How to Train Your Dragon

Det här är Berk.

Så avlägset att det lika gärna inte skulle ha existerat.

Och min by? Med ett ord - robust.

Den har funnits här i generationer, men varje hus är ändå nytt.

Luften är klar, vattnet är rent, och utsikten går inte att klaga på.

Det enda minuset är skadedjuren.

De flesta har möss eller mygg.

Vi har...

drakar.

De flesta skulle flytta härifrån.

Inte vi. Vi är vikingar.

Vi springer inte ifrån bråk, vi startar dem.

- Hej, Hicke! - Godkväll.

- Gå hem! - Jag gör det så fort jag...

Du står i vägen, igen!

Hicke, spela död!

Ni vet, drakar har varit lite av ett problem.

Här och, ja, överallt.

Så vi bestämde oss för att ta fajten till dem.

Och hur går det för oss, då?

Vad gör du? Vad gör han ute igen?

Gå in. Kom igen.

Det där är Stoick den Store, stammens hövding.

Det sägs att när han var bebis slet han av huvudet på en drake.

Tror jag på det?

- Ja, det gör jag. - Vad har vi?

Gronckles, Nadders, Zipplebacks, Skrills.

Snorti såg en Monstrous Nightmare.

- Några Nattfasor? - Ingen än, hövding.

Bra.

- Följ mig. - Ja, hövding.

Kom igen, era slöfockar!

Ni hörde honom. Kom igen, grabbar.

Jaha. Ute igen?

Låtsas att jag inte är här.

Jag är ute och inne snabbare än du hinner säga...

Inte så fort.

Snälla.

Dåren med attityd och utbytbara händer är Gobber.

Här. Varsågod.

Jag har varit hans lärling sen jag var liten.

Jag har koll på dig.

- Jag får egentligen inte vara här ute. - Ha! Sen när har det stoppat dig?

- Vakta matförrådet. - Ja, hövding.

- Skydda djuren. - Ja, Stoick.

Och håll utkik efter Nattfasor.

Hammare.

Brandkåren!

Ah, brandkåren. Berks coola gäng.

De får vara med där det händer.

Grabbar, flytta på er!

Men de är ingenting utan sin kapten...

vår generations stora stjärna.

Helt otrolig utan att ens försöka.

Hon slår alla.

Astrid.

Va?

Borde inte du sova?

Kom igen, dags att jobba.

Du vet, jag måste ut där.

Visa vad jag går för, sätta mitt avtryck.

Du har redan satt spår, men bara på fel ställen.

Ge mig 2 minuter. Jag ska fälla en drake.

Mitt liv blir mycket bättre då. Jag kanske till och med få en tjej.

Astrid?

Men hon är en riktig viking.

Du kan inte svinga en hammare. Du kan inte hantera en yxa.

Du kan inte ens kasta en sån här.

Jo, men den här... den kastar åt mig.

- Åh, en till. - Helt ombyggd. Den är...

dubbelpipig.

Det är detta jag menar.

Det är ett litet... kalibreringsfel.

Om du nånsin vill slåss mot drakar, så måste du sluta med...

allt det där!

- Du pekade precis på hela mig. - Ja. Sluta att vara så "mycket du".

Just det.

Du, min vän, leker med elden.

Att hålla det här inne?

Det får konsekvenser.

Nåväl. Jag tar risken.

Slipa svärdet. Nu.

En dag ska jag ut där.

Därför att döda en drake är allt som gäller här.

Gronckles är tuffa.

Fäller jag en så kanske folk ser mig.

En Zippleback?

Exotisk, spännande.

Två huvuden, dubbla statusen.

Att hugga av en Nadders skalle skulle visa att jag hör hemma här.

Kom igen, grabbar!

- De hittade fåren. - Släpp loss allt vi har!

Och sen har vi Monstrous Nightmare.

Ladda om!

Bara de bästa vikingarna ger sig på dem.

Men det största priset... är draken som ingen nånsin sett.

- Vi kallar den... - Nattfasan!

Hoppa!

Och vi har en Nattfasa.

Den stjäl aldrig mat, den visar sig aldrig.

