War of the Worlds

Vi har upptäckt spår av utomjordiskt liv.

Varför upptäcker vi det nu?

De kanske letade efter oss.

Emily, vad gör du?

Följ med mig, annars dör du.

-Alla är döda, eller hur? -Mår ni bra?

Du har sett efter dem allihop.

-Vad fan är det? -Ingen aning.

-Det var inte meningen att skrämmas. -Jag har återfått synen.

Men inte som innan. Den är annorlunda.

Vart ska du?

Jag ska hitta ett sätt att döda dem.

Hur fan kan de veta så mycket om oss?

Det här är min son Sacha.

Allt du kan berätta är till hjälp.

Du känner vad de känner.

Du är den enda de inte vill ha. Varför?

Nej.

Jag måste gå till dem.

Jag måste ta reda på varför det här händer mig.

Jag måste få veta.

-Vad gör du? -Jag måste få veta.

Du är mänsklig.

Varför har du samma tatuering som jag?

Berätta. Berätta!

SEX MÅNADER SENARE

Varför hittar vi dem i floder?

Det kanske är så de gör med sina döda.

Vi har hört att de har hittat dem i sjöar och kanaler.

Det är så konstigt. De ser precis ut som oss.

De är som vi. De är mänskliga. Fråga mig bara inte hur det är möjligt.

Vad är det för fel på dem?

De har unika mutationer i DNA:t. Det verkar påverka allihop.

Det är som om de är syskon.

Kanske de som vi har hittat är från samma familj.

Tja, vad som än orsakade mutationerna är en svaghet. Vi kan utnyttja dem.

Det biologiska vapnet ni utvecklar.

Det är vad som sägs.

Bill Ward kommer att döda alla utomjordingar.

-Ska du det? -Jag försöker.

Vad tror du om morgondagen?

Tja, vi får åtminstone döda några av dem.

Det är bättre än att se mina vänner dö.

-Följer du med oss? -Med mina knän? Då får ni bära mig.

Tom, jag ville bara berätta hur stolt jag är över dig.

Och jag vet att om din pappa var här, så hade han också varit stolt.

Imorgon kommer enheterna samtidigt attackera fartyg

vid London Bridge, Vauxhall och Hackney.

Vårt mål är i hamnen i Limehouse.

De har attackerat oss regelbundet i flera månader.

För två veckor sen slutade de. Vi vet inte varför.

Med tanke på allt vi lärt oss om dem,

kan det här vara vår sista chans.

Ni har alla förlorat folk. Det är dags för hämnd.

Bill informerar er om vad ni kan förvänta er att hitta på fartyget.

Tja, jag har...

Jag har utfört obduktioner

på kropparna vi har tagit från floden.

Och det vi lärde oss är att de lider av

genetiska mutationer som resulterar i multiorgansvikt.

Det är därför de är så beroende av varelserna.

Utan dem är de hjälplösa.

Och med tanke på omfattningen av deras fysiska förfall,

tror vi att ni kommer att stöta på minimalt motstånd.

De har också tagit mänskliga bebisar och foster.

Och teorin är att de använder embryonala stamceller

för att odla nya organ.

Vi tror att de försöker bota sig själva.

Micah.

Vi ska inte skada dig. Vi vill bara prata.

Micah, snälla, du behöver inte göra så här.

Micah!

Jag hörde om en kille.

Han överlevde attacken

och slåss för sitt liv i fem månader.

Han når en armébas. Allt går bra.

Ett par timmar senare, faller han ner död.

-Vet du vad som dödade honom? -Vadå?

-Dödades han av en jordnöt? -Den stackars jäveln var allergisk.

Vilken otur, va?

Folk tror att attackerna på skeppen kommer att förändra nåt.

Folk är rädda. De vill bara tro att saker och ting kommer att bli bättre.

Det betyder inte att de gör det.

Glaset är alltid halvtomt för dig, eller hur?

Vilket glas?

Vi ser fortfarande strömkrusningar.

De ligger konstant runt 1,736 gigahertz.

Vi har hittat källan.

Var är den?

30 AU från jorden. Det är bortom vårt systems gränser.

Det är ologiskt. Det finns inget där.

Kan det ha nåt att göra med den ursprungliga attacken?

Jag förstår inte hur. Den skedde för över sex månader sen.

Theo frågade mig om vi skulle gifta oss.

Allvarligt?

Han är väldigt beskyddande mot dig.

Då borde du vara snäll mot mig, annars spöar han dig.

Jag måste gå.

Kom igen!

Säg till folket i Limehouse att vi är på plats.

Vi har tre personer som kommer från söder.

Du måste hindra dem innan de når skeppet.

Jag tror att hundar har ätit på dem.

Herregud, så vidrigt.

Det är som att äta en hamburgare.

Att äta en människa är inte samma sak som en hamburgare.

För en hund är det det.

Sacha?

-De är nära. -Okej, vi går tillbaka.

Ni vill verkligen inte gå ditåt.

-Varför inte? -Det finns ett utomjordiskt skepp där.

Vi ska precis attackera det.

-Är du soldat? -Grafisk designer.

-Ta er till tionde våningen. -Okej, tack.

-Lycka till. -Tack.

Är ni på väg nånstans?

Hej. Ja, vi hörde talas om en grupp överlevande i Vauxhall.

-Ni hittade oss. -Jag letar efter min familj.

Jag tänkte att de kanske var med er. Har du sett dem...

Nej, de är inte med oss. När såg du dem senast?

Före attacken.

Ni kom precis i tid. Här. Kom och ta en titt.

Här. Du kan se det där nere.

Och varelserna?

Sändaren blockerar deras anslutning till Quantum-nät-grejen.

Det gör dem hjärndöda. De blir lätta måltavlor.

Alla har rapporterat in. De intar sina ställningar.

-Vi måste aktivera sändaren. -Vi går alla på samma gång.

Helvete.

Framåt.

Vart tog de vägen?

Vi får rapporter om att skeppen är övergivna.

-Vad är det som händer? -De är inte här. De är borta.

Jag ser en. Jag ser en.

-Ska jag skjuta den? -Vänta.

Det är min syster.

-Emily? -Kom igen. Kom igen.

Vad är det som händer?

Det är en fälla. Vi är under attack.

Alex?

Herregud.

De måste ha botat sig själva.

Herregud!

Gör nåt!

-Vad hände? -Det var de som ser ut som oss.

-Vad menar du? -De väntade på oss.

De botade sig själva.

Hur är det på andra håll? Zoe, vad är det som händer?

Jag vet inte. Vi tappade kontakten med de andra enheterna.

Hjälp till här.

-Mamma? -Tom?

Jag var så rädd.

Vi har hittat Em.

Hon var på skeppet.

Emily?

-Emily. -Hej, mamma.

Jag trodde att jag hade förlorat dig.

-Jag leder som fan. -Så säger man inte.

Visst, nolla.

Nathan, vad är det som pågår?

Vi hittade honom i snön.

Ta honom till Greta.

Sök igenom hans väska.

-Han har blivit skjuten. -Kommer han att överleva?

Han är hypotermisk. Ta av hans kläder.

Han är en av dem.

Jag trodde att de skulle vara lamslagna.

-Gick han hit? -Hallå. Varför är du här?

Hallå. Varför är du här?

Jag letar efter nån.

Professor Bill Ward.