Le prince oublié

En morgon när Guldlock lekte, gick hon in i skogen.

Den morgonen lagade björnarna gröt till frukost.

Eftersom gröten var väldigt het -

- bestämde de sig för att ta en promenad i skogen.

Medan de var ute och gick, hittade Guldlock ett hus med en enorm dörr.

Hon fick lust att gå in, så hon gick fram och knackade på...

- Hoppa ur nu, ungar. - Vi har ju inte hört klart på sagan!

- Här. Den är fulltankad och klar. - Tack. Ha det så bra! Hej då.

- Hur mår du? - Va?

Bra. Jag tänkte bara på en grej.

- Hur är det? Vad gör du? - Inget.

- Vi ses i morgon! - Ja, det gör vi!

DET VAR EN GÅNG... SEMESTER

Hej då!

- Tack. Vad är det för nåt? - En croissant.

- Hade de inga makroner? - Nej, de var slut.

- Din tur. - "Katt."

- Enkelt: "Inte en katt." - Okej. "Det osar katt."

- Bra. "Ge katten i." - Finns det?

Javisst. När jag ber dig städa ditt rum, kan du säga: "Det ger jag katten i."

Visst...

- Det är din tur. - Jag äter. Vänta.

Du kommer inte på nåt, va?

Det vete katten vad du ska säga nu...

- Det vete katten, va? - Ja.

Du kunde ha sagt "det vete katten". Eller "nåt katten släpat in".

- "Vara som hund och katt." - Den är bra.

Och "kattpiss".

- Ja, men det är äckligt. - Kanske det, men det heter så.

- Det är ändå äckligt. - Ja, men ordet finns.

- Upps-katta. - Va?

Ja, jag upps-kattar dig.

Ta på dig din py-jamas nu.

Skynda dig nu, annars hinner vi inte med nån saga.

- Katniss. - Den var bra. High-five!

Hajpaj!

Katten vad dina fötter stinker!

Cat Stevens!

Fast du vet inte vem det är, så då är det inte lika kul...

- Jag hittade den. - Ja!

Var var vi?

Prinsen hade hittat skatten tack vare fiskmåsen Francis Ford.

- Sen somnade han vid sin magiska kista. - Just det.

Fiskmåsen Francis Ford och den magiska kistan.

Jo...

Prinsen hade somnat bredvid den magiska kistan.

Det magiska locket på den stora magiska kistan öppnades med ett tungt knarrande.

- Vad var det? - Knarrandet. Lät det bra?

Ja.

Prinsen sov djupt och blundade hårt.

Nu blundar vi också, gumman.

Plötsligt väcktes han av det knarrande ljudet från kistan.

Han upptäckte då skatten som han förlorat hoppet om att hitta - skatternas skatt:

- Magiska simhänder. - Va?

- Magiska simhänder. - Simhänder?

Ja, simhänder. Det är som simfötter, fast man har dem på händerna.

- Men de här var magiska. - Visst...

Låt mig få berätta nu.

Han gick ut på bytorget. Det var torgdag.

- God morgon, prinsen! - God morgon, Geoffrey.

Runt honom cirklade de hemska osynliga fåglarnas skuggor över marken.

Men prinsen såg dem inte förstås, eftersom de var osynliga.

Plötsligt fick han syn på prinsessan.

- Pritprout? - Ja, det är jag, Pritprout!

Mig blir du aldrig av med. Måsen har förrått dig.

- Nej, du! - Blåögt! Alla vet hur falska måsar är.

Nej, Pritprout, måsar är väldigt trofasta djur.

Sluta babbla om måsar nu, knäppgök!

Prinsessan fruktar ju för livet!

Nej! Hur vågar du?! Din...

pajas!

Sluta! Ni gör mig illa!

Dummer, du glömde mina osynliga fåglar!

Du har glömt att mina magiska simhänder är starkare än de magiska fåglarna!

Vem är det nu som är dum? - Jag kommer, prinsessan!

Vilken idiot!

Besegrad.

Förbaskade handtag!

Då mindes han simhändernas andra kraft:

Att få de modiga att flyga som ståtliga örnar.

Han tog sats...

och lyfte.

Ja, ja...

Min prins, du lyckades.

Äsch, det var lätt som en plätt.

Bravo!

Bravo!

Än en gång hade prinsen lyckats rädda prinsessan.

Men den elake Pritprout hade fler trick på lager.

En rad nya prövningar väntade.

Tack ska ni ha, allihop. Tack.

Räcker det nu?

Räcker det nu? Nu har hon väl somnat?

Kan vi packa ihop?

Hallå?

Killar, kan vi inte få komma ut nu?

Vilka idiotiska grejer!

Det var riktigt kul i dag. Jag gillar slagsmål.

Hallå, rekvisitören!

Kom igen! Ta loss tjejen och packa ihop nu!

- Simhänder: avbockat. - Härligt! Tack, Benoît.