Och den missar aldrig.

Nu tar Gobber över.

Stanna här. Här. Jag menar allvar.

Ingen har nånsin dödat en Nattfasa.

Attack!

Därför ska jag bli den första.

Du igen? In med dig!

- Jag ska. - Du kommer bli dödad, Hicke!

Jag vet! Förlåt.

Här, ge mig den.

Passa er!

Den här Naddern har lite eld kvar.

Kom igen.

Ge mig nåt att skjuta på. Ge mig nåt att skjuta på.

Kom igen. Visa dig.

Jag träffade den.

Jag träffade den! Vad det nån som såg det?

Förutom du...

Milde gudar.

Spitelout, släpp inte iväg den.

Tack så mycket.

Nu är det slut.

Vi får se vad du mer går för.

Ja, det var som jag trodde.

Och en sak till måste ni veta.

Förlåt, pappa.

Se upp!

Okej, jag träffade en Nattfasa.

Pappa, det här är inte som förr. Jag träffade faktiskt en.

Ja, en drake som ingen har sett.

För den använder natten som kamouflage.

Om du kisar ser du den sudda ut stjärnorna.

- Det var så jag sköt ner den. - Stopp!

Stopp.

Varje gång du går ut blir det kaos.

Ser du inte att jag har större problem?

Vintern är snart här och jag har en hel by att mätta.

Mellan dig och mig så kunde byn behöva lite mindre mat.

Det här är inget skämt, Hicke!

Varför kan du inte följa de enklaste order?

För jag kan inte låta bli.

Okej? Ser jag en drake, måste jag bara... döda den.

Du vet, det är... den jag är.

Du är mycket, grabben,

men drakdödare är du inte.

Gå tillbaka till huset.

Se till att han stannar där.

Hur mycket kan en person klanta sig?

Vemsomhelst annan hade blivit utkastad från ön vid det här laget.

Men är man hövdingens son har man sina fördelar.

Om det inte vore för hövdingen, alltså...

Hursomhelst, min pappa är väldigt stolt över mig, så...

- Pappa, jag pratade just... - Prata inte med mig offentligt.

- Jag träffade faktiskt en. - Klart du gjorde, Hicke.

- Han lyssnar aldrig. - Det ligger i släkten.

Och även när han gör det,

så är det alltid med den där besvikna minen,

- som om nån glömt köttet i grytan. - Jag känner igen den blicken.

Hördu... du tänker helt fel där.

Det handlar inte så mycket om hur du ser ut.

Det är vad som finns i dig han inte klarar av.

Tack... för att du sammanfattade det.

Vänta. Poängen är...

att sluta försöka vara nåt du inte är.

Jag vill bara vara en av er.

Jag vet att du vill.

Ingen sa att det skulle vara lätt!

Men låt mig påminna er,

vi är alla ättlingar...

till de bästa drakkrigarna från alla platser dit vikingar rest,

som samlades här för att de visste

att vi var inom spotthåll från ett av drakarnas viktigaste näste.

Om vi bara kan ta det,

kan vi utplåna odjuren en gång för alla.

Ta det? Vi kan inte ens hitta det.

Det här nästet börjar låta mer och mer som en saga.

Vi är utmattade.

Och vad har vi för det, va?

Ingenting!

Vi har ett syfte!

Men snälla...

Vi är Berks krigare,

det tuffaste gänget på den här sidan solen!

Inte?

Phlegma.

Vi såg dig skjuta ner en Zippleback på egen hand.

Visst, du förlorade benet på kuppen, men...

du vann ändå, eller hur?

- Tja... - Ja, det gjorde du.

Retcha, ditt folk kom från Fjärran östern.

Fungi, dina från Sidenvägen.

Looki, ditt folk kom från Blålands solstekta kuster.

Och se på oss.

Vi är fortfarande här. Vi slåss fortfarande.

Vi ser fortfarande efter varandra.

Ska vi verkligen packa ihop och åka hem

medan de här jäkla bestarna fortfarande hotar våra marker?

Är det så vi är?

- Nej. - Är det?

- Nej. - Är det?!