Homeland

Detta har hänt...

Jag är här för att en video publicerades igår kväll

med elakt förtal om min döde son.

Du kommer att åtalas, för i min regering

så är sanningen värd något och det finns ingen plats för dig.

Folk hatar dig, fru president.

Det är på riktigt. Jösses, vad de är arga.

Förklara inte krig mot ditt eget säkerhetsråd.

Du kommer att förlora.

Keane är på fallrepet. Vad tusan sysslar du med?

Jag gör inte ett dyft, Dar.

Plötsligt ska en helt ny arbetsgrupp, under McClendons befäl,

skydda den tillträdande presidenten?

Alla enheter, målet är på väg upp för rampen.

Gör er redo för attack.

Skjut!

Backa!

Visst, hon överlevde ett mordförsök.

Vi är inte på väg mot en konstitutionell kris.

Vi är på väg mot inbördeskrig.

Har hon inte rätt att få veta hur omfattande konspirationen var?

Jag ska inte ljuga. Reformer väntar längre fram,

men inga utrensningar, trohetseder eller enkelresor till Gulag.

Det lovar jag.

Ser du?

Du är anhållen. Öppna dörren och kliv ut.

Alla som tagits i förvar idag var inblandade i konspirationen.

Varför säger du tagits i förvar? De blev anhållna,

och utan rättslig grund så vitt jag kan se.

Vi har faktiskt två promemoria

från justitiedepartementet.

David, du skickade ut mig för att övertyga folk

om att det här aldrig skulle ske. Ni utnyttjade mig.

Ja, det gjorde vi.

Fru president, kan vi talas vid? Det är brådskande.

Hör du mig?

Oskyldiga människor blir gripna i ditt namn.

Du måste sätta stopp för det. Låt dem inte göra så.

Du kan inte låta dem göra så.

Fru president!

Justitiedepartementet har väckt åtal

mot Jonathan Cleary, reporter för The Post.

Jonathan är anklagad för att ha publicerat hemligstämplad information

ur utredningen om den fängslade UD-tjänstekvinnan

Virginia Sutter.

Sutter är en av de över 200 människor som gripits

efter attacken på president Keane

nio dagar innan installationen.

Äggen är färdiga.

Du behöver inte göra det här varje dag.

Jag gillar det.

Vad skulle hon annars göra? Hon har ju inget jobb.

Hon sparkades av en regering som burar in fritänkare.

- Det finns kalkonbacon. - Som Stalin.

Okej...

Det var inte jag som började.

Hennes skola arrangerar ännu ett "Befria de 200" -demonstrationståg.

Du borde komma.

Varför inte?

Vad tror du sker när jag berättar för finansministern

att jag skolkar från jobbet för att demonstrera mot regeringen?

Han kanske respekterar dig för att du bryr dig om grundlagarna.

Som att du har en ryggrad.

- Josie. - Säg inte så.

Kan jag få avsluta frukosten innan vi börjar prata

om att jag är en medbrottsling?

Vi borde ha stannat i Rom.

Teo säger att han skäms för att ha en amerikansk flickvän.

Teo borde skaffa en italiensk tjej i hans egen ålder.

Frannygumman, klar att åka?

- Ja. - Då kör vi.

Kom nu.

Torka händerna.

Ha kul idag, okej?

- Okej. - Älskar dig.

Tack.

Kom då.

Hon hatar åtminstone honom mer än hon hatar mig.

Det skulle hjälpa om du slutade kalla Keane för fascist.

Hon är en fascist.

Saul Berenson är fortfarande inspärrad.

Det är illa, jag vet.

Vi är upprörda allihop, men...

Vad?

Bill behandlas som en förrädare på jobbet.

Det vore trevligt om han fick en paus här hemma.

Anlitades inte han för att ersätta

ett gäng från finansdepartementet som också sitter inburade?

Han gillar inte heller presidenten,

men det uppstod en kris.

Han tog sitt ansvar, prisa Gud.

Ja, det gjorde han. Vissa döttrar skulle vara stolta.

Vissa mammor skulle glädjas över

att deras 16-åring är politiskt engagerad.

Jaså? Något mer du vill berätta om att vara mamma?

Okej.

Jag menade inte så.

Jag har en intervju idag.

