Fackham Hall

1931.

England och imperiet

är i greppet av den Stora depressionen,

men den brittiska aristokratin behåller lugnet och kör på.

Ingen mer än familjen Davenport,

herrarna över Fackham Hall i över 400 år.

Den rena storslagenheten i Fackham Hall

var ett vittnesbörd om prakt, och ett bestående familjearv.

Dess heliga rum har bevittnat så mycket.

Liv och död, skratt och tragedi, hjärtesorg och romantik.

Men England var en nation splittrad av klasser.

Tjänstefolket tjänade lydigt sina herrar,

och förberedde överdådiga festmåltider.

Fasan, kaviar, hjortkött.

Vad än en gäst önskade, skulle de tillhandahålla det.

Och medan denna vinter skulle visa sig vara särskilt dyster,

det outtröttliga arbetet från tjänstefolket

säkerställde att lord och lady Davenport inte saknade nåt.

De levde ett dekadent liv av ofattbar lyx,

och behövde knappt lyfta ett finger.

Så, äntligen ska ett av våra barn gifta sig

och ska snart flyga ur boet.

Jag är bara så glad

att vårt älskade hem ska stanna inom familjen.

Jag är bara så glad att efter så många års uppvaktning,

hon äntligen har hittat rätt kusin.

Poppy har åtminstone våra intressen i åtanke,

- till skillnad från Rose. - Rose kan fortfarande gifta sig.

Lägg av, Humphrey. Vem skulle vilja ha gamla Rose?

Hon är 23 år. Ett uttorkat skal till kvinna.

Ofruktsam, förtorkad.

En skrynklig gammal valnöt till ungmö.

Rose, älskling, kan ni skicka mjölken?

Mor, Archibald är hemsk.

Det är orättvist att tvinga Poppy det.

Varför kan hon inte gifta sig av kärlek?

Åh, hur kan ni vara så naiv, barn?

Tror ni att jag gifte mig med er far av kärlek?

För att jag tyckte han var attraktiv?

Gillade hans personlighet? Hans mikropenis?

Nej, jag gifte mig med honom av plikt.

Och vi kunde inte vara lyckligare.

Mor har rätt, min älskling.

Det här handlar om Fackham Halls framtid.

Om vår familj.

Vi trodde, efter att ha fått fyra söner,

att Davenports tronföljd var säkrad.

Vilken förbannad otur att förlora alla fyra.

Och i fyra helt separata incidenter.

Jag tröstar mig med att veta

att de åtminstone dog, när de gjorde det de älskade.

Men får inte detta er att inse

att ett sånt ålderdomligt system för tronföljd,

som bara erkänner manliga arvingar är, ursäkta min franska…

Rose, vi måste vara realistiska.

Er far kommer inte att leva för evigt.

Lägg av. Far har en oxes fysik.

Och så länge vi håller ett öga på honom,

- kommer han att förbli så. - Hur kan ni vara så blind

för omständigheterna?

Om inte er syster gifter sig med Archibald,

kommer vi att bli vräkta.

Tvingade att bo i centrala London.

Då skaffar jag mig ett yrke.

En Davenport... som arbetar för pengar?

Försöker ni skicka er far i en tidig grav?

Allt jag nånsin tänker på är fars välbefinnande.

Ni bryr er uppenbarligen mindre om denna familj

än er vackra syster.

Humphrey! Håll för munnen när ni hostar!

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, Prudence.

Min herre, mina damer.

Klädselklockan har ringt. Drinkar serveras snart i salongen.

Tack, Cyril.

Jag hoppas verkligen att det blir soligt till bröllopet.

Cyril? Vad blir det för väder imorgon?

Förvänta er delvis molnigt i Fackham imorgon,

med 40 % risk för...

snö.

Är ni nånsin orolig för att Cyril alltid tjuvlyssnar på våra samtal?

Åh, nej. Inte detta igen, älskling.

Vi har redan varit tvungna att göra oss av med gamla Alexa.

London.

Födelseplatsen för lunginflammation, barnexploatering,

och en charmig ung ficktjuv vid namn Eric.

Nationell bläckbrist!

Läs allt om det! Nationell bläckbrist!

Hallå där!

Förbaskat och elände!

Ursäkta, herrn. Ni tappade er plånbok.

Eric kunde inte vara mer annorlunda

än familjen Davenport på Fackham Hall.

Han har ingen mark, inga titlar, inga underkläder,

eller D-vitamin.

Men vad han saknar i bentäthet,

kompenserar han med listighet…

Varsågod, älskling.

- charm... - Tack.

- Hon har min klocka! - och pojkaktigt utseende.

- Kom hit! - Jag stal den inte, jag svär vid Gud!

Eric var en av tusentals pojkar som blev föräldralösa efter kriget.

