Hemingway & Gellhorn

Kärlek?

Måste vi?

Jag var nog den sämsta sängkamraten på fem kontinenter.

Hela mitt liv trodde jag idiotiskt nog

att sex spelade en så förtvivlat stor roll för den man som önskade det-

- att om man undanhöll det var det som att undanhålla bröd,

en självisk handling.

Och allt det brödet är inte värt ett dugg.

Vad som alltid har upptagit mitt intresse-

är vad som händer på utsidan.

Handling.

För det-

var något att dela.

Jag har alltid känt mig mest bekväm-

på de svåraste platserna.

Men kärlek?

Jag är en krigskorrespondent.

Naturligtvis finns det krig...

...och andra krig.

Nu så.

Dra in den! Titta där!

En stor jävel.

Ja, men du är också en jävel. Kom igen!

Men jag vet nåt han inte vet.

Dra in den, för guds skull.

Kom igen, Papa! Dra in honom!

Allting dör.

Det var en ren slump att jag träffade honom.

Jag var i Key West med min mor och bror på en familjeresa efter att min far dog.

Det fanns en bar där som hette Sloppy Joe's.

Jag minns att första gången jag såg honom tänkte jag...

Okej!

"Vem är den där store, smutsige mannen i de äckligt smutsiga kläderna?"

Herregud!

Det är Ernest Hemingway.

Papa, smörj besten!

Nej.

Den mannen verkar vara infödd.

Inte illa, va? Goddag! Goddag!

Skinner, ett glas till.

Titta inte nu, Papa, men något kommer hit.

Hej, hur går det?

Jag har aldrig kysst en fisk.

Sloppy Joe's tradition. Vän eller fiende?

Eller en falsk vän, man vet aldrig.

Det får man så småningom veta.

Vad heter du, elegans?

Martha Gellhorn.

Ja, Gellhorn, storvilt är inte roligt om de bara knallar fram till en.

Men jag är inte ditt storvilt.

Det ser jag nog,

- men jag försöker bara ta reda på vad fan du är.

Om vi tar en drink, måste jag slåss mot din man då?

Min bror.

Det är min mamma.

Då hoppas jag att du är törstig.

Vill du bjuda in honom?

En till?

Everybody Tells You You're Blonde? Svårt att tro.

Känner du till låten?

Jag kan italienska.

Och jag känner till låten.

Vad sägs om det, grabbar?

Så vad sysslar du med, sofistikerade dam?

Vad jag gör?

På sistone har jag sett världen.

Hur är världen?

Överraskande, emellanåt.

- Är det mitt? - Visst.

Mycket Rom i rommen.

Här dricker de inte för att bli berusade, utan för att förbli berusade.

Skrämmer klientelet dig?

Skrämmer? Nej.

Jag kom precis hem från Berlin.

Nazisterna?

De är skrämmande.

Stinkande småpojkar som ränner med Lugers.

Tufft sällskap för en ung fräulein.

Blondiner har det lätt i nazityskland.

De klarar sig fint här med enligt vad jag har läst.

Så drick upp.

Amerika är lika lyxigt som påvens säng.

Var inte naiv.

Många människor går fortfarande hungriga.

Du låter som Eleanor Roosevelt.

Tro mig, jag är inte alls som Eleanor Roosevelt.

- Jag har känt kvinnan hela mitt liv. - Naturligtvis.

Få se på recensionen.

- Vad? - Kom igen, Gellhorn.

Varje författare behåller en recension.

Du kan skylla på Mrs. Roosevelt. Hon uppmuntrade mig att skriva den.

Den heter The Trouble I've Seen.

Problemen du har sett?

Vad var det? När pappa rymde till sällskapsklubben?

Jag har sett problem. Jag sa inte att de var mina.

Jag reste i landet, bodde med luffare, familjer i Appalacherna...

"Boken tycks inte vara vävd av ord,

utan av människors egen vävnad.

"Vem är den här Martha Gellhorn? Det brinner om det hon skriver.

"Hemingway själv skriver inte mer äkta amerikansk..."

Som vanligt fattade kritikern fel.

Att jämföra mig med dig är löjligt.

Jag lyssnade bara.

Det är deras dialog.

Tricket är att skriva som människor talar. De flesta lyssnar aldrig.

Jag ville skriva om hemska liv

och hamnade med ett glamoröst foto på omslaget av The Saturday Review.

