin, däckslitage och miltal.

Du följer med. Saken är avgjord.

Slutdiskuterat.

Hallå. Tjena.

Jag tänkte kolla om du kan ta Love på tennisen i morgon.

Ja. Jag har tappat ett örhänge.

Hallå? Jag hör dig dåligt nu. - Ja, jag hämtar Love.

Ja, ja, okej, bra. Vad bra, tack.

David! Hoho!

Ha det så kul i kväll, du. Hej.

Hej då! - David, David ...

- Okej, nu får ni ta det lite lugnt. - Varför är alla så tråkiga?

Alla är så tråkiga! - Vad roligt att du har sådana här.

50-tal. - Vet du vad det är?

Sjöman. - Nej, det är hängslen.

Det är hängslen.

Visste du att det är hängslen? - Ja.

Varför är det ingen som dansar? - Klockan är bara nio.

Nio?!

Jag trodde den var halv två!

Nu blåser danspipan! Danspipan blåser nu!

Ni får dämpa er nu. - Jag måste gå ut. Det är så varmt.

Vad har du på dig? Du ser ut som en spjälsäng!

Du, har du någon cigg? - Åh, ja! Cigg!

- Ni får be någon annan om cigaretter.

... på den åldern ... - 20 eller 50, jag vet inte.

Nu är vi nere. - Nu är vi nere.

Ursäkta. Har ni en tändare?

Nämen ... Vad gör du här? Ska inte du vara hos en kompis?

Har du ljugit mig och pappa upp i ansiktet?

Vet du, älskling, jag är så besviken på dig.

Hur går det? - Ja, nu ... Vad besvikna vi är. Fy!

Har du druckit? Är du full? - Nej, det har jag inte. Är du full?

- Ursäkta mig? - Mamma, du är ju packad.

Ja. Vilken ton. - Nej. Tona ner dig, tycker jag.

- Snälla, skäm inte ut dig. - Vet du vad?

Nu är jag lös. Mållös. Vet du det? - Ja, okej.

- Och du, du är inte ens 18. Vad gör du här?

Du är 17 år gammal. - Tyst, han kan höra. Snälla.

- Okej. Vad händer då? Kom ska jag berätta för dig.

Jag röker här ute. Här kan jag stå. - Där.

- Om han hör att du kom in på ett falskt legg, då är du så körd.

- Snälla, han kan höra. - Du är död. Hänger du med?

- Hur står det till här? - Här är det så bra.

- Kan jag få se ditt legg? - Ja.

- Inte ditt legg. Ditt legg. - Varför vill du inte se mitt?

Ja, missbruk av urkund. Hon har lånat någon annans legg.

- Snälla, kan vi få gå hem? Jag är hennes mamma.

Ja, jag kan intyga att det är hennes mamma.

Ni får vänta tills polisen kommer. - Polisen?

Du har förstört mitt liv. - Jag bröt inte mot lagen.

- Du ramlade runt som ett fyllo. Han hade inte märkt det annars.

- Du har så hög röst. - Ja, men det här är inte mitt fel.

La la la la la ...