முதல் 200 வரிகள்.
Vi har funnit sex offer.
Skjutna till döds, i sängen.
1965, åkte Ronald DeFeo till sitt vackra hem med sin familj...
i Amityville.
Familjen såg framtiden an som skylten framför huset visar.
Men sedan blev allt fel.
SEX FAMILJEMEDLEMMAR MÖRDADE I SÖMNEN
DET SÅG UT SOM OM DOM SOV
SONEN ANKLAGAD
Rykten har cirkulerat om att det är något mörkt och ondskefullt över huset.
Att huset på något sätt drev Ronnie DeFeo till att utföra illdåden.
40 ÅR SENARE
Nu så är vi hemma.
Larry, din lömska bastard. Hur kom du in hit?
JAMES SOVRUM
Juliet?
Är du här uppe?
Joan, där är du. Hur var resan?
Jag är glad att du är tillbaka i stan.
- Tack för all din hjälp. - Vad har man annars systrar till?
- Har du berättat för dom? Om... - Nej.
Jag väntar till vi har bott in oss lite.
Jag har ordnat allt som du ville ha det.
Jag har satt in en reservgenerator om något skulle hända. Det är ett gammalt hus.
Och vi bor ju bara fem minuter bort. Så säg till om du behöver något.
Tack. Vi har byggt upp lite rutin nu.
Jag är glad att du är här. Allt kommer att bli bra.
- Vad sa Dr. Milton? - Samma som vanligt.
"Jag tänker inte sluta slåss för honom."
Naturligtvis.
Då så, allihopa. Hugg in.
- Ingen bordsbön? - Du hatar ju det.
Det har aldrig hindrat dig förut.
Jag kanske vill förändra mig.
Jag gör det. Käre Gud, tack för maten.
Och för det här huset.
Och James att James är trygg och lycklig.
Amen.
- Jules, vad tycker du om ditt rum? - Fantastiskt. Rosa, lila, silver och guld.
Alla mina favoritfärger.
Har du fyllt i alla papper till i morgon?
Ja.
- Hur ser det ut, tycker du? - Det ser bra ut.
Bortsett från att jag måste byta skola och börja om från början i mitt sista år.
Vi måste alla göra uppoffringar.
Tyst, grabben!
Hur passar det här huset in i uppoffringar? Det är mycket större än det förra.
Jag sa ju att vi fick det billigt.
Sparade några slantar. Bra att veta.
Vi flyttade närmare min familj, till Candice.
Och St. Alcuin har den bästa neurologin i New York.
Lita på mig. Huset kommer att bli bra för James.
- Och det är allt som betyder något. - För stunden, ja.
Alla måste sluta upp runt honom det är bara så han kan ta sig igenom det här.
Ta sig igenom vad, mamma? Jag känner honom bättre än du.
Han är min tvilling. Jag känner det. Han är inte där.
- Och vems fel är det? - James är borta, mamma.
Det räcker!
- Belle. - Larry, kom nu.
Du älskar mig fortfarande, va, Larry?
Även om du sitter fast med det där dumma namnet.
Kom nu.
Jag saknar snacken med dig.
Förlåt.
Jag är så ledsen.
Sätt fart nu.
Det här är Belle. Hon har just flyttat hit.
Sätt er ner och anteckna.
Igår kom vi till sidan 38. 1862, inbördeskriget.
Krigsmedicin. Clara Barton.
Såg du hennes läppstift.
Hon grundade amerikanska röda korset.
Hon lärde mödrar och döttrar att komma ut på slagfälten och ta hand om söner och bröder.
Det är inte du. Det är huset.
- Vilket hus? - Ocean Avenue 112.
- Är du någon slags stalker? - Va? Nej.
- Hur vet du var jag bor? - Det vet alla.
Det är din första dag. Du kanske borde lyssna.
Juliet, du kan inte bara...
smyga dig på folk så där. - Förlåt.
- Vad gör du uppe? - Jag ville bara prata med James.
Pratar inte James med dig, Belle?
- På ett visst sätt, ja. - Använder han fula ord?
Varför säger du så?
Okej, lilla nattdjur, dags att sova. Kom nu.
Belle? Varför älskar mamma inte dig längre?
Vem har sagt det?
Gå och lägg dig.
Gå och lägg er, flickor.
Gå och lägg dig.
James.
Det är hjärtat. Håll ut älskling. Belle är här, mamma är här.
Bra.
Okej älskling.
Du sköter dig bra.
Min modiga grabb.
Det ordnar sig.
Okej, älskling.
Älskling..?
Jag förstår inte.
Vad är det som händer? Kom igen.
Det är för snabbt.
Kom igen. Gör inte så här. Kom igen, älskling.
Skit!
Kom igen.
Kom igen, älskling.
Kom igen.
Dö inte nu, James. Kom igen.
