Queen of the South

Att driva en kartell är som att köra en motorcykel i 160 km/h i trafiken.

Minsta felberäkning, minsta misstag, kan få dödliga konsekvenser.

Ingen ger dig en manual för hur du ska vara boss,

så varje svårt beslut faller på dig.

Och när ditt folk sviker dig, även om det är svårt,

ger de dig inget annat val än att släppa dem.

Historien och människans natur har bevisat om och om igen...

Att hålla sig på toppen är aldrig utan blodspillan.

Var är vi?

Det tog sex månader att få ordning på allt,

men du får din försändelse i slutet av veckan.

- Bra. Vi hörs snart. - Absolut, chefen.

Nåt litet till dejtkvällen.

Vad är det här för ställe?

2 800 kvadratmeter kommersiell yta.

Restauranger, butiker, en biograf.

- Vår framtid. - Vill du bygga ett köpcentrum?

Jag vill att vi ska äga legitima affärer. Därför expanderar vi.

Vi äger redan en stor del av sydväst.

Att expandera kan innebära en risk.

Om vi tjänar mer pengar kan vi köpa fler fastigheter.

Då slipper vi jobba med folk som Castel och Boaz,

som till och med mördat sina egna familjer.

Tror du verkligen att vi kan vara lagliga i USA?

Många stora amerikanska familjeförmögenheter började med brott.

Varför inte vår?

Du kan öppna din restaurang här. Vad tycker du?

Potemkin Cantina.

Jag gillar det.

Kunde du få iväg ett meddelande till James?

Ingen har hört nåt från honom. James är ett spöke.

Är allt okej i hamnen?

Varför skulle det inte vara det? Det är bara en lastbil fylld med kaktus.

Lasta henne. Hej, principessa.

- Hur är det med dig? - Bra. Jag är jätteglad.

- Har vi äntligen vår produkt? - Ja.

Vad gör Castel här?

Visar musklerna.

Ursäkta mitt oanmälda besök. Jag är på väg till LA för ett möte

och ville personligen leverera goda nyheter.

Jag fick en vän i mexikanska regeringen att göra mig en tjänst och...

...du är inte längre efterlyst för mordet på Epifano Vargas.

Du måste ha mäktiga vänner.

- Tack. - Ingen orsak.

Varför är du här egentligen?

Jag har ett problem.

En liten grupp colombianska bönder tar andelar från mina affärer

och gör sig visst redo för att börja sälja till New Orleans.

- Du tror att jag är köparen. - Är du det?

Jag har gjort ett avtal med dig och endast dig.

Ursäkta mina misstankar.

Men i den här branschen väntar en fiende runt varje hörn.

Det betyder inte att vi måste skapa dem där de inte existerar.

Jag satsade på dig, Teresa.

Det uppskattar jag att du gjorde.

Tack.

Jag måste vidare.

Jag hör av mig när nästa leverans är redo.

- Trevlig resa. - Tack.

Det är inte att visa musklerna.

Det är rädsla.

All agave lastades ut. Vi är redo att buteljera produkten.

Så nu när vi är igång ska vi sälja via mörka webben igen?

Nej. Vi behöver en distributör för att expandera till östkusten.

Nån som kan presentera oss för de stora spelarna.

Javier har en idé.

Raul Rodriguez. En kubansk langare i Miami.

Han säljer ett ton i månaden i södra Florida.

Han har kontakter hela vägen upp till Kanada.

Ja, honom har jag hört om.

De kallar honom El Gordo eftersom han var i samma form

som en grillad gris i Little Havana. Såna är rätt goda, faktiskt.

Gjorde inte han affärer med Epifano?

Och därefter Camila.

När båda av dem är borta tvingades han bli sin egen smugglare.

Vilket gör hans leveranser opålitliga.

DEA gjorde ett stort tillslag i Miamis hamn förra månaden.

Därför tror jag han är sugen på att göra affärer med oss.

Jag ville påminna er om nåt.

Inget onödigt våld. Håll låg profil.

I den här stan driver vi legitima affärer.

Förstått?

Tack.

Jag har ett möte i baren. Vi ses senare.

- Det finns öl i kylen. - Drick inte upp allt, cabrónes.

- Hej, Birdie. - Hej.

- Läget? - Smaka det här magiska elixiret.

- Varsågod. - Tack.

Vad gott.

Självklart, för jag har gjort det med din fina tequila

och mina otroliga mixologikunskaper.

Vad heter den?

Teresita. Efter ditt söta smeknamn på chefen.

Patrona, varför dröjde det så?

Det är en fin dag. Vi gick.

Rene Bardot, från tillsynsenheten. Han är på ditt kontor, Teresa.

