Thirteen

Ivy Moxam! Jag heter Ivy Moxam.

Jag togs för 13 år sen. Jag har just rymt. Hjälp mig!

-Varsågod, 5191. -Hämtat vit kvinna.

Hon hävdar fortfarande att hon är Ivy Moxam.

Hej, Ivy.

Jag heter Alia, från Avon och Somerset-polisen.

Jag blir din anhörigkontakt. Låter det bra?

Jag tar över. Tack.

Kom så går vi in.

-Se vilken skillnad! -Folk blir ett med sina utseenden.

Ja, du är en vanlig svan.

-Det där tar jag som en komplimang. -Den sista du får av mig.

Ett år efter det att Ivy fördes bort hävdade två tjejer att de var hon.

Låtsas vara hon efter så många år, utsätta familjen för allt lidande?

Okej att människor är svin, men är de så sviniga?

-Tack för att ni kallade hit oss. -Ingen vet att hon är här? Bra.

Vad är prejudikatet?

Är det Ivy Moxam finns det inget prejudikat.

Vi har aldrig haft en förrymd fånge.

Gott om ben, men inget som lever och andas.

Ingen fara, vi ska bara spela in det som händer.

De där fyra kamerorna registrerar också allt. Det är ett ABE-förhör.

-Jag vill träffa min familj. -Självklart.

Vi ska ordna med det så fort vi har fått det här avklarat.

Inspektör Lisa Merchant, nr 478, Bristols specialbrottsavdelning.

-Min kollega... -Kommissarie Elliott Carne, nr 312.

Kvinnan vi förhör påstår att hon är en person som försvann för 13 år sen.

-Är du snäll och uppger ditt namn? -"Påstår"?

Vi måste bevisa att du är den du säger dig vara.

-Är du snäll och uppger ditt namn? -Ivy Moxam.

Födelsedatum?

3 februari, 1990.

Och vilket datum fördes du bort?

Jag är också kass på datum. Ingen fara.

Platsen, där du hölls?

Var låg det?

-Kan du uttrycka det i ord? -Jag vet inte... Ett hus.

-Vilket slags hus? Hur många rum? -Jag såg bara ett.

-Och vilket var det, Ivy? -Källaren.

-Och hur hölls du kvar där nere? -I kedjor.

Fick du nånsin komma ut?

Hur lyckades du ta dig ut?

Han låste inte.

-Och han är...? -Leonard.

Din kidnappare? Och efternamnet?

Hur såg han ut? Vilken slags kroppsbyggnad?

Vi tar en liten paus.

Du får samla tankarna. Blir det bra?

Jag är Ivy Moxam.

Ni tror väl på mig?

Förhöret avbryts kl. 09.24.

Bara två pensionat med lediga rum. Var ska folk sova?

"Kom på vårt bröllop, ta med regnkläder i våta juni."

-"Och ni delar rum med andra par." -Era vänner är ju liberala.

Jag har kanske en lösning. Jag ber pappa höra sig för.

Allt som behövs är några trädgårdar och några tält.

I vissa kretsar kallas det lösning. Du har då alltid perspektiv på allt.

Jag trodde att du föll för mitt ovårdade snygga yttre, men okej.

Hallå?

Ja, det är jag.

Ja.

-Vad är det, mamma? -En flicka...

Det kan vara Ivy!

Glädjedödare.

Inte bara det. Det är din fru.

Christina, det passar inte...

Ja.

Ja, ja... Jag kommer.

Polisen har hittat en person.

Ivy. De tror att...

Kanske...

Det kanske inte är hon.

Hör på mig, Angus.

Du måste gå.

Vad som än händer så finns jag här. Det lovar jag.

Såja...

Vi väntar på DNA-resultatet. För säkerhets skull.

-Det här är min dotter. Självklart, mrs Moxam.

Men vi vill få tag i kidnapparen.

Så vi har fler frågor att ställa till er dotter.

-Nu? -Ja. Jag är rädd för det.

Då stannar jag hos henne.

Det behövs inte.

Jag klarar det.

Det gör jag.

Mamma?

Kontaktinfo om polisens supportteam för er, som familj.

-Psykiatriker, terapeuter... -Det behövs inte. Tack.

Förutom den chock ni befinner er i hjälper de till med återanpassningen.

"Ha rutiner. Plötsliga förändringar kan skapa regression hos off...Ivy."

Jag vet. Jag har läst och läst om akterna flera gånger.

Kan ni lämna oss ensamma en stund?

Du måste hem, Angus. Allt måste vara exakt som det var för Ivys skull.

Vi kan inte beröva henne hennes föräldrar.

Beväpnad polis!

Svinet har hällt blekmedel överallt.

Han utnyttjade sitt övertag. Allt är borta.

Han upptäcker att Ivy är borta, flippar ut och flyr.

Han har tre timmars försprång.

Kidnapparen syns inte till. Han är på fri fot.

Vi går till anhörigrummet.

