Push

FÖR TIO ÅR SEN

Pappa, vad händer?

Nick, lyssna på mig som om vi var de sista två människorna på jorden.

En dag ger en flicka dig en blomma.

En blomma. Och du måste hjälpa henne, Nick.

Hjälper du henne så hjälper du oss alla.

Det låter konstigt nu, men jag tror på kvinnan som sa det till mig.

Tror du att du kan tro på mig?

Jag älskar dig.

Jag har alltid sagt att du var speciell, Nick. Och jag hade rätt.

Divisionen är här. Rör dig och fatta inga beslut som en skådare kan spåra.

Jag ville bara prata.

Vilket slöseri.

För hans kropp till labbet.

Det finns speciella människor i världen.

Vi bad inte om att bli speciella. Vi bara föds så här.

Vi går förbi er på gatan varje dag.

Obemärkta för de flesta.

Det började 1945.

Nazisterna utförde experiment i parapsykisk krigföring-

-för att göra människor med mediala förmågor till soldater.

Många av oss dog. Kriget tog slut-

men experimenten upphörde inte.

Andra regeringar runt om i världen upprättade s.k. divisioner.

För att försöka göra det nazisterna inte kunde och göra oss till vapen.

Divisionsagenterna lär sig att jaga oss som djur.

Och ta oss från släkt och vänner.

Barn har gömts i hela världen.

De testar och kategoriserar oss.

Jag är skådare. Vi ser framtiden.

Även om det inte alltid är lika enkelt som det låter.

Andra är flyttare, som bara är ett enklare ord för "telekinetisk".

Pressare sätter tankar i ens huvud och gör alla lögner till sanning.

De hade börjat styra mina tankar.

Sniffare, skiftare, skuggor, blödare - listan är lång.

I divisionens ögon är vi alla labbråttor.

Bara ett problem: vi dör.

Barnen fick mjölk med radioaktiv jod.

Ingen har överlevt medlet som ska stärka våra krafter

Jag heter Cassie Holmes. Divisionen tog min mamma.

Just nu ser framtiden inte ljus ut, men framtiden ändras hela tiden-

-på största tänkbara sätt av minsta tänkbara saker.

De har vunnit många slag.

Nu är det vår tur att vinna kriget.

IDAG

Hon överlevde injektionen.

Hon är vår patient 0. Ge mig alla sniffare vi har.

Hon är till fots och når inte långt.

Hon får hjälp av alla hon ser på.

Gör allt för att få tillbaka henne och sprutan! Nu!

OM TVÅ DAGAR

-7 och 14. Låna mig ettusen. -Du är redan skyldig femtusen.

-Du är skyldig Chen mer än så. -Chen ljuger.

Ljuger jag också? Jag hörde att du är skyldig 15.

Vill du spela eller inte?

Okej, men om du förlorar igen så låter jag klå upp dig.

Du är skyldig oss sextusen, Nick!

Läget, Nick?

-Vilka är ni? -Vi är från divisionen.

-Dra åt helvete. -Passa dig.

Släpper du in oss eller måste vi vara ohövliga?

Smart att bo i ett råtthål.

-Det tog dig långt från radarn. -Inte tillräckligt långt.

Vi hittade dig med din tandborste.

Från det där mötet för tio år sen. Knappt nån doft kvar.

Vi trodde att du var i Tokyo.

Sen Malaysia.

Till slut fångade vi upp spår på vissa byggnader.

Många förrymda medier i Hongkong försöker försvinna.

Folk utan hemland, utan lojalitet.

Utan önskan att bli indragna i politiskt dravel.

-Här har bara du varit på ett tag. -Letar ni efter nån annan?

En flicka. Hon har nåt som är vårt.

-Vi tror att du känner henne. -Det gör jag uppenbarligen inte.

-Om vi behöver vi tag på dig igen. -Ni kan få lite gammalt dasspapper.

Bry dig inte om att fly, Nick. Vi vet var du är nu.

Fan.

Fan.

-Ja? -Hej, Nick.

-Vem är det? -Öppna, Nick.

Och sänk pistolen.

Lägg ifrån dig den där. Jag har nåt till dig.

Var är kycklingen jag såg? Där...

-Hör du! Ursäkta? -Är det så här du behandlar gäster?

Det är så jag behandlar okända som tränger sig in i min lägenhet.

Som divisionssniffarna nyss?

-Vem är du? -Jag heter Cassie.

Jag ska hjälpa dig.

Du, Cassie, dina föräldrar är säkert oroliga för dig, så ska du inte...

-Du förstår inte. -Just det.

Det handlar om att vi ska hitta sex miljoner dollar.

Det är vi.

Och det är våra pengar.

Och det är min tandborste. Du är en skådare.

