200 บรรทัดแรก
De flesta människor har en dröm.
Titta här... Lycka!
Han älskar henne. Hon älskar honom.
De älskar allihop varandra i sitt hemtrevliga lilla hem.
Det är inte min dröm. Det är Sophies dröm om lycka.
Titta på henne! Hon tror på det där med evig kärlek... och lycka.
Lycka...
Bara ordet gör mig ledsen.
Nu kommer det!
Oj! Det kommer en till! Jag klarar inte mer.
Hjälp mig. Andningen, snabbt...
Nu kommer det! - Ja, kom till mamma.
- En drink, Pete. Du behöver den. - Vi ses, Sophie.
Nej, du... Varför räknar du dem? De ska ju bara användas.
- I den här hålan? Köpa vadå? - En badrumsvåg.
Såna stickor som du är de värsta.
Ni väger er hela natten medan vi andra sover.
Fem kilo ska bort, så jag får en häck som en korgosse.
- Det kommer Ken att gilla! - Ken! Var är du, min Kennyman?
- Titta! - Du har fågelskit över hela dig.
Det är ett tecken! Vi måste stanna.
- Nej. - Det är ett tecken. Bara ett tag...
- Nej. - Jo, lita nu på skittecknet.
Det här är vår turstad.
- Jag har skoskav. - Jag älskar mina promenadskor.
Varför ska vi betala i förskott? Finns det ingen tillit längre?
Vi har pengar så det räcker. Vi har för fan slitit i fyra månader.
Det här är Skottland... - Hon är dansk.
- Hur länge stannar damerna? - Tja... Ingår du i priset, raring?
Det där minns jag.
Var är den randiga hatten? Du har stulit den från mig!
Välsignad vare den underbara minibaren.
Välsignad vare de feta vadernas bank.
Är vi snart välsignade?
- Vi är välsignade. - Åh nej!
Jag sover inte under honom mer.
Jag är dötrött på att titta på en kåt mekaniker från Glasgow.
Ken Simmons, herregud.
En storrökande amerikan med en kuk som en bazooka och en skitverkstad.
- Du är avundsjuk. - Över en kille utan huvud?
- För att han har anställda. - För att han har "an-ställda"?
"An-ställda.".
Vad?
Vad? Vad är det?
- Jag liknar en val som flutit upp. - Ja, du ser för jävlig ut.
Så där, bind upp tuttarna med en knop och bli färdig.
Jag vill ha Ken...
Sophie?
Sophie?
Sophie?
Sophie, vad är det som hänt?
Jag fick spö. Det var inte mig han ville ha, det var pengarna.
- Men han fick inte den här. - Kan du röra armen?
Fan!
- Blev du inte slagen? - Nej, min var mycket rar.
- Turstad! - En dubbel vodka, sen är jag klar.
- Kom, så tar vi en drink. - Vi har inte ett öre.
- Vi slet som djur för pengarna. - Det spelar ingen roll.
Vi skulle ju ändå snart fixa ett nytt jobb.
Vilket svin!
Han kunde ha behållit allt om jag bara fått se honom i ögonen!
Vänta här så fixar dr Nielsen en drink åt oss.
Åh... Förlåt.
Måste jag släpas runt här?
- Som en av dina sjuka kvigor. - Snälla Stella.
Så klumpigt av mig! Vi skulle bara ha en fest.
Jag önskar jag var bjuden. Här på sjukhuset?
Nej, hemma hos mig.
- Du är inte härifrån, va? - Nej, jag är från Danmark.
- Men du bor här? - På "The Caledonian" tills vidare.
Vad heter du?
Marie.
Trevlig fest, Marie.
Har du tagit ner den här?
Jag har skitont och du har pillat på min lyckostav.
- Dra åt helvete, Sophie. - Det kan du själv göra.
Vi har inga pengar.
Visst har vi det. Var är resten av pengarna?
- Jag behöver en drink till. - Sälj din Ken-pingeling då.
- Tror du att jag säljer min framtid? - Åt helvete med framtiden.
Stackars Marie.
Stackars Marie, med sin döda mor och sin psykopat-far.
Kära nån då!
Vi har alla nån skit att släpa på.
- Det måste finnas nåt du önskar dig. - Ja, att du håller käft!
Det är det jag önskar. Inget annat...
Ingenting.
Jag är full. Är du?
Kom hit...
Vi var ju på gott humör. Hur blir vi det igen?
- Det är inget fel på mitt. - Nu ljuger du.
Du behöver lite uppmuntran.
Ska jag stryka din klänning? Ska jag det?
Nu vet jag! Lite massage. Va?
Eller ett lavemang. Med curry! Ett curry-lavemang.
Kan du inte bara vara en bra anställd och hämta en drink åt oss?
- Kommer strax. - Stick med dig.
Sophie?
Sophie...? Förlåt!
Lyssna: "Kära Marie."
