200 บรรทัดแรก
-Minns du min patient Faye? -Hon som spelar Gin rummy.
-Hon är friskförklarad från cancern. -Underbart.
Nu är hon inte på schemat längre, så jag får åka dit och spela kort.
-Godmorgon. -Godmorgon!
-Kul att se dig igår på Molly's. -Det är roligt att du är med.
-Förutom när du klår mig på dart. -Jag är en naturbegåvning.
Carver, varför går du aldrig till Molly's?
Jag går dit ibland. Men jag gillar variation.
Efter tre månader är Carver fortfarande en gåta.
Kolla här.
-Så får du inte göra. -Här har man inget privatliv.
-Han har rätt. -Jag gillar det inte.
-Har han några bilder? -Jag ser inga.
Jag ser deodorant, ett ombyte kläder...
Inga bilder. Det var allt.
-Han kan vara en seriemördare. -Släckbil 51, stegbil 81.
-Wabash East Madison. -Det är Jewelers Row.
Flytta på er! Det är inte säkert där.
Flytta på er!
Upp med dig.
-Capp, Tony! Få bort alla härifrån! -Gå till andra sidan!
Det ser ut som om en bomb har sprängts.
Nåt har exploderat därinne, sen har elden spridit sig uppåt.
Det är tur att butiken var stängd.
Sök igenom butiken, skicka upp några att tömma lägenheterna ovanpå.
-Herrmann! Få in en slang! -Jag jobbar på det.
-Cruz, vi går in. -Gallo, kom med mig.
Mouch, Carver! Evakuera alla på övervåningen.
-Hitåt. -Brandkåren, ropa om ni hör mig!
Här är kokhett!
Ropa om ni hör mig!
Brandkåren! Ropa om ni hör mig!
Det var här det exploderade!
-Kolla kontoret! -Uppfattat.
Hjälp.
En skadad man kommer ut. Få upp honom.
-Vad heter du? Jag heter Sylvie. -Gene.
-Han låg precis där det smällde. -Du hade tur.
Branddörren skyddade honom från det värsta.
-Vad hände? -Ultraljudstvätten exploderade.
Jag använde den inte ens.
Vi kör dig till sjukhuset så får de ta hand om brännskadorna.
Insats till 51. Herrmann, hur går det?
Elden är snart begränsad!
Spärra av området där det ligger spillror.
Skojar du? Vi hittar glas halvvägs till Willis Tower.
Vi måste hitta ledtrådar till vad som exploderade.
Åh, herregud.
-Nej, stopp! -Det är min butik.
Området är avspärrat.
-Vad hände? -Nåt exploderade.
En av dina anställda kördes till sjukhuset med brännskador.
-Skyltfönstret var fullt av smycken. -Plundrare hann hit först.
-Sluta spruta vatten! -Vi kan låta elden ta sig igen.
Få ut dem ur min butik, de trampar sönder allt.
Ta det lugnt nu. Följ med mig.
Ingen god gärning förblir ostraffad.
-Titta vem som är här! -Hej!
-Hej, Chloe! -Hej! Vad gör du här?
-Har du tid att prata? -Visst.
-Är allt okej? -Ja då.
Jag pratade med Eddie, från fosteragenturen.
-Minns du listan med alla hinder...? -Ja då.
Eddie har kämpat och han har kontakter i Honduras.
De hittade till slut Javis morbror Roberto.
Han har dokumentation att Javis mamma är död och pappan okänd.
-Han vill inte ta hand om Javi. -Vilket innebär...?
Att vi kan ansöka om att adoptera honom.
Vissa smycken jag såg kan betala av mitt huslån.
Snubben skrek som om det var vårt fel. Vi räddade halva butiken.
Tjena. Ja, jag drar nog till F&T Lounge imorgon.
Bra, då ses vi.
Vi råkade höra ditt samtal. Vad är F&T Lounge?
-En bar i Hyde Park. -Vad är det för slags ställe?
Hög musik, mycket folk. Drar igång ganska sent.
-Nej tack, då föredrar jag Molly's. -Amen.
Har du bett om ursäkt för att du snokade i Carvers skåp?
Jag snokade inte. Dörren var öppen så jag sneglade bara in.
Om min deodorant försvinner så vet jag vem som har den.
Ärlighet varar längst.
Vilken tur att jag inte satt bredvid dig i skolan.
Golare.
-Severide. -Van Meter.
-Hon är inte med. -Vem?
Seager. Hon är på konferens i Baltimore.
Som om det inte fattas personal redan.
-Har du kollat juvelbutiken? -Som hastigast.
Vi har spärrat av. Vad säger din magkänsla?
Det såg ut som om det var en ultraljudstvätt som exploderade.
Man får inte använda lättantändliga vätskor i dem.
Strömmen skulle antända ångorna och apparaten skulle explodera.
-Så kan det ha gått till här. -Jag tror inte att det är så enkelt.
Det här är laminerat säkerhetsglas.
Lösningsmedel kan ge fyrverkerier men inte en sån explosion.
För att krossa det här glaset krävs en större detonation.
-Vad tänker du? -Jag vet inte.
Lösningsmedlet måste ha reagerat med nån slags bomb.
Det var inte nån som läste fel på en flaska rengöringsmedel.
Den här explosionen var avsiktlig.
-Var du ensam i butiken? -Ja.
-Jag är där en timme före de andra. -Är du butikschef?
Jag tillverkar smycken. Jag tillverkar nya, restaurerar gamla.
