Tea with Mussolini

FLORENS 1935

Kärleksaffären mellan de konstnärliga engelsmännen

och Florens överskuggades snart av krigsmoln.

Men än skiner solen på torgen och statyerna

och diktatorn Mussolini är den som får tågen att gå i tid.

- Ursäkta. Är ni konsuln? - Ja.

Connie Raynor från Morning Post.

Vad tycker Hans Majestäts konsul i Florens om allt det här?

Era läsare är knappast intresserade av vår ceremoni.

Jo. Med Mussolini i bilden kan vi inte få nog av Italien.

Är alla här vänner?

Vänner? Italienarna kallar dem för Scorpioni.

- Scorpioni? Varför det? - För att de bits.

Inte mig. De försökte, men jag bet tillbaka.

Lady Hester verkar vara en riktig gammal ragata.

Vi lever i diktatorernas tidevarv.

Jag har inte sett till Mary. Har du?

- Vi samlas här i dag... - Kom.

...för att minnas dig, Elizabeth Barrett Browning...

29 JUNI 1935

...en sann engelsk dam, som med sin make, poeten Robert

fann äkta lycka i detta underbara Florens,

och därmed stärkte banden mellan England och Italien.

Mitt bortgångne make, ambassadören...

Jag väntade på det.

...drömde om att England och Italien skulle skapa ett enat...

- Mary har visst ett barn med sig. - Sömmerskans barn.

Så vi hyllar dig, kära Elizabeth,

som tillförde landet poesin,

men även visade prov på brittiskt moderskap.

Ursäkta. Tack.

Förlåt, Mary. Vi började utan dig.

Din tur, Arabella. Veronica, tack.

"Av engelsk börd, Toscanas barn Var hör hon riktigt hemma?

"Istället för ett jordeland Får hon en himmelsk stämma.

"Och Toscanas skyar antager...

"Och Toscanas skyar begraver

den bön som vi kvarlämna."

Tack, Arabella.

Caro Signor Keagan,

högt aktade och famoso mercante di Manchester.

Käre sir...

Jag står i grande gratitudine

för den enorma...

och importante sidenrullen

som lär skapa...

lacrime allegre

i ögonen hos molte bellissime Signore Florentine.

Tack för tygleveransen.

Samma höga kvalitet som vanligt.

Jag sänder ödmjuka hälsningar

och sincerissimi lyckönskningar.

Högaktningsfullt.

Det räcker för i dag, miss Wallace.

- Nej. - Vad då?

- Er son. - Han är på barnhemsskolan.

Nej. Han rymde för att hitta sin mamma.

- Det är barnhemmets problem. - Ni ansvarar för honom.

Jag betalar ju för hans utbildning.

Och betalar er för att göra honom till en brittisk gentleman,

som talar bättre engelska än jag.

- Vad mer kan jag göra? - Ge honom ett hem.

Hem?

Han tänker rymma igen. Det är jag säker på.

Han är övertygad om att hans mamma ska återvända.

- Kan inte ni ta med er honom? - Vad då?

Jag har tänkt på det ett tag.

- Han tycker om er och trivs med er. - Nej!

Ni måste acceptera honom som en i familjen.

- Ni är hans far. - Visst är jag det.

Försök att övertyga er fru. Det kan göra henne gott att se efter ett barn.

Tror ni att min fru välkomnar en... bastard i huset?

Signor Guarnieri, det finns inga illegitima barn här i världen.

Bara illegitima föräldrar.

Säg god morgon till far.

God morgon.

Tar ni hit barnet?

Frun kan komma när som helst.

I England kanske det går an.

Men i Italien är det rena katastrofen.

Ta honom till barnhemmet eller låt honom bo hos er.

Det ansvaret kan jag inte ta på mig.

Om ni känner kärleken så vet ni att vissa situationer är känsliga.

Ni har inte besvarat min fråga. Vad ska vi...

En dam är här med barnet som rymde.

Luca, kan du hämta besticken? Du vet var de finns.

Och servetterna.

Tack. Och glas.

- Vilka är de? - Engelska soldater.

- Är han din bror? - Nej, jag har ingen bror.

Nej, han heter Danny.

En ung man som jag skulle gifta mig med. Det där är min far.

De åkte och stred i det stora kriget och kom aldrig tillbaka.

Men de finns alltid hos mig. Hämta stolen, nu.

Varsågod.

Har du aldrig ätit bacon och ägg förut?

Smaka lite. Det är gott.

Får jag stanna hos dig tills mamma kommer tillbaka?

Ja. Så länge du vill.

Han är ju helt omöjlig.

- Vad sa han? - Han vägrar att lyssna.