Med sitt kvicka förstånd, gatans kunskap,

och de vaksamma ögonen från Barmhärtighetssystrarna

som höll honom från fattigdom.

Godmorgon, syster Jude.

- Vad kan jag göra för er idag? - Inget för mig...

men den här herrn önskar tala med er.

Och naturligtvis är vår dörr alltid öppen för okända män

med ett intresse för specifika barn.

Ja. Han verkar vara precis rätt grabb för jobbet.

Jag behöver få ett brev levererat hit.

Till herrgården som ägs av familjen Davenport.

En obscent rik familj av aristokrater.

- Fucka dem alla. - Just det.

Fackham Hall.

Den mest påkostade herrgården i hela Shropceistershershire.

Jag gör det inte för mindre än 5 shilling.

Jag betalar er 1 pund.

Ett nöje att göra affärer med er, herrn.

Lycka till.

Eric.

Ni är det smartaste barnet vi nånsin haft i vårt barnhem.

Om ni bara använde era talanger på den rätta vägen,

skulle ni verkligen kunna bli nåt.

"Jag kan göra nåt gott innan jag dör."

Det är av Thomas Hardy.

Här är ett annat citat till er.

"Du skall icke stjäla."

Er klocka, herrn.

Och era byxor.

Men jag har på mig mina byx...

Och så börjar Erics äventyr,

när han ger sig av för att leverera det dyrbara brevet till lord Davenport.

En chans att förändra sin framtid.

Och ingenting skulle stå i hans väg.

Ett tack till Rachmaninov. Respekt för honom.

En ny låt från Carl Ravell och hans orkester har just släppts.

En riktig hit. Lyssna.

Är ni okej?

Jag har aldrig mått bättre.

Förlåt att jag repade er bil.

Ingen fara. Den var så innan.

Jag är ledsen för er cykel.

Ingen fara. Den var så innan.

Jag vet inte vad som hände. Jag tror jag var…

- tillfälligt distraherad. - tillfälligt distraherad.

Jag tog bara blicken från vägen 1 sekund.

Jag tror jag blev fängslad av en otroligt vacker kvinna

av den sortens väsen som gör en man glad att vara vid liv!

Det var trevligt att träffas...

- Eric. - Jag heter Rose, faktiskt.

Det var trevligt att träffa er,

med nu ska jag vara mer uppmärksam vart jag går.

Fröken Davenport! Fröken Davenport!

- Herrn och frun undrar var ni är. - Vad sa ni till dem?

Jag undvek er pinsamheten, min dam. Sa att ni kämpade mot en envis typ.

Åh, tack, Patricia.

Jag behövde rensa mitt huvud innan jag träffar kära syster Poppy,

som ska gifta sig med den där avskyvärda Archie.

Så där. Som ny.

Underbart att se er, greve Wolsey.

- Så trevligt att ha er här, lord Lucan. - Välkommen till vårt hem, lady Gaga.

Var i hela friden har ni varit? Säg inte att ni har läst eller tänkt.

Som ni mycket väl vet, är det männens arbete.

Humpty!

Är det inte är J.R.R. Tolkien, författaren.

Poppy, en kär gammal vän till mig från Oxford, John.

Snälla.

Kalla mig J.R.R. Tolkien, författaren.

Det är ett nöje att träffa er. Vet jag nåt som ni har skrivit?

Jag tvivlar på det. Han har inte publicerat nåt.

Inte än.

Men jag har tillbringat de senaste 15 åren

med att utveckla ett alfabet för orcher.

Vilket förtjusande språk.

Kom ihåg, Fifi,

Davenport är en av de mest förnämsta familjerna i England

så snälla, försök att inte vara för amerikansk.

Snälla, älskling. De kommer knappt att märka det.

- Lord Davenport. - Kommer ni ihåg Bert?

- Archibalds bestman. - Trevligt att se er.

Tack för att ni bjöd in mig.

Vilken pittoresk liten stuga.

Herregud.

Richard, skynda er!

Gladys, är det allt ni kan bära?

När den föräldralösa pojken närmade sig, kände han på sig...

att detta måste vara Fackham Hall.

Han kunde se det på dess storslagenhet, närvaro,

och dess skylt där det stod "Fackham Hall."

Ursäkta, herrn.

Åh, ni är här för tjänsten som hallpojke. Stämmer det?

- Egentligen ville jag bara... - Det blir ingen förhandling.

Lönen är 4 pund i veckan. Ta det eller ej.

- Jag tar det. - Edna.

Jag har skaffat er en ny hallpojke.

Gud förbjude att jag får säga om vem som arbetar för mig.

Låt oss hoppas att han klarar av det, Cyril.

Hut! Följ med mig, grabben.

Som hallpojke är ni den lägst rankade i personalen.