The Dinner

Vet du vad jag gillar?

De gamla grekerna. Egyptierna. Romarna.

Alexander den store. Julius Caesar. Kleopatra.

Den trojanska hästen. Gladiatorer. Spektakulära mord och självmord.

Vesuvius utbrott. Tempel. Amfiteatrar. Arenor. Fresker. Bad.

Sånt är kristallklart i mitt minne, men medeltiden...

Vi var där i tre veckor. Och...

- Var det på sommaren? - Ja, och en bit in i augusti.

Skolkade du de första veckorna?

Ja, men jag sa till mina föräldrar att...

Men medeltiden... Åt helvete med den röran.

Renässansen-början på slutet. Vår tid-bara titta på oss.

s historia-vad är det fråga om?

I skolan hoppades jag att britterna skulle vinna.

Att urbefolkningen skulle döda pilgrimerna.

Att rubbet skulle gå upp i rök.

Båda sidorna i inbördeskriget, och sen världskrigen.

Och Korea, Vietnam, Kuwait, Irak och Afghanistan.

Vem har intresse av det? De bryr sig inte.

Inte jag eller du heller.

Jag åker inte dit. Jag åker inte dit.

Jag åker inte dit.

- Jag åker inte dit. - Det tar tre månader att få bord där.

Och Stan fick det direkt. Bravo.

- Du vill aldrig träffa dem. - Jag är hellre hemma med dig.

- Den där restaurangen är löjlig. - Den låter exklusiv och sexig.

- Matkonst. Som i Frankrike. - Under ockupationen, kanske.

- Vi får ett jättebra bord. - På en jättebra restaurang.

Jättebra mat och sällskap. Det kostar.

- Stan bjuder. Hjälp mig. - Ingen sån kostnad.

Den som inte tar notan betalar mer.

- Okej. - Där. Den ska in där.

Här.

- Okej. - Tack.

- Hur känner du dig? - Toppen!

- Du? - Bestraffad.

Jag vill inte träffa de där människorna.

- Vad är så roligt? - Du.

Samma sak varje gång vi ska i väg. "De där människorna."

Du har rätt. De där iglarna. De där aporna.

- Vi ställer in. - Se det som en dejt med mig.

Vi dumpar dem sen och tar en sängfösare nånstans.

Det blir kul.

Michael har en tjej här.

- Är det dåligt? - Hon ser ut att vara 25 år.

Hon är 20 år. Och jättetrevlig.

- Jösses. Är hon collegestudent? - Barista.

- Så han dricker kaffe nu? - Varm choklad med kola och salt.

- Vad är det? - Han berättar för mycket för dig.

- Bara allt. - Nej, bara för mycket.

Du behandlar honom som en dotter. Kom så går vi.

- Du ville väl inte? - Blir vi sena vinner aporna.

- Nu kommer vi för tidigt. - Vi tar en drink i baren.

De har nån sorts lounge.

Åtminstone online.

- Jag älskar dig. - Jag älskar dig också.

Det gör jag verkligen. Det är rätt outhärdligt.

Nej.

Ja, jag har dokumentet.

Jag vet vad han sa. Jag var där.

Tack.

Kongressledamoten.

Nej.

- Är det här på riktigt? - Vi är körda.

Pappa?

- Pappa? - Hej.

- Vad gör du på min våning? - Jag letade efter dig.

- Varför? Vad händer? - Inget speciellt.

- Var är tjejen? - Hon har ett namn.

- Var är Jennifer, Michelle, Zoey... - Anna.

Anna?

- Ja, och vi är bara vänner. - Hämta upp henne. Vi bits inte.

- Vet du var cykelpumpen är? - Den är... Jag vet inte.

- Har du letat i buskarna? - Varför skulle den vara där?

- Okej. - Vi ska på middag med hominiderna.

- Vad är det? - Apor.

- Vad lär ni er i skolan? - Där ser du. Ni bits visst.

- Jag hittade pumpen. - Hej, Anna.

Vi lämnar er snart i fred.

- Röker du, Anna? - Nej.

Bra. Håll dig borta från cigaretter.

Om ni ungar blir hungriga finns det mat i kylen.

Inte för att du är nån unge. Du är en ung person.

Det finns en kaffemaskin.

- Du jobbar visst i servicebranschen. - Ja.

Då så.

Lohman.

Här. Fyra stycken. Mr och mrs Lohman är inte här än.

- Det är vi visst. - Jag menade...

- Jag vet. Jag är hans bror. - Jag ber om ursäkt.

Jag godtar ursäkten. Men det hade inte han gjort.

- Givetvis. Den här vägen. - Välkomna.

Så roligt att ni är här.

- Mrs Lohman, kan vi ta er kappa? - Hej.

- Tack. - Stanna där ni är.

Det räcker för i kväll. Bra jobbat, allihop.

Tack. Vi ses i morgon.

- Jag följer med. - Det behövs inte.

Jag lämnar er inte ensam som det ser ut nu.

Allvarligt talat, chefen.

Okej.

- Jag vill inte bli störd. - Okej.

- Vänta. Det är från Washington. - Vem är det?

- Talmannen. - Toppen.

