Ithaca

Kom! Skynda dig!

- Går det bra? - Ja.

Vi har att motse ett långt krig mot sluga och mäktiga skurkar.

Anfallet mot Pearl Harbor kan upprepas på många platser-

i båda haven och längs deras kuster-

och på hela det västra halvklotet.

Det kommer att bli ett långt och svårt krig.

Vi förväntar oss att undanröja hotet från Japan.

Men det skulle gagna oss föga om vi åstadkom det-

- samtidigt som övriga världen behärskades av Hitler och Mussolini.

Vi ska vinna det här kriget, och vi ska vinna freden...

- Brev hemifrån? - Ja, från min bror Homer.

- Han är yngst, va? - Nej.

Ulysses är yngst, han är... Han är fyra.

Han tror att det som är gott aldrig tar slut.

Han tycker sig höra hemma där det finns nåt intressant att se.

Jag hoppas att du kommer till Ithaca och får träffa honom.

Och min bror Homer, och min syster Bess.

Och mamma.

Hej, Harry!

Fjorton ord. Mottagaren betalar.

- Har du för lite? - Ja, jag blev inkallad.

Mamma skickar pengar. När får hon telegrammet?

Vad gör ni?

- Ta dem, det är ju ingenting. - Men varför...

- Betala när mamma skickar pengar. - Tack.

Skicka, Willie!

- Tom... - Vad då?

Jag vet, Willie. Men då och då...

Påminn mig. Varför vill du bli telegrambud?

Jag får träffa mycket folk och åka till många platser.

Sov du bra? Nickade du till i skolan?

Lite grann.

Hur går det med idrotten om du tar jobbet?

Vi har en timme gymnastik varje dag.

Jaså? Jag sprang 220 yards häck när jag gick på Ithaca High.

Jag var dalens mästare.

Det var jag!

Vill du verkligen ha jobbet?

Jag ska bli ert bästa bud nånsin.

Jag var vårt bästa bud nånsin. Du får jobbet.

Ju snabbare du lämnar och hämtar telegram, desto fler kan vi sända.

Då ökar våra chanser att klå Western Union och överleva.

Vi är Postal Telegraph. Vi är snabba, vi är artiga, och framför allt:

- Vi tappar aldrig bort ett telegram. - Ja, sir.

- Hur gammal är du? - Sexton.

Du sa det i går. Vi får inte anställa nån under sexton. Hur gammal är du?

Fjorton.

Då blir du sexton om två år.

- Vad gör du med 15 dollar i veckan? - Ger dem till min mor.

Nu är du en av oss. Håll ögon och öron öppna. Förstått?

Det här är en kvartsdollar.

Köp två pajer på Chatterton's, en äpple och en kokosnötsgrädde.

- Vad tycker du? - En bra pojke.

Det tycker jag med. Lite ung bara.

Jag är lite gammal. Vi reder oss nog.

Jag går till Corbett's. Ni kan dela på pajerna.

- Vad hette du, sa du? - Homer Macauley.

Du är precis vad vi behöver. Du är snabbast i hela dalen.

Kom ihåg: "En gång bud, alltid bud."

Då så, min gosse.

Homer Macauley...

William Grogan, 67 år. Telegrafist av den gamla stammen, en av de sista.

Du ser ut att vara hungrig.

Från och med nu är du och jag vänner.

Varsågod.

Ibland får du springa ärenden åt mig.

Vid eventuell berusning... förväntar jag mig en viss förståelse.

- Jag är ganska förstående. - Jaså du? Vi får väl se.

Varje kväll måste du se till att jag kan utföra mina plikter.

Stänk lite kallt vatten i ansiktet på mig om jag inte vaknar-

- och ge mig sen en kopp hett, svart kaffe från Corbett's.

- Vet du var det ligger? - Ja, sir. Kallt vatten, hett kaffe.

Ursäkta mig.

Homer, tror du att vi får en bättre värld efter kriget?

Ja, sir.

- Är pajen god? - Mycket, sir.

Det är krigsministeriets tunga plikt att meddela...

Homer...

Det här blir ditt första telegram.

Lägg det i mössan.

- Postal Telegraph. - Telegram?

- Till vem? - Mrs Rosa Sandoval. 1129 G Street.

- Är ni mrs Sandoval? - Si, si! Kom in.

Jag kan inte läsa engelska. Vad står det i telegrammet?

- Frun? - Läs upp telegrammet för mig.

Ja, frun.

...att er son Juan Domingo Sandoval stupade på Filippinerna 19 mars 1942.

Kom in.

Vem har skickat telegrammet? Är det min son, Juan Domingo?

Nej, frun.

Det är... från krigsministern.

- Krigsministern? - Det kanske inte var er son.

Det står Juan Domingo, men det kanske inte stämmer.

Sätt dig, så ska du få lite godis.

Alla pojkar tycker om godis.

Jag kan inte sluta. Då är jag så gott som död.

Mr Grogan!

Mr Grogan!

Mr Grogan! Inkommande telegram. Vakna!

