The Prowler

Queen Mary, det största passagerarfartyget i världen...

kommer hem med den största mänskliga last New Yorks hamn nånsin sett.

Nästan 15.000 soldater får en angelägen blick på sitt kära USA.

Inför skyskraporna på Manhattan ångar det 83.000 ton tunga engelska skeppet.

De segrande soldaterna har gjort sin plikt.

De svarade när deras land kallade på dem,

lämnade sina jobb, sina familjer, sina älskade...

och slog Nazi-tyrannerna på tusen slagfält.

För några-de psykologiska krigsoffren- blir det en lång väg tillbaka.

De behöver tid för att återuppbygga livet de lämnade när Uncle Sam kallade.

För andra-soldaterna som förlorat sina flickvänner till andra under kriget,

innebär det en omstart, att ersätta vad de har förlorat.

De klarade av en stor utmaning. De kan klara av den här med.

Välkomna hem. Låt dansen ersätta marscherande.

Jag vet inte hur jag ska säga det här.

Jag vill inte såra dig, men jag kan bara inte vänta på dig längre.

Jag vet att jag lovade att vänta. Jag försökte verkligen,

men det har tagit så mycket längre tid än vad någon av oss trodde.

Så mycket har hänt, och du är så långt borta.

Jag hoppas att du förstår hur jag känner det.

Jag sa att jag älskade dig, men jag är ung...

och jag måste leva mitt liv nu.

Och vem vet hur lång tid det tar innan du kommer tillbaka.

Jag hoppas att du inte hatar mig för att jag lämnar dig så här.

Men, kanske, när kriget är över, vi kan bli vänner igen.

Var snäll och ta hand om dig själv.

Jag fortsätter att oroa mig för dig.

Hjärtliga hälsningar, Rosemary.

Översatt av Vajnis

Där är Tom Caldwells Cadillac.

Det var som fan.

Vem går han ut med nuförtiden?

Linda Booth. Kan du fatta det?

Med Linda Booth?

- Var inte hon med Georgie Wise? - Har du inte hört?

Jag hörde att Georgie gick med i flygvapnet, men...

Vänta lite. Georgie blev inte dö...

De gjorde slut.

Men kolla in den där.

Äh, det är bara en stor gammal båt.

Raring, den där bilen är inte värdig dig.

Du är en pärla.

Får jag höra en varm applåd för vårt band nu.

Bra jobbat, grabbar.

Vi är alla tyngda av den store Glenn Millers tragiska bortgång...

någonstans i luften över Frankrike.

men han efterlämnade ett underbart arv i sin musik.

Och nu, för alla de fina unga män...

nyss hemkomna från kriget,

vill jag be bandet spela en av hans bästa låtar.

Titta, där är Pat Kingsley.

- Pat Kingsley har varit i Stilla Havet. - Än sen då?

Kom igen. Vi går till lusthuset.

Åh, inte än. Det är för tidigt.

Kom nu. Vi kan komma tillbaka senare.

- Jag tror att ni... - Håll tassarna borta från min tjej!

Trummisen sa att hans fru inte släpper in honom i huset...

om han nånsin dyker upp igen...

med den lilla bruna spritflaskan.

Så låt oss muntra upp honom, och sätt igång och dansa!

Vem är slemmot?

Det är bara Jimmy Turner. Han sköter om stället.

Hur då, genom att glo på tjejerna?

Nej, han sover visst på en madrass i källaren.

Låter som en skön lirare.

- Är det inte vackert? - Jag kan köpa det åt dig om du vill.

Åh, Roy.

Vad är det, rädd för att någon skvallrar till din pappa?

Han är bara avundsjuk.

Vad menar du?

Min pappa har mer pengar än han.

Vill du ha en klunk?

Du vet verkligen hur man mjukar upp en tjej.

Du kan kalla mig mr. Romantik.

En bit tårta, tack.

- Såg du vart Pat gick? - Ledsen.

Vattnet ser inbjudande ut.

Vi borde passa på att bada.

- Vi behöver inte ens badkläder. - Roy?

Jag bara skojar. Jag vill inte bada.

Det är bara dig jag vill ha.

Kom närmare, baby.

Roy, jag borde inte.

Okej. Medan pojkarna går och pudrar näsan,

skicka era flickvänner över till bordet med förfriskningar...

och ta för er.

Roy.

Roy?

Kom igen.

Var inte så svår nu.

Tänk på nyårsafton.

Det var annorlunda. Jag kunde inte låta bli.

- Tänk om någon ser oss? - Du behöver inte ta av klänningen.

Du är så fin.

