Red Dust

Vad du har smutsat ner här.

Ingen påse i kväll, du hade en bra dag i dag.

I nästan 50 år regerade en vit minoritet i Sydafrika.

Den svarta majoriteten kämpade för frihet från brutalt förtryck.

På 90-talet frigav regeringen Nelson Mandela-

-och gick med på att hålla demokratiska val.

Säkerhetsstyrkor ville garanteras straffrihet för människorättsbrott.

Men amnesti erbjöds bara dem som erkände, för att undvika inbördeskrig.

Sannings- och försoningskommissionen behandlade amnestiansökningarna.

Om man berättade sanningen om sina brott blev man aldrig åtalad för dem.

Då sannings- och försoningskommissionen for runt landet öppnades många sår upp.

ÅR 2000, THE GREAT KAROO, SYDAFRIKA

Kom!

SANNING & FÖRSONING

Kom ut,

Piet Muller, ditt svin. Hur är det med dig?

Dirk... Oj, titta vad de har gjort med dig.

-Jag trodde att du var pensionerad. -Släpp honom.

Jag lämnade polisen för sex år sen. Jag driver ett litet vaktbolag.

-Vad är det här? -Kyckling till dig.

Visst är det gott?

-Vad vill du, Piet? -Jag har ett lugnt liv med låg profil.

Så ser jag att du står på tur hos sannings- och försoningskommissionen.

Svar ja, Piet.

Jag begär amnesti för det där med Alex Mpondo 1986.

-Det hände för 14 år sen. -Vissa saker glömmer man aldrig.

Sånt som behöver glömmas, glömmer man.

-Jag behöver den här amnestin, Piet. -Visst.

Om jag minns rätt blev du aldrig ens anklagad.

-Varför då begära amnesti? -Jag fick 18 år för mordet på Goweni.

Jag vill ut!

Jag begärde amnesti, men jag fick ingen om jag inte begärde det för allt annat.

Det är därför jag är här - för att bekänna allt.

Bara du håller mig utanför. Det är allt jag bryr mig om.

Han har återvänt! Han har återvänt!

Bra gjort, Alex Mpondo!

-Alex Mpondo! -Jag trodde inte vi skulle se dig mer.

-Du är ju stor parlamentsledamot nu. -Ja, en strålande stjärna.

-Klär de sig så i Pretoria? -Jag trodde att jag var bortglömd.

-Du kanske hade önskat det. -Faster!

Alex, mitt brorsbarn. Välkommen hem!

-Hej. -Hejsan.

Jag heter Sarah och växte upp här. Får jag titta lite?

Min man är inte här så du får inte komma in.

-Men du får gärna titta i trädgården. -Tack.

Bry dig inte om hundarna, de bits inte. -Sitt, Bullet man.

-Det gamla staketet är borta. -Ja, det var det första vi bytte.

-Vilka sorts hundar hade ni? -Vi hade inga hundar. Eller vapen.

Eller nån man. Det var bara jag och mamma.

-Det var verkligen att utmana ödet. -Vi förstod väl inte bättre.

De finns kvar. Johnny Nyaniso, min första pojkvän.

-Du är Barcants flicka, inte sant? -Ja.

Du var känd för att ränna runt med ungarna från förstaden.

-Vad var det för fel på vita pojkar? -Inget. Men jag fann ingen jag gillade.

-Vad gör du nu? -Jag är advokat.

Min klient Dirk Hendricks är här för att ansöka om amnesti av kommissionen.

Han erkänner att han på denna polis- station, mellan den 5 och 31 maj 1986-

brutalt förhörde mr Alex Mpondo.

Han inser behovet av fullkomligt avslöjande.

Min klient är faktiskt mycket ledsen över den skada som åsamkats mr Mpondo-

-och ber uppriktigt om ursäkt för oförrätterna.

-Frågor? -Mr Mpondo tänker motsätta sig ansökan.

Min klient hoppas att det i kommissionens anda-

-ska finnas plats i mr Mpondos hjärta för förlåtelse.

