The Party

Hej.

Vi gjorde det!

Ja, det var lite överraskande...

Hoppas att jag kan leva upp till förväntningarna.

Det är så stort ansvar.

-Enormt stort. -Enormt...

Hallå.

Tack. Tack för att du ringde.

Nej, ingen fara.

-Du har ju varit helt fantastisk. -Fantastisk...

Oroa dig inte, jag glömmer inte bort dig.

Bill...

Bill!

April!

-Janet... Grattis. -Tack.

Du gjorde det!

Jag beklagar, Janet.

-När man väl nått bergets topp... -Lägg av, Gottfried.

Bespara oss aforismen.

Du är en stjärna, Janet.

Jag är stolt över dig, även om jag tror att demokratin är uträknad.

Tack, April. Du är åtminstone konsekvent.

Jag dricker inte alkohol för tillfället.

-Känner du dig annorlunda än? -Inte direkt.

Du ser aningen ministeriell ut i det där förklädet.

På ett 2000-talskt, postmodernt, post-postfeministiskt sätt.

Det har inte riktigt sjunkit in än, jag har haft fullt upp.

Hej mamma.

Ja, det har du alltid sagt.

Ja, han är väldigt stolt.

Det har han, han har stöttat mig.

Jag har haft tur.

Du, mamma... Jag har gäster. Kan jag ringa lite senare?

Säkert att du inte vill ha...?

-Du heter...? -Gottfried.

Just det... Ja.

Jag heter Bill.

Tror jag.

Förut i alla fall.

Det var roligt sagt.

Det var inget skämt.

Okej... Jag förstår.

Säg inte att du mediterar, Gottfried.

Skärp dig!

Kan du öppna, April?

Hon är så vacker.

-Vem då? -April.

Martha!

Jag kan skatta mig lycklig.

Var är Janet?

Hon gör en Thatcher och bevisar att hon kan slänga ihop kanapéer när det behövs.

Trots sina politiska framgångar.

Det är så underbart och fantastiskt, Janet. En triumf för kvinnosläktet.

För alla, för den delen.

Äntligen har ert arma parti en talesperson i hälsofrågor-

som är både principfast och ambitiös.

-Tack, Martha, det kändes hjärtligt. -Det är klart att det är.

Jag är mycket stolt över dig.

Det vet jag att Bill också är.

Låter du Janet sköta matlagningen? Så vänligt av dig.

-Du är väl trött efter åren som fulländad. -Det kan diskuteras.

Det var värt allt slit, nu har hon nått toppen.

Gratulerar, ditt gamla fiasko.

-Bakom varje framgångsrik kvinna... -Håll tyst, Gottfried.

Jag står inte ut med dina klyschor.

Några nära vänner, bara. Vad sägs om i morgon?

Nu vill alla ha en bit av Jan, de lär sluka henne levande.

Oroa dig inte. Hon ser ut som en kvinna, men tänker som en man.

En androgyn själ som vet vad hon vill.

Det låter ju som jag.

Skillnaden är att Janet tror på förändring genom parlamentarisk politik.

Vad tyst du är, Bill.

Sluta ringa, är du snäll.

Sluta nu.

Jag kan inte prata, folk springer här hela tiden.

Jättebra! Då ses vi i morgon bitti, det ser jag fram emot.

Hej då.

Det är mitt jobb. Ministern har utsett mig till portvakt.

-Jinny. -Hej April.

-Vad smal du är fortfarande. -Har Martha kommit?

Hon sitter därinne, och belackar er gamla kompis. Janet är i köket...

-Nej, jag måste in till Martha. -Saknar du henne så mycket?

-Äktenskap är en så inskränkt institution. -Jag gillar det.

Gottfried och jag ska separera. Det här blir sista måltiden.

Hej.

Vad är det?

-Va? -Tre, Martha!

-Tre! -Ursäkta oss.

-Kommer det fler? -Bara Tom och Marianne.

Vackra Marianne, opinionsdrottningen, och hennes skrattretande stilige make.

Synd bara att han är bankman och tjänar miljoner på andras motgångar.

-Varför har du bjudit in dem? -Vi ska jobba ihop nu.

-Du blir hennes chef. -Jag ogillar ordet, men så är det väl.

Hon blir din underordnade som smider ränker för att ta din plats.

Vi kommer faktiskt väldigt bra överens.

-Vi kommer att dela kontor nu. -Tur för dig...

...som får vila ögonen på den genetiska lyckträffen.