- Jacques. - Jacques? Är du säker?

Hallå där, du är inte tekniker! Alla måste hålla sig på fem stegs avstånd.

Utom prinsen, förstås.

Då går jag. Hej då, Benoît.

Tjenare, grabbar! Lite bowling?

Den var bra!

- Pritprout, visst gick det bra i kväll? - Ja.

- Förutom när du kallade mig för idiot. - Jag följde bara manuset.

Fast det där med simhänderna var lite för enkelt. Det tycker alla.

- Du är bara avundsjuk. - På dig? Visst, du är hjälten.

Men sagans riktiga, komplexa, djupa och mångsidiga huvudperson, det är jag.

- Du? Visst... - En bra saga måste ha en bra skurk.

Skulle skurken vara lika viktig som hjälten?

Pritprout, din rackare! Vad skulle vi göra utan dig?

Tjenare, grabben!

PRINSEN

OBEHÖRIGA ÄGA EJ TILLTRÄDE

DAG

NATT

Tack för i dag, allihop!

- Fin teckning! Är det Pritprout? - Ja.

- Jättelikt! Bravo! - Tack.

- Är det inget här? - Jo, de osynliga fåglarna.

Bra gjort! De syns inte.

- Nej, de är ju osynliga. - Ja, förlåt. Bra, gumman! Jättefint!

- Vad har ni gjort mer? - Det kommer jag inte ihåg.

Så säger du jämt när jag frågar...

- Jo, en jättehäftig grej. Vill du se? - Ja, det är klart.

Det gäller det förflutna, nuet och framtiden.

Nu befinner vi ju oss här. Det är nuet.

Bakom oss, därifrån vi kom, ligger det förflutna.

Och framför oss, ditåt, dit vi ska, ligger framtiden. Fattar du?

- Ja. - Då ska vi se:

- Vi vänder oss om. Vad finns framför oss? - Jag vet inte... Kineser i slow motion?

Pappa, snälla du...

Nuet?

Nej, framtiden ligger alltid framför oss, även när vi vänder oss om.

Jaha? Men när vi står mitt emot varann, var är framtiden då?

Det är enkelt: Då är du min framtid och jag din.

Det där gillade jag.

Vart vill du gå nu?

- Mot framtiden? - Ja, så fort du ser framåt.

Gör dig beredd.

- Försten till framtiden vinner, okej? - Inga problem.

Ett, två...

Du fuskade!

OCH SÅ EN VACKER DAG...

Skynda dig, pappa! Vi missar den! Skynda dig på!

Ja, ja, jag kommer.

Du är faktiskt inte min chef.

Jag la i äppeljuice.

Och barnyoghurtar.

- Jag skojade. - Jättekul...

Det är en stor dag!

Jag ska inte åka till månen, bara börja på högstadiet, pappa.

Nej, men första dagen på högstadiet är en viktig dag.

Inte känner jag nån heller...

Oroa dig inte, det kommer att gå jättebra.

I DEN VIDA VÄRLDEN

TRO PÅ DIG SJÄLV!

Det som är nytt är att ni nu måste bli mer självständiga.

Ni måste själva ha koll på ert schema och ni får ett skåp till era saker.

Ni är stora nu och får ta större ansvar.

Jag är er mentor. Sen har ni olika lärare i olika ämnen.

- Hej. - Hej.

- Får jag slå mig ner? - Javisst.

- Väntar du på bussen? - Allvarligt?

Nej, jag skojade.

- Vilken buss ska du åka med? - 318.

Schyst! Jag också.

Hur är det, prinsessan?

- Nå, gick det bra? - Ja...

Hej. Jag är Sofias pappa.

Hej. Max.

- Hej. - Trevligt att råkas.

- Här har du makroner. - Tack för att du inte skämmer ut mig...

Vänta! Jag vill också åka med!

- Hej! - Hej. Vilken våning?

- Femte. - Samma som vi.

- Bor du i madame Massadians lägenhet? - Ja, jag har ärvt den av min mormor.

- Jaha. - Vi tyckte om henne.

Tack.

Jag kände inte igen dig först! Det är du som är änkling, va? Hur är det?

Det är bra.

Förlåt.

Ursäkta, jag menade inte alls så...

Beklagar.

Ingen fara. Och det stämmer, det är jag som är änklingen.

Du sa ju inte "idioten från Alperna".

Eller "puckot på femte våningen".

Nej, precis. Tack.

Vi har ju setts några gånger, när jag har hälsat på mormor.

Och hon har pratat om dig. Det var därför. Det var därför...

Bor det några fler personer här i huset, eller är det bara vi?

- Nej, bara vi. Det ska rivas snart. - Jaså?

- Ja, när alla har flyttat, alltså. - Jaha? Okej...

- Hej då. - Hej då.

Om du behöver ett handtag, en barnvakt eller en hemmafixare -

så vet du var jag finns.