The Age of Innocence

New York, 1870-talet

Minsann.

Jag trodde inte att Mingotts skulle våga.

Visa upp henne på operan så där. Sätta henne bredvid May Welland.

Det är väldigt märkligt.

Hon har haft ett märkligt liv.

Tror ni de tar med henne på balen?

Gör de det, lär det pratas om det.

God kväll, Mrs. Welland. God kväll, May.

Newland, har ni träffat min niece, grevinnan Olenska?

Grevinnan.

Jag hoppas att ni berättat för madame Olenska.

Vad då?

Att vi är förlovade.

Jag vill att alla ska veta det.

Jag ska berätta det i kväll på balen.

Om ni kan övertyga mor.

Varför skulle vi ändra det som redan är uppgjort?

Ni kan berätta för min kusin. Hon minns er.

Jag kommer ihåg när vi lekte ihop. Det här får mig att minnas den tiden.

Jag minns att alla hade kortbyxor och mamelucker.

Ni var hemsk. Ni kysste mig bakom en dörr.

Men det var er kusin Vandie, han som aldrig tittade åt mig...

som jag var kär i.

- Ni har varit borta länge. - I århundraden.

Så länge att jag nog är död och begraven och det här är himlen.

Det hände undantagslöst, precis som allt hände under den tiden...

...på samma sätt.

Som vanligt kom Mrs. Julius Beaufort utan sin make...

...strax före huvudarian...

och som vanligt reste hon sig vid tredje aktens slut och försvann.

New York visste då att en halvtimme senare...

...skulle Beauforts årliga operabal börja.

Vagnar väntade utanför under hela föreställningen.

Det var vida känt i New York, men aldrig uttalat...

att amerikaner vill försvinna fortare från underhållningen...

...än de vill komma till den.

Beauforts hus var ett av de få i New York som hade balsal.

En sal som lämnades i mörker 364 dagar om året...

...kompenserade på nåt sätt det beklagliga i familjens förflutna.

Regina Beaufort kom från en anrik familj i Sydcarolina...

...men hennes make Julius, som låtsades vara engelsman...

...var känd för att ha lättsinniga vanor, en vass tunga...

...och tvivelaktiga släktingar.

Äktenskapet gav honom social status men inte nödvändigtvis respekt.

Newland Archer stannade inte till på klubben som unga män brukade göra...

...utan kom direkt till Beaufort.

Han ville att förlovningskungörelsen...

...skulle avleda skvallret från grevinnan...

...och visa sitt varma stöd för May och hennes familj.

Beauforts hus var djärvt planerat.

Istället för att pressas igenom en trång passage till balsalen...

...gick man högtidligt genom en hall med salonger i rad.

Det var bara när man gick igenom den purpurröda salongen...

...som man kunde se The Return of Spring, den omdiskuterade tavlan av Bouguereau...

som Beaufort hade haft fräckheten att hänga upp i full åsyn.

- God kväll, mina herrar. - God kväll, Mr. Archer.

Archer tyckte om att utmana konvenansen.

Privat ifrågasatte han likformighet...

...men offentligt försvarade han familj och tradition.

Det var en så osäker värld...

...att dess harmoni kunde ödeläggas av en viskning.

På det stora hela var Archer road av deras artiga hyckleri.

Kanske var han t.o.m. avundsjuk på dem.

Lawrence Lefferts var New York's främste...

...etikettauktoritet.

Hans åsikt om släta kontra patenterade läderskor...

...hade aldrig ifrågasatts.

Vad gällde diskreta affärer var hans begåvning odiskuterad.

Gamle Mr. Sillerton Jackson var en lika stor auktoritet på familj...

...som Lawrence Lefferts var på etikett.

Den grymma och tragiska historien om grevinnan Olenskas europeiska äktenskap...

...var en begravd hemlighet han snabbt började gräva i.

Han ägde ett fullt register av skandaler...

...och mysterier som legat och pyrt under samhällsytan...

...de senaste 50 åren.

Julius Beauforts hemlighet var hans lätta sinnelag.

Han kunde komma till sin bjudning som om han vore en gäst...

...och kunde också åka tidigt till en mer blygsam...

...men bekvämare adress.

Beaufort var modig i sina affärer men i sitt privatliv...

var han fräck.

Archers fästmö var ovetande om både intrigerna och mycket annat.

För Archer representerade May Welland det bästa i världen...

...allt det han högaktade och hon förankrade det i honom.

Jag har sagt till alla mina vänner, precis som ni ville.

Ja, jag kunde inte vänta. Synd att det är på en bal.

Men vi är ensamma ändå, eller hur?

Det värsta är att jag vill kyssa er men jag kan inte.

Newland.

- Berättade ni för Ellen som jag bad er? - Nej, jag hade ingen möjlighet.

Hon är min kusin. Om de andra vet innan hon gör det...

Hon har varit borta så länge.

- Hon är ganska känslig... - Jag ska berätta, jag har inte sett henne.

Hon bestämde sig för att inte komma i sista stund.

I sista stund?

Hon var rädd för att klänningen inte var fin nog.

Vi tyckte den var underbar men hon bad faster att följa henne hem.

