The Covenant

Det är med tungt hjärta vi begraver Din dotter Elizabeth.

Men låt oss glädjas att Du har välkomnat henne till Ditt rike.

Hon är nu med Jesus Kristus, som dog, men nu lever.

Må hon glädjas i Ditt rike.

Där fälls inga tårar och hon är återförenad med Gud Fader.

Nu och för evigt. Amen.

Adam?

Hur är det?

Släck.

- Jag tror... - Släck, sa jag!

- Sarah. - Ja?

Det är ditt fel.

Det har inte förändrats ett dugg.

Inte sen mamma dog därinne.

Hem, ljuva hem.

Elen fungerar i alla fall. Vi kollar vattnet.

Det har gått en hel del år så all möjlig skit samlas.

Jag längtar till att få se toaletterna.

Kan du hjälpa mig med det här, Sarah?

Vad då?

Jag sa inget.

- Är pizzan från Chino's? - Ja.

- Den är vidrig. - Ja.

- Vad sysslar vi med? - Vad menar du?

Vad gör vi här?

- Jag trodde det skulle hjälpa dig. - Hjälpa mig?

Starta om på nytt. Bort från allt som hände förra året.

Visst, det här stället är ju fullt av underbara minnen.

- Det kommer att bli bättre. - Bättre?

Ska vi bara flytta hit och leva i det förflutna?

- Låtsas som om ingenting har hänt? - Det är inte det jag menar.

Min dotter är död, min man är död.

Och nu bor jag hemma igen, vilket jag svor att aldrig göra.

Det kommer inte att bli lätt.

- Det du har gått igenom... - Ja.

- Det är bara så märkligt. - Hur menar du?

- Det plötsliga intresset för mitt liv. - Du är min syster. Jag älskar dig.

I tio år var jag bara nån du skickade julkort till.

Du träffade din systerdotter en gång. Du ringde inte ens när hon blev sjuk-

- och försökte vara hennes morbror och lära känna henne innan hon...

Jag vet.

Du har rätt.

När vi växte upp ställde du alltid upp på mig och försvarade mig inför mamma.

När allt gick åt helvete borde jag ha stöttat dig.

Men jag är här nu.

Ja, här är du.

Helvete! Jag hade sönder tanden på den här jävla gummipizzan.

- Gick det bra? - Jag går och lägger mig.

Kom igen. Ge mig lite täckning.

- Ja? - Får jag komma in?

- Hur är det med tanden? - Den värker.

- Vill du ha Ibuprofen? - Nej.

Du, jag vet att du har försökt.

- Och det uppskattar jag. - Jag älskar dig, syrran.

Jag är ledsen att jag inte alltid visade det, men det gör jag.

Jag med.

Du har inget att be om ursäkt för.

Titta vad jag hittade.

Herregud, kolla in min frisyr.

- Det var definitivt 90-tal. - Vi ser ut som Kid 'n Play.

- Jag har saknat dig. - Detsamma.

- Jag går och lägger mig. God natt. - God natt.

Mamma?

Min älskling!

Helvete!

- Richard. - God morgon.

Vad gör du?

Ett trasigt rör. När jag skulle göra kaffe var det som blå lagunen här.

- Det här huset borde utdömas. - Det är bara en vattenläcka.

Jag sticker ut på några ärenden. Klarar du dig själv ett tag?

Jag är inget barn, Richard.

- Jag menade inte så. - Ingen fara.

Jag vill bara försäkra mig om... Kan jag köpa nåt åt dig?

- Kaffe. - Okej.

Jag fixar frukost när jag kommer tillbaka.

Richie? Richie Doyle?

Jan Thompson. Du gick i skolan med mina söner. Din mor och jag var vänner.

Mrs Thompson!

- Hej! Vad roligt att se dig. - Detsamma.

- Vad gör du här i Globe? - Vi saknar väl helt enkelt stället.

- Sarah behöver lite lantliv igen. - Sarah också? Jag måste hälsa på henne.

- Molly Hanning. Hon är lite... - Märklig?

Du sa det, inte jag. Jag ska inte uppehålla dig. Kul att se dig igen.

Sköt om dig.

- "En halv till två, en fjärdedel"? - Alltid den svåra biten.

- Ursäkta? - Att hitta rätt sort.

Varje del har en perfekt motpart. Men att hitta den tar tid.

Visst.

- Jag behöver kopior på nycklarna. - Visst, strax tillbaka.

- Ursäkta, kan jag hjälpa dig med nåt? - Eller så kan jag hjälpa dig, Richard.

- Har vi träffats förut? - Din systerdotter dog förra året.

- Det stämmer. - Hon var sjuk, men det gick så fort.

Hur gick det till nu igen? Drunknade hon i badkaret?

- Håll dig borta från mig. - Det är nåt som inte stämmer, mr Doyle.

- Adam kände det på sig. - Jag säger inte åt dig en gång till!

Skruvarna och nycklarna blir tillsammans 12,55.

- Vem är det? - Din granne, Jan och min vän Amy.

- Passar det inte nu, Sarah? - Mrs Thompson!

Vad vacker du är! Jag visste att du skulle bli en hjärtekrossare.

Det var rart sagt. Kom in.

- Äppelpaj till dig. - Det var inte nödvändigt.