"Vi har ett fördelaktigt erbjudande till dig."
"Om du vill diskutera det ber vi dig ringa."
- Lyssnar du? - Ja.
"Med vänlig hälsning sir Robert Andrew Lomley, Glomis Hall."
Glomis Hall? Har vi nån vitlök?
- Vad vill de? - Det står det inget om.
En skotskrutig godsägare! Var har du fått tag i honom?
- Vem är Robert Andrew Lomley? - Ingen aning.
Var fan ligger Glomis Hall?
- Det är ditåt. - Okej.
- Följer du inte med? - Det gäller ju ett jobb.
Ge mig ditt tur-finger.
- Vad är det för erbjudande? - Pengar.
Sluta! Om jag inte är tillbaka om en timme ringer du polisen.
- Ge greve Glomis ett bett från mig. - Ett litet bett.
Fan!
Hallå?
Hallå...? Hej.
Jag är här för jobbintervjun.
- Ja, jag håller med... Muh! - Kan jag hjälpa till med nåt?
Jag är... Är det här Glomis Hall?
- Du ska tillbaks och genom parken. - Okej, tack för det.
Ni är väntad.
Marie Nielsen, välkommen.
Det här är min son, Roman, och hans fru, Stella.
Jag heter Robert. Det var jag som kontaktade dig.
Mina förfäder byggde det här godset 1779.
Jag är den åttonde jarlen. Varsågod och sitt.
- Minns du vårt samtal på sjukhuset? - Ja.
Ett sånt här ställe ska ju ges vidare, om du förstår mig.
Nej? Jag ska försöka att uttrycka mig klarare.
Vi är beredda att betala dig 350000 kr-
-om du vill låta min son göra dig gravid och föda hans arvinge.
Officiellt blir det naturligtvis hans och Stellas barn.
Vi hade tänkt oss 115000 kr när graviditeten konstateras-
-och en skanning visat att allt är bra. Och resten när vi får barnet.
Och som du kan se: Vilken barndom!
Vi försökte annonsera-
-och vi fick över 40 svar, men ingen passade.
Då tänkte vi: 35000 kr nu, om vi är överens-
-och en lägenhet i stan som vi betalar.
En trevlig lägenhet.
Vad tror ni jag är? En...
Nej, vi frågar bara helt diskret...
Vi kan betala upp till 450000 kr. Ring, om du ändrar dig.
450000 kr?
450000 skattefria kronor!
Berättade du om din kompis? Hon är inte så petig.
Och ser inte så illa ut heller.
Flytta dig.
- Det är skitkallt. - Ja.
Eskimåerna håller värmen genom att stoppa ungarna runt om sig.
- Visste du det? - Nej.
Att föda är en struntsak för dem. Det är precis som att poppa popcorn.
Pop, pop, pop...
Och de får ingen tvårums-lägenhet med färdigmonterat kök och värme.
450000 kronor!
Jag kan värma upp Hans Höghet-
-så han bara behöver sticka in den en gång. In, ut, tack och adjö.
Marie, för fan!
Vi kunde åka till Thailand, till sol och värme.
Bli insmorda med olja från morgon till kväll.
Små gula män som ger oss shiatsu.
Fotmassage.
En fjäder!
Ligg stilla!
Om den landar på ditt ansikte kommer ditt liv att förändras totalt.
Jag hatar barn.
Jag är trött på det här!
Bestäm dig! Tänk på all den skit jag har räddat dig ur.
På Polenfärjan, när du var påtänd från morgon till kväll-
-och du såg ut som fan. Vem hjälpte dig ur det?
Vi har trasslat till det, Marie, och du kan få oss ur det.
Fan!
Fan!
Marie?
Marie?
- Du är en idiot. - Det vet jag.
- Om jag skulle gå med på det då? - Om vi skulle gå med på det?
Du får en slav i nio månader. Jag lyder minsta vink från dig.
Är du säker på att jag inte ska...du vet...
- Mjuka upp jarlen? - Nej, du väntar på mig här, okej?
- Förlåt. - Det är okej.
Vill du ha en slurk? Som medicin?
Håll kvar taxin. Fråga om han vill ha nåt.
Du gör oss mycket lyckliga genom det här.
När passar det...?
Nu.
Nu? Då måste jag fråga...
- Kan vi få vara ensamma en stund? - Naturligtvis...
Ska jag hjälpa till?
Ska du verkligen jobba en fredag kväll?
Ja.
- Vill du ha en slurk? - Nej tack.
- Är det nån du söker? - Nej, jag väntar bara på en.
Du ska inte sitta här. Du skulle ut och cirkulera lite.
- Vad heter du? - Ian.
Är du från Amerika? Det är min pojkvän också.
- Jaså... - Har du hört den här sången?
Han älskar den... Nej, han hatar den faktiskt.
No comments yet. Be the first to leave one.