Dog Soldiers

SKOTTLAND

Du hade rätt.

Det är klart bättre än att jobba.

Men du varnade mig inte för myggjävlarna.

Din jävla mes!

På tal om att jobba och att jag drog med dig hit för att fira...

Här.

Grattis.

Ingen riddare ska gå utan svärd.

- Jag vet inte vad jag ska säga. - Är min författare mållös?

- Den är perfekt. - Och av silver - så tappa den inte!

NORRA WALES - 2 TIMMAR SENARE

Bra försök, soldat Cooper.

Du har undvikit att bli infångad i 22 timmar... och 47 minuter.

Det gör dig till kursetta.

Men man överlever inte genom att gömma sig

utan genom att eliminera fiendens förmåga att spåra och jaga en.

Här. Skjut hunden.

Ursäkta?

Ta vapnet och använd det.

Under urvalsprocessen står du under mitt befäl.

Det är en direkt order, Cooper.

Ni skämtar, va?

- Ser jag ut som en jävla komiker? - Nej, sir!

- Jag gör det ändå inte. - Du har inget val. Skjut hunden.

- Skjut den! - Nej, sir!

Vad ska min styrka med dig till om du inte ens kan döda en hund?

Jag sa inte att jag inte kan döda den.

Men jag dödar den inte utan orsak.

Du är underkänd. Jag behöver inte män med samvete.

- Underkänner ni mig? - Du gjorde det själv!

Vi verkar på ett annat plan här, Cooper.

Till det behöver jag handlingsmänniskor.

Inte idealister.

Din sjuke jävel!

Det var bara en hund. Inte mer.

En dag när det gått upp för dig

kanske du är mogen för oss. Fram till dess får du leva och lära.

Ja, men det gör inte ni.

Jag ger bara en chans, Cooper.

Och jag glömmer aldrig.

Skicka tillbaka den patetiske jäveln.

Skicka honom till hans förband.

FYRA VECKOR SENARE SKOTSKA HÖGLANDET

Jag vill ha snygg spridning och säkrad landningszon!

Ut, ut, ut, ut!

- Ut ur helikopterjäveln! - Jag missar inte fotbollen för det!

Jag gör det inte!

Vi ses.

Cooper! Jag vill ha position och bäring.

Vi ska iväg inom tre minuter. Spoon och Terry, ni är poster.

Joe, för helvete. Få upp ditt feta arsle och uppför dig som en soldat.

Vi synkroniserar klockorna.

Min visar 07.30 om tre, två, en, nu.

- Det är inte sant! - Vad är det nu?

- Jag glömde klockan på regementet. - Ta pauser, så lever du längre.

- Bravo, Spoon, jävla fåne. - Du tog orden ur min mun.

Snart tar du ut min känga ur din mun, jävla snagg!

- Hudnära rakning? - Det är kisskasst.

Mitt livs viktigaste match spelas

och jag sitter i ödemarken utan öl och tv.

- Typiskt armén. - England-Tyskland är fotbollskrig.

- Inget som det här då? - Det är bara övning.

- Knappast liv eller död. - Jag garvar ihjäl mig.

Om du hade lyssnat på genomgången hade du vetat vilka vi slåss mot.

- Vilka då? - Ett elitförband.

- Jag skiter i dem! - All right, all right...

Lystring, jag fattar mig kort.

Jag vill också hem till en varm säng och en läcker kvinna och se fotboll.

- Har schassen ett ragg på g? - Tackla henne inte i utvisningsbåset.

Knip käft!

Vi är 50 km bakom fiendens linjer. Om vi råkar stöta på dem

väntar jag bara meningslöst våld från er.

Lösa skott betyder inte att vi måste tänka snällt.

Ni skjuter, biter er fast och sparkar ut tänderna på dem.

Annars äter de era kulor till frukost.

- Hårdkokta eller stekta? - Som äggröra.

Varsågod, Spoonie.

Den är fin och ny, men inte värd ett skit. Jag ska ha tillbaka den.

- Du då, sergeant? - Jag får väl räkna.

Då så, Coop, vad har vi?

Vi är här. Fronten är här.

Enligt spaningsflyget är fi här, här och här.

Med patruller mellan bunkrarna drar de åt sektorn hårdare än en eskimåpung.

Med ett undantag... Precis här.

En å skär av linjen genom ett pass som är 10-12 meter djupt.

Säkert bevakat. Men smyger vi dit på natten och struntar i våta fötter

kommer vi nog igenom.

- Vad fan är det här? - Jag behöver lite tur.

Du tycker att det var ett skitbeslut att du inte blev uttagen och så

men jag beklagar det inte. Gruppen hade blivit sämre utan dig.

Jag var tvungen att göra det för att få det ur kroppen.

De som söker trubbel är självmordskandidater

karriärsoldater och dårar.

Lyd mitt råd: ha tålamod.

Då så, tjejer! Packa era grejor lägg i ettan i hjärnan och gå.

Spoonie, du tar täten. - Terry och Joe, kön.

Hit, Cooper, upp på skallen.

Pucko!