Från affären, men jag älskar dem. Det här är min vän Amy.

- Vill ni slå er ner? - Tack.

Ursäkta alla kartonger. Jag har inte kommit mig för att packa upp än.

- Ingen fara. - Jag har inte hunnit handla än.

- Jag höll på att brygga örtte. - Underbart!

Varken socker eller grädde. Doktorn har bett mig undvika det.

- Det blir bra för mig också. - Jag är strax tillbaka.

Vem är den här fina unga damen?

- Visst är hon söt, Amy? - Ja.

Är hon din?

När det gäller skolor bör du undvika Roosevelt, men Chapman är bra.

- Jag sitter med i skolstyrelsen... - Lizzie gick bort förra året.

- Jag beklagar verkligen. - Ingen fara.

Tack.

- Ta bort det! Mitt kors. Ta bort det! - Vad hände?

- Är du skadad? Vad hände? - Det var helskumt.

- Det kändes som mitt bröst brann. - Gode gud!

- Här. - Nej, nej! Det går bra. Jag går nu.

Jag ber verkligen om ursäkt.

Släpp ut mig! Richard!

- Sarah? - Släpp ut mig för fan!

Okej, okej, jag har dig. Ingen fara.

- Känns det bättre? - Nej!

- Lugna ner dig. - Jag gillar inte det här huset.

Det är nåt fel på det!

Vad är det som har hänt?

Ett trasigt dörrhandtag, en trasig glödlampa.

Det är väl bara normalt när man bor i ett gammalt risigt hus?

Du är trött och sönderstressad.

- Inbillar jag mig bara saker? - Det sa jag inte.

Men du har gått igenom ett helvete.

Och med all stress i och med flytten... Jag vill att du ser objektivt på det.

Risig gammal kåk, dåliga rör och rostigt dörrhandtag.

Eller att vår mammas hus är hemsökt efter 30 år?

Nej, du var inte med. Du såg inte...

Igår kväll när jag låg i badkaret...

Det kanske bara är inbillning.

- Vi åker nånstans. - Åker?

- Vart som helst förutom det här huset. - Ja...

Jag ska bara fixa till mig lite.

- Hej, vad får det lov att vara? - Sodavatten.

- En lättöl, tack. - Jag är strax tillbaka.

Det här stället får en att minnas.

Inte jag, jag minns bara minnesluckorna.

- Är det säkert att du vill vara här? - Inga problem.

Så länge de serverar sodavatten.

- Hur länge har du varit nykter? - Sju år nästa månad.

Grattis. Det är fantastiskt.

En dag i sänder, är vad de säger.

Vad är det?

Varsågoda. Det blir 4,50, om ni inte vill öppna barnota.

Richard!

Ursäkta. Vi kan ta notan, tack.

- Är allt som det ska? - Visst.

Lizzie?

Det är du, Lizzie!

Jag trodde aldrig att jag skulle få se dig igen.

Jag har saknat dig så fruktansvärt mycket.

Vad gör du, Sarah?

Vill du gå in i värmen? Kom nu.

Sätt dig.

Min lilla flicka.

- Va? - Hon vill att jag leker med henne.

- Hon kom tillbaka för hon behöver mig. - Det var en dröm.

Glömde du ta din medicin? Det var dumt att blanda den med alkohol.

Va? Nej, jag såg henne.

- Såg du henne? - Jag vet att hon är här.

- Sarah... - Nej, Richard. Det var Elizabeth.

Okej. Nu går vi och lägger oss.

Jag såg dig i baren ikväll. Ledsen att jag var tvungen att gå.

- Hur fick du mitt nummer? - Din syster börjar återfalla.

Du hade chansen att hålla dig undan, men nu är det för sent.

- Va? Hotar du oss, din jävel? - Hon tillhör oss, Richard.

Nu hör du på mig.

Om jag ser dig ens i närheten av min syster ska jag... Hallå? Hallå?

- Herregud, vad du skräms! - Jag måste prata med dig.

- Tröttnat på att stirra genom fönstret? - Det gäller din syster.

- Vad är det med henne? - Åk härifrån och kom aldrig tillbaka.

Så länge du bor i huset med henne är du i fara.

Är du vän med den där idioten som ringde mig mitt i natten?

Jag kan inte förklara, men nåt slags närvaro existerar i henne, i huset.

Jag har hört mer än nog.

Du kan icke dricka ur både Herrens och demonens kalk.

Du kan icke sitta vid samma bord som både Herren och demonen!

Skaffa hjälp, damen.

- Sarah? - Det var en olyckshändelse.

För helvete! Har du skurit dig själv? Vad gör du mot dig själv?

- Det var en olyckshändelse. - Säkert. Vi måste till akuten.

Sarah! Kom tillbaka!

Öppna dörren, Sarah!

Sarah! Öppna dörren!

- Jag ringer 112. - Låt mig vara i fred!

Vill du att ambulansen och snuten kommer? Det kommer de att göra.

Nu ringer jag.

- Det här är ju löjligt, Richard. - Jag håller med.

- Sarah Doyle? - Här.

Varsågod och sätt dig på sängen, Sarah.

Nu ska vi se hur det ser ut.

- Det var en olyckshändelse. - Jag är inte så säker på det.