Supergirl

I tidigare avsnitt:

Förlåt att jag inte kunde förvalta de heliga symbolerna.

H'ronmeer gav oss symbolerna i hjärtat av T'ozz öken.

Jag kan återföra dem dit.

Det är nåt mer än PTSD. Vi måste prata med Lena.

Vår nation har attackerats av Supergirl.

Jag utlyser härmed undantagstillstånd.

Supergirl, du betraktas nu som nationens fiende nummer ett.

Jag gör mer skada än nytta just nu.

Tänk på ordspråket: "Pennan är mäktigare än svärdet."

Och kanske mäktigare än en slängkappa.

Stick hem, utomjording! Det är efter skymningen!

Öppna, utomjording!

-Vad var det? Supergirl? -Hallå, grabbar.

-Vem är du? -Er värsta mardröm.

-Dröm sött. - Ta dig därifrån, Dreamer.

DEO-bussen är på väg. Snart är du omringad av Lockwoods män.

TÖRNROSA

Undantagstillståndet infördes nyss och folk har redan fått nys om dig.

Vi måste vara strategiska.

Är du orolig för mig, Brainy?

Ja. Den upphävda amnestin gör oss alla sårbara.

Ben Lockwood fångar in utomjordingar han betraktar som människofientliga.

Maskerade rättsskipare är högst upp på hans lista.

Nån måste skydda oskyldiga utomjordingar.

Nu när Supergirl ligger lågt får vi ta vårt ansvar.

Du skulle kunna "turkosa" till dig och göra mig sällskap där ute.

Utan Supergirl är risken 63,6 procent att du och jag blir gripna.

Om vi inte är försiktiga...

Ursäkta mig.

Allvarligt? Har du varit ett hologram hela tiden?

-Vi får prata vidare sen. -Vänta!

Pulsen är 186, intrakraniellt tryck är på 22 och blodtrycket är 160/30.

EKG är ojämnt.

Ursäkta att jag säger det uppenbara, men extraktionen verkar inte fungera.

Du drar ut plasma, inte Harun-El, och förvärrar hans symptom.

Det går bra. Fortsätt.

-Gud... Okej, jag mår bra. -Jag trodde att det skulle fungera.

Jag tog AmerTek-tekniken från Lex cell-

-och följde Eves extraktionssteg exakt.

Av vetenskapligt intresse - var det superhörsel du nyss upplevde?

Superhörsel också?

Varje panikattack verkar aktivera en ny förmåga.

Vi ska lösa det här. Jag måste bara förstå mig på det här bättre.

Det lär ta tid.

-Vi behöver en ny strategi. -Ja.

Lyckligtvis för James är jag en mästare på strategier.

Har ni hört talas om minnespalats?

"James. Här är den hemliga budgeten du bad om."

"Som sagt är allt i sin ordning och fullständigt redovisat. Eve."

Fan, också.

Om de upptäcker att du ändrar utomjordingars uppgifter-

-kanske AmerTek inte nöjer sig med att avskeda dig. Var försiktig!

Pratade du med en anställd på AmerTek?

-Min syster. -Jag försöker avslöja Lex Luthor.

AmerTek är inblandade.

-Skulle din syster vilja intervjuas? -Jag vet inte...

Har du sovit här, Franklin?

Lockwood gjorde en razzia i byggnaden mittemot min.

-Jag beklagar verkligen. -Jag med.

Just därför är det så viktigt att vi sätter stopp för det här.

Kan du be din syster att ringa mig? Tack, Franklin.

Kara!

Franklin vågar inte gå hem.

Det kanske är dags att du återansluter dig till superhjältarna?

Jag önskar att jag kunde det, Nia. Men titta vad folk säger.

Avslöja Lex är det enda jag kan göra.

Då blir Supergirl rentvådd, och då kan jag ansluta mig till dig igen.

Okej. Du har rätt. Koncentrera dig på Lex.

Jag tänker hålla koll på gatorna.

Nån måste natta Lockwood.

Minnespalatset är ett hyperverkligt, interaktivt rum i James hjärna.

Med denna får jag tillgång till hans tinninglob och kan kartlägga minnena.

Allt han upplever är verkligt och sant.

Om James kan identifiera och ta itu med sitt trauma-

kanske han kan värja sig.

Varför förvärrar Harun-El attackerna?

Lenas läkemedel angriper sjukdom, i det här fallet PTSD.

Det förstärker de vanliga panikattackerna.

Eftersom läkemedlet framkallar superkrafter-

gör attackerna dem okontrollerbara.

Även om jag kan hantera symptomen kommer jag att behålla krafterna?

Ja, men du kommer att kunna styra dem.

Då så. Ska vi bege oss in?

Nu kör vi.

-Ut! -Han är inte människofientlig!

Han är oskyldig!

Öppna dörren!

Snälla! Han är en god man.

Om han vore en man skulle det här inte behövas.

Ställ inte till med en scen nu. Dina barn har precis mist sin far.

Det vore tråkigt om de skulle mista sin mor också.

De ser så mänskliga ut. Ibland glömmer jag.

Ja, det är lättare när det sticker ut en orm ur nacken på dem.

Vi får inte förmänskliga dem. Du får aldrig missta dem...