- Mamma, det är över. - Det är vad du vill, va?
Det är vad Gud skulle vilja.
Älskling.
Jag kommer aldrig att sluta slåss för dig. Jag är stolt över dig. Kom, älskling.
Vill du ge honom en puss?
Jag visste att du skulle komma tillbaka.
Juliette? Vem gjorde din frukost?
- Skit - Vårda språket. Vill du ha lite granola?
1965, åkte Ronald DeFeo till sitt vackra hem med sin familj...
i Amityville.
Men sedan blev allt fel.
- Förhör ni fortfarande Ronald DeFeo? - Inga kommentarer.
- Var är Mr. DeFeo? - Vad för slags person var Ron DeFeo?
Han var...
Oroa dig inte, jag bara stalker dig.
Ja, ursäkta för det där igår.
..svårigheter. Han var en sån som..
Du är inte den första som misstar mig anständighet för perversitet.
- Visste du verkligen ingenting? - Jag hade ingen aning.
Jag kan inte fatta att ingen sagt något? Sjukt skit, eller hur?
Rösterna sa åt honom att göra det. Dödade hela familjen, sex personer.
- Vart ska du? - Jag har redan missat tre lektioner.
- Och jag vill inte byta skola igen, så... - Har du sett den här?
Känner du igen huset?
- Vi måste snacka. - Trevligt att se dig. Hur var det i skolan?
- Varför berättade du inte om huset? - Jag väntade på den rätta stunden.
- Näs skulle det vara? - Det är bara en skräckhistoria.
Ja, som alla i skolan känner till.
Du har rätt, jag skulle berättat. Jag hade bara så mycket i skallen.
Det skulle vara trevligt om Juliet och jag kunde vara med i skallen också.
Det är doktorn.
Bra snack.
Men det är en förbättring, va? Det måste det vara.
Jag förstår att det kan tyckas så. Men kom ihåg, att sist vi kollade...
så fanns ingen hjärnaktivitet. - Han öppnade ögonen.
Vad är det som säger att han inte börjar tala, eller sitta upp eller så.
Joan, du vet att det inte finns några dokumenterade fall med James typ av skador, där någon har vaknat upp.
Då kommer James att bli det första.
Finns det något sätt att vara säker på att någon förbättring kan ske?
Mycket osannolikt.
Men vi skulle kunna göra ännu en MRI.
Bra. Hur mycket mer skit ska han gå igenom?
Låt honom vara.
Har han inte lidit tillräckligt?
Jag ber om ursäkt för det där.
Igår gick jag med Deedee till parken.
Igår var det broccoli och morötter.
- Och Deedee gillar att jaga ankorna i parken. - Pratar du med James igen?
Ja.
Vad har han att säga den här gången?
Att han saknar att prata med dig också.
Hej. Jules, din mamma ska ut med Larry. Vill du följa med?
Okej.
Kom här. 1, 2, 3...
Belle, du vet att jag inte jag heller vill ha en fler tester.
- Varför föreslog du det då? - Testerna kan visa vad vi redan vet.
Visste du om huset?
Snälla, gå bara.
Juliet, sluta med det där. Flytta på dig.
Glad måndag!
- Belle, det här är Marissa, min flickvän. - I dina drömmar.
- Det här är min vän Belle. - Din önskan.
Alla sorters kärlek för Terrence idag. Se hur det är?
Vi ses senare.
Dom där killarna...
Marissa trodde mig inte när jag sa att jag kände dig, så jag tänkte att ni skulle träffas.
Läget?
Gud, jag skulle döda min mamma om hon gjorde något sånt utan att berätta det.
Det pratas inte så mycket hemma hos oss.
Tack och lov är inget av den där Amityville-skiten på riktigt.
Det beror på definitionen av "på riktigt".
Om någon pratar mycket om något börjar hjärnan spela dig spratt,
så att du tror att det är på riktigt.
- Enligt vem - Forskningen.
Vi är tillräckligt nedtyngda. Jag behöver inga spökhistorier.
Kanske är det precis vad du behöver.
Hör ni, vi borde kolla på filmen.
Nej tack.
Det är ju vad skräckfilmer handlar om, fly verkligheten med dina vänner för en stund.
Okej, visst. Vi ses hemma hos dig.
Nej, i ditt hus.
Hur ofta får man chansen att se Den filmen i Det huset?
- Okej, visst. - Fantastiskt. Vi måste se den 03.15.
- Varför? - Det var då Ronnie DeFeo mördade familjen.
Och det är då huset kommer till liv.
Men för fan, Larry.
Vad är det du ser för något?
Vad är det du ser?
Det där var kul. - Ut med dig, Larry.
- Jag sa åt honom att inte göra det där. - Du skulle sett dig själv.
Ni måste vara tysta. Väck inte min mamma.
Stället är fantastiskt.
No comments yet. Be the first to leave one.