DC's Legends of Tomorrow

DAGEN EFTER ZAGURONINVASIONEN

Jag vet vad jag såg.

En dinosaurievarelse sprang rakt igenom min bakgård.

Menar du det?

Och det var glödande ljus i trädtopparna.

Det säger du?

Och så föll det gigantiska klot från skyn.

Jaså?

När jag gick från mitt gömställe hade allting försvunnit.

Det är något som inte stämmer.

Det var det.

Ja, jag är lite nervös.

Saker och ting brukar inte gå som vi tänkt oss.

Kom igen. Var inte paranoid.

Livet kommer ordna sig.

Vad tusan?

Vad tusan hände?

Såg det där ut som en Vågryttare?

Varför försöker någon döda oss?

Det måste finnas hundratals orsaker till att någon vill döda oss.

Vi ska väl inte låta dem komma undan?

Jag tycker vi åker tillbaka i tiden, går ombord på den andra Vågryttaren

och låter dem betala!

Det är en perfekt plan!

Nu gör vi oss i ordning,

för vi ska storma skeppet och rädda Vågryttaren.

Kom ihåg att vi ska smyga när vi kommer ombord på skeppet.

En tyst insats. Uppfattat.

Väck mig när det börjar skjutas.

Ni tar hand om besättningen så tar jag och Behrad kontroll över skeppet.

Nate, vi sätter igång.

Nu kör vi.

Den har slut på kraft.

-Vadå? -Det händer varenda gång.

Ingen tidskurir, ingen Vågryttare.

Vi sitter fast i 1925.

Ta det lugnt nu.

Vi behöver lite tid. Vi kommer på en plan.

Vi hör definitivt inte hemma i den här tiden.

Vi måste undvika att dra till oss uppmärksamhet.

God eftermiddag, frun. Mitt namn är pastor Hanson. Är Gloria där?

Hon är inte hemma just nu.

Jag hörde en högljudd explosion därborta

och ville bara se till att allting var okej.

-Blända honom. -Va?

Alla möjliga konstiga saker sker i Odessa.

I hela stan har man sett konstiga ljus i skyn

och mystiska ödlevarelser på bakgården.

Tja, det… Ingenting är konstigt här.

Blända honom.

Batterierna är slut. Hur?

Är det där rivmärken?

Jag säger till Gloria att du tittade in.

Adjö.

Skulle vi inte ligga lågt?

Det finns redan gott om konspirationsteorier

efter zaguroninvasionen.

Om vi stannar kvar här kan det gå riktigt illa.

-Det ordnar sig. -Och nu när vi inte har något tidsskepp

så är vi bara några mysko personer med slumpmässiga superkrafter.

John, den enda personen med en användbar kraft är borta, så…

Jag var i och för sig hans lärling.

Jag är knappast någon mästare än, men kanske jag kan…

Göra stadsfolket till hushållsapparater? Skärp dig.

Synd att vi inte har Tidsbyråns tidsskepp,

det hade haft en säkerhetsanordning.

Gary, du är ett geni.

Sist som Vågryttaren beslagtogs så installerade jag en säkerhetsanordning.

Och säkerhetsanordningar är…

Oförstörbara kassaskåp som är fyllda av nödutrustning.

Som en tidskurir, en minnesbländare. Om vi har tur så finns det mintpastiller!

Du inser väl att smällen kan ha sänt iväg den

vart som helst på Glorias ägor?

Vi delar på oss så att vi kan hitta den och sticka härifrån så snabbt som möjligt.

Nu går vi. Kom igen.

Hur går det, Z?

Jag finns här om du vill prata.

Jag vet en del om att bli dumpad.

Jag har inte blivit dumpad.

Det var en enda röra för oss båda.

Men jag är irriterad över att John försvann från 1925

utan att först ta reda på att vi andra var okej.

Fast när han åkte hade vi fortfarande en fungerande tidsmaskin.

-Du lyssnar inte om du försvarar honom. -Visst. Förlåt.

Fortsätt.

Tänk att efter allt vi gått igenom tillsammans

så lämnade han mig bara det här.

-En konstig gammal nyckel. -Ja.

Vad är den till för?

Han sa bara: "Det listar du nog ut" med sitt dramatiska sätt att säga det på.

I efterhand borde jag nog ha bett om ett förtydligande.

Antagligen.

Jag gör bara det jag alltid gör i sådana här situationer.

Jag behöver en makeover.

Nej, ingen makeover.

Jag behöver förnya mig, som Madonna.

En promenad genom skogen.

Varför är jag inte förvånad att det här är vår smekmånad?

Ja, men när vi hittar kassaskåpet

kan vi väl ta oss härifrån?

