Witchfinder General

"Sedan hörde jag starka röster av en stor skara i himmelen, som sade:"

"Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhöra vår Gud."

"Ty rätta och rättfärdiga äro hans domar."

"Han har dömt den stora skökan."

"...sin otukt, och han har utkrävt sina tjänares blod av hennes hand."

"Kommen hit, församlen eder till Guds stora gästabud"-

"för att äta kött av konungar"-

"och krigsöverstar och hjältar"-

"kött av hästar och deras ryttare"-

-"ja, kött av alla, både fria och trälar, både små och stora."

"Jag såg vilddjuret och konungarna på jorden med sina härskaror"-

-"samlade för att utkämpa sin strid mot honom som satt på hästen..."

Ta hit lite vatten!

"Och vilddjuret blev gripet, därjämte ock den falske profeten"-

-"som hade gjort de tecken med vilka han hade förvillat dem"-

-"som hade tagit vilddjurets märke och dem som hade tillbett dess bild."

"Båda blevo de levande kastade i eldsjön, som brann med svavel."

"De andra blevo dräpta med ryttarens svärd, det som utgick från hans mun"

-"och alla fåglar blevo mättade av deras kött."

Året är 1645. England är fångat i ett blodigt inbördeskrig.

Det stod mellan kung Karls anhängare-

-och Cromwells parlamentsanhängare -rundhuvudena.

Rättssystemet har kollapsat. Lokala domare ger efter för sina nycker.

Rättvisa och orättvisa delas ut i lika mängd och utan motstånd.

En miljö där de skrupelfria frodas-

-och sådana som Matthew Hopkins utnyttjar situationen.

I en tid då vidskepligheten är en stark kraft, spelar Hopkins på den-

-och torterar och dödar för att få slut på häxkonster-

och gör det med lagens välsignelse.

Men hans makt är begränsad till den östra delen av landet, East Anglia-

som Cromwell har ett fast grepp om.

Men rundhuvudenas kavalleri får inte alltid som de vill-

-och det finns ett ständigt hot från rojalistiska soldater-

-som desperat söker efter mat, hästar och förnödenheter.

-Sluta, Richard. -Med vad då?

Med dina tankar. Ogudaktiga tankar om din Sara, gissar jag.

Tankar på Sara, ja. Ogudaktiga... Det beror på hur man ser på det.

-Och du är anhängare till Cromwell? -Sluta prata, ni två.

Vi ska låta hästarna vila om några minuter. Då kan ni pladdra.

Femton minuter, sen ger vi oss av igen.

Ner!

Rojalistiska krypskyttar. De är nog bara ute efter mat och hästar.

Vi ska göra oss av med dem. Marshall, ni håller ett öga på hästarna.

Ni andra följer efter mig. Sprid ut er.

-Kapten! Där är en! -Jag ser honom! Följ efter!

Harcourt, den här vägen!

Robert?

Kapten?

-Kapten Gordon, är det ni? -Vi är här, Marshall.

Det är ingen fara. Började ni bli nervös?

-Bara lite. -Ingen fara. Vi fick dem alla.

Inte alla. En flydde, skadad av mitt svärd.

Då får vi ge oss i väg. Han kan vara farlig.

-Swallow. Gräv ner Brace snabbt. -Akta er!

-Tack ska ni ha, Marshall. -Han försökte döda er.

-Det var ren tur. -Ja.

Men det hade kunnat vara slutet för mig.

Swallow, följ efter så fort ni kan. -Harcourt, hjälp honom med liket.

-Gav ni unge Richard permission? -Ja, i två dagar.

Vad säger din flicka om att du dödar kungens män?

Hon vet varför jag strider. Vad skrattar ni åt?

-Låt honom vara. Han är förälskad. -Och det skäms jag inte för.

En skål för Suffolks underbara kvinnor.

Och må de hålla sina sängar varma för general Cromwells tappra män.

Snart hemma.

Nej men! Herr Marshall! Välkommen.

-Jag hoppas att ni mår bra. -Min kropp är lika stark som alltid.

-Men kriget går vidare. -Ja, vi strider än.

