The Blacklist - Tenth Season

Stygnen sitter, men du får stanna ett dygn så vi kan utesluta infektion.

Imorgon.

- Förlåt, vad sa du? - Vi kan prata om det sen.

Nej, nej. Jag sa att jag skulle vara ledig, och hotellet ringde.

Ja, ett annat par är intresserade av samma stuga.

- Då får vi hitta ett annat hotell. - Ett annat hotell? Michael...

- Du älskade det stället. - Det vet jag inte, men...

Du var ju så lycklig över att få tillbringa smekmånaden vid sjön!

Du lät som en 16-åring.

Michael. Vad är det? Du har betett dig märkligt i flera veckor.

Läkaren som skulle ersätta mig drog sig ur.

Jag flyger hem veckan före bröllopet, men sen måste jag tillbaka hit.

- Hur länge tänker du stanna? - Fem eller kanske sex månader.

Jag vet att du är upprörd, men vi kan resa sen när jag är tillbaka...

Tror du att det är en vanlig semester?

Jag är upprörd för att du lovade att inte förlänga vistelsen - igen.

- Det fanns inget jag kunde göra! - Jaså?

Hur många andra läkare ringde du innan du sa ja?

Jag vet hur viktigt ditt jobb är, och jag älskar din passion...

- Om vi ska leva tillsammans... - Vänta lite, Aissa.

- Dr Abani? - Jag vet inte vad ni tror, men...

Vad är det som händer, Michael?

- Släpp mig! Jag är läkare! - Nej, du är terrorist.

- Nej, nej... - Michael!

Sportdryck, te och massor av vatten.

- Dagens tema är...? - Kissa?

Drick ordentligt. Mamsen kommer och lagar lunch om några timmar.

- Om du behöver nåt... - Ringer jag nån av er eller grannen.

Jag klarar mig!

Du är varm. Lägg dig så fort du har ätit, och ingen TV.

- Du vet att jag kan se TV på mobilen? - Gör inte det. Krya på dig, raring.

- Agnes! - Pinky?

Vad gör du här? Pappsen gick precis.

Jaså? Nåväl...

Jag hörde att du var lite vissen, så jag tänkte muntra upp dig lite.

Pappsen har letat efter dig. Han verkar ganska orolig.

Det är bara sån han är. Men jag är här nu.

Jag har allt vi behöver för att du snabbt ska återhämta dig.

Glass för en irriterad hals, och filmer för att ge själen näring.

Ja!

Kongressledamoten.

Det var tredje övernattningen den här månaden. Vad är det nu?

Vet inte riktigt. Jag gick igenom s utgiftsbudget igår kväll.

- Vad spännande. - Ja. Titta där.

"Insatsgrupp 836." FBI har flera dussin såna.

Ja, officiellt. Formellt godkända och med full oberoende insyn.

Men så vitt jag kan se finns grupp 836 bara på det här pappret.

- Då är det hemligstämplat. - Det är ej tillstyrkt.

FBI ska redogöra för sina utgifter, men de tror inte att nån granskar.

- De vet inte att du är... - Grundlig, engagerad, genialisk?

Och ödmjuk. Rör det sig om korruption?

Jag vet inte, men jag vill fråga utan att skrämma justitiedepartementet.

Senator Panabaker är väl högsta ansvariga för Homeland?

Ring och be om ett kort möte snarast.

Raymond var inte på lagret, men jag satte upp övervakningsutrustning-

som täcker fram- och baksidan. Vi kan följa det härifrån.

Alltså är jag fastklistrad vid skärmen hela helgen.

- Säg att du ska göra nåt spännande. - Det ska jag.

Biblioteket har äntligen fått in "Debt: The First 5000 Years".

Förlåt, så en bok om skuld utgör din spännande helg?

Jag trodde att mitt liv var trist.

- Nåt nytt om Reddington? - Inte än.

Cynthia ringde precis. Kongressledamot Arthur Hudson-

från representanthusets underutskott för Homelands budget-

har ställt frågor om vissa utgifter i FBI:s diskretionära budget.

Utgifter som pekar mot gruppens existens.