Nåja.

Väldigt stilig.

Väldigt frikostigt.

På min tid ansågs en pärlkamé vara tillräckligt.

Men det är handen som gör ringen, inte sant, käre Mr. Archer?

Det är den nya sättningen. Stenen är mycket vacker.

Men det ser lite bart ut i gammalmodiga ögon.

Du menar väl inte mina? Jag tycker om nymodigheter.

Mina händer var modell i Paris för den store Roche.

Han borde göra Mays. Får jag se.

Hon har så starka händer.

Det är de moderna sporterna som gör det.

Men huden är vit.

När står bröllopet?

Så snart som möjligt men bara om ni stöder mig, Mrs. Mingott.

Vi måste ge dem tid att lära känna varandra.

Känna varandra?

Alla känner alla i New York.

Vänta inte tills entusiasmen försvunnit. Låt dem gifta sig innan fastan.

Jag kan få lunginflammation när som helst och jag vill stå för bröllopsfrukosten.

Så vänligt.

Även om hon inte varit Mays mormor...

...skulle Mrs. Manson Mingott ändå vara den första att få...

...den obligatoriska trolovningsvisiten.

Hon var inte bara den här världens matriark...

...hon var snudd på dess änkekejsarinna.

Många i New York var släkt med henne...

...resten var ingifta eller så kände hon dem ryktesvägen.

Trots att sandstenshus var normen bodde hon majestätiskt...

...i ett stort hus i kontroversiell blek, gräddfärgad sten...

...i en ointaglig vildmark nära Central Park.

Den tunga kroppen hade för länge sen gjort det omöjligt...

...för henne att gå i trapporna.

Med karakteristisk självständighet...

...etablerade hon sig i bottenplanet i sitt hus.

Från salongen hade man oväntad insyn i hennes sovrum.

Gästerna var både förvånade och fascinerade över arrangemanget...

...som påminde om scener ur fransk litteratur.

Det var så kvinnor med älskare levde i de syndiga gamla samhällena.

Hade Mrs. Mingott velat ha en älskare...

...hade den orädda kvinnan haft det.

Nu nöjde hon sig med livet och passionen som svepte in genom dörren...

...och att ivrigt vänta på förbundet mellan Newland Archer...

...och hennes barnbarn May.

Med dem skulle två av New York's finaste familjer äntligen förenas.

- Hej då, mor. - Adjö, Augusta.

- Ellen. - Mina damer.

- Archer. - Beaufort.

Vilken ovanlig överraskning.

- Onödigt ovanlig, tycker jag. - Bonjour, grand-mère.

Jag träffade grevinnan Ellen på Madison Square.

Hon lät mig följa henne.

Huset blir livligare nu när hon är här.

- Tack. - Dra hit pallen.

- Den här? - Jag vill höra skvaller.

Ni har väl redan hört talas om mig och May.

Hon bannade mig för att jag inte sa nåt på operan.

Självklart vet jag redan, jag är så glad.

En sån nyhet berättar man inte hur som helst.

Ta det försiktigt.

Akta så att inte ringen fastnar i ärmen.

Adjö, Ellen.

Adjö.

Kom och hälsa på nån dag.

Det var oklokt av Ellen att gå på Femte Avenyn...

...och folkträngseln med Julius Beaufort...

...samma dag som hon kom.

Han beter sig så flagrant att t.o.m. hans fru måste veta om Annie Ring.

Sillerton Jackson uppskattade de täta besöken i det Archerska hemmet...

...mer än den faktiska middagen.

Newland Archers mor och systern Janey var båda skygga...

...och höll sig undan.

Men de tyckte om skvaller och avgudade ungkarlsvännen.

Vissa nyanser undgår Beaufort.

Självfallet. Beaufort är vulgär.

Inga affärsnyanser undgår honom.

De flesta i New York litar på honom i affärer.

Min morfar Newland sa alltid till mor:

"Presentera inte den där Beaufort för flickorna."

Han har åtminstone fördelen att umgås med gentlemän.

Familjerna Archer och Mingott var två av de starkaste grenarna...

...i New York's familjeträd.

Mormor Mingotts familj kunde omsluta Mays traditionalism...

...och tolerera Ellen's okonventionella stil.

Archers familj höll hårt på traditionerna.

Hans mor och syster litade blint på honom.

Mrs Archer lovade Mays mor att han alltid skulle vara deras "starka högra hand".

Var vår nya kusin också på balen?

Jag förstår att Mingotts ville stötta henne genom att ta med henne till operan.

Jag beundrar deras esprit de corps.

Men varför min sons förlovning skulle blandas med...

...den där kvinnans förehavanden, det förstår jag inte.

Hur som helst var hon inte på balen.

Hon var åtminstone så anständig.

Undrar om hon har rund hatt eller hätta på eftermiddagen.

Klänningen hon hade på operan var så enkel.

- Det var mer smakfullt att inte gå. - Det handlar inte om smak.

Grevinnan tyckte inte att klänningen var fin nog.

Stackars Ellen.

Vi måste komma ihåg hennes ovanliga uppfostran.

Vad kan man förvänta sig av en flicka som bar svart satin...

...på sin debutbal?