Shot Caller

Käre Joshua. Jag vet att det är nästan sex år sen du hörde av mig.

Helt otroligt att du redan går i tionde klass.

Det är som om tiden har flugit iväg och stått stilla på samma gång.

En pappa brukar hoppas att hans son ska gå i hans fotspår.

Lyckligtvis blir det inte så för oss.

Jag ville aldrig såra dig, Josh, men jag svek dig på alla sätt.

Jag skriver detta brev för att säga hej då på riktigt till dig.

Jag vet inte varför det dröjde så. Jag är kanske feg trots allt.

Utmärk dig i världen, min son. Var alltid din mammas beskyddare.

Och vad du än hör om mig, gå vidare och se aldrig tillbaka.

Din pappa.

–Den jäveln har hängt sig! –Fan heller. Han blev köttad.

–Vad hände, Lopez? –Killen hade problem, sir.

Självmord, så fan heller. – Sätt Lopez på isoleringen.

Fotografera allt innan ni tar ner honom. Nej, vänta.

Gör ingenting än.

Kod 4.

Två av er lämnar avdelningen i dag, Money.

Jag ska ta ut dig härifrån. Den här jävla skiten tar hela dan.

Dina pengar – 200 dollar. Och ditt anstalts–id–kort.

Använd det tills du får nytt körkort.

Bilen där ute kör dig till tågstationen.

Ta det en dag i taget, Money. Från Beast.

Läget, viting?

Kul att se dig, bror.

Välkommen. Det är till dig. Lite så att du kan komma igång.

–Tack. –Vi har planerat en fin kväll åt dig.

Du ska åka med Howie där. Han är mannen med planen.

–Då skulle du ha välkomstfesten. –Han vet vem du är.

Han är helt betagen. Han var prickskytt borta i Afghanistan.

–Nu måste du bara hålla dig ren. –Det är uppfattat.

Vi åker och käkar. Jag bjuder. Dags att få av frigivningspaltorna.

Du måste ha nya kläder. Jag tar dörren åt dig.

Ed Kutcher, frivården.

En pedofil har en 14–årig flicka här. Jag väntar på tillstånd att gå in.

Lenny är en av mina.

Kutcher. Kom och öppna, Lenny!

Lenny, det är Kutcher. Öppna! Du kan rutinen!

–Släpp vapnet! –In, in, in!

Fan. 10–3, skott avlossade.

–Läget, Chop? –Vad fasen, Chopper?

–Det var ett tag sen, va? –Välkommen hem, bror.

–Jason Horvath. –Tjena.

–Säger namnet Chef dig nåt? –Alla söder om Folsom kan namnet.

Alla subborna här är riktiga jävla slampor.

Varenda en. De är fan cheerleaders. Du kan göra vad fan du vill med dem.

Vill du ha sprit? Röka? Jag fixar det åt dig.

–Han ser bra ut, va? –Han ser bra ut.

Letar du efter en toalett? Kom, jag ska visa nåt mer privat.

Klä på dig.

Jag hämtar en av de andra tjejerna. Om du bara säger vem du gillar.

–Vad heter du? –Janie.

Ska vi ta en drink nån gång, Janie? Fast inte i kväll bara.

–Howie och Shotgun har mitt nummer. –Då får jag det av dem.

–Jag behöver skjuts. –Visst, Money. Är allt okej?

Ner!

Vem är träffad?

Janie!

Janie! Nej, nej.

Nej.

–Money, vi måste sticka! –Spring, spring!

Du är inte gaddad. Du kör utifall vi stoppas.

–Kom! –Gå, gå, gå!

Satan!

–Är kärran ren? –Alla papper på den är okej.

Jag behöver den i kväll. Var ska jag släppa av dig?

Jag stannar här. Jag tar bussen.

De sa att du inte är gaddad. Du svarar bara inför mig nu.

Gå inte nära nån, särskilt ingen bekräftad, om jag inte tillåter det.

Skaffa två kontantkortsmobiler och var på mitt motell kl. 10.

10 ÅR TIDIGARE

–Anfallsfoul, inga poäng. Foul! –Tål ni inte hårda tag, stick då!