Tänk att missa fotbollen för det här!

Om du inte håller käft ska jag själv fixa dig!

Jag sa ingenting.

Var fan är vi nu?

Jag hörde en bra historia om det här stället.

- Folk försvinner här ute för jämnan. - Lägg av, Cooper, du ljuger.

Det är sant. Förra månaden fotvandrade ett ungt par här.

De slog läger här i närheten. På natten hände det nåt.

Räddarna hittade resterna av lägret.

Tältet var helt sönderslitet och det var blod överallt.

Tidningarna skyllde på ett monster, typ Bodmin Moor-odjuret.

Folk i trakten sa att det var en förrymd dåre.

Men ingen har gripits, så inget kan bevisas.

Alltfler åker hit och ibland kommer de inte hem.

Inga spår, inga lik. De försvinner bara-

och ses aldrig mer.

Kontakta basen. Säg att fåren går mot fållan.

- Vad skrämmer dig då, Bruce? - Människans självdestruktiva natur.

- Du skämtar. - Tror du det?

- Du då, Spoon? - Kastrering.

Det är inget att orda om. Joe?

Bara en sak skrämmer skiten ur mig. När en match avgörs på straffar.

Självklart. Terry?

Att se en match avgöras på straffar - med Joe.

- Du då, Coop? - Spindlar... och kvinnor.

Och... spindelkvinnor.

- Vad skrämmer sergeanten då? - Lägg av, inget skrämmer honom.

Att kanske aldrig få återse min fru

skrämmer skiten ur mig.

Och kryp som ger mig gåshud och får håret att resa sig i nacken.

Typ Spoon?

Det är en särskild sak som jag ska minnas till den dag jag dör.

Det var -91, strax innan mitt förband flögs till Kuwait

för att slå ut det sista motståndet.

Jag och unge Eddie Oswald beslutade

att tatuera oss som minne av ökenresan.

Jag minns honom. Kort och tjock med boxarnäsa och kasst öga.

Ja, stilig grabb. Poppis bland damerna.

Jag och Eddie gick ut och tog några glas... vi tog många glas

och tatuerade oss. Jag valde en ökenråtta

men Eddie ville ha nåt mer symboliskt.

Eftersom han var lite troende

sa han att hans själ var Guds

men hans kött kunde inte frälsas. Bara Satan kunde rädda hans skinn.

Så han lät tatuera en skrattande djävul i arslet.

Sex där senare gjorde vi en rutinsvepning längs gränsen mot Irak

och Eddie, stackars jävel, utlöste en stridsvagnsmina.

Alla såg det. Han gick först.

En vit bländande blixt och ett öronbedövande dån.

Och när vi kom upp igen var Eddie...

Han var borta.

Bara småbitar fanns kvar av honom.

Och en stor jävla röd cirkel hundra meter i diameter.

Man får perspektiv på tillvaron av att skyffla upp sin kompis i en påse.

Men det som verkligen knäckte oss den dagen

var när man hittade en del som man kände igen.

En bit av ett öra, en tå, näsan, en tand.

Men det som skärrade oss var när vi hittade biten med tatueringen.

Alla annat var sönderbränt och rött. En enda blodig massa.

Men den biten var helt oförstörd.

Och djävulen garvade oss rätt i synen!

Så man kan säga att Eddie fick rätt.

Satan räddade hans skinn, fast inte allt skinn.

Eller så kan man säga att Eddie hade otur.

Hur som helst

så lärde det mig att vara väldigt fördomsfri.

Slut på historien.

Eddie Oswald.

Skål för Eddie.

En man går in på en pub med en liten hund under armen.

Han ställer den på disken och går och sätter sig.

Bartendern tänker: "Vad fan nu?"

Han vänder sig mot hunden...

Det är en ko!

Eld upphör, Terry!

Vad fan gör du? Du skjuter lösa skott.

- Är alla oskadda? - Nej, jag sket på mig.

- Är den död? - Ja, nog är den död alltid.

- Som den ser ut! - Kolla hur Terry ser ut.

Det är inte ingångshål, utan bitmärken.

- Vad menar du, Cooper? - Den dog av naturliga orsaker.

- Borde vi inte anmäla det? - Jo, fram med radion, Bruce.

Jag bryter inte radiotystnaden för att ni skrämdes av en död kojävel.

Vi stannar här till i morgon

så bedömer vi läget då.

Jag vill ha poster.

Brucie och Spoon börjar. Cooper och jag avlöser er kl. 01.00.

Du fixar till din utrustning, Terry.

Ni andra sover. Otroligt...!

Sergeant?

Kon kom därifrån och flög ner.

Ur askan och i elden.

Den kan ha förblött under en lång vandring.

Men den lämnade ett spår åt oss.

- Söker du trubbel? - Nej, Cooper, jag bara tittar.

Ska vi inte anmäla det hemma sen?

Jo, fan. Men nu är jag nyfiken och det är på vägen.

Naturliga orsaker - så fan heller.

Vad är det nu?

Herrejävlar!

- Vad fan har hänt här, sergeant? - Det här blir bara allt mer kasst.