April...

Tror du att Bill mår bra? Det är ju det här vi har velat.

Han har alltid stöttat mig, men nu verkar han...

-Full? -Deprimerad.

Du...

Om Dennis Thatcher och prins Philip kunde stå bakom sina kvinnor utan problem-

så kan Bill det också.

Hallå? Tack. Tack för att du ringde.

Hej April, vad roligt att se dig. Det var alltför länge sen.

Det är möjligt. Kommer du ensam? Var är Marianne?

Marianne är försenad. Hon ber om ursäkt.

-Hon ska försöka komma till efterrätten. -Jaha... Förtjusande.

-Eller osten. -Toppen.

-Eller kaffet. -Enastående.

Var är badrummet, April?

Toaletten.

Värdinnan i köket.

Värden.

Det var Tom. Han är på toaletten.

Iklädd en oerhört dyr kostym.

-Inte Marianne? -Senare, tyvärr.

Bill verkar försöka anordna nåt slags disko.

Hoppas att Gottfried inte dansar... Jag måste kolla.

Helvete!

Snälla, sluta nu.

Ja, samma här.

Du är en jävla förlorare, Tom.

Du är en jävla förlorare, Tom.

Billig jävla skit!

Janet! Vilka fantastiska nyheter!

-Jag är inte ett dugg förvånad. -Det är jag.

-Knappast. -Vi får se vad jag lyckas åstadkomma.

-Marianne är lite försenad. -Vad hon sliter.

-Hon ska försöka komma sen. -Så trevligt.

-Nåt att dricka, Tom? -Du är ju upptagen. Fortsätt du.

-Kan jag hjälpa till? -Nej då.

Var är din underbare make?

Där? Okej.

Grattis än en gång, Janet.

Martha...

Se på mig.

Det är ju underbart. Eller hur?

Janni...

Vi ska visst bilda kollektiv.

Jag som just vant mig vid att vi är ett par.

Martha...

Vi ska bli en familj.

Kan du berätta det för dem?

Kan du berätta hur lyckliga vi är?

Kan du hjälpa mig lite, älskling?

Hur är det?

Vi har nåt att berätta.

Jag vet att du älskar den där, Bill, men kan du bara...?

Då så, allihop, det verkar som om vi väntar inte bara ett-

inte bara två, utan tre barn.

Människor, små människor.

Grattis!

Vilken grej!

Oj...

Jag kunde inte avgöra om du skröt eller ropade på hjälp, Martha.

-Befruktningens mirakel... -Håll tyst, Gottfried.

Hörni, jag vill utbringa en skål för min äldsta, bästa och trognaste vän-

-som har åstadkommit det som vi är här för att fira, om ni har glömt det.

Ni får ursäkta, Jinny och Martha, men det föds barn varenda dag-

-i så stor mängd att planeten och vår framtid hotas.

Det är inte varje dag som nån av oss blir minister-

-i ert genomruttna och värdelösa oppositionsparti.

Fan ta dig, April.

-Men du har såklart rätt. -Va? Martha!

-Det där har jag aldrig varit med om. -Inte jag heller.

Hoppas att det inte är ett omen.

Det var ett dörrfönster som gick sönder, inget fönster till själen.

-Här, ta mitt. Jag kan inte dricka nu. -Tack.

Jag tar en symbolisk klunk, då. -Eller vad tycker du, Martha?

-Du är en fri kvinna. -Är jag det?

Skål för Janet.

Jag må inte tro på parlamentarisk politik-

men jag tror definitivt på dig.

-Kom igen nu, Bill. -Vad är det, älskling?

Jag har nåt att säga.

Fler tillkännagivanden... Herregud.

Det har visat sig att jag inte är frisk.

Bill...

Vad menar du? Vad är det för fel?

Jag har fått en diagnos.

Det ser inte så ljust ut.

Vad då för diagnos?

Dödlig.

Din jävel!

Stackars sate.

Din stackars sate...

Dödlig?

Sa du dödlig, Bill?

Ja, det verkar som om jag är uträknad.

Medicinskt sett.

Varför har du inte sagt nåt?

Herregud!

Hur länge har du vetat det?

Vad är det för nåt? Vad är det för fel på dig?

Lunga, lever, ben... Välj och vraka.

-Hur lång tid har du kvar? -Ingen tid alls.

Ingen vet hur länge den ska få leva, Bill.

Läkarna i västvärlden vet ingenting.