Det är lugnt. Nu spelar vi.

Om Greenman kör den skiten igen ska jag mosa bankirfjanten.

–Jaså? Tar du med stege då? –Hur blev det ett skämt om min längd?

Kerry vinner om DOW går över 10–4.

–Aldrig. –Metzger är republikan.

–Vi landar honom fort utifall att. –Okej. Vi lägger strategin i kväll.

Du kan reglerna, killen.

–Hur var det i skolan i dag? –Vi gjorde presidentmasker.

Jag gjorde Abraham Lincoln. Med hatt.

Vad läckert. Det ska bli roligt att se.

Sätt på teven igen när du är klar. Är mamma där uppe?

–Hej, älskling. –Hej.

Vi har 45 minuter innan vi ska hämta Tom och Jennifer.

–Jag har precis duschat. –Jag vet. Min favoritdoft.

Okej...

–Det händer inte, va? –Nej.

–Jo, din design är helt fantastisk. –Tack. Såg du golvproverna?

–Pennymynt, va? –Äntligen.

–Hur lång tid tar det? –Det kommer ta jättelång tid.

–Jag måste be Jennifer om hjälp. –Använder alla samma hus på tentan?

–Ja. Av rättviseskäl. –Älskling, jag vill bo där.

Vänta, vänta. Det är bara...jag ska bara...

–Jag kände det på mig. –Det skulle du inte.

–Jennifer, jag har ätit sparris. –Nej! Nej!

–Mer säger jag inte. –Kan vi ta en flaska till?

–Det här är ett bra ställe. –Kan vi få en till?

Jag tycker ärligt talat inte att baseboll är en dejtkväll.

–Det är otroligt bra platser. –Det är romantiskt och de är gratis.

Okej, jag tillåter det, om Jennifer och jag får välja nästa två kvällar.

–Varför två? –Vi vill ha John Mayer.

–John Mayer är inte gratis alls. –Du får slicka röv för biljetterna.

Jacob har kontorets bästa knäskydd.

De är välanvända. Vänta bara tills vi rott iland Metzger–kontot.

Då får vi se vems röv som blir slickad, va?

–Det är rött! –Akta!

Nej. Nej. Nej! Tom!

–Älskling, nej! –Herregud.

Sätt dig. Din förman ringde, Tony. Varför har du inte varit på jobbet?

–Nu när jag fixade jobbet åt dig. –Dante var sjuk och min mamma...

Jag vill inte höra om det där. Inga ursäkter.

Du ville inte slösa bort resten av livet.

–Det är svårt för mig, Kutcher. –Klart det är. Du har suttit inne.

Äg skiten, skärp dig. Annars syr jag in dig igen.

Jag ska skärpa mig.

–Hur är det med Ed? –Jag vet inte om han har fattat än.

Han räddade tjejen. Det måste vara skönt. Men tre skott i västen?

–Förlåt att du fick vänta, Manny. –Inga problem.

–Hur mår du? –Bra. Själv?

Alla jublade när du fimpade peddot. Särskilt efter att aset skjutit dig.

–Klara att fånga lite kackerlackor? –Ja, få höra då.

Beast gör en vapenaffär med sydmexikaner inom 48 timmar.

Hans kille Jacob Money Harlon ska sköta det. Harlon frigavs i går.

–Är Harlon bekräftad? –Nej, men han är hemlig medlem.

Beast har varit boss i Cali i 15 år. Och det från isoleringsavdelningen.

–Är du okej, Ed? –Jag mår fint. Fortsätt.

–Kom igen. Jag måste jobba. –Några detaljer om affären?

Ja. 1 000 helautomatiska AK–47 och minst 500 Glock–pistoler.

Smugglade från Afghanistan, oregistrerade i USA.

–Har ni varskott ATF? –Låta dem ta tillslaget?

–Fan heller. Vi gör det här. –Vad är planen?

Harlon står inför sin tredje dom. Vi får honom att gola på Beast.

Jag kollar mexare på stan och ser om nån snackar.

Jag tar Harlon. Vi ska ses i dag. Nu kör vi, killar.