Jag har samma problem.

Jag borde nog gå.

- Hur mycket är jag skyldig? - Snälla. Jag äger nästan stället.

Papa, nu är vi verkligen sena.

Det är okej, jag ska gå nu.

Köp dig en ny skjorta, Hemingway.

Det var trevligt att lära känna dig.

Gellhorn.

Kom, Papa. Pauline kommer att bli arg.

Vem är Pauline?

Kan jag hjälpa er?

Är detta Hemingways hus?

Ja. Jag är Pauline Hemingway.

Mrs Hemingway.

Jag träffade Mr. Hemingway på Sloppy Joe's.

Ja, självklart. Sloppy Joe's.

Ja, du är sen.

Kom in.

FARVÄL TILL VAPNEN

Vilket intressant rum.

Min man gillar att säga: "Döda många djur och du tar nog inte livet av dig."

Jag kan se att han inte tar risken.

Ernest har läst alla ord han skrivit högt för mig.

Hans första par öron och första par ögon.

Så du är hans musa. Du har verkligen tur.

Stor talang behöver mycket omvårdnad.

Men vi har lyckats skapa ett mycket lyckligt liv här.

Ernest gillar att omge sig med exotiska personer.

Fascistisk propaganda!

Vissa människor tror att Franco inte skulle kunna vinna detta krig-

om han inte hade nåt stöd.

Hitler och Mussolini,

ni ser honom här,

- bokstavligen kastar pengar och vapen till Franco och fascisterna.

Under tiden gör Amerika och resten av Europa ingenting.

Och varför det?

För att de enda bilderna världen ser kommer från den fascistiska propagandan.

Fascismen är på ingång, tro inget annat.

Och det som händer i Spanien är...

Det är ett hot mot vår demokrati också.

Vi måste berätta sanningen om vad som sker med de här människorna i Spanien,

- människor som försöker försvara sin demokratiskt valda regering.

Här ser ni några av de ryska styrkorna

som också stöder.

Alla unga män är, som ni ser, hängivna la causa.

Dos, vem är den hemske lille mannen som är klädd som en begravningsentreprenör?

Pauline, det är Mikhail Koltsov. En rysk journalist.

Koltsov är inte bara journalist, han är Stalins ögon och öron.

Endast Ryssland förser lojalister med vapen, medicin,

- mat för att föda föräldralösa, och svältande bönder.

Jag skulle vilja presentera filmens regissör, Joris Ivens,

- den stora holländska dokumentärfilmaren-

som med er hjälp-

- kommer att kunna återvända till Spanien och färdigställa filmen.

- Tjusigt. - Utmärkt arbete.

Det är även vårt stora privilegium att ha med oss ikväll-

- en man som själv har sett de fasor som Franco och fascisterna-

vållar sitt eget folk,

- och han är även min mycket kära vän, professor Paco Zarra.

Det finns många hjältar.

Jag önskar bara att jag kunde ha tagit med allihop ikväll.

Men vi alla räknar med ert stöd.

Ni började utan mig!

Men se, vår värd.

- Joris! - Hemingway.

Om nån av er undrar hur ni ska signera era checkar,

skriv med en Parker!

- Skriv som Hemingway. - Berömmelse är en hora, Dos,

men hon kan ändå göra nytta.

Jag har saknat dig, din skit.

Min bok säljer mer än din i Ryssland.

Får jag säga hur glad jag är för det?

Ja, men det skulle förstöra allt.

Gellhorn.

Martha Gellhorn, John Dos Passos,

- den största författaren i Amerika som inte heter Hemingway.

John Dos Passos.

Hemingway anser att författande är en blodsport.

Lura inte dig själv, Dos.

Gellhorn är bästsäljande författare. Jag läste hennes recension.

Hon är ute efter oss båda.

- Och hon sa inte ett ord! - Ursäkta mig.

Sidney, raring, tar du ut pojkarna härifrån-

- och leker tjurfäktare? - Ja.

Nu så!

Pojkarna behöver inte se allt det här.

Pojkarna borde få se världen som den är.

Inte ikväll.

- Paco Zarra. - Mycket trevligt att träffas.

Detsamma.

- Jag beundrar vad ni gör. - Tack.

Det finns två sidor av det lilla kriget i Spanien.

Ni samlar bara in pengar till en av dem.