Chicago P.D.

- Jag heter Anna Avalos. - Jag är här.

Jag står ett steg bakom dig i skuggan, ända till slutet.

- Du och jag. - Okej.

Anna våldtogs i en invigningsrit, säkert beordrad av Escano.

Anna förtjänar att få veta det.

Jag utsätter inte henne för det. Vi säger inget.

- Vi måste prata om nästa steg. - Jag dör...

...förgäves.

Anna knivhögg mig.

Vi plockar in Anna och åberopar självförsvar.

Hon försökte kastrera honom och nu flyr hon.

- Snälla, låt mig gå. - Jag kan inte. Lita på mig.

Du stod framför mig och sa "du och jag".

Sen ljög du för mig.

Förlåt mig...

Familjen...

Den betyder allt, eller hur?

Du och jag. Du och jag.

Du sa att du har en son.

Han är död.

Alla är borta, Anna.

Det här jobbet är vad jag har. Det är allt jag har kvar.

- Har du pratat med honom? - Igår. Han gillade inte det här.

Vem gör det? Det är polischefens försök att charma oss.

- Kommer han? - Vet inte. Jag pressade honom inte.

- Se där. Jag är inte den sista. - Du kom precis.

- Voight? - Han var inte hemma.

Jag tänkte att han var med er.

Jag anar var han är. Hans privatpatrullerande börjar urarta.

BESLAGTAGET

- Trudy. Det här är min första. - Tack för att ni tvingade hit mig.

Allt för att få dig bära ull i 40 graders hetta.

- Var är inspektör Voight? - Familjekris. Han kunde inte komma.

Vi är här för att tillkännage att mot slutet av 2021-

så inledde medlemmarna ni ser här i Chicagopolisens underrättelserotel-

en utredning om det våldsamma gänget Los Temidos aktiviteter.

Los Temidos låg bakom extrema våldshandlingar och flera lagbrott-

däribland våldtäkt och tillverkning, försäljning och innehav av narkotika-

samt flera fall av överlagt mord.

Tack vare deras hårda arbete och hundratals arbetstimmar-

kulminerade underrättelserotelns utredning för två veckor sen.

Det resulterade i beslagtagandet av 400 kilo narkotika-

femtio vapen, däribland flera kraftfulla automatkarbiner-

samt gripandet av 40 gängmedlemmar-

där samtliga ska åtalas för grova narkotikabrott.

Vi kan med visshet säga att Los Temidos är borta från Chicago.

Nej, nej...

Du ska prata med mig nu på en gång.

- Vad vill du? - Var jag inte tydlig sist?

- Var jag inte tydlig?! - Du var tydlig, okej?

- Om vadå? - Los Temidos är borta.

Ingen har tagit över. Jag förstod de senaste åtta gångerna du var här.

Så vad fan är det här? Vad i helvete är det här?

- Jag vet inte. Det är inte mitt. - Vems är det då?

- Jag vet inte. - Se på mig. Vems är det?

- Vems är det? - Jag vet inte!

Era familjer och vänner kunde inte närvara på grund av ert uppdrag-

men det är ett nöje för mig som er nya chef att hedra er i deras ställe.

Och tack vare er rotels utomordentliga uthållighet-

exemplariska arbetsinsats och mod bortom vad plikten kräver-

så är det även mitt stora nöje att idag tilldela er alla-

polismästarens tapperhetsmedalj.

Tack för att ni gör vårt Chicago till en säkrare plats.

Jag ljuger inte för dig.

Ingen är dum nog att sälja i det här området.

Det är lugnt.

Jag talar sanning.

Ingen vill ha en galen snut på halsen.

Hjälp! Någon!

Hjälp mig, snälla!

- Vad har hänt? - Jag vet inte. Jag känner honom inte.

- Ringer du larmcentralen? - Ja. Han låg där och jag stannade.

- Hur länge har han legat här? - Jag har ropat efter hans föräldrar!

Ja, han andas fortfarande.

Han har nog tagit en överdos. Hur lång tid tar det för ambulansen?

Hur lång tid tar det? Nej, det är en man här!

- Jag är polis. Fråga dem! - De säger sex minuter.

Vi tar din bil. Kom igen. Öppna. Jag tar honom.

Öppna bakdörren. Hoppa in!

- Sitter nyckeln i bilen? - Ja.

- Ta pojken. Har du honom? - Ja, jag har honom.

Ja, späd ålder, överdos. - Känner du fortfarande pulsen?

Nej... Kanske lite svagt?

Jag korsar 18th nu. Vi är där om två minuter.

Ska den vara stark?

Herregud... Snälla Gud...

Vi har ett barn som har tagit en överdos! Jag behöver hjälp!

- Så ja. Jag har honom. - Vi är här nu, sir.

- Vart ska vi? - Vi ska till Bagdad. Hitåt. Berätta.

Han åt jordgubbar. Jag tror att det är heroin. Han strödde det på dem.

- Han trodde väl att det var socker. - Naloxon!

- Har du narkotikan? - Ja.

- Är det rent? - Tveksamt. Det är en ny produkt.

- Föräldrarna? - De syntes inte till.

Ge mig två doser Naloxon.

Du blöder. Du rev nog upp stygnen. Kolla upp axeln.

Han nämnde inte ens Anna.

Okej. Ännu en bilkapning, Area Central.

- Vill O'Neal att vi tar det? - Ja.

Vi var precis där och redan ett nytt fall...

