200 บรรทัดแรก
Vår historia handlar om en stad.
En liten stad.
Och folket som bor i staden.
På avstånd ser den ut som så många andra små städer runt om i världen.
Säker. Anständig. Oskuldsfull.
Twilight Drive In STÄNGER SNART
Men kommer man närmare, börjar man se skuggorna under ytan.
Namnet på vår stad är Riverdale.
VÄLKOMMEN TILL Riverdale STAN MED KLÄM!
Och vår historia börjar, antar jag-
-med vad tvillingarna Blossom gjorde den här sommaren.
Den fjärde juli, precis efter soluppgången-
-körde Jason och Cheryl Blossom ut till Sweetwater River-
för en tidig båttur.
Är du rädd, Jason?
Det vi vet säkert hände näst-
-är att Dilton Doiley, som var ledare för Riverdales scouter-
-på en fågelskådarutflykt, stötte på Cheryl utmed floden.
Jason.
Riverdales polis draggade floden efter Jasons kropp-
men hittade den aldrig.
Om han är död, Hal-
hoppas jag att han fick en plågsam död.
-Må Jason Blossom brinna i helvetet. -Han saknas.
Så en vecka senare-
begravde familjen Blossom en tom kista-
-och Jasons död avskrevs som en olycka medan Cheryls historia började spridas.
Att Cheryl tappade en vante i vattnet, och Jason sträckte sig ut för att ta den.
Och av misstag välte båten. Och fick panik. Och drunknade.
Vad gäller oss, pratade vi fortfarande om tragedin som hände den fjärde juli-
-sommarlovets sista dag, när ett nytt mysterium rullade in i staden.
Lägenheten är liten, det är bara ett tillfälligt ställe...
-...men alltid kvalitet. -Alltid kvalitet.
Dessutom är det den enda fastigheten som står i mitt namn, och inte i din pappas.
Miss Hermione.
-Välkommen hem. -Smithers.
Du är en fröjd för ögat.
-Hur gick resan? -Ingen trafik, tack och lov.
Smithers, jag skulle vilja presentera dig för min dotter, Veronica.
-Det är ett nöje, miss. -Hej.
-Jag tar väskorna. -Gör du det?
Vill ni ha några menyer, ma'am, och få mat hemkörd?
Nej. Jag har varit sugen på en av Pop Tates ostburgare sedan lunch.
Är Chock'lit Shoppen öppen?
Vad är en Chock'lit Shoppe och varför säljer den burgare?
Är du ivrig? Nervös?
Både och.
Vi har inte setts sen i våras.
Därför är det okej att vara nervös, men vi var överens, Betty. Det är dags.
Du tycker om honom. Han tycker om dig.
Men i så fall, Kevin, varför har han aldrig sagt eller gjort någonting?
För att Archie är toppen.
Men som de flesta heterokillar, måste någon berätta vad han vill ha, så gör det.
Äntligen.
Vi får se. Jag menar, det beror på.
Herregud.
-Vad? -Det här ändrar allt.
Archie har blivit snygg.
Han har magmuskler nu.
Sex anledningar till för dig att ta den där rödhåriga tjuren vid hornen i kväll.
-Så vad var det bästa? -Med min praktikplats?
Pop's Chock'lit Affär
Partyt jag organiserade för Toni Morrisons boksläpp.
Vid slutet av kvällen säger Toni Morrison, som är min litterära hjälte:
-Ja, ja. -"Stressa inte den här tiden, Betty.
Tiden går så fort i din ålder.
En sommar kan ändra allting."
Det är så sant.
-Hur var det att arbeta för din pappa? -Det var att hälla betong.
Varje dag. Hela dagen lång.
För att få tiden att gå-
började jag skriva verser i huvudet...
-...och sen skriva ner dem hemma. -Du tycker inte om att läsa poesi.
Åh, det var inte dikter. Det var sångtexter.
Att arbeta på dem fick mig att känna mig som...
Vad, Archie?
Det fick mig att känna att jag verkligen nått ett genombrott till något verkligt.
Om mitt liv, och om vad jag borde försöka göra med det.
Musik. Från och med i år. I morgon.
Otroligt.
Tänker du be ms Grundy lära dig?
Jag vet inte. Kanske.
-Fotbollen då? Kan du göra båda? -Jag ska försöka.
-Har du berättat för din pappa? -Nej.
Tills jag vet hur jag ska gå till väga, berättar jag bara för dig, okej?
Jag skulle tycka om att höra dem någon gång.
Dina sånger.
-Jaså? -Ja.
-Jag gör färdigt några demos i kväll. -Jättebra.
Och så-
har jag tänkt på oss, Archie.
På vår vänskap.
Och hur det är dags att vi tar den till nästa nivå...
Jag ringde och beställde, Lodge.
