Becoming

Hej, Josh.

Hur är läget?

Oftast lyssnar jag på musik.

Det är vad jag gör i bilen.

Min musiksmak varierar.

Det beror på humöret, om jag vill bli inspirerad,

eller om jag bara vill...

...digga loss.

Kom igen!

["A God Like You" av Kirk Franklin spelas]

För ibland behöver man en kick när man ska göra nåt.

EN ORIGINALDOKUMENTÄR FRÅN NETFLIX

["A God Like You" av Kirk Franklin fortsätter spelas]

Hej.

-Wow. - Vi måste ha en boktårta.

Filma vår boktårta.

Herrejösses!

-Wow. Hur gör de såna? - Undrar vem som har gjort den.

Wow.

Rör den inte!

Rör den inte, damen!

MARIAN SHIELDS ROBINSON MAMMA

Hon tänker ta på den. Gå och sätt dig.

GRATTIS, MICHELLE!

- Mamma. - ...de här trapporna.

- Japp. - Åh, jag ser dem.

Jag håller i dig.

- Okej, vi kan gå lite fortare nu. - Okej. Det ska bli, chefen.

Wow.

TVÅ ÅR EFTER ATT HA LÄMNAT VITA HUSET

ÅKER USA:S TIDIGARE FÖRSTA DAM MICHELLE OBAMA PÅ TURNÉ

FÖR ATT LANSERA SJÄLVBIOGRAFIN MIN HISTORIA.

Det är fullt. Fulla läktare...

MELISSA WINTER STABSCHEF

Jag träffade just min familj och blev lite...

...rörd.

Himmelske Fader, tack för allt Du har gjort för att föra oss hit.

Det är ett privilegium och vi vet att Du har ett större syfte med allt det här.

-I Ditt namn ber vi... - ...amen.

Mår du bra, Mel?

Mel gråter.

Jag ska inte röra dina kläder.

-Jag älskar dig. -Detsamma.

Du är duktig.

Du behöver inte hålla masken.

Du behöver inte... Du får storgråta.

-Det kan inte jag göra just nu. -Nej. Okej.

Hallå, Chicago!

Hon tjänade vårt land

som USA:s 44:e första dam.

Hon gjorde alltid så att det kändes

som om Vita huset verkligen var vårt hus, folkets hus.

Hon är tjejen härifrån stan,

från South Side i Chicago.

En applåd för Michelle Obama!

Okej, allihop.

- Vi är hemma. - Vi är hemma.

Ja, det känns bra.

Jag måste säga...

Kan vi prata om när du lämnade Vita huset?

När du steg in i helikoptern, tänkte du då:

"Äntligen fri, äntligen fri"?

Eller var det bitterljuvt? Hur kändes det?

För det första var hela dagen ett virrvarr...

...av så många olika skäl.

Det som hände den sista dagen

var att Sasha och Malias vänner, som hade växt upp i Vita huset,

kom till mig den kvällen och sa: "Vi vill sova över."

Och jag sa: "Va?

Vill ni sova över?" "Ja, vi...

Vi kommer att sakna att vara här. Vi vill ha en sista frukost."

Men kan få precis vilken mat man vill i Vita huset, så tjejerna kunde säga:

"Jag tar en macka med friterad kyckling." "Jag tar en våffla."

Så vi är mitt i en flytt

och när de vaknar så måste jag få dem att gå hem:

"Kom igen, vakna. Trumps är på ingång. Ni måste stiga upp

och gå hem." Du vet...

Wow.

Tårarna rinner, personalen gråter och jag försöker låta bli att gråta.

Jag sa: "Om jag gråter när jag går ut så tror de att jag gråter av andra skäl."

- Definitivt. -Så jag sa:

"Vi måste skärpa till oss." Det var en väldigt känslosam dag.

Sen gick vi ombord på Air Force One och när jag väl hade kommit ombord

tror jag att jag snyftade...

- Gjorde du? -...i 30 minuter.

Och jag tror att jag snyftade av lättnad efter att under åtta års tid

ha försökt göra allting perfekt.

Först är man en normal familj.

Så hålls ett val

och livet förändras på ett ögonblick.

Det var som att bli skjuten ur en kanon.