Killarna i matsalen fixar lite mat till dig.

Vill du ha den här? Den där overallen kan inte vara kul.

Är det en present?

De har ännu inte bekräftat att 13- åriga Ivy som bortfördes 2003-

har hittats i livet.

Brottsutredningen var den största i Bristols historia-

-och trots flera gripanden kunde ingen dömas.

Om nyheten stämmer är Ivy Moxam nu en 26-årig kvinna-

-som måste hantera förlusten av 13 år av sitt liv.

Jag är där uppe.

Vad säger man?

-Det var ett tag sen, Greg. -Fint att se dig.

Förlåt, Em, men han är ju ändå din pappa.

Det är inte Ivy.

Den där tjejen är inte min storasyster.

-Du borde äta. -Det behövs inte. Det är till dig.

Här finns ingen fisk. Man ska äta två portioner fisk dagligen.

En oljig. Fostret behöver det.

-Hur vet du det, Ivy? -Jag läste det i en bok han gav mig.

Och...gav han dig nånsin fisk?

Bara tills jag inte... tills jag inte behövde det.

Fisken var det bästa. Den smakade av nåt annat än det vanliga.

-Och vad var det vanliga? -Burkmat.

Jag åt direkt ur burken. Ingen sked.

Man måste göra sig förtjänt av en sked.

Det gjorde aldrig jag.

Gav han dig... nånsin nåt överhuvudtaget?

Vad gjorde du hela dagarna?

Inget ljus, så jag visste inte om det var dag eller natt.

-Hur höll du reda på tiden? -Det gjorde jag inte.

Tiden var bara när han inte var där och när han var där.

Blodspår. Det kan vara från en vanlig köksolycka eller...

-Sjuk fan! -Sjuk, smart fan.

Fem olika kreditkort, fem olika namn - ingen Leonard.

Kolla dem och se om vi kan spåra några uttag.

Det är ett passfoto. Då måste hon ha fått gå ut.

Vi har en liten present till er.

Ivys storlek - mer eller mindre.

-Vad gör hennes kläder i hans rum? -Inte bara de.

Vi låter testa det. Det är ett långt, brunt hårstrå.

-Det ser ut som er lilla flickas... -Tack, det är uppfattat, Jim.

-Hon behöver ändå inte ha sovit här. -Och vi vet inte omständigheterna.

-Var det med hennes samtycke eller... -Stackars flicka!

Elliott... Hon kom hit som flicka. Nu är hon en kvinna.

Jag vet att du var liten, men vad tycker du?

Ser det rätt ut?

Jag vill att allt ska vara rätt för Ivy.

Se på dig, Emma. Tjock som en liten gris.

Jättetjock.

-Gumman, din pappa bara skojar. -Det är inte det.

Jag är ledsen, mamma, men den där flickan...

Det är inte hon, det är inte Ivy.

-Hur kan du...? -Du var bara 11, Emma.

Det är helt förståeligt-

-att du har en annan bild av Ivy i ditt huvud.

Hallå?

När kommer ni hem med henne? Tack ska ni ha.

DNA bevisar att det är Ivy.

Vi hittade en del av dina ägodelar i hans rum.

De antyder att du fick komma upp ur källaren.

Du gav oss intrycket att så inte var fallet.

Vi hittade ditt passfoto.

Tänkte han föra bort dig?

Men han tog med dig ut?

Bara en gång.

Kan du berätta vad som hände?

-Vart gick ni? -Jag vet inte.

-Det vimlade av folk överallt. -Försökte du varsko nån av dem?

Du tycker att jag borde ha sagt till någon...

-...sprungit. Att allt var mitt fel. -Det är det ingen som påstår.

-Får jag åka hem nu? -Vi har många fler frågor.

Varför inte ta det hemma hos mig?

Här ser vi till att du har allt du behöver.

Jag behöver min mamma.

Du och din familj kan få en skyddad bostad.

Nej, jag...

Jag vill bara hem.

Det kräver att ert hus förbereds. Säkerhetsåtgärder.

-Men jag får komma hem? -Ja. Ja, det får du.

Vi ställer våra frågor, de andra gör sitt, och sen kan vi åka.

Blir det bra så?

Tack!

Den dag du fördes bort skulle du ha varit i skolan.

Men du var inte där. Hur kommer det sig?

-Jag skulle träffa El. -El?

Eloise. Min bästa vän.

Pressen vill ha en kommentar. Jag skrev en sak.

"Våra tankar går till familjen."

"Ivy var en mönsterelev." Nåt åt det hållet.

Hon borde ha varit i skolan.

Hon borde ha varit här den dagen under vår uppsikt.

Försök hålla fortet medan jag funderar på en lösning.

Har du pratat med Christina än?

-Nej. Vad skulle jag ha sagt? -Är du samma gamla mes?

-Fortfarande en bitch? -Självklart. Jag ringer henne.

-Vem var det? -Eloise.

Hon är här. Jag ringer om några dar, Eloise. Hej då.