-Jag har två dagars permission. -Då måste ni äta hos oss i kväll.

Vi har bra mat, trots allt som ni soldater tar.

Och ale. Kom, så dricker vi tillsammans.

Jag kan tänka mig att vår by har blivit för liten för dig, Richard.

Det är snarare så att framtidsutsikterna saknas.

I Ipswich eller Cambridge finns fler möjligheter.

-Richard, om du gifte dig med Sara... -Skulle ni ge oss er välsignelse?

-Skulle du ta med henne härifrån? -Med min mark och lilla soldatlön...

Jag bryr mig inte om din dåligt skötta mark.

Och ännu mindre om det du får för att du dödar goda kristna.

Förlåt mig, det var orättvist. Men oroligheterna är på väg hit.

-Jag vill ha Sara långt härifrån. -Kungens arméer kommer väl inte hit?

De är inte de enda som för död med sig.

Bristen på ordning uppmuntrar underliga idéer.

-Menar ni mer uppror? -Förlåt. Du har sorger så det räcker.

Men lova mig att du tar Sara långt härifrån. Fråga henne i kväll.

-Det lovar jag. -Bra, Richard. Bra.

Ja. Herr Richard Marshall. Bondpojken har blivit soldat.

-Välkommen tillbaka. -Det är fint att vara tillbaka.

-Vi äter vid den vanliga tiden, Sara. -Ja, farbror.

Din farbror har gått med på att vi gifter oss.

Åh, Richard!

Armén har gjort dig oborstad.

Sara, varför är han rädd?

Vi har blivit hotade. De kallar oss för papister och avgudadyrkare.

De har skrivit hemskheter på väggarna och säger att vi borde schavottera.

-Vem är det som säger sådant? -Vi är utstötta i vår egen by.

Var lugn.

Ingen ska få göra er illa. Det lovar jag.

-Har ni bestämt en dag för bröllopet? -Nej.

-Det beror på arméernas rörelser. -Det måste ske snart.

Hur säker är ni på era farhågor?

Det kanske bara är jag som är gammal. Så nu får jag nog gå och lägga mig.

God natt, kära du.

Sara, kom ihåg att se till så att dörrarna är ordentligt reglade.

Håll inte fröken Sara uppe för länge.

Kvinnor behöver åtta timmar i sängen för att vara goda fruar och mödrar.

-God natt. -God natt, sir.

-Blir du en god fru och mor, Sara? -Jag har mycket kvar att lära.

Jag kan lära dig. Sa inte din farbror att du måste gå till sängs tidigt?

-Ja. -Visst är han en klok man?

-Ja. -Då så.

-Hur mycket längre, Matthew? -Kalla mig inte för Matthew.

Jag är inte en av dina dryckesbröder, som rumlar om och jagar kvinnor.

Du hjälper mig bara med mitt arbete.

-"Arbete"? -Herrens arbete är ädelt.

Och lönande. Vår herre betalar för varje hängning i silver.

-Och jag ser till att de erkänner. -Man får göra det som krävs.

-Och jag är bra på att göra det. -Sluta babbla. Vi måste arbeta.

-Vem är det den här gången? -De skrev att det var en präst.

-En som tillber Satan som sin herre. -Om prästen själv är en häxa...

-...är nog fler fördärvade. -Du njuter av tortyr, eller hur?

Och ni...sir?

-Farväl, sir. -Må Gud vara med dig, Richard.

-Farväl, Richard. -Farväl, Sara. Vi ses snart igen.

-Tittar du på stjärnorna, Tom Salter? -Nej. Jag väntar.

-På vad då? -Matthew Hopkins. En advokat.

Det måste vara viktigt, eftersom ni väntar här i mörkret.

Om jag ser din advokat på vägen ska jag hälsa att ni är här.

-Hur långt är det till Brandeston? -En halvmil.

-Är ni advokaten? Hopkins? -Ja. Matthew Hopkins.

-Och min assistent John Stearne. -De väntar på er borta i byn.

-De skickade efter oss. -Vad gör en advokat i Brandeston?

En man är inte den han utger sig för att vara.-Kom, Stearne.

