200 บรรทัดแรก
Jag behöver hjälp på Molly's. Tracy blir glad att ha dig där.
Jag ligger med hans brorsdotter. Han kommer att döda mig.
-Får jag kalla dig för pappa? -Ja, Javi.
Vi får adoptera honom.
Det här är Martucci som säljer militärvapen på Chicagos gator.
Men vår källa är villig att förhandla.
Snuten som nästan fick oss dödade?
Många människor kan dö, och då är det ert fel.
Hej. Vart ska du?
Jag tänkte börja tidigt. Jag kunde inte sova.
-Så, det här är alltså nåt? -Det vet jag inte direkt.
Har Pryma hört av sig igen?
-Jag var tydlig med var jag står. -Ja, det var du.
Ändå står du här igen, klockan 04.00 på morgonen.
-Ångrar du dig? -Gör du?
Jag vet inte.
Om den här Martucci är så farlig som Pryma påstår-
-och en deal med Kavanaugh kan sätta dit honom...
Det finns inga garantier för det.
Funkar det inte, så går en korrupt snut fri av ingen anledning.
Ja, det finns inga lätta svar.
Vi ses på stationen.
-Javi, två minuter! -Han kommer, han fixar håret.
Ingen varnade oss för att tonåren börjar vid tio.
Det är inget om adoptionen.
Det kan ta 4-8 veckor att få ett datum. Det hörde du väl?
-Jag vet, jag måste slappna av. -Det kommer du inte att göra.
Lägg din energi på att fixa inför adoptionspartyt.
Vi måste beställa tårta och mat, och Javi behöver en kostym.
Du kan köpa en till dig också.
-Du? -Ja.
-Säg att inget kommer att gå fel. -Inget kommer att gå fel.
Det går bra.
Gallo, där är du ju.
Du kanske redan vet, men Tracy flyttade tillbaka hem igår.
Hon bad mig säga hej då till dig.
Ni två umgicks ju inte speciellt mycket.
Men du måste ha gjort ett starkt intryck.
När min bror skickade hit henne var jag livrädd-
-att hon skulle löpa amok och jag skulle få skulden.
Men istället skärpte hon sig.
Och jag skulle satsa pengar på att det är tack vare-
-att hon umgicks med bra människor som du, Gallo.
Så, tack. Verkligen.
Vad var det för nåt?
Det var en fin, ärbar man som uttryckte sin tacksamhet-
-till en tölp som har ljugit för honom i månader.
-Jag måste berätta nåt. -Är du inte klok?
Var inte dum, det vinner du inget på.
Ni kanske inte har märkt det, men jag har haft en jobbig vecka.
Det kändes bra att få höra vilken fin människa jag är.
Tills jag kom ihåg att jag inte är det.
Stegbil 81, enhet 3, ambulans 61. Loomis Street Bridge.
Hjälp! Snälla!
Cruz, rep och spännband. Tony och Capp, få hit stegen.
-Vi ber dem bara sänka bron. -Jag måste få en bättre överblick.
Vibrationen kan skaka loss motorcykeln.
Jag klättrar upp och stabiliserar hojen. Den får inte falla på honom.
Vi tar motorcykeln med bilstegen. Fokusera på offret.
-81, få upp stegen. -Hjälp!
Håll ut!
Carver! Stå redo hos brooperatören.
Kom igen, Capp och Tony!
-Ser du att nån är fast däruppe? -Han smet förbi bommarna.
Stå redo att sänka bron när jag säger till.
Jag får inte göra nåt förrän min chef kommer.
-Han kan trilla ner. -Jag jobbar inte för dig.
Bron är viktigare än nån snubbe som satte sig själv i den här knipan.
-Snälla, skynda dig! -Jag kommer!
Jag orkar inte länge till!
Ta det lugnt, djupa andetag. Jag ska få ner dig.
Skynda dig!
-Sänk bron! -Sänk bron!
Jag kan inte bryta mot vår policy.
Du är inte auktoriserad.
-Stanna där! -Håll bron där!
Släpp taget och ställ dig upp.
Vi kommer ner, Cruz!
Bra, ett steg i taget.
Se upp nu. Titta över vänster axel.
Kliv över på stegen. Försiktigt. Går det bra?
Luta dig framåt.
Sådär.
Jag hörde att uttryckningen var...
-Nej. -Jag måste.
Mitt samvete dödar mig. Titta på honom, han är så reko.
Inte nu.
Lita på mig, han är min chef. Man måste välja rätt tillfälle.
Vänta tills han är på gott humör.
-När är han nånsin på gott humör? -Aldrig! Det är det jag menar.
-Vad är det för dåligt råd? -Lystring! Som ni kanske har hört...
...så har NFA sin vinterkonferens i Miami i år.
Vi måste bestämma vem som ska representera station 51.
-Jag åker. -Vi ska ha en sluten omröstning.
Alla som är intresserade säger till Kylie.
Och rösta inte på er själva. Då får ni bara en röst var allihopa.
-Då så, det var allt. -Tack.
Cindy och jag har inte haft en riktig semester på tio år.
-Vad har det med nåt att göra? -Jag har inte duschat på två dagar.
Jag har aldrig fått åka.
Vill du inte åka till Miami?
Jag var med för fem år sen, så jag är väl kvalificerad igen.
Men Dylan har bjudit med mig på The Killers den helgen.
En konsert-dejt. Ni skulle ju gå långsamt fram.