Är det ett problem? Ni har väl hanterat myndighetsfrågor innan?

Gruppen fungerar bara om den förblir hemlig, även för staten.

Vi har lyckats jobba i det fördolda genom att lösa stora fall.

- På sistone... - ...har vi inte fått nåt.

Dessvärre, ja. Vi kan inte vänta på att han ska ta kontakt.

Malik. Åk till New York och bevaka Reddingtons badhus.

Om du hittar honom säger du att vi behöver ett nytt fall - snart.

Jag ska träffa en vän som jobbade med Hudson på åklagarmyndigheten.

Han kan förhoppningsvis ge oss en uppfattning om vem han är.

- Hur är det? Såg du ett spöke precis? - Jag måste gå.

Vill du ha sällskap? Sist du stack så här blev du skjuten och torterad.

Okej, men om du inte hör av dig inom en halvtimme ringer jag SWAT.

MARSEILLE I FRANKRIKE 1992

- Ett glas Bourgogne, tack. - Nej.

- Ursäkta? - Du hörde mig.

Två gånger i veckan sitter du i baren och beställer vin som du inte rör-

och stirrar i din bok. Jag kan inte se bra vin gå till spillo.

Så antingen får du be om mitt nummer, eller gå.

Varför tror du att jag vill ha det? Jag kanske kan koncentrera mig här.

Jag dricker inte, men beställer vin för att inte verka ohövlig.

Det är ju möjligt.

Men nej. Jag tror att du är rädd.

Rädd? För dig?

Vi får väl se. Jag heter Aissa.

Dembe.

- Jag ringer dig. - Det är nog bäst för dig.

Aissa.

Kom in.

- Är allt bra med Isabella? - Hon och ditt barnbarn har det...

De har det bra. Jag ville inte störa dig, men jag kom inte på nåt annat.

- Det gäller Michael. - Din pojkvän?

Fästman. Vi förlovade oss i maj i fjol.

- Jag trodde att Isabella sa det? - Nej, hon måste ha glömt det.

Gratulerar. Vad har hänt med Michael?

I förrgår blev han bortförd från sin klinik av jemenitiska soldater.

Jag ringde UD, vår kongressledamot, även Nigerias ambassad.

Michael har bara arbetstillstånd här, så ingen kan säga nåt.

Jag tänkte att du med dina FBI-kontakter kunde ta reda på mer.

Jag beklagar, Aissa. Jag ska ta reda på allt jag kan.

Vänta här. Jag ska ringa några samtal.

Dembe. Tack.

Jag hade inte klandrat dig om du inte hade kommit.

Jag är strax tillbaka.

- Hur såg hon ut? - Bra.

"Bra"? Du träffar ditt ex, Isabellas mor, en kvinna du aldrig nämner.

- Det enda du kan säga är "bra"? - Har du hört nåt från din kontakt?

Hon skickar snart en uppdatering. Är du med henne nu?

- Nej. Jag står i hallen. - Så du gömmer dig för henne.

Jag ringer en säker FBI-byggnad. Jag gömmer mig inte för henne.

- Om du säger det. Jisses... - Vad är det?

Det är illa. Michael är inspärrad på ett militärfängelse.

De säger att han avledde en hjälp- sändning till några huthirebeller.

- De säger att han är terrorist. - Har de några bevis?

UD försöker ta reda på det nu. Hör på. Det är en sak till.

Vad är det? Vad har hänt?

Michael blev omedelbart ställd inför en militärdomstol.

De tänker avrätta honom om 72 timmar.

- Blir det ingen räddningsoperation? - Troligen inte.

s försvar har få resurser på plats.

- Michael är inte medborgare... - Regeringen riskerar det inte.

- Och folk från din värld? - Jag är inte i den världen längre.

- Men jag har vänner, kontakter. - Du menar Raymond.

Vi har inte fått tag på honom. Om jag lyckas-

vill han veta vilka aktörerna är.

Michael drev inte kliniken utan stöd från både rebellerna och regeringen.

Vi vill veta vem Michael kan ha haft kontakt med.