Ja. Det här är utanför min komfortzon.

-Och var finns den? -Vågryttaren.

-Listor. -Listor. Regler.

Min är improvisationer, så tillsammans är vi ostoppbara.

Kom igen.

Baserat på explosionsradien

så letar vi efter en nål i en höstack.

Jag kan spåra djur och människor.

Det är inte min grej att spåra futuristiska kassaskåp.

Okej, vad har du?

Några magitricks för att hitta det vi söker?

Ja, jag tror jag kan minnas Johns spårningstrick.

Inte illa.

Någon har nog flyttat på det.

Det var inte bra.

Var hittade du det?

Bland buskarna vid kanten av Gloria Cruz ägor.

Okej, goda nyheter, vi har hittat Vågryttarens kassaskåp.

Och dåliga nyheter,

det ligger hos sheriffen.

Pastorn hittade det och lämnade in det.

Han kommer nog att komma förbi igen

nu när han är mer misstänksam mot din mamma.

Ja, och andra grannar kan bli nyfikna och upptäcka Vågryttarens lämningar,

vilket vore katastrofalt för tidslinjen.

Vi behöver bara köpa oss lite tid så att vi kan komma på en ny plan.

-Hur? -Vi behöver gå på defensiven.

Och få folk att hålla sig borta från Gloria och hennes ägor.

Och hur ska vi göra det

om vi inte har tidsresor eller sinnesblixtar?

Regel 44.

-Regel 44. -Ja.

-Jag älskar regel 44. -Ja.

Vad är regel 44?

Det är från utbildningen hos Tidsbyrån.

Syftet med regel 44 är att skapa en avledning.

En täckmantel när det går snett under ett uppdrag.

Rent specifikt säger regel 44 att vår täckmantel måste vara en cirkus.

Det var märkligt specifikt.

Pratar vi nycirkus, varieté eller tre maneger?

Nej, forskning visar att allmänheten

är villig att acceptera allt det bisarra som sker i en cirkus utan att ifrågasätta.

Så vi måste anordna en cirkus?

-Va? Nej. Vi… -Nej.

Jösses, det är inte det vi säger.

De måste bara tro att vi är en cirkus

för att lugna dem.

En gruppmakeover.

Ja, jag älskar det.

Jag ska återuppfinna er alla som cirkusartister.

Vänner, ni är i goda händer.

Ni hörde henne. Nu är vi en cirkus.

Det där gör jag inte.

Bra, för jag behöver din magi för att fixa mammas veranda.

Visst.

Nate, medan vi går på defensiven som cirkus,

ska du gå på offensiven.

Det är dags att använda din superkraft.

Ska jag förvandla mig till stål och slå ner några?

Nej. Din andra superkraft.

Du är en vit man år 1925.

Gå och smickra in dig hos sheriffen och få honom att ge dig kassaskåpet.

-Ava följer med dig. -Va? Nej, jag…

Okej. Kom igen, Gary.

De tidstypiska kostymerna syr inte sig själva.

Ja.

Slips… Knäpp, tack.

Voilà.

Min mamma lär inte bli glad

när hon ser vad vi gjort här.

Ledsen. Desperata tider.

Nate lånade din döda pappas kavaj. Hoppas att det går bra.

Bara han inte förstör den.

God eftermiddag, Odessa. Kom fram, kom fram.

Jag vet att ni har sett och hört konstiga saker på sistone.

Jag vill bara försäkra er om att det här är vardag för oss.

Varför, kanske ni undrar?

För mitt gäng och jag är medlemmar i Guggenheim Circus.

Den passar faktiskt väldigt bra.

-Ser jag ut som en gammal tant? -Ja.

Är ni sheriffen?

Ja, min herre. Jag skrev bara klart en del pappersarbete.

Hur kan jag stå till tjänst?

Mitt namn är John Edgar Hoover

och jag är nyligen utsedd chef hos utredningsbyrån

i Washington, DC.

Det här är min betrodda sekreterare, miss Gandy.

Ni ser annorlunda ut i verkliga livet.

Ni har nog sett ett gammalt foto.

Jag har provat lite olika hårprodukter.

Lyssna, sheriffen.

Vi är här för att prata om en väldigt viktig sak.

Det finns så mycket spännande att se på vår cirkus.

Exotiska djur, till exempel.

Min medhjälpare och jag är djurskötare från ett land långt, långt borta!

Och vilken cirkus hade inte varit komplett utan lite eld?

Varmt. Väldigt varmt.

Bli inte förskräckta nu,

men ett antal av våra djur rymde från sina burar igår kväll!

Ni kan ha hört explosioner eller sett mystiska ljus igår.