Love Is Blind: Sweden (Love is Blind: Sverige)

Som ni har sett så är våra gäster här inne i kapslarna minst sagt engagerade

i den här säsongen.

- Jag vill kolla färdigt! - Paus, jag behöver en paus!

Det här är tv-historia!

Och nu ska de få titta på de sista spännande avsnitten.

Välkomna till Love is Blind: Sverige - reaktionerna.

Åh, vad kul! Alltså, nu vill jag bara se: Är kärleken blind?

Ja.

Vad tror du kommer hända nu? Shit is going down.

Jag vill bara att Johanna ska få glimten i ögat igen.

Det är det enda jag vill.

Jag är nervös över att Johanna ska göra våld på sina egna känslor.

- Samma. - Kom igen nu, Johanna.

Kör.

Du skulle hellre ge lumpen igen än vara med mig.

Nej, hellre göra lumpen än att göra om experimentet.

- Det var inte det du sa. - Men att du kom på köpet…

Då är det värt det.

Alltså, "kärringen" som du kallar henne.

Det är konstigt att de är sugna på att äta när det är så dålig stämning.

Själva grejen var att du tog upp det med mig…

Och tog upp att du ville spela in ett samtal.

Jag sa att jag borde spela in det här för att vi är på repeat.

Jag skulle aldrig spela in dig utan att säga: "Jag kommer att spela in dig."

Det är sånt man säger bara, eller hur?

"Jag borde ha spelat in det här för det är bullshit."

Det har man väl sagt hundra gånger. "Shit, du borde göra hur du låter."

Du får spela in hur mycket du vill. Men det var du som tog upp det.

- Inte jag. - Herregud.

Det var du som tog upp det, eller?

Det betyder inte att man ska spela in den andra personen.

Men gud, vad är det som pågår?

- Du spelade in mig. - Nej.

Hon får ju panik nu, gumman. Alltså, snälla…

För de bara: "Vi trodde att du var nåt jävla psykfall."

- Vad fan? - Nej, jag skulle aldrig göra det.

Men du har gjort det! Du har ju spelat in henne!

- Jag kommer aldrig anklaga dig. - Hon darrar. Johanna, gå därifrån.

Men hjärtat, fan…

Okej, men där hade jag sagt: "Du kallar inte mig hjärtat."

- Jag börjar ju bli kär i dig. - Nej, håll… "Jag är kär i dig"?

Ja.

Det är nu han börjar bli kär i henne?

Det är mycket man känner igen sig i sånt här.

"När du är svag och jag är stark, då älskar jag dig."

Sydney, lämna med värdigheten i behåll

och kom på återträffen som den gudinna du är.

Jag skulle faktiskt vilja åka till min mamma.

Bra!

- Ja! - Bra, Johanna!

Ja, åk till mamma! Hejdå!

Ja, men nu ska hon gå hem till sin mamma och det är det bästa hon kunde göra.

Då måste mamma säga: "Nu går du vidare."

"Nu stannar du här hos mamma. Nu ska vi käka glass."

Men gud alltså, du ska krama min mamma. Hon är så här liten.

Åh, fy fan.

- Hallå! - Hej!

Nej, men kolla vad liten hon är.

Vad gullig. Han är en jätte jämfört med henne.

- Och farsan. - Nej, de är så gulliga.

Vad gulliga föräldrar, jag dör.

- Skål för att ni är här. - Jag skålar med dem.

Jag med.

Men alltså, hur härligt att de direkt bara börjar bonda och skratta.

De ser att hon är glad.

Jag känner mig jätteredo att bygga familj…

- Aron är så stabil. - Ja.

Stabil man.

Bara att lyssna på när han pratar gör en lugn.

Det låter jävligt bra. Ni är menade för varandra.

Han är skitnöjd. "Jävla bra man du har hittat!"

"Det låter jävligt bra, faktiskt."

Det är så flott. Det är inte vanliga kåldolmar och rotmos det här.

Vad söt!

Jag dör för hennes pappas dialekt.

Det är inget att göra åt.

Gulliga! Det här behövdes. Jättegulligt!

Men alltså gud, tänk så har de ett barn på återträffen.

- - Nu är du som hennes föräldrar.

"Det låter jävligt bra, gör det."

Ja, men jag vill bara känna att vi har ett lyckligt par.

- Men de kan vara lyckliga ändå. - Nej.

- Oj. - Oj.

Ronja.

Vad känner du? Det här är till för att du eventuellt ska gifta dig.

Jag stör mig bara på att Ronja är i bröllopsklänning.

Vet du vem du ska gifta dig med?

Det är mannen du har bråkat med 10 miljoner gånger.

Kan du se att du går mot ett altare där Lars-Erik står?

Oj… Det var en lite lång tystnad.

Just nu kan jag det, och det är det som är grejen.

- Okej? - Okej.

- Du lyser i den. - Gör jag?

Ja.

Men lyser hon för att hon ska gifta sig med honom?

Ja, hon lyser för att hon har en fin klänning på sig.

Hon känner sig som en prinsessa.

Det har varit jobbigt… Tunga dagar.

Jag hade ju en konflikt med Daniel efter förlovningsfesten.

Jag vill se var han står och jag vill berätta var jag står.