...för nåt annat än kackerlackorna de är.

Marcus! Kan du komma hit ett slag?

Jättebra jobbat. Kan du...?

Jag tänkte att George kunde följa med på resten av passet.

Han håller fortfarande på att vänja sig vid det vi sysslar med.

Visst. Då sticker vi.

Tack, ha det så bra.

Min handväska! Stanna! Hjälp!

Oj, förlåt! Vad klantig jag är. Nu skäms jag.

Förlåt.

-Kara Danvers? Franklins syster. -Edna?

Läget är illa på AmerTek. Verkligen illa.

Det ryktas om att de ska installera utomjordingsdetektorer vid entréerna.

Har AmerTek samarbetat med Lex Luthor eller hans partner det senaste året?

-Jag jobbar på HR. -Har du tillgång till de uppgifterna?

Jag vill att de ska ställas till svars.

Men utomjordingar är jagade och det jag gör äventyrar mina näras liv...

Jag vet att du är rädd just nu, Edna.

Men Franklin har berättat hur modig du har varit-

-som har ändrat i anställdas personuppgifter.

Det som pågår nu är fel.

Vi kan bara stoppa det genom att avslöja dem som begår de här brotten.

Kan du hjälpa mig?

Tack för att du är här.

-Det betyder mycket. -Jag vill inget hellre.

Med 86,7 procents sannolikhet har ditt trauma med Lex Luthor att göra-

-så vi börjar utforska det området.

Är alla klara att börja?

Bra.

Är jag på Daily Planet?

Välkommen till första nivån.

VEM ÄR STÅLMANNEN?

Jag hade just träffat Stålmannen. Det var första gången Lex kidnappade mig.

Nej, vänta... Nåt är fel. Det var inte så här det gick till den dagen.

Minnena överlappar varandra.

Vilka är de? - Vilka är ni?

Vad är det som händer?

Det är jag.

Vad hände?

Jag såg pappa.

-Hur mycket längre tid tar det? -Inte länge.

En militärbas i Rubniu?

Vem är Sebastian Melmoth?

Jag har läst på om alla AmerTeks chefer och aldrig sett det namnet.

Kan du skaffa fram hans personaluppgifter?

Då måste jag logga in med min pinkod. Det syns att det är jag.

Det kommer nån!

Är det tänt inne på arkivet?

-Vi måste gömma oss! - Vem är här inne?

Dörren har frusit fast. Det är väl nåt fel på ventilationen.

Jag hämtar vaktmästaren.

-Du... Det är ingen fara. -Förlåt.

Men du vet inte hur det är att vara jagad bara på grund av den man är.

Jag kan inte ge dig nån intervju. Det går inte.

Påbörjar extraktionsförsök 715.

Patientens puls ligger på 180. Anordningen står på 350 megahertz.

Tumörer framträder. Hjärtvolymen ökar med...

Jag tror bestämt att vi har hittat det!

Du har snubblat över ditt grundtrauma.

Överraskande nog är det inte ett mordförsök av Lex Luthor.

Det är din fars död.

Du sa att allt i minnespalatset skulle grunda sig på verkliga minnen.

Men jag var inte på vår pappas begravning.

Jo. Det var du. Oomtvistligen.

Nej, det var han inte.

Jag var ensam. Det glömmer man inte.

Begrunda möjligheten att James var där, men att du inte såg honom.

Jag var på andra sidan gatan på en restaurang.

Jag blev inlåst på toan. Ingen hörde.

När jag väl blev utsläppt var begravningen...

...var begravningen slut.

Det kanske är en bild av sanningen som du har hängt upp i ditt minne.

En ursäkt du hittade på och med tiden också började tro på.

Vår hjärna spelar oss spratt för att skydda sig själv.

Minnen är som vattenfärg.

Medan man målar flyter färgerna in i varandra och gränserna suddas ut.

-När färgen torkar stelnar bilden... -Ursäkta, men jag behöver en paus.

Var det min metafor?

Hej... Jag vet hur tufft det är att se ett syskon som lider.

Men Brainy och jag tänker absolut inte utsätta James för några risker.

Det är inte det.

Minnena utlöser ett trauma för mig.

-James på er pappas begravning? -James var inte på begravningen.

Jag var åtta.

Det var mitt livs värsta dag.

Min pappa var död.

Mamma var så förstörd att mina mostrar fick hålla henne upprätt.

Jag var rädd att hon också skulle dö.

James lovade att finnas vid min sida.

Och att allt skulle ordna sig, för att vi skulle gå igenom det ihop.

Han försvann före ceremonin.

Och jag fick sitta där...

...ensam.

Tårarna rann ner för kinderna och jag stirrade mot dörren-

-i väntan på att min storebror skulle komma in och göra allt...

...göra allt bra igen.

Men han kom aldrig.

-Var var han? -Jag vet inte.

Jag vet inte var han egentligen var.

Jag fattar att han också var ett barn.

Men jag känner ingen längtan efter att återuppleva den dagen.

Jag förstår det.

Du och jag är väldigt lika.

Vi är bra på att ta hand om andra, men inte oss själva.

Du måste inte göra det här. Jag kan stå vid James sida i ditt ställe.