Förlovningsringar är min specialitet.
Rengör du dem i en ultraljudstvätt?
Du sa att du inte satte på den på morgonen.
Jag kanske glömde stänga av den igår.
Jag tror inte det. Jag hoppas inte.
Men det är så hektiskt, jag kanske blev distraherad.
-Varför är det hektiskt nu? -Vi fick in en mängd diamanter.
Jag har aldrig sett så många och jag har jobbat där i tio år.
Det är mitt jobb att sortera dem och dokumentera allt.
-Har ni hittat diamanterna? -Nej, men kassaskåpet är intakt.
De låg inte i kassaskåpet.
Varje morgon tar jag ut dem och lägger på arbetsbänken.
Är det standardförfarande att låta dem ligga framme?
Verkstaden är säker. Eller, den var säker.
-Lät du diamanterna ligga i lådan? -Ja, sir.
Jag lyfte inte på locket och kollade, men de låg där igår kväll.
-Var du sist ut ur butiken? -Nej, det var mr Demarco.
Tajmingen är ganska suspekt.
En mängd diamanter anländer precis innan butiken exploderar.
Vi får kolla upp butiksägaren.
-När är Seager tillbaka? -Inte snart nog. Kan du hjälpa till?
Absolut.
Herrmann, har du tid?
Vem tar det sista kaffet utan att sätta på mer? Vem gör så?
Jag gissar på Capp.
-Vad har du där? -Ansökningspapper för adoption.
-Var inte det en himla röra? -Det redde precis ut sig.
-Fantastiskt! -Det är det.
Jag måste förse dem med en himla massa information.
-Och jag behöver en tjänst. -Vad som helst.
Kan du skriva en referens?
Vill du verkligen be mig? Att skriva är inte min starka sida.
Vem bryr sig?
Det var du som övertygade mig om att jag skulle älska att vara pappa.
Du hade rätt. Och, du är den bästa pappan jag vet.
En explosion, precis när diamanterna har blivit försäkrade?
-Visst luktar det bedrägeri? -Utan tvekan.
-Vad tänker du göra? -Fråga ut Demarco.
Sen åker jag till butiken och går igenom platsen.
"Jag"? Inte vi?
Seager är bortrest, så jag kör solo.
-Jag kan hjälpa till. -Du?
Jag är riktigt bra på sånt.
-På brandutredningar? -Ja. Visst.
-Det skadar inte att vi är två. -På riktigt?
Det här blir bra.
Boden vill att alla samlas.
Vad gäller det?
Juvelbutiksägaren, Roberto Demarco, stämmer brandkåren i Chicago.
-För vadå? -Försumlighet och vårdslöshet.
Det är ju inte klokt.
Att vi tillät plundring på plats och trampade sönder allt i butiken.
Att det är vårt fel att juveler värda miljontals dollar försvann.
-Va? -Vilket skitsnack.
Vi försökte få bort plundrarna, men vi hade en brand att släcka.
Han ville att vi skulle sluta spruta vatten på elden.
Jag vet att ni gjorde ett bra jobb, men det här måste besvaras.
-Jag behöver utsagor från er alla. -Ska bli.
-Han fintar bort oss med hot. -Jag hoppas att du har rätt.
Men sätt inte en fot fel när du går in som brandutredare.
Ambulans 61, person medvetslös. Hermitage och 35th Street.
-Vet nån vad som hände? -Jag såg att han föll ihop.
Ta på en krage.
-Känner ni honom? -Nej, men han bor i närheten.
Han hälsar och är alltid trevlig.
Lågt blodtryck, medvetslös.
-Vi kör honom till akuten. -Hoppas att han klarar sig.
Ett, två, tre.
-Vad hände? -Du föll ihop.
-Kan du säga vad du heter? -Är jag i en ambulans?
Ja, vi kör dig till akuten... Nej, du kan ha skadat dig.
-Inget sjukhus. Släpp ut mig. -Lugn, vi vill bara hjälpa dig.
-Stanna och släpp av mig! -Går det bra, Violet?
Vi kan inte släppa dig här, jag måste ställa några frågor...
Vänta!
-Vad hände? -Han hoppade.
-Var han våldsam? -Nej. Han vet nog inte var han är.
Jag kollar här, du tar nästa gata.
Hallå?
Vi tvingar dig inte att åka med, jag vill bara se att du är oskadd.
-Den ramlade av. -Det kan jag fixa.
Jag hittade honom i gränden, kom hit med akutväskan.
Sätt dig, så ska jag titta på såret.
-Vad heter du? -Du tror väl att jag är galen.
Det vet jag inte, men du gillade uppenbarligen inte hur jag kör.
Jag heter Vince.
Vi gör rent såret och sätter på ett nytt bandage.
Det här är Violet. Jag heter Sylvie.
Du kunde ha skadat dig allvarligt.
Jag fick ett krampanfall för en månad sen.
En ambulans tog mig till sjukhuset där de gjorde en massa tester.
20 000 dollar senare, en stor del av det ambulansfärden-
-diagnosticerades jag med en infektion som hade gått till hjärnan.
Det låter som en parasitinfektion. Summan förvånar mig inte.
-Har du ingen försäkring? -Jag är arbetslös.
Jag kan inte betala det.
Medicinen kostar 90 dollar per tablett. Vem har råd med det?
Utan medicin blir anfallen bara värre.
No comments yet. Be the first to leave one.