Titta rakt fram, är du snäll.

–Vad händer nu? Häktning, va? –Ja. Och jag känner åklagaren.

Han tänker bara på sin statistik särskilt för rattfylledråp.

Han vill ha maxstraff. Fyra år.

Plus tre för grov kroppskada då den andra föraren bröt benen.

–Vi snackar sju år här. –Sju år?

–Kan vi försvara oss? –Vi kan gå till rättegång, men..

Bevisningen är rätt överväldigande.

Olyckan filmades. Låt mig gå till åklagaren och få till en deal.

–I rättegång blir det maxstraff. –Vad då för deal?

Bestrider du inte åtalet kan du få två år för första punkten.

Får vi ner grov kroppsskada till rattfylla med skada–

–blir de tre extra åren åtta månader.

Det betyder i realiteten att du bara sitter 16 månader.

–Ja, 16 månader. –Det är ditt beslut, kompis.

–Hej. –De godtog huset som säkerhet.

Så jag kan ställa borgen och få ut dig.

Vad är det? Har det hänt nåt? Vad...?

Det blir svårt att smälta, men Steve fick dem att gå med på en deal.

Om jag inte bestrider åtalet går de med på två år och åtta månader.

–Om vi kämpar får jag sju år. –Om vi vinner så får du noll.

Kate. Älskling, jag blåste 1,0.

Jag körde mot rött.

–Jag dödade Tom. –Det var en olycka.

Jag struntar i vad Steve säger. Man får inte fängelse för olyckor.

Jennifer och Tina får aldrig träffa Tom igen. Det är mitt fel.

16 månader är inget jämfört med det de går igenom.

Nej...!

–Jag la in mitt nummer i båda. –Radera det i den här, så den är ren.

–Vart ska vi? –East LA. Lola's Flowers på Beverly.

–Nåt nytt om i går kväll och tjejen? –Hon repar sig.

–Som tur var gick kulan rakt igenom. –Är hon stabil?

Absolut. Janie säger inte ett skit.

Sprid ut att om nån säger att jag var på festen så fimpar vi dem.

–Kan jag hjälpa till? –Jag söker Herman Gomez.

–Det var länge sen, du. –Verkligen.

Här, älskling. Vi är där inne. Ropa på mig om du behöver mig.

Jag hatar de jävla kylarna. Jag hatar dem som fan.

In och ut ur kylan hela dagarna. Det får mitt skelett att värka.

Sätt dig.

–Du har en fin familj. –Tack. Bussigt.

–Du då? Har du en kvinna, barn? –Jag hade förut.

Världen fortsatte utan oss, va? Jag vet hur det känns, det gör jag.

Jag har suttit inne i totalt 17 år. Vilket jävla slöseri.

Vet du varför jag sa åt Beast att låta dig sköta det här?

Man definieras bara av ens handlingar.

–Tack. –Det är jag som ska vara tacksam.

–Är killen där ute han med vapnen? –Nej. Har dina vänner bestämt plats?

Midnatt. Rätt nära Salton Sea. Vi får exakta koordinater en timme innan.

–Vi behöver båda att det går bra. –Det gör det.

–Det ska bli gott med en macka. –Brukade du gå hit ofta?

–Det var nära hit från mitt jobb. –Jag kan inte se dig i kostym.

–Rena rama Gordon Gekko. –Du var väl, vad då, tolv år då?

–Var kommer du ifrån? –En håla i Pennsylvania. Skittrist.

När jag kom hem beslutade jag att åka hit och kolla in stranden.

–Hur fick du tag på vapnen? –Ren tur.

Pentagon skickade flygplanslaster för att beväpna afghanerna–

men tusentals vapen försvann.

En kväll anföll min styrka ett talibanhus.

Jag kollade ett rum längre in och hittade en lönnlucka...

En hel gömma med automatkarbiner och Glock i en hemlig tunnel.

–Allihop? –De låg på hög.

Jag stängde luckan och sa inget till min chef.

De jävla mujaheddinerna hade ändå bara använt dem mot oss.

Jag hittade entreprenörssnubbar som tog dem i en container till USA.