-John Lowes heter han. -Han bränner ljus.

-Det är inget bevis för häxeri. -Han klädde sig i Djävulens klädnad.

-Och gjorde syndiga tecken. -Jag ska ta reda på sanningen.

Ja? -John Lowes?

Anklagar ni mig, en präst, för att ha samröre med Djävulen?

-Vi kan bara gå efter bevisen. -Och vi har många.

-Jag förkastar era anklagelser. -Vi ber bara om ett erkännande.

Hjälp till. Vi har mycket att göra i Brandeston.

Försvinn, båda två. Jag förkastar era motbjudande anklagelser.

-Ut med er! -Ni avvisar den sanna guden!

Ta honom, Stearne. Leta efter Djävulens märke på honom.

-Han ber till Satan. -Gör det du ska.

Om Djävulen gjorde dig till präst måste han ha gömt märket noga.

-Vad är syftet med det här? -Djävulen sätter sitt märke på dem.

Om man sticker i ett sådant märke ger det varken blod eller smärta.

Fröken Sara? Fröken Sara? De har kommit för att ta honom.

Fort! Skynda er.

-Satan har dolt sitt tecken väl. -Låt honom springa.

Runt bordet. Se till att han rör på sig.

Du måste vara hans brorsdotter. Vad heter du?

-Sara. -Jag är Matthew Hopkins, häxjägare.

Som brorsdotter kan du också vara fördärvad av Satan.

Nej, jag är ett hittebarn som han och hans hushållerska tog hand om.

-Talar du sanning, barn? -Ja. Sen blev jag hans tjänsteflicka.

-Och du har behållit din oskuld? -Ja.

Jag antar att du känner gubben?

Vi kanske kan diskutera frågan om hans skuld i enrum.

-I enrum? -Ja. Utan att de andra stör.

I kväll, på ditt rum, kanske du kan visa mig att han är oskyldig.

Kan ni släppa honom nu?

Ni förstår nog i kväll att det här är onödigt.

Kommer du att anstränga dig för att ge mig alla fakta?

-Ni kan komma till mitt rum i kväll. -Hur dags?

Klockan åtta. Om ni släpper honom nu.

Då så. Han kan sova i fängelset, så är han ur vägen.

Sätt fart! Upp med dig, ditt papistkräk!

-Har han erkänt? -Nej.

Då slutar vi. Ta honom till fängelset. Vi fortsätter i morgon.

-Fängelset... -Ni hörde vad han sa.

Tyst, ditt odjur.

Vet du, Marston? Det var några förfärliga flickor. Hemska att se på.

-Häxor? -Ja. Vi hängde dem, Matthew och jag.

-Tog det tid att få dem att erkänna? -Några dagar, för den ena...

Ska det vara ett glas till?

Den andra då? Berätta om henne.

Nej, hon var konstig. Hon älskade det.

Hon gillade att bli bunden. Hon levde nog ett tråkigt liv.

Sätt i gång, mr Stearne. Sätt i gång.

Sara, jag är här för att förhöra dig.

-Ni är här av en orsak. -Jag vill ha era bevis om prästen.

-Han har varit vänlig mot mig. -Han kanske hade en baktanke.

Män har ibland underliga orsaker till det de gör.

-Jag vet. -Jag kom för att få fram sanningen.

-Och prästen? -Vi är snart klara med honom.

-Han har varit god mot mig. -Han måste erkänna och dö.

-Nej, snälla! Gör honom inte illa! -Försöker du skydda en häxa?

Kan ni inte spärra in honom? I en cell gör han ingen skada.

-Rättvisan måste ha sin gång. -Gör det för min skull.

Snälla, Matthew.

Klockan är över tolv, din tölp. Upp med dig!

I väg med dig!

Jag behöver luft.

-Var är prästen? -Där du satte honom, i fängelset.

-Ska vi förhöra honom igen? -Nej. Han stannar där han är.

-Men vi har inget erkännande. -Han stannar, sa jag.

Visst.

Kvinnorna, då? När ska vi förhöra dem? Det ska finnas häxor här.

-När du är i skick att göra det. -Det är jag.