Kaffe. Corbett's!

Mr Corbett, jag måste ha kaffe! Till mr Grogan.

Nej, det kostar inget.

Tack.

Så där ja! Var inte rädd.

Precis så! Det var ju det jag sa. Precis så!

Corbett's kaffe...

- Är det ett viktigt telegram? - Nej.

Det är högst oviktigt.

Det gäller pengar. De viktiga tar flera veckor på sig att komma fram...

Ett nattelegram. Men du behöver inte åka i natt, det är högst oviktigt.

Men det är mycket viktigt för mig att jag tar emot det.

De vill ersätta mig. De har velat pensionera mig i åratal.

De skaffar maskiner, teleprintrar. Maskiner i stället för människor.

Ja, sir.

Jag visste att jag kunde lita på dig, Homer.

Du har redan varit till stor hjälp.

Du tog jobbet i rättan tid.

Jag var världens snabbaste telegrafist.

Snabbare än gamle Wolinsky, både på att skicka och ta emot.

Och inga fel!

Jajamän. Willie Grogan...

Varenda telegrafist i hela världen kände igen det namnet.

Och jag... tja...

Du och jag, Homer... Vi lever än.

Det gör vi!

I kväll vill jag säga några ord till alla kvinnor i vårt land.

Jag har en son på en jagare, kanske på väg mot Stilla havet.

Två av mina barn bor på Stillahavskusten.

Många av er har söner i det militära, och som nu gör sig redo för strid.

Ni har vänner och familj som befinner sig i farans väg.

Allt är bra, mamma. Jag vill inte att du sitter uppe.

Jag var tvungen att överlämna ett telegram till en kvinna på G Street.

Det stod att hennes son var död.

Men hon vägrade att tro det.

När jag kom tillbaka till kontoret var den gamle telegrafisten full.

Han måste kunna jobba, annars pensionerar de honom.

Allt är som det ska, Homer.

Men du börjar förstå den värld där du har varit ett barn.

Jag vet inte vad som händer.

Eller varför.

Men vad som än händer, låter jag inget göra dig så illa.

Käre Homer, du är mannen i familjen Macauley nu.

Allt mitt är nu di mina böcker, min fonograf och mitt mikroskop.

Jag saknar dig förstås och jag tänker på dig hela tiden.

Jag tänker på far, som dog så nyligen, och ändå för så längesedan.

Hans godhet lever på något sätt kvar hos oss.

Sluta nu!

Hans död är inte lätt att förstå.

Jag antar att det tar tid att släppa taget.

När smärtan är borta hoppas jag att allt blir lättare och bättre.

Vi får resorder snart, men ingen vet vart vi ska.

Jag är glad.

Jag önskar att det inte var krig, men är glad att få tjäna mitt land-

som för mig är Ithaca.

Marcus.

- Hur är morgnarna där hemma? - Morgnarna?

- Vad gör du? - Tränar.

- Varför det? - För att få muskler.

- Ska du bli världens starkaste man? - Nej.

- Vad ska du bli då? - Somna om nu.

- Ska du åka till skolan? - Ja.

- Ska du lära dig nåt där? - Att springa häck.

- Varför det? - Alla i den här staden gör det.

Marcus gjorde det. Min chef gjorde det, och han blev mästare.

- Vad är en mästare? - Den bäste.

- Ska du bli bäst? - Jag ska försöka.

- I morgon, nej i går, såg jag tåget. - Vad såg du?

Jag såg en svart man som vinkade. Han sa: "Jag ska åka hem!"

- Vart ska han åka? - Vet inte. Alla bor på olika platser.

- Ska du åka? - Nån gång.

- Kommer du tillbaka? - Javisst!

- Kommer du att vara glad? - Ja.

Jag får ju träffa mamma, Marcus, Bess och dig.

Åk inte, Homer!

Inte nu. Jag ska bara åka till skolan.

Pappa åkte, och han kommer inte tillbaka.

Marcus åkte. Åk inte du också, Homer!

Det dröjer innan jag åker.

Men nu är det dags för dig att gå och lägga dig igen.

Jag vet inte vad som väntar.

Men vad som än händer, är jag ödmjukt redo för det.

Marcus!

Marcus!

Marcus!

Min vän är föräldralös. Han heter Tobey George.

Jag har berättat om er. Ni ska få träffa honom.

Jag önskar att jag slapp armén, och att det inte var krig.

Jag hatar ingen.

Men jag har bestämt mig för att bli en så bra soldat som möjligt.

Mer än något annat vill jag få komma hem-

- och tillbringa många år med dig, mamma, Bess och Ulysses.

Jag vill komma hem och få egen familj.

Du kommer snart att få möta en värld som inte är så lätt att förstå.

Alla misstag ligger framför dig.

Alla underbara misstag som du måste och kommer att begå.

Lita till ditt hjärta, som är gott, när det säger att du gör rätt.

...färdiga...

Nej! Bort från banan!

Och om nåt får dig på fall - andra eller kanske du själv...