Tänker ni bringa klarhet i Sizelas försvinnande? Mr Bester?

-Sarah! -Res dig inte.

-Varför dröjde du så länge? -Jag kom så fort jag kunde.

Suffletten är nerfälld. Säg inte att du körde så ända från flygplatsen?

-Är du galen? -Du tilltalar mig som en tonåring, Ben.

Allt jag vill säga, min brorson, är...

-...att du välkomnas hem med denna get. -Prisa våra förfäder!

Vi ska sända denna gets själ för att berätta för dina förfäder-

-att den vackre Mpondomise oskadd har återvänt hem.

Trots att Mpondomise har återvänt, har han glömt hur han ska tala sitt språk.

Var snäll och förlåt honom. Han har varit borta en lång tid.

Tack, faster.

Det gör mig lycklig att jag ännu är ihågkommen som en son av denna jord.

-Hur länge stannar du? -Tills det är över.

-Och sen? -Tillbaka till New York.

"New York"... Du är alltså amerikan nu?

Ja, det är jag.

-Jag ska berätta om förhandlingarna. -Tänk, det är Hendricks.

När jag först bad Alex att komma tillbaka, ville han inte.

Men han hade en vän - Steve Sizela - som greps tillsammans med honom.

Han hittades aldrig mer. Jag var Alex och Steves advokat då.

Det där är Steve. Han är anledningen till att Alex kom.

Det har gått 14 år och James, Steves far, vill hitta honom.

Du måste pressa Hendricks att berätta vad som hände med Steve.

-Många advokater här hade klarat det. -Ja...

Men jag vill ha dig...här igen.

-Potjieko - din favoriträtt. -Underbart. Tack.

Ben skulle nog vilja ta målet själv om han kunde.

-Hur mår han? -Inte bra.

Jag försöker att inte tänka så långt framåt.

Folket i stan är stolta över dig. Boerpolisen fick ingenting av dig.

-Se till att de blir inlåsta. -Ursäkta mig.

Mr Mpondo? Det är Sarah Barcant, er advokat. Ben gav mig numret.

-Jag har just checkat in. -Välkommen till Smitsrivier.

Eller välkommen tillbaka.

-Kan vi ses i morgon, söndag? -Kl, 8 vid poolen. Minns ni den?

Ja.

Följer ni med till James Sizela i morgon? Stevens far som är rektor.

Bra.

Hej då.

Välkommen tillbaka.

-Känner ni igen mig? -Mr Muller.

Ni är alldeles vuxen nu.

Så ni kunde inte hålla er borta, ni var tvungen att komma hem...miss Barcant?

-Kom och var med på festen. -Nej tack, jag måste jobba.

Ja, ni måste jobba.

Barcants flicka.

ENDAST FÖR VITA

Hej, det är jag som är Sarah.

-Får jag tala med er nu, mr Mpondo? -Självklart.

-Vad vill ni få ut av förhandlingarna? -Det jag vill få ut av dem är...

...att få veta var Steven Sizela är och hindra en sadist från att få amnesti.

Här står att ni greps i Sagiesdorp 5 maj 1986 tillsammans med er vän Steven.

På Smitsriviers polisstation blev ni slagen och torterad i 28 dagar.

31. Slagen i tre, torterad i 28.

-Och ni stod ut så länge? -Ni borde verkligen inte tvivla på det.

Jag förstår, men vissa saker verkar inte stämma.

Att cellerna där har jordgolv är inte sant.

-Hur kan ni veta det? -Jag sov en natt på stengolvet där.

Har ni suttit i en cell där? Av vilken anledning?

Det är inte viktigt.

-Sen såg ni en eldsvåda när ni var där? -Jag såg den inte.

Men jag hörde den, och kände lukten.

Det finns inga rapporter om en eldsvåda där 1986.

Då måste jag väl ha misstagit mig.

Om allt inte är rätt, får vi svårt att bevisa att han ljuger om vad han gjort-

-och vad han vet om Steven. Era ord blir tillintetgjorda.