Två burgare? Ja, de är nästan klara, men du måste vänta.
-Hej. -Hej.
Hur är lökringarna här?
-Så gott. -Kan vi få lökringar också, tack?
-Ja. -Tack.
Mamma och jag flyttade precis hit...
-Från vart då? -New York.
Går ni på Riverdale?
-Bägge två. Tillsammans. -Andra året.
Jag också.
Jag är full av fruktan.
Varför då?
Känner du till Truman Capotes verk?
Jag är "Frukost på Tiffany's", men det här stället är som "Med kallt blod".
Veronica Lodge.
Archie Andrews.
Det här är Betty Cooper.
Vänta. Är du...?
Den som ska ge dig en guidad tur i morgon? Ja.
-Jag är din handledare. -Vill du slå dig ned?
Vi kanske kan tömma dig på fruktan.
Min mamma väntar på mig.
Men fortsättning följer.
Ja.
Vad var det du sa?
Inget.
Pappa. Första skoldagen, och jag är redan sen.
Hej, Vegas.
Kommer du förbi byggplatsen senare?
Pappa, det är min första dag.
Vi måste få in dig på kontoret, så du inte hamnar med byggarbetarna nästa sommar.
Jag kan inte. Jag har fotbollsuttagning.
Eller är det inte okej?
Nej, nej. Det är okej.
Lycka till.
Betty, det här året är kritiskt för college.
Betygen är viktiga.
Icke schemalagda aktiviteter.
Att ha ett anständigt rykte är jätteviktig.
-De tittar på det. -Mamma, jag går andra året.
Du har uppnått så mycket.
Jag vill bara inte att något äventyrar det.
Tänk bara på din stackars syster.
Den där Blossompojken förstörde henne.
Mamma, jag är inte Polly.
Du kom hem för sent igår.
Sju minuter.
Jag var med Archie, som ja, har rött hår, men inte på något sätt är som Jason Blossom.
Gumman, alla pojkar är som Jason Blossom.
Jag älskar dig så mycket, Elizabeth.
Jag vill bara att du är smart, okej?
Och att du är fokuserad.
Jag fyllde på din Adderall.
Du verkar ha glömt hämta ditt recept.
Hon kom direkt till mig Hon vinkade
överraskade mig
Du är redo för fotboll. Jag skojar inte. Du är i form.
Du är en best. Kolla på den här armen. Hur mycket tar du i bänkpress? 100, 105?
Du måste ge mig några tips. Rumänska marklyft, eller hur?
Har du druckit te?
Ginseng?
Macarot?
Tribulus terrestris?
-Det är från byggarbete, Reg. -Just det.
Hallå, Moose. Kolla vem som växt till sig över sommaren.
Var ärlig. Har du jobbat på några hus? Några privata hem?
-Ja, ett par. -Fick du till det med någon puma?
Vet du vad? Jag tror att det mer är en av dina fantasier, Reggie.
-Vi ses snart. -Vi syns, brorsan.
Han gjorde det, brorsan. Han gjorde det.
Jag brukar börja mina turer med lite historia och kontext.
Riverdale High öppnade för första gången 1941...
Och har inte dekorerats om sedan dess, tydligen.
Ärligt talat, det känns som om jag går runt i epilogen av "Our Town".
Hur är det sociala livet här? Några nattklubbar?
En strippklubb som kallas Ho Zone, och en sorglig gayklubb som kallas Innuendo.
Fredag kväll, fotbollsmatcher. Fest på parkeringen utanför Mal-Mart.
Lördag kväll är filmkväll, oavsett vad teatern visar.
Kom tidigt, för vi har inga reserverade platser i Riverdale. Söndagskvällar?
Tack gode gud för HBO.
Veronica Lodge, Kevin Keller. Veronica är ny här, Kevin är...
Gay. Tack och lov. Låt oss bli bästa vänner.
Är det sant vad de säger om din pappa?
Att han är djävulen personifierad?
Jag står på min pappas sida.
Vet alla här?
Underbart.
Tio minuter och jag är redan Riverdale Highs Blue Jasmine.
Vad?
Nu är vi här Vi ger oss inte
Skriv det här i himlen
Vi äger natten
Och vi fruktar inget
-Inget -Inget
Kalla oss skandalösa
Leker och kurar
Förlorade i ögonblicket
Dansar i burar
Ursäkta mig. Det här är en privat repetition.
Jag är ledsen. Jag...
Josie, eller hur? Jag hoppades kunna prata med dig om några sånger jag har skrivit.
Låt mig stoppa dig på en gång.
Du stirrar på våra Pussycatöron, som är oförskämt-
men låt mig vara tydlig.
Pussycats bygger ett märke.
Skapar en signaturlook, okej? Vi berättar en historia.
No comments yet. Be the first to leave one.