200 บรรทัดแรก
Distansförhållanden är svåra.
Våra stjärnor var inte i linje, men kanske en dag.
-Jag är redo. -Nej, Carver. Stanna här.
-Han kan mycket mer än så. -Låt mig leda honom.
Jag är glad att få chansen att visa vem jag är idag.
-Jag trodde att det var slut. -Förflyttningen, då?
Han är glad för den. Nu kan vi visa oss öppet.
-Du är rolig, Blake. -Ja. Det är du också.
-För rolig, jag blir sen till jobbet. -Okej, nu klär vi på oss på riktigt.
Vi borde göra om det här. Men känn ingen press.
-Ja, det vore toppen. -Jag ska lämna dig ifred.
-Du är väldigt fin. -Det var trevligt att träffas.
Vi ses.
Oj.
Javi. Skolkar du eller nåt?
-Skolkar? -Från skolan. Gör det inte.
Han har lov den här veckan så han är med oss här i två skift.
-Jag vet. Chefen väntar på honom. -Kom igen.
-Joe! -Sir.
Har vi en ny aspirant idag?
-Ja, sir. Javi Sandoval anmäler sig. -Hej.
-Hej, distriktschef Boden. -Hej, distriktschef Boden.
Du kan påbörja dina uppgifter. Jag inspekterar om en kvart.
-Vi börjar direkt. -Det hoppas jag.
-Vad är min uppgift? -Det här är viktigt.
Du måste göra blåbärspannkakor till hela brandstationen.
Kom igen. Aspiranten är här!
-Snyggt! -Där är han!
Jag tänkte på vårt nästa skift...
-God morgon, Brett. -Förlåt. God morgon, Mouch.
Jag kunde inte sova i går och började tänka på våra patienter.
Flera skulle behöva ett extra besök, så jag gjorde ett nytt schema.
-Det är många besök. -Jag förstår om du inte har tid.
Jag kan ta en del av dem själv.
Det här blir bra.
Jag skjuter på orkesterövningen. Det är ändå jag som gör schemat.
-Grattis. -Tack.
Enhet 3, stegbil 81, ambulans 61. Person fastklämd, 863 Racine.
Vi körde på en kraftledning. Maskinisten fick en rejäl stöt.
-Han är illa däran. -Håll er undan.
Vi rör inte maskinen. Vi är inga idioter.
Hallå! Stanna! Inte ett steg till!
Marken är strömförande. Spärra av området.
-Cruz, få ut honom. Han är för nära. -Uppfattat.
Rör dig inte än. Följ mina direktiv.
Gå mot mig, men ha bara en fot i taget i marken.
-Har nån ringt elbolaget? -De ska skicka nån.
Han behöver läkarvård nu.
Han skulle vara säker i hytten.
Metallburen avleder strömmen.
Lämnar han den så får han ström i sig.
Potentialen runt grävmaskinen måste ligga på flera tusen volt.
-Jag kan nå honom från stegen. -Mouch, backa hit stegbilen!
Bra. Okej. Så, nu är du i säkerhet.
-Hur tänkte du? -Jag kunde inte lämna Andre.
-Vi är som en familj. -Vi tar hand om Andre.
-Är Andre Kearns i grävmaskinen? -Ja, känner du honom?
Det gör jag.
Gallo, Carver, när ni är klara kan ni hjälpa insats.
Uppfattat.
Här.
Lyft!
Håll där! Kopplar loss.
Vi ska få ut dig. Kan du stå upp?
-Jag vet inte. -Sänk ner den lite!
Håll ut.
Vi tar en i taget, Carver. På min signal!
Ta det lugnt. Se på mig. Du behöver inte göra nåt.
Vi lyfter ut dig.
Severide, du måste därifrån nu!
Ny plan. Vi kommer ut tillsammans. Om tio sekunder!
Vi ska flyga dig härifrån. Carver, spänn repet.
Du klarar det. Kom igen, broder. Lyft upp oss, Mouch.
-Carver. Går det bra? -Jag har det!
Fortsätt, Mouch!
-Gick det bra? -Ja.
Jag har honom. Ett, två, tre, upp.
Är ni redo?
Ta hand om honom. Han har en familj hemma.
Ja. Det ska vi.
Vad har vi?
Högspänningschock, halvt medvetslös.
-Förhöjd hjärtfrekvens, ojämn puls. -Svåra brännskador.
Vi tar honom till Trauma 3.
-Ska vi stanna och se hur det går? -Ja. Carver verkade orolig.
-Hej på er. -Hej, chefen.
Jag är sen till ett möte, men kolla mejlen.
Jag skickade bilder på ett B&B.
-B&B? -Vi ska till Genèvesjön i helgen.
Du och Casey reser ofta ihop.
Det här är vår första resa och jag är faktiskt lite nervös.
Ni kommer att ha jättekul.
Kolla in det här stället. The Bradford House.
-Till och med namnet är snobbigt. -Det är jättefint.
Bra jobbat.
-Hur går det för vår aspirant? -Bra.
Jag får inte sitta vid bordet förrän jag är med i truppen.
-De har rätt. -Hur var branden?
Det var ingen brand. En man körde på en kraftledning.
