Fathom

VI MÅSTE HÅLLA BESTARNA PÅ AVSTÅND OCH PÅ SIN PLATS.

SÅ ATT VI SÄLLAN STÄLLER FRÅGOR TILL DEM,

SÅ ATT DE INTE SVARAR OCH SKRÄMMER OSS GENOM ATT KROSSA VÅR TRO.

"Jag försöker starta en konversation"

är det enklaste sättet att säga det på.

Jag tänker sätta en högtalare i havet, prata med en val och hoppas på svar.

Om det här lyckas

blir det det första experimentet

där vi har haft en aktiv dialog med en knölval.

MEDAN MICHELLE SÖKER KONTAKT MED KNÖLVALAR

TOLKAR EN ANNAN FORSKARE

HUR LÅNGT DERAS FÖRBINDELSER STRÄCKER SIG GENOM TID OCH RUM.

SAINT ANDREWS-UNIVERSITETET SKOTTLAND

Folk har studerat knölvalarnas sång i 40–50 år.

Men vi vet fortfarande inte varför de sjunger.

Fåglar sjunger.

Och andra valar sjunger.

Men knölvalarnas sånger är ännu mer komplicerade.

De har rytm.

Tajmade andetag.

Rim och repetition.

Timtal av mönster inom mönster.

Utan en tydlig början eller slut.

Jag tror att knölvalarnas sång är komplicerad kommunikation

på en skala som saknar motstycke.

Förutom oss.

Min styvfar var klassisk pianist.

När han skulle lära mig spela piano

bad han mig spela en ton och blunda och lyssna…

…tills ljudet försvann.

Jag skulle förstå ljudet genom att uppleva det.

Det här är mycket lättare på land.

Sen ställer man timern.

CORNELLS BIOAKUSTISKA VERKSTAD

Så systemet kommunicerar med lådan?

Det krävdes tio år av förberedelser

innan vi ens kunde börja göra uppspelningsfilerna åt valarna.

-Bra. Den är på. -Fint.

Jajamän.

-Funkar den? -Ja. Riktigt bra.

-Toppen. Bra. -Okej.

-Ström på? -Den är på.

Ja.

Det är den som kommer att bråka.

Där är det. Det är uppspelningen.

Det är sången som vi kommer att spela…

Eller en av sångerna.

Vi måste justera den lite.

Ja. Vi skulle kunna minska volymen.

Kanske…

Nåt rasslar. Du kanske måste justera den.

-Det är från inspelningen. -Åh, okej.

Ja. Det är från inspelningen.

De här inspelningarna har inte filtrerats. De har inte justerats alls.

Det är bra.

-Nåt är fel. -Nåt är fel.

Jag försöker lura valen.

Jag borde vara öppen om det.

Jag försöker övertyga knölvalen

att det finns en annan val i vattnet som sjunger.

Vi hjärnstormade lite, och vi kanske har råkat stöta på…

CORNELLS BIOAKUSTIKLABB

Gamla uppspelningsexperiment gjorde hemska ljud av misstag.

Så här funkar det. Halva versen av den riktiga sången.

Senast de spelade nåt lät det som en knölval på helium.

Nu till den rekonstruerade.

Inte konstigt att ingen svarade.

-Man tar bort allt. -Ja, man tappar oljudet.

Här är vågformen.

Det blåa är ineffekten och det röda är det vi hör nu.

-Det röda är det vi hör nu. -Ja.

Och du jobbar i princip bara med signalen?

Du har inga problem med spektrogrammet?

Alla klick och sånt skulle slängas.

Det är en bra idé.

Det enda problemet jag ser är att knölvalarnas sång sällan är tonal.

De är amplitud-modulerade.

Och de är korta. Många av dem är som…

…sånger som inte är harmoniska eller tonala.

Det där var otroligt.

Du är duktig.

Då handlar det om klarhet.

-Vi borda testa det. -Ja.

Om man lyssnar på alla valar i världen samtidigt,

så är de flesta ljud lockrop.

Ibland kommer de i en serie som byter ordning.

Ibland kommer de en och en.

DROPP-LOCKROP

Men de är korta.

SWOP-LOCKROP

Och vi förstår väldigt lite om dem.

MORR-LOCKROP

Men av alla knölvalslockrop…

TIPI-LOCKROP

…tror jag att ett är viktigast.

Vuppen.

Vi tror att den görs av alla.

Det här är ett djur som kan göra ett oändligt antal lockrop.

Varför är detta unikt?

Varför är det speciellt?

Och det bästa sättet att lista ut det på är

att spela upp det för en val och se hur den reagerar.