Vet du nåt ställe med annat käk än kyckling?

Jag bjuder.

Förlorade du ett vad med din frisör?

Jag gillar färg.

Jag vet att du är en andragenerations-flyttare.

-Är det det barnen kallar det nu? -Jag säger till när jag ser ett.

Du använder inte dina krafter och är otränad och kass.

Jag är skådare. Andragenerations, som du.

Framtiden kan ändras bara man pratar om den.

Jag ser glimtar och ritar det, men jag är rätt kass på att rita.

Men jag såg sniffarna hos dig. Därför tog jag med en tandborste.

Vad som helst med räkor.

-Talar du kinesiska? -Kantonesiska.

-Skumt att du inte visste det. -Jag ser fel ibland.

Jag vet hur det känns.

Är du rädd för fordringsägarna?

Var inte det. Vi kan fixa det om några dar.

Med dina sex miljoner dollar?

-Var är pengarna? -De är på väg hit. Med en flicka.

Säg inget. Samma flicka som divisionssniffarna söker?

Du hette Cassie, va?

Smaklig spis.

Var det allt?

En tolvåring med en ny tandborste ska inte blanda in mig med divisionen.

Även om det inte är bluff.

Jag är 13 och folk har sagt att jag ser ut som minst 14.

Det är ingen bluff. Så här kan alla få nåt de vill ha.

-Jag har använt den repliken förut. -Okej, tro mig inte då.

-Men du hjälper mig. -Jaså? För jag får ett meddelande.

Det lyder: "Hitta nån annan."

Om vi inte hittar väskan och flickan kommer hemska saker att hända.

Vad är det?

Fan.

-De är här på marknaden. -Vilka?

-Vilka? -De är här. Kom!

-Divisionen? -Blödare. Vi måste sticka!

-Hur slutar det här? -Var är flickan?

-Min dotter såg dig med henne. -Det sa jag ju.

Jag har sagt till tre pers i dag att jag inte känner flickan.

-Dumma barn. Jag såg hur du dör. -Då vet du att det inte blir i dag.

Jäklar.

Spring!

Spring!

Nick!

De stora akvarierna!

Vi är fångade!

Stick, Cassie!

Inte så här. Dödar vi honom förlorar vi flickan.

Jag vet redan att du är här.

Du måste vara Cassie Holmes.

-Vem skickade dig? -Din mamma.

En vecka innan hon togs bad hon mig vara på fiskmarknaden i dag.

Rör honom inte.

Okej. Se bara till att foga hans bild till de dödas vägg.

-Du är lappare. -Det är uppenbart för en skådare.

-Med ett uns av din mors talang... -Jag har haft många problem.

För länge sen gjorde din mamma mig en tjänst. Nu får jag återgälda den.

Jag hörde att de har din mamma undangömd långt inne på divisionen.

Så drogad att hon inte kan hålla en sked.

De har säkert sugit ut framtiden ur henne.

Hjälper du henne så hjälper du oss alla.

En blomma.

Är han okej?

-Är du okej? -Ja.

Den kvinnan har magiska fingrar.

-Till dig. -Vad är det?

En lotus.

Jag hörde vad hon sa om din mamma.

Gjorde du?

Divisionen har henne.

De har låst in henne för att hon är den största skådaren.

De är rädda för henne, rädda att inte kunna styra henne.

De dödade min pappa av samma skäl.

Fast det visste du väl redan.

Jag ser framtiden, inte det förflutna.

Och just nu är vår framtid inte så lovande.

Är den ny?

Nu tar sniffarna från din division flickan och väskan.

Framtiden har ändrats. Jag vet inte varför.

Nåt jag gjorde, ett misstag...

Det spelar ingen roll. Den har bara ändrats.

Mamma sa att väskan kan fälla divisionen och befria henne.

Det finns inga pengar i väskan, va?

Om jag inte missar nåt-

så har de inte väskan än.

Den är kvar där ute.

Om din mamma spår så bra, hur blev hon fångad?

Det får jag fråga henne själv.

Jag hade inte kommit till det hemska.

JAG - NICK

-Vad är det? -Vi dör.

Kanon...!

Hej, Kira.

-Du har ett plan du ska med. -Följ med!

Jisses. Spana in det.

Hon måste använda det typ tio gånger om dan. Det behåller vi.

Du får inte många möjligheter att måla läpparna där dit du ska.

Hon gör det igen. - Stick ut ur mitt huvud!

-Vad vill hon? -Hon måste på toa och spy eller nåt.

Carver mördar oss om nåt händer henne.

-Toaletten? -Däråt.

Kom.

Kaffe. Svart, inget socker.

In med dig!

Du är en bra människa, agent Mack.

Du kommer säkert från en bra familj.