The Good Dinosaur

FÖR 65 MILJONER ÅR SEDAN

MILJONTALS ÅR SENARE

DEN GODE DINOSAURIEN

Henry! Det är dags!

- Vilket sa du rörde på sig? - Det till vänster.

- Nu är du pappa. - Och du är mamma.

- Lilla busunge... Hej, Libby. - Libby.

Hej, Buck.

Han har dina ögon.

Sluta upp med det där, rackarunge!

Det här blir en riktig bjässe...

Hej, Arlo.

Kom ut, du.

Se på dig...

Buck!

Det där är Klotandsberget och det här är vår gård.

Och vi ska ta hand om den tillsammans.

Vad var det?!

- Där fick jag dig! - Libbyl

- Nu fick du igen! - Jag har vattnat färdigt!

Bra, Libby! Sköt dina sysslor, Buck.

- Tack, Buck! - Men jag...

Nu kan du börja.

- Kan jag inte få göra nåt annat? - Sätt igång nu.

Okej då.

Vem där?

Hej, Eustice.

Har du fastnat? Jag ska hjälpa dig.

Nu är du fri. Sätt fart, då.

Leta rätt på pappa och...

...mamma.

Mamma!

Floden är inte att leka med, Arlo. Vad är det som har hänt?

- Henrietta är värst i hela flocken! - I går var det Fotlösa Fia.

Hon har bara en fot!

Du måste inte gilla dem, bara mata dem.

Så där ja. Nu kan inte de usla krypen stjäla vår mat.

Den här silon är fullständigt krypsäker.

- Sätt ditt märke på, Henry. - Gör det, pappa!

Bara om er mamma gör det först. Om nån förtjänar det, är det hon.

- Satte du ditt högre än mitt?! - Nej, det ser bara ut så i den vinkeln.

"Den vinkeln"?

- Jag också! - Min tur!

Sakta i backarna. Så enkelt är det inte.

Ett avtryck är nåt man förtjänar genom att utföra nåt stort-

för ett högre syfte än en själv.

En vacker dag kommer ni alla att göra era avtryck. Det ser jag fram emot.

Så ska en åker röjas. Bra jobbat, Buck!

Mamma!

Han kommer att få kläm på det.

Det här har du förtjänat, Buck.

Bra jobbat, pojken.

Så ja, Libby! Lite till...

- Strålande - Du har förtjänat ditt avtryck, gumman.

Mamma!

Arlo!

Det kommer.

Nu ni, era kluckare... Nu ska ni få mat!

Arlo... Kom hit.

Buck! Vad har hänt?

Jag gick hit för att hjälpa dig... Och sen anföll de.

- Du kommer att klara dig. - Hälsa mamma att jag älskar henne.

Jag ser ett ljus...

Jag hämtar hjälp!

- Du skulle ha sett dig själv! - Det borde jag ha fattat.

- Du ska jämt förstöra! - Jag?

Det är du som förstör -för alla!

- Du är så feg. - Buck!

Jag är inte feg!

Jag ska göra mitt avtryck, precis som ni andra!

Javisst, vännen. Du behöver bara lite mer tid.

Glöm det. Jag vill inte göra nåt fånigt avtryck.

Jag har en idé.

Arlo...

Vakna, Arlo.

Följ med mig.

- Vart ska vi? - Det får du se.

Gå en sväng där.

- Ensam? - Gå nu.

Pappa. Pappa...!

Lugn. Andas.

Ibland måste man igenom sin fruktan för att se det vackra på andra sidan.

Oj---

Jag har ett uppdrag åt dig i morgon, om du fortfarande vill göra ett avtryck.

Krypen från vildmarken tar sig in och äter upp vår mat.

Om det fortsätter kommer vi inte att överleva vintern.

Därför ska du fånga krypet.

Så kommer det ett kryp...

Och till sist gör du så här.

När krypet är ur världen, sätter du ditt avtryck på silon.

Intill mitt.

Jag ska ta hand om krypet, pappa. Det är chanslöst.

Vad gör du här, din insekt? Stick!