Vi hann inte anpassa oss till det.

Att vara USA:s första dam har varit den största äran i mitt liv.

Men hur många människor befinner sig i en position

där all uppmärksamhet är riktad mot en själv?

Varje gest du gör,

varje blinkning blir analyserad.

Världen bevakar varje steg du tar.

Ditt liv tillhör inte dig längre.

Hela tanken med att göra turnén

är att ge mig själv tid att faktiskt fundera...

...att komma underfund med vad jag gick igenom.

Det är ett panikartat ögonblick då man inser:

"Ja, det här är verkligen jag,

bakom kulisserna, för första gången på länge."

Vi är klara.

Och nu kan jag gå härifrån.

Det här är inte normalt.

Nu kan jag gå ut genom min dörr.

God morgon.

God morgon. Tack.

Tack så mycket, allihop. God morgon.

- Jag älskar din bok. - Tack så mycket.

Vi vill ha dig tillbaka!

När vi började prata om en turné

så visualiserade jag den: "Hur gör vi det här?

Hur når vi så många som möjligt? Hur når vi ungdomarna?"

Innan vi visste ordet av var det en stor grej.

Vi har en tredagarstur till Tacoma, Portland och Phoenix.

-Så det är svårt att... -Att hitta, förbereda och boka resor...

...till 21 olika moderatorer innebär hemskt mycket arbete.

Det här är... Jag vet inte hur krångligt det är.

Men det vore intressantare med fler människor och annorlunda människor.

-Det blir en bättre show. -Det säger sig självt.

Är det nån av de andra männen som sticker ut? Som Seth, James, Conan...

Justin Bieber?

Jag skulle titta, det får jag medge.

Va?

Men jag tänker mig nån som är nyfiken, engagerande...

...och liksom... Kanske Gayle?

Jag är på väg att bli...

...bekväm med att säga nej,

modig nog att säga ja...

...och bättre på att säga...

-...vad jag tycker och tänker. -...vad jag tycker och tänker.

De berättade för mig att jag är den första manliga moderatorn.

Vi gör ett försök, Conan.

Att veta hur man gör en intervju...

-Det är en konst. - Det är en konst.

- Colbert är bäst. - Ja.

Han vågar ge sig in på minerad mark.

Före Vita huset, gav han dig nånsin kaffe på sängen på mors dag?

Nä.

Vi är här för att tala om en bok.

Det är en bok. Inte illa, va?

Alla dessa människor är här för att du...

-Det blir inget twerkande. - Inget twerkande.

-Vi ska läsa, hörni. - Just det.

Det jag upplever på de här stora arenorna

är kraften i att samlas...

...och dela olika upplevelser.

Åh jösses.

Jag är så peppad.

Ja, bara se på henne.

Herregud.

Ja, eller hur?

Hur är det med er?

-När är det dags? - Om fyra veckor.

Åh, jösses!

-Vet du vad det blir? -En flicka.

-Min första. -Starka flickor. Grattis.

-Hur står det till? -Min dotter heter Sasha.

-Har du en Sasha? -Ja.

-Är hon lika kaxig som min? -Åh, vi har våra fejder.

-Åh, det är så roligt att träffas. - Titta, är det för min skull?

-Ja! Jag tog på mig den för din skull. - Jättefin!

-Hur är det, frun? -Bra.

-Jag är glad att få träffa dig. -Detsamma.

-Tack för att du tar dig tid att komma. -Självklart.

- Hej, sötis! Hur mår du? -Bra.

-Jag studerar grafisk design på college. -Utmärkt.

-Kämpa vidare med det, okej? -Tack.

-Jag är stolt över dig. -Tack.

Det är som en känslomässig, sociologisk dans med människor.

Det är viktigt att jag uppmärksammar varje person som kommer fram.

-Hur är det med er? -Det är en sån ära att få träffa dig.

-Det här är min dotter. - Hur gammal är du?

-Jag är 13. - Jösses. Går det bra i skolan?

När nån kommer fram ser jag mig inte omkring eller fokuserar på annat.

Jag möter deras blick och lyssnar på dem.

Din historia om dina döttrar...

För mammor som lider av förlossningsdepression