Herr talman, jag jobbar på likabehandlingsrösterna. Vi är nära.

Här har vi ett axplock av grönsaker medan ni väntar.

Chantenaymorötter, franska rädisor, vild fänkål och rovor-

- och peloponnesisk olivolja med rosmarin från Oregon.

Tarragona.

Delstaten Oregon.

Jag känner till delstaten. Jag trodde att de odlade oregano där.

- Lustigt. - Ja.

- Vi har också... - Stå inte där och dilla om rosmarin.

- Herregud. Jättegott. - Det är en nypa himalayasalt på.

Känner du smaken av krig, farsoter och brandbomber...

- ...med lite svält och vulkanutbrott? - Du gör dig bara märkvärdig.

Han var lärare.

Här har ni vinlistan.

Nej, kampanjen tröttar inte ut mig. Jag är mer motiverad än nånsin.

Jag behöver bara kvällen på mig för att räkna ihop allt.

Ja.

- Vi måste gå, Stan. - Jag beklagar. Jag måste gå.

Rösterna är ordnade i morgon. Kate hälsar så gott.

Du och Cindy också. Hej då.

- Herregud. - Vad?

- Såg du priset på flaskan vi tog in? - Det är nog okej för Stan.

- Det är omoraliskt. En krigshandling. - Det är champagne.

Jag dricker inget som är så dyrt. Det är fel.

Där är de.

Nej då. Allt är bra.

Hej, kongressledamoten. Välkommen tillbaka.

- Var du här senast? - Jag var i Frankrike.

- Hej. - Jag beklagar förseningen.

- Paul insisterade på att vara tidig. - Nej, på att vara i tid.

Paul.

- Vilken dag. - Samma här.

- Kan vi inte köpa pizza? - Vad är dåligt här?

- Allt. - Inget.

- Du ser bra ut, Paul. - Tack.

Inte lika bra som min bror, men han är mer i sminkrummet.

- Ta bara emot komplimangen. - Ursäkta. Du är också snygg, Katelyn.

Och du är ditt vanliga, ljuvliga jag.

Tack.

Trevligt att träffas. Res inte på er.

Ibland är det svårt att undvika människor.

Claire.

Titta. Du ser toppen ut. Det var för längesen vi sågs.

- Brorsan. - Jag var rädd att du skulle fastna.

Jag har mitt följe med mig. Välutbildade livvakter.

- Du kan sluta le nu. Det är bara vi. - Sluta med det där.

Det här var på tiden.

- Vad pratade ni om? - Vi bara...

Vi njöt av en sån där obekväm tystnad.

- Vi pratade inte om nåt. - I kväll ska vi prata.

Vi lägger korten på bordet.

- Vad? Är nåt fel? - Det är väldigt...

- Stan. Är allt bra? - Han vill ha ett bättre bord.

- Det blir bra här. - Det andra rummet blir bättre.

- Det här är avskilt nog. - Som ett akvarium.

Det är mer utrymme där. Ett ögonblick.

Jag flyttar inte på mig.

- Tack, Antonio. Du är en klippa. - Ingen orsak.

Okej. En skål för våra vackra fruar.

- För barnen. - Vår hälsa.

För att vi tar oss igenom det här med livet i behåll.

Skål.

Herrarna har potage på butternutpumpa med kanderade frön och ekollon-

- ärtskott, rostad vitlök och en pecorino sardo-tuile.

Ja, det är utsökt.

Damerna äter våra vinterrotfrukter.

Polkabetor, karottmorötter och rädisor med getost och vinägrett.

Det är också brynt purjolök, rosensallat och blodapelsin-

- bestrött med rostade pumpernickelsmulor.

- Det är rätt. - Var det den ni ville ha?

- Smaklig måltid. - Det här ser underbart ut.

Rotfrukterna är odlade i vår egen trädgård.

Jag ber om ursäkt. Korken vill visst inte samarbeta.

- Jag hämtar en ny flaska. Ursäkta. - Det är ingen fara.

Se till att sköterskan tar blodprovet - inte specialistläkaren.

- Jag förstår inte. - Stackaren.

- Han borde inte agera servitör. - Vi är vänner.

- Och? Vi är bara folk som äter mat. - Väldigt god mat.

Ursäkta mig. Jag är snart tillbaka.

- Hur ser det ut? - Vi behöver femton till.

Grant har bytt sida, och Murphy är osäker.

- Försäkringslobbyn kämpar emot. - Som väntat.

Och vi är här. Varför?

- Okej. Bara ring. - Du är dig inte lik.

- Är det nåt med Katelyn? - Du har ju träffat min bror.

Du lämnar en insamlingsmiddag för att äta med din störda bror.

Du har aldrig ställt in nåt utan att fråga mig.

Det här handlar om familjen. Det är privat.

Skojar du? Under valkampanjen är inget privat.

Det här är det. För tillfället.

- Efter i kväll är det över. - Du skrämmer mig. Vad händer?

- Jag skulle ta smällen för dig. - Gör inte det!

Säg inte ens så. Jag förstår inte varför du...

Det här är min smäll.

Ring. Bara ring.

Tack. Sätt upp allt på min nota.