Bra. Tack.

Jag pratade med en av El Gordos mannar.

Vi har tur. Han är i New Orleans för en tuppfäktning.

Jaså?

Hans mannar sa till mig att han föder upp egna tuppar.

Han gillar att anordna stora, hemliga matcher.

Vi borde gå dit.

Tack.

Följ med mig.

Mr Bardot. Jag heter Teresa Mendoza.

Det här är Javier, min manager.

BASERAT PÅ BOKEN AV ARTURO PÉREZ-REVERTE

Det står i ansökan att du har en kompanjon, George Megalos?

Är det arabiskt?

Det är bara medborgare som kan få sprittillstånd här,

ms Mendoza.

Han är amerikan, och en upptagen man. Jag har hand om baren.

Jag har dessvärre dåliga nyheter.

Det kommer att ta ett par månader att få dig godkänd.

Vad är problemet? Jag lämnade in ansökan för ett halvår sen...

Det går väldigt långsamt här.

Och vi statligt anställda är överarbetade och underbetalda.

Jag kanske kan hjälpa till.

Javier...

Kan du öppna kassaskåpet?

Och jag tar inte emot pesos.

Jävla skitstövel.

Var försiktig med den dåliga attityden, Pancho.

Vad kallade du mig?

Vad sa du till mig?

Javier.

Jag tror att jag kan flytta dig längst fram i kön.

Du kan äntligen öppna dörrarna.

Jag har med mig lunch.

Har du nånsin sett mig äta i min bil?

En barägare med två livvakter. Det tycker jag ser konstigt ut.

Har du hittat nåt om våra nya grannar?

Ja. De har en vingård i Phoenix.

Gör de vin i Phoenix?

Allt såg bra ut. De är legitima.

Nej. Det här är New Orleans. Här är inget legitimt.

Det är dags att vi presenterar oss.

Tack för uppdateringen.

Okej, hej då.

Det var Taza.

Han säger att senaste lasten från Phoenix saknade fem kilo.

Alla produkter kommer via Mexiko.

Jag kommer bara på en person som skulle våga stjäla av oss.

Boaz.

Stjäl han från försändelsen från sydväst, kan han skylla på Taza.

Jefa, har du fått försändelsen?

Ja. Men vi har problem i Phoenix.

Det saknas fem kilo.

Ska jag skicka ett par mannar för att prata med Taza?

Jag misstänker inte Taza.

Jag vet att du inte anklagar mig för att ha stulit.

All vår produkt går genom dig.

Jag skulle aldrig stjäla av dig.

Det svär jag på.

Då har misstag gjorts i Sinaloa.

Om nån som jobbar för mig har stulit av dig...

...då tar jag min blåslampa och går från hus till hus...

...tills nån berättar vem den här jävla tjuven är.

- Jag ska skaka familjeträdet. - Tortera inga oskyldiga.

Ta reda på vem det är och få honom att återbetala skulden.

Du satte mig att driva Sinaloa, då driver jag det på mitt sätt.

Du driver det efter mina regler.

Som du vill, Jefa.

- Stanna. - Lugn. Vi ser oss bara om.

Hej, mina herrar. Vi har dessvärre inte öppnat än.

Det är ingen fara.

Vi ville bara komma in och se vad ni gjort med stället.

Det har varit fem andra barägare före er,

men ingen verkar kunna tjäna pengar här.

Förhoppningsvis kan vi ändra på det.

Jag heter Marcel Dumas. Min kompanjon, Bobby Leroux.

Teresa Mendoza.

Jag äger ett litet jazzställe i närheten,

så man kan väl säga att jag är välkomstkommittén.

Bobby, ge henne pralinerna.

Min fru har gjort dem. De är bättre än såna man köper.

Tack.

Bara en liten gåva från People of Color Chamber of Commerce.

Marcel är chef för organisationen.

Vi är en informell organisation. Det är bara färgat folk

som hjälper andra färgade.

Man behöver rätt vänner i den här stan.

Om jag har förstått det rätt gör ni er egen tequila.

De flesta ortsborna håller sig till rom eller bourbon.

Den där agaven är svår att få tag på.

Men ni gör som ni gör.

Vi har en otrolig bartender.

Vi hoppas kunna tillföra nåt till stans rika drinkhistoria.

Det gör ni säkert.

Jag lovar att återvända när ni öppnar.

- Hör av er om ni behöver nåt. - Tack.

Ja, frun.

Polis under täckmantel?

Jag tror inte det.

Vi får vara med på El Gordos tuppfäktning. 50 000 dollar för att få vara med.

De har en klädkod.

Klädkod för en tuppfäktning?

Jag saknar Mexiko.

Där är han.