İlk 200 satır.
Jag ska ordna det vackra släpet.
Sådär...
Just så. Det blir toppen.
Som sagt du behöver inte...
...men du kan få ge mig ett leende. Ja, det blir...fint.
Så... Lite närmare.
Oroa dig inte. Det går fint.
Det är bara en liten... Sådär.
Och sen har du en ögonfrans på näsan.
Den hör till ögat, inte kranen.
Du har en vackert leende.
Så ja... Behåll det härliga leendet.
Det blir fint. Då var det klart. Bra gjort, Sarah.
Det var den lätta delen.
-Vilket oväsen de för. -Här kan de i alla fall leka.
-Vad är det? -Är det en dräkt?
-Det går att kombinera. -Ska det passa ihop?
-Tycker du det, så gör det. -Det är snyggt.
-21 i augusti. -Ja.
-Jag oroade mig när hon lekte ute. -Men hon överlevde.
-Efter omständigheterna... -Hon är tillbaka på gatan.
-Hur sa? -Det är hon ju.
-Jag saknar henne som bara den. -Jag vet.
-När träffade vi henne senast? -För 2,5 år sen.
Vi kan bjuda hit henne.
Till födelsedagen. Det är bara några månader dit.
Vad är det?
"Roxanne, vad gör du på din 21-årsdag?"
"Jag ska till min moster och morbror på kalas."
-Det var bara ett förslag. -Hon har nog annat för sig.
Då måste vi bjuda Cynthia också. Annars blir det ingen fest.
Hon vill säkert se huset.
-Hon kan inte hjälpa det. -Inte?
Det är dags att visa upp det.
-Du har gjort ett fint jobb. -Det tycker jag med.
-Jag måste hälsa på henne. -Ni pratar ju i telefon.
-Det är inte samma sak. -Hon är din syster...
Jag är stolt över den bilden.
Känns som sista gången hon log.
-Vad har hänt med dig på sistone? -Har du klagomål?
-Nej. -Håll då tyst.
Jag satt ensam i flera år. Du var aldrig hemma.
Och nu går du inte ut. Du bara sitter där och hänger.
Vad finns det att skratta åt?
Jag trodde att han skulle ringa till helgen.
Jag har inte hört från honom på evigheter. Vi har alla fullt upp.
Han har alla bröllop. Det är sommar.
-Ring själv. Det är din bror! -Då får ju jag betala.
Han vet var jag är om han vill nåt.
Vi borde ha blivit ditbjudna om det inte var för henne.
Den malliga kossan.
Vad ska han med sex sovrum till?
-Vad gör dina kompisar i kväll? -Inte vet jag. Jag har inte frågat.
Du borde skaffa en kille.
Jag har det bra här som det är, tack.
När jag var i din ålder kunde jag ha fått vem jag ville.
-Men min stackars mor gick bort. -Då var det dags igen...
Jag var här och tog hand om Maurice och din morfar.
Och sen fick jag dig. Det var mitt fördärv.
-Jag har inte bett om att bli född. -Och inte jag om att få dig.
Det borde du tänkt på innan du tog av trosorna!
-Med, eller utan? -Utan.
Utan?
-Den här gången... Med, eller utan? -Den här gången med.
Med. Då sätter vi fast den.
-Du är duktig på att springa. -Ja, terränglöpning.
-Har du vunnit nånting? -Inte än. Jag har just börjat.
Titta upp igen. Det blir lite suddigt, men säg vad du ser.
H-L-A-C-T... Sen ser jag inte mer.
Okej, det är bra. Jättebra. Nu tar vi nästa öga.
Går du nu? Vad ska du göra i helgen?
-Jag ska gå igenom mammas grejer. -Hoppas det går bra.
-Det måste göras. -Ja. Vi ses på måndag.
Trevlig helg!
-Ha det så kul på dopet. -Ska försöka. Hej då!
Hon är tio över. Vi måste hämta Shelattica.
- Vi måste reda ut det nu. -Du bor i det här stora huset.
-Vi har två barn. Förstår du det? -Vi kanske vill ha fler.
Du kan inte bo här ensam. Det är inte rättvist.
Vi kan sälja huset och dela på pengarna.
Vi kan dela huset i två lägenheter.
Det går inte att dela.
MAURICE PURLEY FOTOATELJÉ
Får jag rätta till din slips? Den är lite sned.
Sådär... Ska jag ta tidningen?
Ni är jättesnygga. Håll ihop händerna. Då kör vi.
Så där, ja. Och...
-Får vi säga "cheese", Maurice? -Ni får säga precis vad ni vill.
Ge mig ett litet... Så där, ja.
Ja, jättefint. Härligt...
Har det tagit dig 15 år? Fick du pris?
Inte ens ett stetoskop?
Det blir jättefint. Så där, ja!
Ge mig en hand. Titta ner... Jättefint!
-Syns topphalsbandet? -Oroa dig inte för det.
Flytta på dig nu. Nu kör vi... Du glömde visst kammen...
-Underbart! -Blev han fin?
Ja, och du med. -Tack ska du ha, Jean.
Det är till min faster. Hon är i Indien.
-Det är dags att gifta sig. -Jaha, du ska hitta en brud.