Kan de tillintetgöra det här?

-Trots ärren är ni i fin form. -Sant.

Det är här uppe som det inte är läkt.

Varför försökte du stjäla bänken?

Du tänkte sälja den som ved, inte sant?

Var Mandela en skolbänksbrännare?

Är det här Steve?

Ja, det är Sizwe - Steve.

Det var den sista bilden som togs av honom. Han var bara 18 år.

Den hjälper mig att driva bort minnet från sista gången jag såg honom.

Hur han såg ut när han låg på marken och blev sparkad.

Gjorde de det framför er?

En mor ska inte överleva sina barn.

De är för lata för att gå ut och hitta ved.

-Vad tänker ni göra åt det? -Enligt lagen kan han inte relegeras.

Vill du göra nytta i Pretoria - ordna skolbänkar.

Ska vi börja? Det här är Sarah Barcant.

Bens skyddsling, nu framgångsrik i New York,

-Advokat? -Brottmålsadvokat från åklagarämbetet.

-Hon ska ta itu med Hendricks. -Han är inte problemet.

Hendricks är problemet.

Han vinner om vi inte tar honom på allvar.

Det skulle väl du veta, förstår jag?

-Vem tror ni är problemet, mr Sizela? -Piet Muller.

Han var kapten i säkerhetspolisen när Steve greps.

-Det måste stå i polisens journaler. -Den mappen saknas.

Två polisofficerare kunde ha vittnat, men de har gått under jorden.

Kan ni ansöka om att få representera vår sons intressen?

-Naturligtvis. -Miss Barcant,..

-Vi skulle vilja hitta vår son. -Jag förstår.

Koncentrera er på att få fram sanningen.

Och låt Gud den allsmäktige sköta om försoningen.

Är det du som är skolbänksbrännaren?

-Han tänker relegera mig. -Nej.

-Hur kan ni stoppa honom? -Jag är Mpondo, pampen från Pretoria.

Farbror säger: "Tomma tunnor skramlar mest."

-Vem är din farbror? -Oscar Dumasi. Han var med i kriget.

Människor som stred i den kampen pratar inte om det.

-Får jag tvätta er bil? -Visst.

Bara du lovar att inte tutta på den. vänta hemma hos min faster.

James tror att jag rekryterade Steve, slet honom från studierna-

och är ansvarig för vad som hände.

Jag kom hit för att hjälpa honom, men han tror att jag har skuldkänslor.

Det kan man kalla tacksamhet.

Den allsmäktige får sköta om försoningen, miss Barcant-

-för James Sizela är en oförsonlig gammal gubbjävel.

Och ni? Om Hendricks erkänner allt, kan ni förlåta honom då?

Det kommer han inte att göra. Frågan blir inte aktuell.

Minns ni nåt som binder Hendricks vid försvinnandet? Det behövs till ansökan.

Ingenting.

Läs Hendricks sakframställning. Vi ses kl. 8 i morgon på hotellet.

Ni har inte berättat varför ni hamnade i häktet.

Amandla!

-God morgon. -God morgon.

-Jag läste sakframställningen igen. -Ändå kunde ni äta?

-Har ni läst den? -Det behövs inte, jag vet vad som står.

-Otroligt. Kommer ni att läsa den? -"Har ni? Kommer ni?"

-Varför är jag här, Alex? -För James skull, som inte gillar mig.

-Tänk då inte på honom, utan hans son. -Det gör jag varje dag.

Ta lite kaffe. -En kopp kaffe, tack, Andre.

Jag fick veta varför ni satt i häktet. Ni var ihop med en svart man.

-Johnny Nyaniso. -Ja.

-Vet du vad som hände med honom? -Nej.

-Du måste korsförhöra Hendricks. -Korsförhöra?

Allt hände för så länge sen, miss Barcant,

Ibland var jag drogad, jag blev brutalt slagen...

Mitt minne är som bäst suddigt.

Och som värst...

Nå, ska vi gå?