200 บรรทัดแรก
Detta meddelande sänds på begäran av Samhällsskyddsmyndigheten.
Följande områden bör evakueras...
Ska vi till sjukhuset?
-...Albany County, Allegany County... - Jag mår bra. Vi mår bra.
Bara lit...
Bara lite blod.
Vad var det där för nåt?
Nåt slags monster?
Det var inget monster.
Det var...
...nåt annat.
Luke, var hittade du det här?
- Vad är det här? - Jag vet inte. Jag hittade det.
Var?
Pappa?
- Pappa? Pappa! - Pappa!
Helvete.
Hallå?
Vad fan?
Helvete.
Händerna!
Upp med barnens händer, nu!
Säg åt barnen!
Lyft på skjortan! Lyft den!
Lyft din jävla skjorta!
- Vänd dig om! - Jag pratar engelska.
Vi är inte farliga.
Är ni ensamma?
Vet du vad fan som hände?
Döden. Samma.
Samma som vadå?
Stridsvagnar brinner. Helikoptrar med.
- Vad pratar du om? - Strid.
Mycket skjutande på er bas. Jag såg bara efteråt.
Pratar du om dit jag ska? Camp Travis?
Det är koalitionsstyrkor, tyskar och kanadensare.
De är döda. Som dem.
Nej.
Det är dit jag ska. Det finns tusen män och ett flygfält.
Inte längre. Plan brinner.
Snälla.
Sakta.
Okej.
- Du letar efter ett plan? - Ja.
Då kanske du går som oss. Till Kabul.
Jag vet att Kabul fortfarande har plan.
Du vet det?
Ja, jag tror så.
Vi går till Kabul.
Det är 300 km eller nåt.
Vi går 300 km.
Den är död.
Varken telefoner, ström eller folk.
Terroristerna har dödat alla.
Vi borde ha stannat med de andra.
De har säkert redan fått skjuts.
Eller så är de döda.
Bara av diabetes.
Hörni, puckon!
Hallå!
- Hallå! -Äntligen räddade.
- Hallå! - Vänta!
- Stanna! - Stanna!
- Caspar, vad gör du? - Casp, ur vägen.
Är du galen?
Vad gör ni här ute helt ensamma?
Vi behöver hjälp.
Vi måste komma hem.
Vilket hem?
London. Ditåt.
Jag åker inte tillbaka dit.
Har du gjort dig illa?
Det är inte mitt.
Vad hände?
Min familj.
Neil.
John, vår pojke.
Vår hund.
Den dödade allihop.
"Den"?
Vad menar du med "den"?
Ni har inte...
Ni vet inte?
Terrorister.
Var det i London?
Eller?
Det är överallt.
Vad var det?
- Inte terrorister. - Vad är det?
Utomjordingar.
- Kom igen. - Hon snackar skit.
Du skojar.
Du snackar skit.
s president var på tv igår.
Först trodde vi att det bara var där. Sen bara i städerna, London, men...
...vi är bara en småstad.
Bara några hundra.
Vi är ensamma.
Vi har varit ensamma.
Vi måste komma hem till London.
Snälla.
Kan du inte göra nåt?
Nej.
Det finns mer på vägen.
Att ta bort störningarna hjälper inte. Inget hjälper.
Kör fortare.
Vi kommer att bli gripna direkt.
Du vet väl det?
Vi har inte tillstånd, vi har stulen utrustning, och nu...
Mitsuki.
Mitsuki. Mitsuki?
Tror du att nåt du säger kan stoppa mig?
Baserat på erfarenhet?
- Nej. - Var tyst då.
Gillar du det inte kan du hoppa ut.
Mitsuki.
Oavsett vad Hashimoto-san säger finns det inget på den här sändningen.
Det är bara ljud.
Men Hoshi-12 är borta.
Vi fängslas över ingenting.
Besättningen är död.
Jag är ledsen.
- Men... - De är inte döda.
Jag vet det.
Du kanske inte kan höra det, men jag kan.
Vi är framme.
Ja?
Vi är från Jasa.
Har ni legitimation?
Mitsuki Yamato, projektledare, SST-system.
Jag är här för att överta befälet.
Öppna genast grinden.
"Projektledare"?
"SST-system"?
För 20 minuter sen
beordrade direktör Hashimoto och föreståndare Kouda
att kommandot överlämnas till Mitsuki Yamato.
En minut senare tappade anläggningen all kommunikation med HK.
Vad gjorde du?
Inget särskilt.
Fan.
Vi kommer att bli gripna.
Mitsuki.
Vad tänker du göra?
Ta kontakt.
Ahmed.
Ahmed? Kom igen, Ahmed.
För i helvete.
Kommer han dö?
- Hon gör honom illa. - Nej.
Kom igen.
- Andas. - Pappa!
Andas, för i helvete!
Åh nej.
Du räddade mitt liv.
Tack.
Varsågod.
Vad är det?
Vi har några timmar till Kabul. Ransonera det.
- Han är törstig. - Visst.
Men vi har några timmar kvar. Be honom vänta.
Det var korkat.
Men det vet inte han, och det behöver han inte veta.
Om jag kan hjälpa honom, måste jag.
Jaså?
Vad säger du när han är törstig igen om en timme?
Att vi nästan är framme.
Hopp är som vatten.
De vet inte vad som pågår, va?
Jo.
De verkar ganska avslappnade med tanke på att vi invaderas av utomjordingar.
Sahar, hon föddes 2010, två år efter att ni kom med era vapen.
Ali föddes 2013,
två år efter att ni dödat bin Laden och ännu hade 50 000 män här.
De är vana vid invasioner.
Det är det enda de känner till.
Den här är annorlunda.
Jag har hört det förr.
- Hur gamla är dina? - Va?
Hur gamla är dina?
Jag vet hur en fars ögon ser ut.
Det är därför du åker hem, va?
Yamato-san! Välkommen. Angenämt.
Jag heter Yoshi Fujimoto.
Vi har delat data med försvarsdepartementet och USA,
men det har nästan bara varit oljud.
Men kommandocentralen har begärt att vi riktar alla teleskop åt samma håll.
Vi har inte fått detaljerade data...
Kommandocentralen bestämmer inte.
Jag gör det.
Tekniker Kawaguchi.
Visa honom.
Ja, projektledaren.
Vad är detta?
Anslut det här till ert lokala nätverk med full behörighet.
Jag trodde att jag älskade henne mer än nån annan kunde.
Fujimoto-san, det här hördes strax efter kollisionen.
Vår första kontakt, signalen.
Ljudet har analyserats och omvandlats till ett spektrum.
Använd parabolen för att hitta signalen.
No comments yet. Be the first to leave one.