- Tre män igen? - Ja, vid Watertower Place. Kaffe?

Jag har bara två händer.

Är Voight i Little Village igen?

Han har ett fall, säger han. Han vill att vi möter honom där.

Vi kan inte ta ett nytt knarkfall därifrån.

Den nya chefen vet att Voight skolkar och att du ljög.

Han vill hålla området rent så att Annas död får betydelse.

- Jag förstår det. - Jag också.

Det var jag som sköt henne.

Jag fattar. Det har gått två veckor. Voight kan inte ens se på mig.

- Jag tror inte att han mår bra. - Han behöver bara tid.

Ni kan väl ta chefens uppdrag så fixar jag det här själv.

Voight. Nya chefen satte oss på en ny kapning. Vad har du?

En femåring tog en överdos. Samma påse, samma produkt.

- Det är nån ny som försöker ta över. - Du har inte ringt narkotikaroteln?

Bilen tillhör Daniela och Emilio Munoz.

Tidigare straffade för innehav, dömda till rehab.

De fick tillbaka vårdnaden för ett år sen. Luca Munoz.

Han är...fem år gammal.

- Var är hans föräldrar? - Ingen aning.

- Har ni hittat den? - En injiceringskvart nära Pulaski.

En närbutiksägare låter pundare skjuta upp i källaren för 1,50.

- Narkotikaroteln kan ta det här. - Du kom ju ändå hit.

Gör som du vill.

God morgon. Kan jag hjälpa er?

Polisassistenterna? Kan jag hjälpa er?

- Bingo. - Inte där nere, om jag får be...

Snälla. Det är bättre för dem här än på gatan. Tryggare.

- Nu får ni lugna ner er, sir. - Snälla!

Nej, sätt dig ner. Ta det lugnt.

Ingen ska knuffas. Ta det bara lugnt.

Är Emilio och Daniela Munoz här?

Emilio och Daniela?

Inte? Okej, vad är det här?

Vad är det här? Var har ni köpt knarket?

- Var? Vill ni följa med till häktet? - Snälla...

- Berätta nu. Var? Berätta var. - Cermak.

- Va? - Cermak och Kedzie.

Okej, vem sålde det till er?

- Kom igen, hur såg langaren ut? - Jag vet inte...

Du, Hank?

Hank.

Ja.

- Vad har vi här? - Det måste vara dem.

Hallå där. Emilio. Daniela?

Emilio? Hallå där...

Vakna. Är ni Lucas föräldrar? Har ni en son?

Hallå där! Vakna!

Hallå där, se på mig! Vakna!

Ring en ambulans. Vi måste få dem att nyktra till.

Vi måste berätta att deras son precis dog.

Inga kameror filmade bilkapningen vid Watertower. Vandaliserade igen.

- Ska vi ta ett annat fall igen? - Går chefen med på det?

Den här pojken dog precis av heroinet som sprids i Little Village.

Är det nån här som hellre jobbar med bilkapningarna?

Knarket som dödade honom är helt nytt, började säljas i förrgår.

Labbet analyserar det nu, men det är undermåligt utblandat.

Lucas föräldrar säger inte var de köpte det. Ingen annan heller.

Vi har bara korsningen - Cermak och Kedzie. Börja där.

Jag vill att den som säljer det här knarket ska gripas-

och anklagas för knarkrelaterat mord innan dagen är slut. Sätt igång.

Det är inte ens några smålangare ute, inte en enda utkik.

Jag vet inte. Det är ganska lugnt på gatan.

Det kanske är en ensam langare som blandar och säljer själv.

Det är Platt. O'Neal var förbi och sökte Voight igen.

Hur länge kan vi hålla på? Det är West Side Chicago.

- Knarkvakuumet förblir inte tomt. - Jag vet.

Vi kan inte rikta in oss på ett enda område-

hur vi skyldiga vi än känner oss.

Du behöver inte ha några skuldkänslor.

Voight reder sig.

Du vet väl att det inte är ditt jobb att hjälpa honom igenom det?

- Jag vet. - Du kommer till en punkt där...

...du inte kan hjälpa honom utan att förändras.

Jag vet, sa jag.

Det rör på sig här.

Det är vår langare. Jag låter köpet genomföras för att bekräfta.

- Gå härifrån. - Jag har kontanter.

Gå härifrån!

- Vad fan håller han på med? - Hördu, mannen. Vänta lite.

Jag säljer inte till vita pojkar. Gå!

- Ser ni det här? - Han kan verkligen ta kunderna.

- Snälla, jag vet att du har... - Nej, jag har inget!

Tror du genast att jag är langare? Är du rasist också?

Jag har inget att sälja! Stick!

Vill du visitera mig?

- Vill du visitera mig? - Nej...

Hallå där! Enzo!

Vad är det som händer?

- Grabben försöker lura mig! - Hallå där. Nej...

Vi känner killen. Voight känner honom. Ruz måste backa.

Kör fram, så tar vi honom försiktigt.

Hördu, kom igen. Det är lugnt. Slappna av.

- Du ljög för mig. - Jag ljög inte.

Inte? Så du visste inte exakt vem som sålde?

Jag visste inte förrän jag såg Enzo.

Menar du det? Så ni jobbar inte ihop?

Mina kollegor menar att det såg så ut.

- Va? - Du hörde mig.

Sa de också hur galen Enzo är? Jag skulle aldrig jobba med honom!