-Severide räddade honom. -Så berättar man inte en historia.
Javi, ser du stegen där? Den var utfälld ända ut.
Severide hängde i änden, som i "Mission Impossible".
-Han svingade sig över lavan. -Det fanns ingen lava.
Han firade ned sig på en yta lika liten som ett frimärke.
Gnistor flyger, elektricitet sprakar och föraren är fastklämd.
Minsta felsteg så dör båda två. Men Severide är Severide.
Han lyfter upp killen med en arm och svingar honom i säkerhet. Pang.
-Stålmannen. -Grymt.
Jag ska inte ljuga. Det var grymt.
-Vad gjorde du, Joe? -Jag höll ordning på repen.
Aspiranten! Var är våra skinkmackor?
-Carver! Kände du den skadade? -Jag brukade jobba med honom.
Många brandmän jobbar extra som byggjobbare.
-Gör du det fortfarande? -Här och där.
Andre var min första platschef. Han tog mig under sina vingar.
Han är en bra kille.
-Tack för hjälpen med repen, Carvin. -Carver.
Aj. Du får vara försiktigare.
Jag skulle hissa en person i taget. Sen blev Severide kreativ.
Så gör han ofta.
Var fick du det ifrån?
-Varje ärr berättar en historia. -Husbrand i Pilsen.
Jag hade en reva i rocken, och plötsligt...
Kanske inte alla ärr.
Låt sjukvårdarna titta på armen när de kommer tillbaka.
Det var riskabelt att dubbla vikten på repet.
Det hade varit värre att stanna kvar. Det löste sig ju.
Ja, för Carver räddade dig.
Han slet nästan armen ur led när han försökte dra in dig.
-Han släppte inte taget. -Jag får väl bjuda på en öl.
Boden kan ha rätt.
Så irriterande.
Vad gör du med mig?
Vad...?
Vad gör du med mig?
Okej. Vi fortsätter hemma.
Hur går det för Andre? Klarar han sig?
Vad var det?
Hans vän från byggarbetsplatsen har svåra brännskador.
De måste amputera hans ben.
-Vad gör den? -Tändningsknapp.
Den startar motorn. Tryck inte.
Hej. Dra här.
Kom igen, aspiranten. Dags att gå.
Här. När Chloe frågar hur det gick-
-får du inte säga att du spelade folk en massa spratt.
En viktig läxa.
-Kul att ha dig här, aspiranten. -Tack.
-Han är styrkeledare. -Tack, styrkeledare.
-Är du här nästa skift? -Ja, sir.
Då kör vi övningar i full utrustning.
-Klarar du det? -Ja, sir.
Utgå.
-Severide är så cool. -Ja, han får ofta höra det.
-Vad är det? -Jag har dåliga nyheter.
Vi måste skjuta upp resan till Genèvesjön.
-Är allt som det ska? -Ja.
De vill att jag åker på en konferens i Waukegan.
Med tanke på min sits just nu så kunde jag inte säga nej.
-Jag är så ledsen. -Var inte det. Det är inte ditt fel.
Vi gör det nån annan gång.
Carver! Glöm inte att byta bandage.
Du får inte bli sjukskriven med en infektion.
-Ska du titta till din vän? -Ja. Jag är på väg dit nu.
Minns du hur Malloy på akademin alltid sa-
-att man ska lämna allt på olycksplatsen?
Ja.
Så gör vi inte här på 51:an.
Får jag följa med?
Visst.
Ditt blodtryck är lite högre än sist, Warren.
-Men du mår bra? -Visst. Jag mår bra.
-Burken känns lite full. -Du tar väl fortfarande din medicin?
-Den är inte påfylld på länge. -Jag har mer.
-Var? I badrummet? -Nej, min syster har dem.
Är Stephanie här? Jag vill prata med henne.
Hon är på jobbet. Men hon kommer hem senare.
Okej, Warren. Vi måste åka nu.
Jag ringer din syster och bokar en tid när hon är här.
Vi ses snart.
Han är låg, men sånt går upp och ner.
Vad händer om han inte tar medicinen?
Vi skulle se tecken på abstinens.
Sömnlöshet, ångest, psykos, bland annat. Vi skulle märka det.
Jag reder ut det när jag pratar med Stephanie.
Jag har gjort smörgåsar så att vi kan åka direkt till nästa patient.
-Men jag gillar rast. -Vi äter och kör och sparar tid.
-Är du Rita? -Ja.
Vi är brandmän. Vi var på olycksplatsen.
Jag har jobbat med Andre.
-Sam Carver. Det här är Stella Kidd. -Tack för att ni hjälpte honom.
Det kunde ha gått värre om ni inte hade varit där.
Efter operationen tänkte han bara på vad det här kommer att kosta.
Tänk inte på det nu. Ni får ersättning för det här.
Jag vet inte om vi får det. Företaget skyller olyckan på Andre.
Om han var försumlig avslår försäkringen hans krav.
Skyller de på Andre?
De säger att han grävde på fel plats.
Det låter inte likt Andre. Han är en sån som dubbelkollar allt.
Fem år med det företaget, och de behandlar honom som en brottsling.
No comments yet. Be the first to leave one.