Så här stressad ska man inte vara över att träffa nån.

Nej, verkligen inte.

Vi satt och käkade kebabtallrik på kvällen efter förlovningsfesten.

Viktig detalj för Daniel.

Det var ingenting så. Allt var frid och fröjd.

Det var inte frid och fröjd men man tycker olika.

Ja.

Jag vet inte hur du känner, men jag känner att vi kan inte kommunicera.

Vi bara stångas och missförstår varann.

Johanna, du missförstår inte honom.

Men sen har jag upplevt många fina dagar. Och det har vi haft.

Men ser du inte att hon är en annorlunda människa

från när du träffade henne första gången, Daniel?

Jag klarar inte mer. Jag orkar inte mer.

- Du är en jättefin människa, Daniel… - Hon är för gullig.

Det hade hon inte behövt säga.

Du är bara inte rätt människa för mig.

Om inte jag räckte till, så… Då får det vara så.

Jag kan liksom inte… Jag kan inte trolla, liksom.

Trolla kan jag ju, men inte med det.

Jag är tacksam för den tiden vi fick i alla fall. Vi försökte ju.

Hon är så fin!

- Fan vad jag kommer att sakna dig. - Hon är klar.

Jättemycket.

Det finns ingenting som är så bra som att se en kvinna vara klar.

- Jag vet. - Jag lämnar den här.

- Tre, två, ett, noll! - Två, ett… Oh yes!

Gå, gumman!

- Kom igen! Oh yeah, baby! - Yes!

Tack Johanna för att vi har fått följa dig.

Hon kommer hitta en jättefin kille. Det är inga problem.

Nu är det några par kvar,

nu får vi väl se om det blir ett ja eller ett nej.

- Det här är Love is Blind: Sverige. -

Vad har du för krav om vi ska flytta ihop?

En trea känns ju rimligt.

- Vadå? Nån som övernattar, eller? -

Vad fnittrar du åt?

Nej, jag tror inte att det är det du syftar på.

- Det är inte det jag syftar på. - Nej.

Det är jättegulligt.

Nej, men de båda tindrar och fnittrar.

Jag har längtat efter det här.

Nej, men vad gulligt. De här kommer kanske att klara det.

De känns autentiska.

Jag har varit i relationer tidigare som man har trott är rätt.

Och så har det inte varit det.

Nu ska man få starta ett liv med nån man älskar…

Det gör mig väldigt glad.

Nu gråter jag.

Nej, vad fint! Alltså, såg du Ibbes ögon och henne, det är bara…

Det är sånt här pirr som gör mig så säker på att kärleken är blind.

Åh, vilka fina blommor. Är det du som har fixat de här blommorna?

- Ja. - Ja. Gulle!

Alltså… Jag smälter för de här två.

Jag vill verkligen bygga ett liv med dig…

Jag älskar dig.

Nej, men gud vad fint.

Nej, nu smälter jag.

Fan, när du började prata så tänkte jag: Nu gör han slut med mig.

Aldrig.

- De är så äkta. - Hjärta, hjärta, hjärta.

Du är den finaste.

- Jag älskar dig. - Jag älskar dig.

Nej, men gud vilken gosig puss. Åh, puss. Gos.

Okej… Ja, de har ett barn på återträffen. De har det.

Jag ser fram emot det här.

Han har en tendens att prata från hjärtat. Jag beundrar den egenskapen.

Det är min dröm att kunna tala så där naket som han sa.

Åh, vad glad jag blir att vi har ett sånt klockrent par.

Det kommer bli en make och hustru.

- Skål för dem. - Skål för dem. Vilket otroligt par. Skål.

Om man ska försöka vara ett förhållande och ditt kärleksspråk är fysiskt beröring…

Jag menar inte att du ska beröra mig, men det känns som att du undviker mig.

Jag uppskattar att han står på sig.

Jag börjar känna att pendeln har svängt lite.

Förut var det ju han som satt och log och var osäker och så där,

men nu ifrågasätter han henne kring varför hon är kvar

om inte hon ger honom nånting. För att jag undrar också samma sak.

De två… Jag fattar dem inte.

Jag har sagt det från början, Filip:

jag vet inte vad den här relationen bygger på.

Det var: "Hej, jag heter Lars-Erik. Jag LAN:ar och äter ostbågar."

Det fanns inga frågor om hans religion, hans jobb, hennes jobb.

"Vad känner du för det här om du är jättetroende?" "Jag tror inte…"

Om vi får barn som är homosexuella, hamnar de i helvetet då?

Jag har ingen aning. Det är inte upp till mig.

Det är upp till Gud att säga var ni hamnar.

Båda är rimliga. Jag tycker inte att han låter dömande.

Tänker du då att homosexuella kommer att hamna i helvetet?

Jag har gett mitt svar.

Hon känns ju mycket mer…god på något sätt.

Hon är så himla jordnära.

Jag försöker förstå vad han menar. Han menar:

"Den här frågan blir en icke-fråga just nu. Vill vi ens gifta oss?"

Men för henne blir det ideologiskt och det fattar jag också.

Då behöver vi inte diskutera mer idag. Det är skitsamma.

- Ja. - Ja, tack.

Äntligen säger han vad han tycker om henne.

Det var därför han inte vågade vara ärlig innan.