Prata med John Ratchinsky. Han är direktör för Michaels organisation.

Han kom nyligen hem från Jemen.

Jag åker till honom nu. Tror du att Michael var inblandad i smugglingen?

Jag frågar bara för att det kan ha påverkat vilka han kontaktade.

Michael skulle aldrig ta från sina patienter. Jag känner honom.

- Vi har alla hemligheter, Aissa. - Inte Michael.

Inte för mig.

Ett tag var jag servitris, sen började jag som sommelierlärling.

- Inget bortslösat vin. - Det är en synd.

När min far dog ville min mor att jag skulle följa med hem till Kamerun.

Men jag stannade för att ta min examen i folkhälsa.

Och du är kock också. Det här är det godaste jag har ätit.

Kan du laga mat? Om du har tur...

- ...kan jag lära dig. - Det vill jag gärna.

Så...hur kan en universitetsstudent ha råd med designerkläder?

- Jag fick dem...av en vän. - Har den här vännen ett namn?

Han heter Raymond. Vi står varandra nära.

I Kenya gav han mig chansen att satsa på utbildning.

- Det är som i Dickens-romanen. - "Lysande utsikter".

- Litteraturstudent? - Ekonomi.

Och historia. Men jag gillar att läsa.

Och vad exakt jobbar den här Raymond med?

- Internationell handel. - En aning vagt...

...för nån som studerar ekonomi och historia.

Du avviker från ämnet.

Fungerar det?

Du behöver inte berätta allt, men du får aldrig ljuga för mig.

Förstår du det?

Dembe. CIA har bekräftat nätkonversationer-

om en USA-baserad resurs som har varit aktiv där sen våras.

Direkt efter att Michael kom till Jemen. Tack för hjälpen.

Om regeringen inte kan göra nåt på grund av medborgarskapsstatus-

så är vi hans enda chans.

Om du känner dig tacksam kan du väl berätta om hur du träffade Aissa?

Vi träffades i Marseille. Jag läste på universitet-

och hade precis börjat jobba med Raymond. Jag var ung och nyfiken.

Jag insåg att hon var den mest fantastiska kvinnan jag hade träffat.

Och sen tog det slut.

Nej. Nej, det är omöjligt.

Michael jobbade stenhårt för att få de där förnödenheterna.

- Han skulle aldrig ge bort dem. - Han översåg anskaffandet av dem.

Rent teoretiskt kan han ha omdirigerat material utan er vetskap.

Det är en liten klinik, så alla har flera roller.

Michael kom alltid på sätt att få tag på det vi behövde.

- Åtminstone fram till... - Fram till vad då?

I fjol släpade några soldater ut tre killar från kliniken.

De misstänkte att pojkarna spejade för huthirebellerna och sköt dem.

På gatan. Michael tog det hårt.

Han började gräla med personalen och Aissa.

Jag sa åt honom att åka hem och rensa tankarna. Han vägrade.

- Vem var er kontakt i Jemens armé? - Löjtnant Abdul Hassan.

Jag har aldrig träffat honom. Behövde jag nåt tog jag det med Michael.

Vem skulle dr Abani vända sig till om han ville kontakta huthierna?

En Abu Soleh. Personalen sa att han jobbade med rebellerna.

Michael är en bra man och en ännu bättre läkare. Om vi kan hjälpa...

Mutor, advokater, material. Vi ställer upp med vad som helst.

Tack för att ni tog er tid, dr Ratchinsky. Vi hör av oss.

Jag har smakat många varianter av mintflagor genom åren.

De väldigt gröna är aldrig bäst.

Det kanske är färgämnena.

Varför kommer du alltid hit? Jag får aldrig komma hem till dig.

Jag har egentligen inget hus. Inte nu längre.

- Vad hände? - Jag sålde ett.

Gav bort fyra. Jag sänkte hus nummer sex och sju.

Och åttan och nian... Jag vet inte riktigt vad som hände med dem.

- Varför gjorde du dig av med husen? - Jag antar...

På sistone har jag märkt att jag alltmer släpper taget.

Då kan jag lättare hålla fast vid det jag verkligen vill ha.