En konsert kan verka vara stort, men han fick biljetterna gratis-
och vi möts utanför.
Man pratar inte mycket på en konsert, så det blir ingen intensiv dejt.
Bra att du inte övertänker det.
Carver, gör klart här sen. Boden vill prata med oss.
Kom in. Stäng dörren och slå er ned.
Kan ni berätta vad som hände vid broutryckningen?
Brooperatören vägrade följa direktiv, så jag tog över kontrollerna själv.
Det fanns inte tid för artigheter.
Jag tänkte notera det i rapporten, men det var inget allvarligt.
Brooperatören håller inte med.
Han har lämnat in en anmälan, för mycket mer än oartighet.
Han säger att Carver la hand på honom.
Om Carver inte hade gjort det så hade inte jag suttit här nu.
Det ligger inte längre i mina händer.
-Internutredarna skickar hit nån. -Är I.A.D. redan inkopplade?
Så går det när en statsanställd lämnar in ett klagomål.
Vi räddade en mans liv.
-Hallå! Kan du vänta lite? -Vad är det?
-Vad är det med dig? -Vad menar du?
Du var på hugget därinne, du har varit arg i flera dagar.
-Jag förstår att Pryma... -Det där tänker jag inte ens på.
Det verkar inte så. Jag tror att det tynger dig.
Jag sa att det inte finns lätta svar, men det stämmer nog inte.
Om nån är i trubbel så ställer du inga frågor.
Du tar tag i det och gör allt för att hjälpa till.
Det var det du gjorde på bron, för det är sån du är.
På en utryckning har jag kontroll över situationen.
Med Pryma och Kavanaugh har jag ingen kontroll.
-Jag är helt i deras händer. -Prata med Pryma.
Det kanske är dags för dig att ta kontroll över det.
Jag söker inspektör Pryma. Det har jag redan gjort.
Hälsa att Kelly Severide ringde. Det gäller Martucci-fallet.
Erkänn, svårt beslut.
Jag tänker rösta på Herrmann.
Ingen behöver en semester lika mycket. Han har fem barn.
Han driver Molly's dit vi alla går. Han sliter ihjäl sig.
-Han har nog inte sovit ut på tio år. -Det är mycket.
En sån här resa skulle få honom att känna sig uppskattad.
Vet du vad?
-Allvarligt? -Det är min botgörelse.
-Du trakasserar röstare. -Jag kampanjar.
-Du agiterar. -Samma sak.
Jag vill stämma av att du är redo när I.A.D. kommer.
Jag skriver nåt snyggt för kontorsråttorna.
Rapporten är nog bra. Det är intervjun du ska oroa dig för.
Var beredd på att han hetsar dig-
-för att se om du ändrar din historia eller tappar humöret.
Jag? Aldrig.
Det ryktas att du kan vara charmig när du vill.
Charma honom. Slicka röv om du måste.
Men sabba det inte. Vi behöver dig här.
Du får oss alla att må bättre över våra dryckesvanor.
Vi har kommit långt. Du verkar faktiskt orolig för mig.
Det är jag.
De som jobbar för I.A.D. är inte bara kontorsråttor.
De kan hänvisa ärendet uppåt och det blir en formell utredning.
Då vet ingen hur det går.
Han var din bestman. Och minns du stegen som hängde upp sig?
Du fick skulden, och vem räddade dig? Herrmann.
Du är väldigt övertygande, Gallo. Det måste jag erkänna.
-Vill du bli fackrepresentant? -Tänker du rösta på honom?
-Nej, jag har redan röstat. På mig. -Det är emot reglerna.
-Det var mer som ett förslag. -Det var den enda regeln.
-Jag fick samtalet! Nu händer det. -Vad händer?
Adoptionsceremonin. Det kunde dröja länge, men det blir av nästa skift.
-Grymt! -Och adoptionsfesten?
Vi hinner inte planera nåt, vi får kanske ha en senare.
Men vet ni vad? Det kvittar. Det viktiga är att det händer.
-Jag måste vara ledig nästa skift. -Det löser vi.
Tack!
-Vad var så brådskande? -Jag vill prata med honom, själv.
-Kavanaugh. -Varför det?
Jag vill se honom i ögonen innan jag låter honom gå fri.
Om man hanterar en informant fel så kan han skrämmas till tystnad.
Låt mig prata med honom. Annars är jag ute.
Jag tar dina pass på Molly's i två månader.
När du vill, med kort varsel. Okej, tre månader.
Varför bryr du dig så mycket om Herrmann vinner?
Varför skulle jag inte bry mig?
-Herrmann är som en far för mig. -Sen när då?
Vi kan ha ett problem. Internutredaren är här.
-Okej. Vet Carver om det? -Han är på väg dit.
Men du vill nog se det här.
Om det var nån fysisk kontakt så var det obetydligt.
Vad innebär obetydligt för dig?
-Oavsiktligt, antar jag. -Så det var fysisk kontakt?
Det var mer en gest än nåt annat, för att han skulle flytta sig.
Jag antar att du vet att där finns övervakningskameror.
-Så, var det nån fysisk kontakt? -Det kan ha varit lite kontakt.
-Men obetydlig. -Är det allt?
Ja.
Eller nej, jag vill säga att vi räddade motorcyklistens liv.
Jag hoppas att det tas med i beaktande.
Hur hamnade du på 51:an?
-Boden rekommenderade mig. -Biträdande distriktschefen.
No comments yet. Be the first to leave one.