Jag försöker lämna er ifred.

Jaså?

Hos Brookings.

Toppen. Det är ingen brådska, men...

Du skulle nog må bättre om...

Jag vet.

Du lagade maten. Jag diskar.

Säkert?

Ja, gå.

Fan.

WASHINGTONS SKEPPSVARV AVKUNNANDE AV DOM

Rättens ledamöter, USA:s president.

Varsågoda och sitt.

General McClendon, sitt ner.

Ja, sir.

Fru president.

Jag vet att det är svårt att tro, mr McClendon,

men det handlar inte om dig längre.

Rättegången är över. Din skuld är ett dokumenterat faktum.

Tack vare domare Randolph och rättens ledamöter

har rättvisa skipats.

Nej, jag är inte här på grund av dig.

Jag är här för landet du svor att skydda

varje gång du tog på dig den där uniformen.

Jag här för de sex familjerna här i rättssalen

vars anhöriga dödats av de bomber och kulregn

som du låtit avfyra på New Yorks gator.

Mord, stämpling till mord, uppvigling.

Vi avrättar människor för sånt i det här landet, mr McClendon,

även om det kanske låter hårt.

Det som var under attack den dagen

var inte bara jag eller presidentämbetet,

utan vår själva demokrati.

Jag tror inte att det var så klokt att attackera honom.

Han utmanade mig. Vad skulle jag ha gjort?

Du kunde ha hållit dig till manuset.

Jag var tvungen att svara.

Senator Paley uttalade sig i CNB i morse

och kallade din ledarskapsstil

för brutal och auktoritär.

- Ingen ifrågasätter din tuffhet. - Bra.

Så det är rätt tillfälle

att växla ner lite,

lätta på gasen.

Inte än.

- Elizabeth... - Inte än, sa jag.

Kan jag briefa dig lite snabbt?

Visst.

Paleys kommitté kommer snart att utfärda de första domstolskallelserna

till högt uppsatta i Vita huset, inklusive mig.

Jag vet, David.

Det talas om en särskild åklagare.

Jag vet det med.

Hur kommer det sig att jag blev attackerad,

och ändå är det jag som utreds?

För att vi spärrade in 200 av deras bästa vänner och grannar.

- Ja. Av goda skäl. - Vi höll kvar dem i nästan två månader.

Nekade dem deras medborgerliga rättigheter.

Det var det andra skälet. Skicka ett budskap.

Bråka aldrig med oss igen.

Jag tror budskapet gick hem.

Vi får väl se.

När juryn avkunnar ett passande straff.

Det kommer de att göra.

Bäst för dem.

Nå?

Någon sitter fortfarande fast i en av bilarna.

Det kommer ta ett par timmar innan vägen öppnas.

- Ett par timmar? - Japp.

Hörde du, Brett?

Ja, jag hörde. Vad tusan gör vi nu?

Hon är redan 12.30.

Vi ställer inte in sändningen.

Verkar inte som vi har något val.

"Sex dagar i veckan, oavsett vad som händer."

Det lovade jag. Jag tänker inte svika folk.

De kommer att förstå. Vi har varit på flykt i nästan två månader.

Vi har inte ställt in någon än.

Jag såg några villor där borta. Vi skulle kunna knacka på.

Inte mycket folk här vid den här tiden på året, mr O'Keefe.

Kan vi inte använda din iPhone?

Även om jag hade täckning, vilket jag inte har,

vet vi inte om förbindelsen är säker.

Kan du testa att vara förnuftig för en gångs skull?

- Okej, vi ställer in sändningen. - Tack.

Och ring polisen. Jag tänker överlämna mig.

Du kan tycka att en sändning är oviktig,

men det kan vara min sista.

Vi har USA:s president på fallrepet.

Gud hjälpe oss om vi inte gör slut på henne nu.

Det finns en stad, Buckminster, en dalgång bort.

- Hur långt? - Tjugo minuter.

Så ska det låta.

Bara väskan.

Visst.

Här har du.

Tack.

KÖKET. TVÅ MINUTER. VIKTIGT.

Vi kan inte göra det idag. Vi har inte tid.

Fem minuter. Mindre.

Din inblick var ovärderlig. Senatorn sa det själv.

Det handlar om killen som gav mig...