Bonjour Tristesse

Är du död?

Där bortifrån såg du ut som nåt som spolats upp av havet.

Cécile.

Cécile.

Tvålkopp.

ETT MOLN PÅ MIN HIMMEL

Andas.

Cécile, spela en låt för oss.

Och inte en sorglig, utan en riktigt glad låt.

Elsa?

Ska jag läsa för dig?

- Inte? - Nej, tack.

Varför inte?

Det låter alltid trevligt att bli läst för,

men det funkar aldrig.

- Eller? - Jag vet inte.

Den som läser högt njuter mer än den som lyssnar.

Det är pinsamt när ett ord uttalas fel.

- Det borde det inte vara. - Jag älskar när nån läser för mig.

Jaså?

Ja.

Lyssnar du verkligen när nån läser för dig?

Självklart. Jag försöker.

Det handlar inte om det.

Raymond, allt handlar om att lyssna.

Vad gör ni?

Vi spelar patiens.

Spelar ni båda patiens?

Vi spelar alltid patiens ihop.

Varför spelar ni inte ett spel för två?

Det känns som vi gör det.

Jag älskar den här tiden på dagen.

Det finns så många möjligheter före lunch. Jag kan göra vad som helst.

Laga middag för tio personer.

- Det låter bra. - Ja.

Cécile, släng i den.

Kom igen, du klarar det.

Hon föreställer sig hur hon ser ut för oss.

- Vad menar du? - Som en övning.

Övning för vad?

För när hon vill bli sedd.

Jag vill inte att man ska titta på min dotter.

Nej, jag sa sedd, inte tittad på.

Det är en känsla, Raymond.

Det är som en makt.

Från andra sidan rummet kan hon snart bestämma...

- Nej. - Jo. Vem som ser henne.

Jag vill inte veta det här.

Det gör du inte.

När hennes mamma dog

kom hon och jag nära varandra på ett sätt jag inte kunde förutse.

- Hur många år sa du? - Tolv nu.

Ja, eller kanske min uppfattning om vad närhet är har förändrats.

Allt förändrades.

Plötsligt visste vi ingenting.

Sen blev vi väldigt bra på att inte veta nåt.

Vi umgicks bara.

Ni är bra på att umgås.

Det blir inte bara vi tre längre.

Anne kommer.

- Anne? - Anne Larsen.

Designern?

Hon är en gammal vän.

Du pratar aldrig om henne.

Inte?

Anne har bra smak. Hon har alltid haft en stark åsikt.

Hon har säkert inga bekväma stolar hemma.

Så vackra kläder betyder att hon älskar obekväma stolar.

Hur länge stannar hon?

Jag längtar efter att ha gamla vänner.

Vi hade kul.

Vi tre. Vi hade så kul.

Hon ler sällan på bilder.

Nej, Anne har aldrig varit snabb med att visa sina känslor.

Tydligen.

Så beter sig folk när de tror att de har alla svar.

Men det är uppenbarligen en brist på karisma.

Jag kanske är orättvis. Jag är fånig.

Jag känner inte henne.

Jag gör alltid så här.

Jag låter mig uppslukas av min fantasi

när jag pratar om kvinnor jag inte har träffat.

Din mamma var en av de få

som verkade locka fram Annes mer... avslappnade sida.

De hade sitt eget hemliga språk.

De brukade smyga in i ett annat rum

och prata i timmar.

Och jag hittade dem liggande på en säng av ytterkläder,

gömda för de andra gästerna,

helt uppslukade av varandra,

och jag var så svartsjuk.

Jag är inte trött, men jag känner för att ligga i sängen.

Det vore kul att ha en fjärde här.

Tycker du inte det?

Elsa då?

Elsa älskar sällskap.

Du är irriterande.

Varför är du upprörd?

Jag är förvånad att Anne ville komma.

När bjöd du hit henne?

Vi har mejlat lite.

Det är så ibland. Mejlar varandra en eftermiddag

och sen inget i månader.

Du inser när du blir äldre,

att packa väskan

och besöka en gammal vän vid havet är spektakulärt.

Känns bra att behöva så lite...

...och vakna nån annanstans.

Spektakulärt?

Ett konstigt ord.

Är det?

Är du nervös?

Nervös? Varför?

- Glöm det. - Nej, jag vill veta.

Berätta.

Glöm det.

Nej...

Har jag förstört sommaren genom att bjuda in Anne?

Ska vi packa ihop och åka hem till Paris?

Du kanske har rätt. Det är en dålig idé.

Vi rymmer bara.

Vill du bara fly om natten som tjuvar?

Det är ingen idé att prata med dig.

Min medbrottsling.

Vad gör jag utan dig?

Hur många månbilder har du lagrat på mobilen?

Julgran?

Ja.

Italien?

Det är en giraff.

Varför sa jag det?

Jag ritade inget.

Jag gör en lätt.

Det är mitt namn.

För fort. Gör om det.

Ditt namn?

Mitt mellannamn.

Vad är det?

Du luktar så gott.

- Har du kört från Paris? - Nästan sex timmar. För snabbt?

Tåget tar tre.

Ibland behöver man bara sex timmar.

Min favorittjej i studion gjorde en spellista.

Ska jag dela den?

Ni två är så bortskämda. Njuter av allt det här ensamma.

Elsa Mackenbourg?

Bjöd han hit henne?

Hur länge har de träffats?

Sist jag såg Elsa

rullade hon runt på golvet hos Sophie.

En fest för nån, jag minns inte vem.

Hon lekte med Sophies två barn.

Hon kändes felplacerad, men ändå hemmastadd.

Hon tog av sig skorna inomhus.

Alla ser sårbara ut i strumplästen.

Även Elsa?

Raymond har alltid varit impulsiv.

Du borde få packa upp och vila.

De kommer snart.

Tack.

Jag såg en design från Le Monde.

Vore snygg på Cécile.

Självklart.

Hon är snygg i vad som helst.

Vi pratade om dig.

Kom och ta ett glas.

Jag trodde du skulle sova hela natten.

- Ska jag byta om? - Nej, det är bra.

Skål.

Skål.

Jag tycker han är...

Du tycker att Charles Webb är charmig.

- En idiot. - Kom igen.

Jo. Charles Webb är...

Är vadå?

- Opassande. - Opassande?

Jösses. Jag gillar honom.

Jag har jobbat med honom i flera år.

Han är en affärsman, Anne, han är inte för dig.

En affärsman? Vilket år lever du i?

Konst och handel.

- Jag kan det. - Jag med.

Så han är rätt enkel.

Jag är obekväm med vuxna som inte känner sig själva.

Jag minns att du och han brukade hamnade i bråk.

Om vad?

Titta.

Han går dig verkligen på nerverna.

Jag är överraskad av din plötsliga eld.

Du rodnar. Jag är imponerad.

Får jag se den?

Tack.

- Charles är rolig. - Ser du?

Så han vet inget om konst eller vad som händer i världen.

Ingen stor grej.

Och han är äcklig. Det vet alla.

- Äckliga människor är roligare. - Precis.

Jag skulle kunna somna här vid bordet.

Det är nåt så tröstande med den här ljudnivån.

Som pratsamma familjer.