Om någon av dina soldatvänner visar sitt nylle här,

kommer han önska att han var kvar i kriget.

Nej! Nej!

Nej!

Hallå, lever ni därute?

Låt mig höra det då!

Hänger lite snett, tycker jag.

Jaså? Hur då?

Kanske lite högre upp.

Så där? Är det bättre?

Ja. Nu ser det bra ut.

Ja.

Mark. Den här sidan då?

Är det inte biträde London som är ute och spanar.

- Hej på er. - Hej.

- Hej, Pam. - Hej, Mark.

Ni verkar klara er utan mig nu.

- Vart ska du? - Jag ska lämna de här.

- Avslutningsupplagan? - Ja, den blev klar i morse.

- Har du nån extra? - Ja, men det står med liten text,

och du bör inte anstränga ögonen två gånger på samma dag.

Du kanske kan läsa den för mig på lunchen.

- Okej. - Bra. Jag måste till stationen först.

Annars tar sheriffen mitt liv.

De har inte haft avslutningsdans sen 1945

för att major Chatham inte tillåter det.

Han skulle stoppa det nu om han kunde.

Men det kan han inte. Sedan han fick en stroke, har ingen sett honom.

Jag tycker synd om honom.

Helt ensam i sitt hus, så nära platsen där hans dotter med pojkvän mördades.

Statspolisen ringde för en timme sen.

Ett affärsrån skedde uppe vid Columbus.

Någon knivskar en ung man och tog hans bil.

De tror att han kan komma förbi här.

Ska du fortfarande åka?

Jag måste börja sommaren med att fiska. Du vet att jag alltid gör det.

Dessutom har du varit här i två år nu. Du klarar av allt som kan hända.

Här har du. Du var så ivrig att läsa den tidigare.

"Pam MacDonald."

Jag är imponerad.

Tack ska du ha.

Notan, tack.

Så, nu när sheriffen åker jobbar du ikväll, va?

- Ja. - Åh.

Jag hoppades att du kunde komma förbi avslutningsdansen lite senare.

Jag kanske kan komma dit en stund.

Mark?

Du tror väl inte att den där rånaren kommer hit, va?

Jag tror inte det.

Statspolisen tar honom snart.

Ja, men tills de gör det, var försiktig.

Okej?

Pam. Här borta.

- Hej, Carl. - Hej, jag läste din artikel.

- Åh. - Ska vi ut till lusthuset?

Jag vet inte.

- Är det värt risken? - Skojar du?

Smakade du på punschbålen?

- Den är lite tam. - Den är det nu.

Men så fort "övervakaren" tittar bort...

- Är bålen färdig? - Ja, ms. Allison.

Du kommer att ge oss alla trubbel.

Kapten, om dina män jagar honom,

tror jag inte vi behöver oroa oss för något.

Ja, mitt biträde säger till dig om han ser något.

Mark.

Han är en bra kille.

Du har rätt i att det är min fisketur.

Så om du stör mig av någon anledning, Bill,

sparkar jag din röv över till nästa delstat, okej?

Okej. Hej då.

Behöver du veta någonting, har du mitt nummer.

Det värsta du kan råka ut för är nog att dansen blir för vild.

Glöm inte bort, det finns fortfarande folk häromkring som-

-inte tolererar sånt beteende. - Ja, sir.

Du grejer det här.

Följ med mig ner till Kingsleys.

Jag måste hämta några saker där.

Åh, nej. Majorens order, Ray.

- Otto, ut och jobba nu! - Men det är så spännande nu.

Nu på en gång, majoren hatar att behöva vänta.

Allt han gör är att vänta... och spana på brudar.

Har du smugit runt nu igen? Jag har ju sagt...

Sätt fart nu. Vi har kunder.

- God dag, George. - Hej, Pat.

Du åker idag, va?

Allt bra så där?

Ja. Plus lite deodorant.

"No sweat." Hajar du?

- Hej, tjejer. - Hallå där.

- Redan klara? - Ja, vi fick upp den.

- Vad gör du, vaktar affären? - Japp.

- Du kommer till dansen, va? - Jag ska försöka.

- Gör ditt bästa. - Hur står det till, tjejer?

Varför är du kvar härute?

Jag vet inte, George...

...varför har jag tagit hand om honom så länge?

Jag måste ta hand om kunderna.

Pröva mörtarna du får som bete den här gången, va?

Hej då, Pat.

- Deras sista år i år? - Ja.

De är vänner till Pam MacDonald.

De verkar inte vara hennes typ.

Kom ihåg nu, får du några problem, ring mig.

- Ha det så bra. - Det ska jag.

- Hej. - Hej.