Scenes from a Marriage

Okej, gå. Gå till verandan.

- Stillbild på ytterdörren. - Bra.

Klara för tagning.

Bra.

Okej, nu kör vi. Och... börja!

SCEN TRE TÅREDALEN

- Wow! - Gillar du det inte?

Nej, det är bara... Kom in.

- Hej. - Hej.

Hej.

Okej, kom in.

- Sover hon? - Ja.

- Hon somnade tidigt. - Gick nattningen bra?

- Du har gjort om i vardagsrummet! - Ja.

Du minns ju fåtöljerna jag hade.

- Henningsen-fåtöljerna? - Ja. De var väldigt snygga...

...men inte så sköna när man ser på tv.

Du klagade aldrig på dem.

Jag hann aldrig se på tv på den tiden.

Och mattan... Den är jätteful!

- Tycker du? - Herregud. Och soffan!

- Va? - Den är ett hån mot den gröna.

- Det ser ut som de utmanar varann. - Men den är bekväm.

- Den är gräslig! Från Ikea? - Ja, faktiskt.

- Men skön. - Varför ringde du mig inte?

Jag kunde ha följt med dig och handlat.

Jag ville bara få det gjort.

- När gjorde du det där? Med håret? - För en vecka sen.

Jag trodde att Ava hade berättat.

Nej, Ava är den mest diskreta femåringen på den här planeten.

Det plågar mig att hon håller inne med så mycket.

Hur mådde hon efter skolan i dag?

Bara bra. Hon var som vanligt. Varför undrar du det?

Det var lite jobbigt att lämna henne.

Hon hade ont i magen och hon grät lite.

- Lämnade du eller Poli henne? - Jag.

- Poli reste bort för några dar sen. - Okej.

- Det är lättare när han lämnar henne. - Fullt förståeligt.

Ja, jag vet.

- Ville du prata? - Ja.

- Vill du sitta därinne? - Ja.

Wow! Jag visste inte att du hade börjat med det igen.

Menar du sabbatsmiddagen? Ja.

Ja, det var bara...

Mina föräldrar var här på sabbatsmiddag och Ava gillade den.

- Jaså? - Ja.

- Stör det dig? - Nej, jag tror inte det.

Det är väl tio år sen du gjorde det senast?

- Ja. Du gillade det inte. - Du gillade att jag inte gillade det.

Jag tror att det är bra för henne.

Det ger henne en känsla av struktur och tillhörighet i tillvaron.

Vill du ha? Från Rosenfeld Bagels. Mycket goda.

Nej tack, men jag tar gärna ett glas vin.

- Då tar jag ett glas med dig. - Okej.

- Lechayim. - Skål.

Se mig i ögonen!

Och?

Jag har blivit erbjuden en befordran.

- Grattis! - Tack.

- Chef för Europakontoret. - Wow!

Men jag skulle bli tvungen att flytta till London.

Efter Tel Aviv-resan-

- var Ackerman väldigt nöjd med min insats.

Jag gjorde faktiskt ett bra jobb, objektivt sett.

Vi slog ihop kontoren i Tel Aviv och Europa-

- och Ackerman sa att jag får ta hela Europa.

Chefen i London ska sluta.

- Det är en stor befordran. - Självklart.

Den betyder stora pengar.

Jag hoppades att vi kunde prata igenom några idéer-

och göra upp en strategi.

- Strategi? - Ja.

En strategi för vad då?

Jag vet inte. Det var det jag ville prata med dig om.

Men... vad sa du till Ackerman? Vad kom ni överens om?

Jag sa att jag måste prata med dig först.

Det var ett fantastiskt erbjudande, men jag måste prata med dig.

Okej, hur har du tänkt dig...

Tänker du fortsätta flyga hit varannan helg för att träffa Ava?

Nej. Jag lämnar henne inte igen.

Hur tänker du göra då? Ta henne med dig?

Nej, inte direkt.

Det kunde vara ett alternativ.

Nej. Det är inget alternativ. Det kan du glömma.

- Orealistiskt. - Okej.

Jag sa inget om det!

Jag sa att jag ville prata igenom det med dig. Varför blir du så arg?

Det är en stor befordran och det är stora pengar.

- Viktiga pengar för oss. - Okej, sluta.

Jag har ingen konkret lösning.

Det finns ingen konkret lösning!

Varför tog du upp det då? För att se min reaktion?

Okej, jag fattar.

Det var kanske ett misstag att jag kom hit.

Vi kan visst fortfarande inte vara i samma rum utan att såra varandra.

Vad är det du inte berättar för mig?

Jag känner dig, Mira.

Du skulle inte ta upp allt det här om du inte hade en plan.

Vad vill du?