Det här är frågan jag har förberett mig för.

Det är frågan jag kämpat för sen jag var 25 och påbörjade det här.

Och det är frågan jag stred för när jag började doktorera.

Jag måste se till att metodologin är oklanderlig.

Det är så här vi börjar förstå

hur knölvalar uppfattar världen.

Och hur knölvalar uppfattar varandra genom ljud.

MICHELLE RESER TILL ALASKA FÖR ATT TESTA OM KNÖLVALAR ANVÄNDER VUPP-LOCKROPET

FÖR ATT KONTAKTA VARANDRA.

Min mor älskade havet.

Hon ville alltid bli oceanograf,

men kvinnor var inte tillåtna på båtar.

Så hon blev geograf istället.

Hon tappade aldrig kärleken till havet. Hon gav den helt klart vidare till mig.

HAVSDÄGGDJURSFORSKNINGSENHET

Precis. Det är viktigt.

Att märka det konstiga och annorlunda är det bästa man kan göra.

För det fångar ens uppmärksamhet,

om vi noterar dessa olikheter på individuell nivå.

Notera det.

Forskare har alltid trott att sångerna var till för parning.

Ett fint mönster.

Så, en fiol, ett skall

och jag tror att den är en vupp.

Det är som tre perfekta exem…

Men medan jag lyssnade på tio år av inspelningar

såg jag samma sånger dyka upp

i bestånd som lever hundratals kilometer ifrån varandra.

Det är viktigt att vi ser strukturen.

Det är ett högt skrik och sen en lägre frekvens,

sen det höga skriket och en lägre frekvens.

Om man tänker på det som nåt strukturerat…

Jag insåg att sången har med mer än parning att göra.

Sången får små ändringar.

Sen lär alla sångare sig ändringarna och sången utvecklas.

Den går framåt.

Sånger går sen vidare till avlägsna bestånd.

Och när det här upprepar sig

formar det hur tusentals valar låter tillsammans.

Det är ett kulturfenomen.

Från Australien

sprider det sig till Nya Kaledonien, 1 300 kilometer bort.

Alla lär sig sången inom några månader,

och det är löjligt att djur kan lära sig

detta långa, komplexa mönster så fort.

Sången går österut varje gång,

och kulturen sammankopplar en ocean av valar.

Jag försöker göra en karta

över var sångdelning finns i södra Stilla havet.

För att hitta gränserna.

För att hitta var knölvalskulturen tar slut.

ELLEN PLANERAR ATT RESA TILL FRANSKA POLYNESIEN

FÖR ATT SE OM VALARNA DÄR OCKSÅ SJUNGER SÅNGEN HON HAR SPÅRAT.

ELLENS MAKE

-Räcker det? Nej. -Nej, det räcker nog. Tryck ner det.

Kom, Zin. Vad är det här?

Här uppe.

Vad tror du, Zin?

Verkar det okej?

Fältarbete är alltid utmanande, för du är borta från dem du bryr dig om.

Men jag trodde…

Stundtals har jag lyckats få med mig Matt.

Vi upptäckte att han blir sjösjuk, så… det funkade inte.

Stäng av spisen först.

-Jag vet! -Ser du röken?

Öppnade du… Ja.

Steg ett: Ellen utlöser alltid brandvarnaren.

-Gick det bra? -Ja.

Tack, kompis.

Jag vet inte ens var jag ska börja.

-Delegera, Ellen. -Ursäkta?

Delegera saker till mig.

Okej.

Kan du ta allt som är torrt från tvättlinan?

Det kan jag.

Vi har minimal kommunikation på kommande,

och det suger.

Det är svårt.

Det är svårare för dig än för mig,

för jag är ständigt omgiven av folk, av teamet.

Och du har nåt att göra.

Det är aldrig nån vila under fältarbete.

När man brinner starkt för nåt

är det allt man vill göra.

Jag älskar fältarbete.

Det gör mig så glad. Jag älskar det.

Och jag vill inte sluta med det, men det är svårt att lämna hemmet.

Det är nog bäst att inte tänka på det.

Okej.

Kom.

Så där ja.

UNDER DE TVÅ FÖRSTA VECKORNA I FÄLT

ASSISTERAS MICHELLE AV EN ANNAN FORSKARE OCH EN STUDENT.

Fyra hydrofoner. Med. Fjärrkontroll. Med.

Fyra vattentäta väskor med ögon och gps-sändare. Med.

Spårare, med. Liten svart väska med båtens gps, med.

Ipad, med. Den gröna handduken är i ryggsäcken.

Goal Zero-batteri med sladdar