-Ingen blixt... -Härligt!
Trodde aldrig jag skulle få några. Fertilitetsbehandling. Ett mirakel.
Gör inte så med näsan. Sluta.
Hej, Dominic! Titta på den söta katten.
Låt honom klia sig.
Fortsätt så... Så där, ja. Härligt!
Så fånigt...
Jättebra. Så där, ja. Tack så mycket.
Vad gör du? Hörde du inte?
-Nej, faktiskt inte. Hej... -Va? Flytta på dig.
-Vill du ha nåt att dricka? -Va? Vill jag ha, tar jag själv.
Sen när blev dammsugning en åskådarsport?
Kan jag också få ett glas? Jag har ändrat mig.
Inte ett vinglas. Ge mig ett mjölkglas. Tack!
-Blir det bra? -Och det innebär...?
-Har du haft en bra dag? Strålande.
-Du är väl utsvulten som vanligt? -Lite sugen är jag allt.
-Vill du att jag ska göra nåt? -Vad då?
Det vet du att jag inte vill!
Men kör till. Där är kylskåpet, frysen, spisen...
Kokböcker... Var så god!
Men stöka inte till.
Såvida du inte vill köpa färdiglagat.
Le lite... Vi lever i ett fritt land.
Ni behöver inte, men ni får ge mig ett stort, härligt leende.
Kom igen... Jättefint.
Ni behöver inte, men ni får le. Så där, ja. Tack!
-Log du, mamma? -Nej.
Det är bra. Titta på varandra.
Det blir säkert bra.
Titta upp. Ni får... Jättefint! -Du blundade.
-Se till så den "rapar" ordentligt. -Borde ge den lite kolikdroppar.
Det hällde vi i Roxanne.
-Hon fes som en elefant. -Det ligger i släkten.
-Är temperaturen till belåtenhet? -Den är säkert bra. Tack.
-Har det varit svårt? -Det lättade vid lunch.
Jag fick i mig några kex.
-Det är oberäkneligt, va? -Inte alls.
-Du drog den kortaste stickan. -Berätta
Jag önskar att det var oberäkneligt.
-Vad ska du äta till middag? -Vet du vad jag är sugen på?
En biff.
Det finns ingen biff i det här huset.
Du dukar under av en hjärtattack. Det finns ukrainsk kyckling i frysen.
Det blir lite kallt.
-Hur som helst, så bantar jag. -Du är motbjudande.
Jättefint. Ringen syns tydligt.
Håll upp hakan lite, sir. Det blir toppen.
-Vänta... - Ta av dig glasögonen. -Det vill jag inte.
-Ta av dem. -Det spelar ingen roll.
Han ser bättre ut utan.
Okej. Och...
Ta fram korset. Ta fram det.
-Det ser fult ut. -Det är för att det inte är guld.
Så där, ja...
Okej... Fint.
Vill ni se glada eller sorgsna ut? Så där, ja. Härligt!
Hej! Jag heter Hortense Cumberbatch. Jag fick ditt brev.
Visst, på tisdag.
Hortense! Jennie Ford. Trevligt att träffas.
Är allt väl? Bra.
Ursäkta det trånga kyffet. Var så god och sitt.
Innan vi fortsätter vill jag se legitimation. Pass, körkort...
Man vänjer sig vid byråkratin. En karamell? Säkert?
Var så god.
Få se...
-Det ser bra ut. Har du lunch? -Ja, förlängd.
-Har du ätit lunch? -Inte än.
-Vad jobbar du med? Jag är optometriker.
Du sätter på och tar bort såna där grejer, va?
Jag har kommit till det här läget när jag löser korsord.
Jag får testa mig hos dig. Var bor du?
-Kilburn. -I lägenhet?
Ja. Jag bor ensam.
Jaha. Det gjorde jag med i sex år innan jag gifte mig.
Det är helt okej.
Då så, Hortense. Låt oss prata lite om dig.
Du har funderat länge och kommit fram till ett beslut.
Men jag undrar varför just nu?
Jag känner att det är rätt just nu.
-Jaha. Funderar du på att gifta dig? -Nej.
-Har du barn? Vill du skaffa? -Nej.
Gott nog. Har du pratat om detta med dina föräldrar?
-Hur ställer de sig? -Båda är faktiskt döda.
-Mamma dog för två månader sen. -Det var tråkigt att höra.
-Kom det plötsligt? -Ja.
-Var det det som satte igång det? -Vet inte.
Det är möjligt.
Jag försöker inte ersätta henne. Hon är oersättlig. Det är de båda.
-Hade du en lycklig uppväxt? -Ja, verkligen.
Hade du möjlighet att prata om att du blivit...
Nej, det var aldrig nåt problem.
-Har du just fått veta? -De berättade det när jag var liten.
-Minns du hur det kändes? -Det är inte direkt nåt man glömmer.
Det är klart.
Och hur kändes det?
Vi fortsatte som vanligt och låtsades inte om det. Förstår du?
Ja.
Ni skulle kanske ha pratat om det?
Mina föräldrar älskade mig. Det var det enda som betydde nåt.
No comments yet. Be the first to leave one.