Jag... tänkte-

- att ni båda kanske kunde komma till London.

Ava och du.

Det kunde vara en möjlighet.

Du har ju ett sabbatsår.

Du kan skriva var som helst. Det behöver inte vara här.

Du kan skaffa en lägenhet i närheten-

- och vi kan ha delad vårdnad precis som här.

London är perfekt om du ska skriva.

Där finns bibliotek och arkiv. Och det är inte långt till Oxford.

Horizons ordnar gärna-

med en lägenhet till.

- Wow! Det är väldigt snällt av dem. - Det är sant.

Längtar du inte bort härifrån?

Du säger alltid att det här landet förgiftar dig.

Ava skulle få en upplevelse för livet.

Det vore en fantastisk chans för henne. Det kan du inte förneka.

Menar du verkligen allvar?

Du behöver inte svara mig nu. Fundera på saken.

Vi behöver inte bestämma nåt just nu.

Jag ville bara...

Avfärda det inte helt.

Självklart avfärdar jag det.

Är vi bara som en resväska som du packar och tar med dig?

Ska vi följa med dig överallt-

fast det är uppslitande?

Tala för dig själv. Ava skulle säkert gilla det.

Jag talar för Ava. Nån måste tydligen göra det!

Hon har precis vant sig vid att du är tillbaka-

och att hon ska ha två olika hem.

Det blir två hem där med.

- Samma rutiner. - Nej, Mira!

Hon har sin värld här!

Hon har sina vänner och sina älskade farföräldrar.

- Hon kan träffa dem på somrarna. - Hon har hela sitt liv här.

Fattar du det?

- Ja. - En familj, en hel gemenskap.

- "Gemenskap"... - Förlåt om det ordet stör dig.

Ni lever ju i den globala byn där ni inte bryr er om vad ni ser.

Det spelar ingen roll vart ni reser.

Ursäkta, vilka är "ni"?

- Undrar du verkligen det? - Ja.

Ni.

Varsågod. Den låg på skåpet.

När vi ändå är inne på ämnet-

- borde vi nog börja prata lite om skilsmässan.

- Skilsmässan? - Ja, det känns som om...

...vi borde sätta igång att få den avklarad.

Visst, om det är så viktigt för dig kan vi fixa det på en dag.

Det är inte riktigt så lätt.

- En dag räcker nog inte. - En vecka då?

Särskilt om du tänker resa snart.

Visst. Som du vill, Jonathan.

- Det blir bra. - Okej.

Varför? Tänker du gifta om dig eller nåt?

Va? Nej, nej.

Men den här skärselden är väl inte så hälsosam för dig.

Bagatellisera inte det här.

Nej, jag menar bara det här tillfälliga stadiet.

- Den här mellanperioden. - Har du träffat nån?

- Det hör väl inte hit? - Det har du alltså.

- Lämna mig i fred. - Varför kan du inte berätta?

- För att jag inte vill! - Okej.

Hur som helst tycker jag...

...att vi alla skulle må bra av...

...att vara lite tydligare mot varandra. Tycker du inte det?

- Tänker du ta livet av dig? - Lägg av.

- När började du röka igen? - Jag vet inte.

- Vet du inte? - För några månader sen.

- Inte när Ava är här. - Okej.

Jag kör inte till akuten om du får astmaanfall.

Jag får inga anfall. Jag minns inte ens när jag hade ett sist.

Är allt som det ska? Sover hon?

- Jag visste inte om det. - Vad då? Arbetsrummet?

Det barnet kan konsten att bevara en hemlighet.

- Varför gjorde du det? - Vad menar du?

Vad är det för fel med sovrum där uppe?

Det kändes för stort där uppe för oss efter...

Hela huset kändes för stort.

Och hon kunde inte somna ensam-

så hon sov i min säng.

Och när jag gick ner för att jobba-

- vaknade hon och följde med mig ner. Det var en naturlig utveckling.

Jag behöver inget arbetsrum. Jag jobbar mest i vardagsrummet.

Men om du vill ha avskildhet?

Bokhyllan mellan oss är nästan som en vägg.

Hur gör du om nån sover över?

- Vaknar inte Ava? - Ingen sover över när Ava är här.

Aldrig nånsin.

- Får jag ta en titt? - Javisst.

Behöver du nåt här?

Det finns en låda där med köksgrejer och porslinet från dina morföräldrar.

Ja, jag ska skicka nån att hämta den nu i veckan.

Det är ingen brådska.

- Mår du bra? - Ja.

- Jag tror jag ska gå. - Vill du ha nåt annat att dricka?

Kanske lite mer vin? Bara lite grann.

Okej, lite grann.

Tack.

Snart finns det inga spår kvar av mig här.

Det är bra.