Fortsätt bara, lövet. Fortsätt bara.

Nu ska du dö, kryp.

Okej. Du får gå.

Vad gör du? Gå, bara! Fly!

Stanna där. Stick!

Arlo!

Varför släppte du iväg det?

Det bet, anföll och skriade...

Du fick en uppgift.

Om du inte betvingar din fruktan kommer du aldrig att överleva.

Kom.

Nu ska vi avsluta ditt uppdrag.

- Där ute...? - Klättra över.

- Men, pappa... Tänk om vi går vilse! - Hittar du bara floden, så hittar du hem.

Vad ser du för nåt?

- Spänn - Och de regnar bort, så sätt fart!

Det kommer undan.

Snabba på, Arlo!

- Vänta, pappa! - Sa jag inte åt dig att...?

Det är ingen fara.

Det är ingen fara, Arlo. Förlåt.

Jag ville bara att du skulle övervinna din rädsla.

- Jag vet att du har det i dig. - Jag är inte som du.

Du är jag och mer därtill.

Vi har gått långt nog.

Ovädret blir värre. Nu går vi hem.

Sätt fart, Arlo.

Spring, Arlo!

Pappa!

Pappa!

Pappa!

Mamma!

Om vi inte bärgar skörden innan den första snön, klarar vi inte vintern.

Jag vet att det är svårt utan pappa, men du måste göra mer, Arlo.

Oroa dig inte, mamma. Jag ska inte låta oss svälta.

Du är en bra son.

Du!

Att du bara vågar!

Allt är ditt fel! Vore det inte för dig skulle pappa vara i livet!

Hjälp!

Mamma! Mamma!

Mamma!

Mamma!

Mamma?

Mamma!

Du...!

Jag borde ha dödat dig första gången!

Allt är ditt fel!

Kom hit. Kom hit!

Försvinn... Försvinn... Försvinn!

Ja, spring du din väg!

Var är jag? Var är vårt hem?

"Hittar du bara floden, så hittar du hem."

DU igen?

Stick!

Jag har sagt åt dig att lämna mig...ifred.

Jag ska ändå mosa dig...

...men först- kan du hämta mer?

Mer sånt här. Du vet, nam-nam...

Nej, vad håller du på med?!

Vänta! Ska du ta mig till bären?

Vart ska du?

Jag visste det. Du tar livet av mig!

Vad gör du? Sluta!

Sluta!

Din lilla... Kom tillbaka!

Bär!

Vad är det med dig? De är ju här.

Dumma kryp...

Hejsan.

Hejsan...?

Vi har iakttagit dig.

Vi trodde att du skulle dö, men det gjorde du inte.

Den där varelsen försvarade dig... Varför?

Jag vet inte. Jag är på väg hem.

Hur långt är det till Klotandsberget?

Bra förslag.

- Vi vill ha honom. - Varför det?

För att det är otäckt här ute. Han kan skydda mig, som mina vänner.

Det här är Vrede, som försvarar mig mot nattens odjur.

Det här är Förgörerskan, som försvarar mig mot mygg.

Och Drömkrossaren försvarar mig mot att skaffa orealistiska målsättningar.

Och det här är Debbie.

Ja, vi behöver honom.

Vad heter han?

Inte vet jag.

Då ska jag meditera över det.

Om jag namnger honom får jag behålla honom.

Dråparen!

Besten!

Mördaren!

Grubbis!

- Dödgrävaren? - Lusen!

- Hemorrojdenl - Skvätten!

- Frank! - Stinkis!

- Vanvettingen! - Tuffis!

- Vajlet. - Taggen!

- Galningenl - Pricken!

Pricken! Kom hit, Pricken!

Han har fått sitt namn. Ni hör ihop. Bra för dig.

Denna varelse kommer att skydda dig på din väg till Klotandsberget.

Tappa aldrig nånsin bort honom.

Nej, Debbie. Du får honom inte!

Nej, nej, nej! Debbie!

Sluta, Debbie! Det är under din värdighet!

Kom tillbaka, Debbie!

Vart ska du? Jag måste hem.