- Det är upp till mig. - Vi hjälper till.

Det är mitt problem, men ni får hjälpa till.

- Naturligtvis! - Arabella, onsdagar och fredagar.

Kan du sköta det konstnärliga? Musik, gallerier, museer.

- Vad mer? - Hämta honom från skolan ibland.

Och måltider...

Arabella sköter Uffizierna och jag kvällsmålet, tre gånger i veckan.

- Blir det hemskt jobbigt? - Det ska bli skoj!

Jag gillar inte hostandet. Hon hostade hela natten.

Hon kanske måste till veterinären.

- Vad pratade jag om? - Konst.

Italienare andas in den i Florens luft, inte som vi kalla engelskor.

- Är du kall? - Inte jag.

Jag har druckit av Firenzes vin.

Jag har värmt händerna framför Botticellis och Michelangelos eldar.

- Hostar hon igen? - Är hon också kall?

Kom, vi blir sena.

Vi måste se det här. Vi hinner innan skolan.

Det här får man inte missa. Jag ska visa dig något oförglömligt.

Florens är mer än glänsande bilar och glass.

Det är människan i gudomlig form. Den vackra kroppen.

Du kan bli del av det. Att göra och skapa.

Att leva som de gamla konstnärerna

är att ta del av den gudomliga planen.

Vi blir sena till skolan.

Jag kommer och hämtar dig senare.

Jag måste till veterinären. Bravo, gumman min.

Du är mycket duktig.

Kom hit.

Kom hit, säger jag.

Du gör rätt som är rädd för mig. Jag ska ta dig.

Be er fru lämna barnet ifred, annars ringer jag till polisen.

Min fru har stått ut med mycket.

Ska jag låsa in henne?

Ja, om så krävs. Kan ni försöka förstå det jag säger?

Jag kan se efter Luca på vissa villkor.

Han bryr sig knappt om ni finns eller inte.

Ge honom lite av den tid ni lägger ner på era tyger...

och allt annat.

Barnet behöver en far!

Fem lire, i silver, till dig.

Säg det på engelska.

- Tack, Mr Guarnieri. - Det var bättre.

- Varför säger du inte pappa? - För att...

- Vad då? - För att...

...du inte skjutsar mig till skolan på cykel.

Miss Wallace följer ju med dig.

När kommer hon tillbaka?

Jag vet inte. Hon är upptagen.

I Paris. Med sitt arbete.

Hon är där.

Luca! Stanna!

Vi ses nästa söndag.

Jag trodde att mamma var tillbaka.

Hon kommer inte tillbaka, Luca.

Jag förstår inte. Varför?

Minns du fotografierna som du såg i mitt rum?

Dina soldater som aldrig återvände.

Ja. Men de finns alltid hos mig,

trots att de inte är här.

Kärleken dör inte.

Och på samma sätt finns din mor alltid hos dig.

- Trots att hon... - Inte är här.

Det ska vara här någonstans.

Ursäkta.

Vet du var signora Georgina Rockwell är?

- Menar du Georgie? Hon är där borta. - Tack ska du ha, grabben.

Farmor, måste vi ha en duk?

- Självfallet. - Den blåser alltid bort.

Samla småstenar och lägg dem i hörnen.

Han är verkligen charmig, er sonson.

Stackarn. Förlorade sin far vid Passchendaele.

Och hans mor var aldrig särskilt stark.

- Jag har varit både far och mor. - Du har gjort ett enastående jobb.

Jag känner igen det där pråliga fordonet.

- Det är inte möjligt. - Jo. Mrs Morganthall är tillbaka.

- Ska vi bjuda in henne på te? - Det tror jag inte.

Amerikanare förstår sig inte på picknick.

Georgie!

- Georgie! - Elsa!

Var har du varit?

Varför gräver du jämt där det är dammigt?

De amerikanska samlarna är tillbaka i Italien.

Det är här man kan fynda nu. Gott om förfalskningar.

Fossingen in och fossingen ut...

Amerikaner.

Du vet Cesare Poggi, konsthandlaren?

Han ringde mig i Paris...

Det var så varmt att man kunde ha stekt ägg på trottoaren.

- Och vad sa Cesare? - Han hittade den första versionen

av Picassos Demoiselles D'Avignon.

Och den köpte du?

Connie Raynor. Gör det något om jag antecknar?

- Ja. - Nej. Det här ska alla få höra.

Jag sa ja, men min snåla skitstövel till man

sa nej, fick ett utbrott och låtsades få hjärtattack.

- Skönt att bli av med det skräpet! - Hon menar det inte.

Det gör jag visst.

Han är för snål för att bjuda en stackars flicka på en Picasso.